Pratar ni om sex med era vänner?

[SaraMara]

Jag undrar hur öppna ni är vad gäller sexsnack med era vänner. Är det något strikt privat som ni enbart delar med er partner, pratar ni om valda inte så specifika delar med vissa kompisar, eller kan ni prata om det mesta med de flesta, kanske även om kinks ni har o.s.v?
Hur känner ni inför andra som delar med sig, känns det besvärligt eller okej?

Jag tenderar att vara rätt öppen och utlämnande kring det mesta och har nog haft ganska lätt för att snacka sex, men det har då varit på ett generellt och "vaniljigt" plan, sånt som de flesta känner igen sig i.

Nu senaste tiden har det varit en omvälvande tid för mig sexuellt. Jag har börjat leva ut starka saker jag tidigare haft mycket skam inför, och jag har gått in i en relation med mycket utforskande och experimenterande. Det har varit befriande men omtumlande och inte alltid helt enkelt, och mitt behov av att prata om det har varit jättestort, - men jag har inte känt att jag kunnat göra det. Inte för att jag skulle ha svårt att öppna upp själv, utan för att jag är rädd att de jag pratar med ska känna att de får veta mer än de vill höra, att jag vräker ur mig för mycket. Självklart har jag pratat massor med min partner, och med mig själv genom att skriva ner tankar, men det har inte räckt egentligen. Det har väl gjort det svårare också att flera av mina närmare vänskapsrelationer, som jag kanske hade kunnat prata med om det här, nästan hamnat på paus under pandemin.

Nu har jag i alla fall en vän som det blivit tvärtom med, vi har börjat ha tätare telefonkontakt, upptäckt att det ger oss båda mycket, och vi har blivit alltmer personliga. Vi har snackat mycket kring relationer förut men aldrig sex, men så kom ämnet upp och det var som att vi båda lite lättat kände att det här går ju visst också att prata om. Jag känner nu att jag äntligen har nån jag kan bolla lite med, kunde t.ex. ta upp en grej sist som känns lite besvärlig i min relation, och det var så skönt. Det gav ett annat perspektiv, och det känns bra att veta att jag kan återkomma till det nästa gång vi snackar. Dock har jag inte gått in på detaljnivå om t.ex. vad jag och min partner har för kinks, och det vet jag inte om jag kommer/bör göra. Jag vill ju prata om det egentligen, men vet inte riktigt vad det fyller för funktion, och om det är "för mycket" för nån annan att veta. Samtidigt som det nu blir rätt mycket flummigt ospecifikt "runtsnack" och det gör det ju lite svårare att förklara saker.

Jag tycker nog generellt att sex som samtalsämne är sjukt ointressant måste jag medge. Jag har inga problem att skoja och prata om sex generellt men hade inte varit bekväm med att prata detaljer om någons privata sexliv - och skulle aldrig lämna ut min partner på det sättet heller (och verkligen inte uppskatta att detaljer om privat samliv diskuterades om mig heller, herregud jag hade blivit rasande, för mig hade det varit en oerhörd integritetskränkning). Sex är för mig något privat, för mig lika intressant att diskutera som andra kroppsliga behov typ - alltså typ inte alls. Jag är mer intresserad av människors intellekt tror jag, än av deras fysiska behov och för mig har sex liksom aldrig varit en hobby att liksom diskutera och utveckla över ett eller flera glas vin, utan något privat och relationsrelaterat mellan mig och en partner. Jag vill verkligen inte veta detaljer om vänners sexliv heller.

 

[Voeux]

Jag tycker att vi pratar mycket sex, utan att egentligen prata om sex. Det är mest med skämtsam ton "att" det sker och inte "hur". Den enda personen jag pratar mer ingående om sex med, förutom min partner då, är en vän där vi har lite samma bagage och komplicerade relation till sex. Så då kan vi tipsa varandra om saker.

