Ponny som blivit grinig/aggressiv - men varför?

[Alexandra_W]

har ni kollat tänderna...

Ja.

Det är dock snart för koll igen, men de är kollade både i samband med kastreringen och en gång till sen dess.

 

[Sigrid]

inga vargtänder som inte syns ?... ja det verkar onekligen som ett stort pussel för att klara ut varför han är som han är.. jag hoppas verkligen att du finner vad som orsakar det...
många har pratat om huvudvärk...å nånstans i huvet nacken kan det nog vara.. massor med pepp för du skall orka igenom detta ...

 

[Alexandra_W]

inga vargtänder som inte syns ?... ja det verkar onekligen som ett stort pussel för att klara ut varför han är som han är.. jag hoppas verkligen att du finner vad som orsakar det...
många har pratat om huvudvärk...å nånstans i huvet nacken kan det nog vara.. massor med pepp för du skall orka igenom detta ...

Vargtänderna togs bort samtidigt som han kastrerade. Rötterna såg hela och fina ut.

 

[skuggi]

Vår ponny betedde sig "liknande" när han varit halt på alla fyra. För det första såg vet inget egentligen vid longering osv, först vid blockad av ena hoven kunde man se att något var jättefel. Han bör ju haft konstant ont (ledinflammationer) men han kunde verkligen vara otroligt positiv ibland och sedan ganska oprovocerat bli sur.
Inget som det du beskriver, men ändå. Jag lever också med kronisk värk och jag vet precis hur snabbt humöret kan växla oprovocerat efter en längre tids smärta. Just vid arbete kan jag tänka mig att en ambitiös häst kanske biter ihop och anstränger sig för att göra det man ber om. Eller så tänker den inte på huvudvärken när den har annat att tänka på, däremot före och efter...

Något som kan ha uppkommit efter kastreringen är ju "sträng" eller vad det kallas, som knasig ärrvävnad. Fast jag tror det mest brukar visa sig vid arbete... Blev han kastrerad stående? Tänkte om han kan ha skadat sig vid läggning.

Annars är det väl inte helt orimligt att en ev skada på halskotpelaren som ung nu tillslut växt på sig såpass att den ger problem.
Vet inte vad det kostar att slå ett gäng plåtar på halsen? Kanske skulle vara värt att göra det innan man börjar belasta mer.

 

[Alexandra_W]

Vår ponny betedde sig "liknande" när han varit halt på alla fyra. För det första såg vet inget egentligen vid longering osv, först vid blockad av ena hoven kunde man se att något var jättefel. Han bör ju haft konstant ont (ledinflammationer) men han kunde verkligen vara otroligt positiv ibland och sedan ganska oprovocerat bli sur.
Inget som det du beskriver, men ändå. Jag lever också med kronisk värk och jag vet precis hur snabbt humöret kan växla oprovocerat efter en längre tids smärta. Just vid arbete kan jag tänka mig att en ambitiös häst kanske biter ihop och anstränger sig för att göra det man ber om. Eller så tänker den inte på huvudvärken när den har annat att tänka på, däremot före och efter...

Något som kan ha uppkommit efter kastreringen är ju "sträng" eller vad det kallas, som knasig ärrvävnad. Fast jag tror det mest brukar visa sig vid arbete... Blev han kastrerad stående? Tänkte om han kan ha skadat sig vid läggning.

Annars är det väl inte helt orimligt att en ev skada på halskotpelaren som ung nu tillslut växt på sig såpass att den ger problem.
Vet inte vad det kostar att slå ett gäng plåtar på halsen? Kanske skulle vara värt att göra det innan man börjar belasta mer.

Kastrerad stående ja. Han är aldrig sövd. Däremot var han rätt busig som yngre och har gjort sin andel av vurpor och så. Satt häromdagen och funderade på nacken/halsen, delvis efter det som skrivits i tråden. Delvis för att nacken är enda ställe han inte är helt förtjust man rör. Så var han långt innan surigheten kom dock, jag har hänfört det till att han var hingst så länge och det är ganska provocerande att hålla på just vid nacken.

Men satt och funderade på om det kunde vara något sådant ändå, och ligga och påverka humöret. Provklämde på nacken och först reagerade han ju som vanligt, med att skaka på huvudet och "tagga upp". Inget aggressivt dock, han såg ut sol en huggorm men det kan han ju göra för ingenting. Tryckte ett tag och han slutade veva, men såg möjligen kanske bekymrad och spänd ut i ansiktet. Vilket inte säger så mycket egentligen - kan vara lika gärna att han inte är helt nöjd med att behöva finna sig i det.

Han är ju flera gånger kollad av equiatriker och har varit mjuk och fin i hals/nacke. Absolut inte minsta lilla motstånd eller spänt. För vad det nu är värt (nej han gillar inte när ET rör där heller så et blev lika förvånad han när det sen var som smör).

Just nu går han ju själv men annars leker han ju väldigt gärna med unghingsten - stå på bakbenen, brottas, tacklas osv. Aldrig sett något tecken på att han skulle ha ont i nacken - återigen för vad det är värt. Inte minsta neurologiska symptom och i alla fall i höstas klarade han en neurologisk standardtest gjord av mig (haft en med skada på halskotpelaren och lindrig ataxi så kollat lillskit lite hemma med jämna mellanrum). Aldrig upplevt han har problem med balansen. Kan bli snubblig i slutet på skoperioder men han drar lite snett i tillväxten.

