Barn är ganska så kräsna när det kommer till underhållning.
Om det inte är tillräckligt kul så hittar de på något annat.
Frågan blir ju då hur han lyckas med att vara tillräckligt kul?
Det är något som vissa har i kommunikationen med barn, som drar till sig många av dem utan att vi andra förstår för det blir en speciell nyans i språket. En speciell förståelse som tränger in. Det är vad jag tror och uppfattar och min egen åsikt är att det finns inget positivt i det.