 

[Halfrek]

Vi pratar om sex, oftast på ett allmänt och skämtsamt sätt men vi kan också ta upp om det är problem på något sätt eller mer tunga grejer. Sex är ju en stor del av livet och jag tror det är superviktigt att få andras input och perspektiv på även det ämnet. Sen lämnar jag självklart inte ut min partner hur som helst det är ju en självklarhet.

 

[95johsv]

Jag tycker att vi pratar mycket sex, utan att egentligen prata om sex. Det är mest med skämtsam ton "att" det sker och inte "hur". Den enda personen jag pratar mer ingående om sex med, förutom min partner då, är en vän där vi har lite samma bagage och komplicerade relation till sex. Så då kan vi tipsa varandra om saker.

Så känner jag också. En kompis kan säga att hon inte rider tex. Om man då undrar varför eller vad de gör istället så blir det nästan så man känner sig att man snokar. Hade så gärna velat veta mer dels för att få tips men även ge. Nya ideer vore skoj!

 

[parellikusken]

Inte mer ingående att vi kan berätta om att vi haft sex med någon. Tycker det är svårt som gay att prata sex med mina straighta vänner.

 

[Bison]

Det där är enda anledningen till att jag alls pratar om sex. Har märkt att det är så vanligt att även andra åtminstone någon gång haft helt bedrövligt sexliv. Att då kunna prata om hur bra det kan vara, hur dåligt det inte behöver vara osv tror jag är jätteviktigt.

Precis så tänker/gör jag med.
Pratar om att sex ska vara roligt, lustfyllt och utan tvång eller obehag.

Diskutera mitt eller andras sexliv på detaljnivå känns rätt ointressant.

 

[Anna]

När jag var yngre, typ 18-25 sisådär, pratade jag jättemycket sex med mina närmaste vänner. Tror att det var en viktig del av allas vår sexuella utveckling och "frigörelse", vi kunde tipsa och fråga och upplysa varandra om allt möjligt.

Numera är det rätt sällan. Skulle en vän komma till mig och vilja diskutera eller bolla något så absolut, jag har inga problem med det men har sällan själv något behov av att prata särskilt mycket sex med någon annan än min partner.

 

[Happimess]

Pratar mindre och mindre om sex med mina vänner. Pratade mycket mer från det att jag blev sexuellt aktivt och kanske ett par år in i mitt nuvarande förhållande. Håller med om att det var viktigt att kunna lyfta frågor kring sex under de år där det var mer utforskande osv.

Har ett fåtal vänner där det fortfarande kan dyka upp som samtalsämne, lite kring hur sexualiteten förändras med åldern osv, men inte alls på samma grafiska detaljnivå som det har varit tidigare.

 

[_Taggis_]

För mig är sex något som verkligen bara kan ske med en människa jag älskar. Hade världen varit funtad så hade jag nog endast haft sex med en människa i mitt liv och levt med den människan resten av livet. Hur själva sexet sen ser ut är helt irrelevant för mig, det är människan jag älskar som är i centrum, och det enormt starka band som sex för mig innebär. Att ha sådana värderingar kring det gör det väldigt, väldigt svårt att prata om, åtminstone med de vänner jag har, och jag ryggar tillbaks inombords när de pratar om ligg, hur sexiga eller inte sexiga olika personer är, om kinks och fetischer och sex som något separat från själva partnern. Jag förstår ju att alla inte är som jag, men i en värld där sättet jag är funtad anses vara på något sätt bakåtsträvande, och alla har någon impuls att vilja 'befria' mig så fort jag berättar hur det ligger till, ja, då blir det så till slut att jag håller tyst, eller bara pratar om sex i generella, opersonliga termer. Vilket är lite synd, för det tar bort en dimension jag gärna skulle haft med åtminstone mina närmaste vänner. Min absolut bästa vän vet om och accepterar hur jag är funtad, men det blir ändå lite en vägg av oförstående. Vilket känns väldigt ensamt och tråkigt ibland.

Hade kunnat skriva det där själv tror jag. Även om sex inte är irrelevant i sitt utförande, så är det helt irrelevant för mig om jag inte har rätt känslor. Jag kan inte bara se det som en fysisk drift och det dröjer rätt lång tid in i en relation innan jag tycker sex känns aktuellt. Känner mig ofta som ett UFO, som att min relation till sex är helt förlegad men jag kan verkligen inte vara på nåt annat vis bara för att... KK och ONS har aldrig funkat för mig.

 

[Nahar]

Hade kunnat skriva det där själv tror jag. Även om sex inte är irrelevant i sitt utförande, så är det helt irrelevant för mig om jag inte har rätt känslor. Jag kan inte bara se det som en fysisk drift och det dröjer rätt lång tid in i en relation innan jag tycker sex känns aktuellt. Känner mig ofta som ett UFO, som att min relation till sex är helt förlegad men jag kan verkligen inte vara på nåt annat vis bara för att... KK och ONS har aldrig funkat för mig.

Åh, jag är inte ensam Och ja, det är ju klart att det spelar roll i sitt utförande också, men det är liksom sekundärt. Det är verkligen skitjobbigt på så många olika sätt att vara såhär i ett samhälle som förutsätter att en ska visa sexuellt intresse vid första ögonkastet på något sätt. Som förutsätter att alla som inte vill ha sex direkt är 'förtryckta'. Har lett till mycket idiotiskt i min ungdom också, att jag tvingat mig till sådant jag egentligen inte velat för att det är ju så det en ska känna/vilja. Tack och lov växte jag ur det, men att kommunicera kring det här med vänner är näst intill omöjligt. För att inte snacka om med potentiella partners

 

[Sel]

Jag tycker att det alltid dyker upp något nytt inom sex och sexualitet som jag blir nyfiken på och intresserad av. Är hemskt glad att jag har folk som är lika glada i att prata om det som jag är.

 

[Grazing]

Jag undrar hur öppna ni är vad gäller sexsnack med era vänner. Är det något strikt privat som ni enbart delar med er partner, pratar ni om valda inte så specifika delar med vissa kompisar, eller kan ni prata om det mesta med de flesta, kanske även om kinks ni har o.s.v?
Hur känner ni inför andra som delar med sig, känns det besvärligt eller okej?

Jag tenderar att vara rätt öppen och utlämnande kring det mesta och har nog haft ganska lätt för att snacka sex, men det har då varit på ett generellt och "vaniljigt" plan, sånt som de flesta känner igen sig i.

Nu senaste tiden har det varit en omvälvande tid för mig sexuellt. Jag har börjat leva ut starka saker jag tidigare haft mycket skam inför, och jag har gått in i en relation med mycket utforskande och experimenterande. Det har varit befriande men omtumlande och inte alltid helt enkelt, och mitt behov av att prata om det har varit jättestort, - men jag har inte känt att jag kunnat göra det. Inte för att jag skulle ha svårt att öppna upp själv, utan för att jag är rädd att de jag pratar med ska känna att de får veta mer än de vill höra, att jag vräker ur mig för mycket. Självklart har jag pratat massor med min partner, och med mig själv genom att skriva ner tankar, men det har inte räckt egentligen. Det har väl gjort det svårare också att flera av mina närmare vänskapsrelationer, som jag kanske hade kunnat prata med om det här, nästan hamnat på paus under pandemin.

Nu har jag i alla fall en vän som det blivit tvärtom med, vi har börjat ha tätare telefonkontakt, upptäckt att det ger oss båda mycket, och vi har blivit alltmer personliga. Vi har snackat mycket kring relationer förut men aldrig sex, men så kom ämnet upp och det var som att vi båda lite lättat kände att det här går ju visst också att prata om. Jag känner nu att jag äntligen har nån jag kan bolla lite med, kunde t.ex. ta upp en grej sist som känns lite besvärlig i min relation, och det var så skönt. Det gav ett annat perspektiv, och det känns bra att veta att jag kan återkomma till det nästa gång vi snackar. Dock har jag inte gått in på detaljnivå om t.ex. vad jag och min partner har för kinks, och det vet jag inte om jag kommer/bör göra. Jag vill ju prata om det egentligen, men vet inte riktigt vad det fyller för funktion, och om det är "för mycket" för nån annan att veta. Samtidigt som det nu blir rätt mycket flummigt ospecifikt "runtsnack" och det gör det ju lite svårare att förklara saker.

Jag har aldrig dragits till sådant prat direkt för jag tycker inte det finns så mycket att prata om ifall det inte finns något direkt problem, då pratar vi såklart om det.

 

[enough]

Jag pratar i väldigt generella termer om det. Dels för att det är ett privat ämne för mig, men också för att jag inte uppskattar att få höra för mkt från andra. En bekant till mig är väldigt detaljerad och jag stör mig jättemkt på det och tycker synd om de killar hon hänger ut rätt hårt. Hade mått jättedåligt om nån av mina pojkvänner diskuterade mig på det viset med sina vänner.
Klart att jag kan snacka om specifika situationer jag varit med om men jag säger väldigt sällan vem partnern då varit. Jag tycker det är en respekt man kan visa.

Där håller jag med om att den respekten är jätteviktig. Skulle aldrig hänga ut nån och gå in på detaljer bara för att. Då jag pratat sex har det framför allt handlat om mig, och inte om min partner, och om jag berättat nåt specifikt så har det, precis som du säger varit "anonymt", typ "en kille jag träffade en gång hände det här med..."

Jag och min partner har pratat en del om vikten av att ha någon utanför relationen att prata med, och han har en sån nära vän som han pratat en hel del med om hur vår relation utvecklat sig (men inte på detaljnivå). Jag har sagt att jag litar på att han kan göra en bra bedömning hur mycket han lämnar ut om mig. Tror att vi är i en rätt speciell situation nu båda två med väldigt mycket snurr i huvudet just kring sexuell utlevnad och utforskande.

 

[enough]

Jag tycker att sex, kinks och diverse är jätteintressant att prata om även ur ett personligt perspektiv, och gör det gärna med ett par vänner som jag vet är lika bekväma med det. Har ingenting emot att surra om sådant med främlingar heller om det skulle falla sig så, det är ingenting jätteprivat eller skamfyllt för mig.

Jag är nog likadan där, jag tycker verkligen det är jätteintressant, har alltid tyckt det, men intresset har vidgats sen jag blivit mer kinky själv. Om du har lust att surra kinks med den här främlingen får du gärna PM:a.

 

[_Taggis_]

Åh, jag är inte ensam Och ja, det är ju klart att det spelar roll i sitt utförande också, men det är liksom sekundärt. Det är verkligen skitjobbigt på så många olika sätt att vara såhär i ett samhälle som förutsätter att en ska visa sexuellt intresse vid första ögonkastet på något sätt. Som förutsätter att alla som inte vill ha sex direkt är 'förtryckta'. Har lett till mycket idiotiskt i min ungdom också, att jag tvingat mig till sådant jag egentligen inte velat för att det är ju så det en ska känna/vilja. Tack och lov växte jag ur det, men att kommunicera kring det här med vänner är näst intill omöjligt. För att inte snacka om med potentiella partners

Exakt. Vet inte hur många ggr jag fått hört att jag är hämmad, eller förtryckt i mina känslor och sexuella utlevelse. Så många ggr att jag tom tror på det själv, vilket i sig hämmar mig mkt. Och så har man ju lärt sig att man ska prova så mkt, vara nyfiken, utforska... vilket då ibland lett till att jag istället blir äcklad av saker jag gjort och tillåtit. Så nu har jag ännu större issues än jag hade innan. Ja, komplicerad relation till sex var det ja...

 

[enough]

Först och främst vill jag säga att en regel jag har är att alltid kolla av med en eventuell partner först huruvida de tycker det är okej att jag pratar om vårt sexliv eller inte. Särskilt om det är människor som vet vem min partner är (vilket ju de flesta av mina vänner gör förr eller senare då jag i princip aldrig har ons eller kk:s).

Men, jag har en relativt komplicerad relation till min egen sexualitet. Eller ja, jag och min sexualitet är på goda termer som så, men jag har märkt att hur jag tänker och känner kring det inte är särskilt vanligt alls, och det får mig att hålla tyst ganska mycket. Jag rör mig generellt i progressiva kretsar där många är väldigt öppna med sina sexliv, och många är poly och HBTQ och då upplever jag att det helt plötsligt förutsätts att en ska vara superöppen och liberal/progressiv vad gäller relationer och sex också. Något som jag helt enkelt inte är.

För mig är sex något som verkligen bara kan ske med en människa jag älskar. Hade världen varit funtad så hade jag nog endast haft sex med en människa i mitt liv och levt med den människan resten av livet. Hur själva sexet sen ser ut är helt irrelevant för mig, det är människan jag älskar som är i centrum, och det enormt starka band som sex för mig innebär. Att ha sådana värderingar kring det gör det väldigt, väldigt svårt att prata om, åtminstone med de vänner jag har, och jag ryggar tillbaks inombords när de pratar om ligg, hur sexiga eller inte sexiga olika personer är, om kinks och fetischer och sex som något separat från själva partnern. Jag förstår ju att alla inte är som jag, men i en värld där sättet jag är funtad anses vara på något sätt bakåtsträvande, och alla har någon impuls att vilja 'befria' mig så fort jag berättar hur det ligger till, ja, då blir det så till slut att jag håller tyst, eller bara pratar om sex i generella, opersonliga termer. Vilket är lite synd, för det tar bort en dimension jag gärna skulle haft med åtminstone mina närmaste vänner. Min absolut bästa vän vet om och accepterar hur jag är funtad, men det blir ändå lite en vägg av oförstående. Vilket känns väldigt ensamt och tråkigt ibland.

Jättetråkigt att höra att inte ditt sätt att känna kring sex inte bemöts med mer förståelse. Det blir ju så fel när det ska vara "liberalt" och att alla ska kunna vara sig själva, men bara om det görs på "rätt sätt". Så många perspektiv som försvinner då.

 

[enough]

Jag har inga som helst problem att prata om sex generellt, om kink generellt eller om leksaker osv. Däremot pratar jag bara med min partner om vårt sexliv, hur vi ska/kan/vill leva ut osv.

Tror det är bra att våga prata, få upp ögonen för att sex kan vara så mycket mer än det som lärdes ut i skolan, få hjälp att se vad som inte är okej och hur kul det kan vara.

Exakt! Minns så väl t.ex. när det gick upp för mig att det var okej att inte vilja ha penetrerande samlag varje gång man har sex, att annat också kunde räknas som "riktigt sex". Snackade väldigt mycket om den grejen sen med folk, och skrev till och med en akademisk uppsats om de normerna. Det var dock långt innan jag fattade något om kinks och hur oerhört brett sex kan vara.

 

[enough]

Det där är enda anledningen till att jag alls pratar om sex. Har märkt att det är så vanligt att även andra åtminstone någon gång haft helt bedrövligt sexliv. Att då kunna prata om hur bra det kan vara, hur dåligt det inte behöver vara osv tror jag är jätteviktigt.

Viktigt att prata sex så speciellt kvinnor får reda på hur det kan vara och framför allt hur det inte ska vara. Det är så många tjejer som fortfarande tror att det ska göra ont, tjejer som inte alls tar för sig utan låter killen styra allting utan närmare eftertanke, tjejer som lägger den i killarnas händer att de ska få orgasm och blir så besvikna när det inte händer.

Ja, håller med, verkligen viktigt.

 

[Nahar]

Exakt. Vet inte hur många ggr jag fått hört att jag är hämmad, eller förtryckt i mina känslor och sexuella utlevelse. Så många ggr att jag tom tror på det själv, vilket i sig hämmar mig mkt. Och så har man ju lärt sig att man ska prova så mkt, vara nyfiken, utforska... vilket då ibland lett till att jag istället blir äcklad av saker jag gjort och tillåtit. Så nu har jag ännu större issues än jag hade innan. Ja, komplicerad relation till sex var det ja...

Ja, alltså jag är jätteglad att normer kring vad sex är och skall vara ifrågasätts (till exempel som @enough precis skrev om att det inte behöver vara penetrativt) men i mina tonår var det sånt stort fokus på att sex var normalt att jag som inte ville ha det hela tiden kände att det var något fel på mig. Men, samtidigt är jag ju glad att jag lärt mig så mycket om sex, hellre det än att lära sig inget alls liksom, för när jag väl har sex ska det ju ändå gärna vara bra sådant Idag är jag ganska lugn med det jag utsatt mig själv för, inte så att det känns bra direkt, men inte så att det påverkar min sexualitet idag. Eller jo, det påverkar väl på det sättet att jag lärt mig den hårda vägen att bara för att någon vill ha sex med dig så är det inte så att de vill vara tillsammans med dig resten av livet, och jag vet inte riktigt när jag ska våga ha sex igen när jag redan varit med om att jag förklarar hur jag känner för min partner men att det verkligen inte går in. För varje person jag vågat ha sex med som sedan "lämnar" (använder ordet trots att de inte alltid aktivt lämnat, men situationen blir ju så) så känns det som en del av mig stulits och jag tror inte jag skulle klara det igen. Så jag kanske aldrig får ha sex igen då. Vilket är trist

 

[_Taggis_]

Ja, alltså jag är jätteglad att normer kring vad sex är och skall vara ifrågasätts (till exempel som @enough precis skrev om att det inte behöver vara penetrativt) men i mina tonår var det sånt stort fokus på att sex var normalt att jag som inte ville ha det hela tiden kände att det var något fel på mig. Men, samtidigt är jag ju glad att jag lärt mig så mycket om sex, hellre det än att lära sig inget alls liksom, för när jag väl har sex ska det ju ändå gärna vara bra sådant Idag är jag ganska lugn med det jag utsatt mig själv för, inte så att det känns bra direkt, men inte så att det påverkar min sexualitet idag. Eller jo, det påverkar väl på det sättet att jag lärt mig den hårda vägen att bara för att någon vill ha sex med dig så är det inte så att de vill vara tillsammans med dig resten av livet, och jag vet inte riktigt när jag ska våga ha sex igen när jag redan varit med om att jag förklarar hur jag känner för min partner men att det verkligen inte går in. För varje person jag vågat ha sex med som sedan "lämnar" (använder ordet trots att de inte alltid aktivt lämnat, men situationen blir ju så) så känns det som en del av mig stulits och jag tror inte jag skulle klara det igen. Så jag kanske aldrig får ha sex igen då. Vilket är trist

Lite samma här igen. Sen leder sex för mig alltid till en sorts ångest, de typ 25 första gångerna med en ny partner. Det är inget jag vill visa upp för kreti och pleti, och för att det ska vara värt att gå igenom så måste jag veta att min partner finns där med mig medan jag går igenom de där faserna. Inte för att han ska göra nåt åt det, men åtminstone inte försvinna eller se mig som ett engångsligg. För det är så pass jobbigt för mig att ta mig igenom det varje gång så jag behöver inte lägga extraenergi på att fundera på vart han finns i det hela.