Men är väl inte alls dum ide att kolla den änden först om inte mer arbete hjälper!

 

[TinyWiny]

För vad det nu är värt @Alexandra_W så var inte mitt fjordsto speciellt spänd i halsen/nacken när ET var ute. Faktiskt inte någon av gångerna. Inte ens sista gången vilket var bara ca 10-14 dagar innan jag fick ta bort henne. Det enda stället hon var spänd över var länden/korset och då enbart när hon var påväg att få korsförlamning igen. Annars var hon enormt mjuk i kroppen.

 

[Efwa]

Men det förklarar ju inte hingstbeteendet alls.
Dock är väl jag också annars benägen att hålla med om smärta.

 

[Alexandra_W]

Men det förklarar ju inte hingstbeteendet alls.
Dock är väl jag också annars benägen att hålla med om smärta.

Det är väl lite det som är besväret. Att det är svårt att ens i teorin komma på någon anledning som kan förklara "allt". Och det är svårt att veta om det är ett eller två problem. Eller om hingstigheten inte har med humöret att göra alls, och hingstigheten så att säga inte beror på något fel.

För mig så att han blev hingstigare är ganska sak samma, det går helt okej att leva med och påverkar ju inte vardagen. Humöret däremot både bekymrar och påverkar i allra högsta grad. Så fokus känns som det är på humöret och får man ordning på det men hingstigheten består så må så vara.

imorgon kollas tänderna igen.

 

[Tora]

@Alexandra_W
Förlåt men en huggkobra med PMS

Seriöst:
De gånger jag har varit med om att en häst uppvisar aggressivitet som inte funnits innan så var det:
Synfel
Klapphingst
Cancer i kroppen (hjärna + annat)
Smärta (hästen blev bättre på butta)

Så min amatörmässiga gissning är att något kanske inte är som det skall vara.

Hästar som är rent aggressiva brukar uppvisa ett "jämnare" beteende i aggressiviteten. Dvs de surar jämt.

 

[tuaphua]

Det är väl lite det som är besväret. Att det är svårt att ens i teorin komma på någon anledning som kan förklara "allt". Och det är svårt att veta om det är ett eller två problem. Eller om hingstigheten inte har med humöret att göra alls, och hingstigheten så att säga inte beror på något fel.

För mig så att han blev hingstigare är ganska sak samma, det går helt okej att leva med och påverkar ju inte vardagen. Humöret däremot både bekymrar och påverkar i allra högsta grad. Så fokus känns som det är på humöret och får man ordning på det men hingstigheten består så må så vara.

imorgon kollas tänderna igen.

Jag vågar inte alls uttala mig om vad som är problemet med just din häst. Jag är dels inte veterinär med den kunskap det innebär och jag har inte ens sett hästen.

Däremot så är det oftast de med just pålagringar i halskotpelaren jag upplevt varit farligast av alla smärtpåverkade hästar jag mött. De har fått såna extrema reaktioner så plötsligt. En häst med hälta tycker jag man ofta ser i tidigare skede även om det är dubbelsidigt eller i alla 4. Och de brukar inte växla mellan totalt avspända och tillfreds till maximal smärta och panik så fort som halspålagringar eller ev svårare KS-liknande.

Jag tycker dock oftast man när man jobbar såna brukar stöta på de reaktionerna i arbetet i någon form, någon övning, vid någon viss hjälp etc. Dvs det brukar vara då jag märker att något är galet iom att det är till sånt jag har hyrts in. Och det är där jag ber dem ta kontakt med veterinär innan jag som tränare vill fortsätta.

Jag vet att mina egna tränare haft någon/några i träning som blivit riktigt farlig och man liksom inte riktigt kunnat se och förstå varför. Man beslöt sig för att det var en smärtreaktion och vet hittade heller inget först. Men sen hittade man just pålagringar i halskotpelaren.

Jobbar jag med hästar jag felsöker vill jag testa dem i en del olika lägen. I såna här fall hade jag velat testa hur den reagerar om man tex böjer den extremt hit eller dit, flyttar den hit eller dit. Nu vet jag inte hur pass utbildad den var. Men testa variera formen i höjd beroende på hur mkt det går. Alla olika lägen man bara kommer på..
Reagerar den har man kanske ngt att nysta vidare i med.

Det är alltså att äta smärtstillande den inte pallar för magen?
Den torde tåla att man injicerar då? Kanske det kan vara ett alt beroende på hur ni har det med närhet till vet som kan ge..

Hade det varit en ponny som kommit till dig som ett attackerande monster vore det ju annat än som nu att den ändrat sig.
Jag hade funderat kring smärta tyvärr.
Jag ser inte att hingstighet a la klapphingst eller riktig hingst måste höra ihop med attacker. Det är skillnad på att hota och att fullfölja attacker. Och det är skillnad på att i trängt läge försvara sig och att som ett rovdjur välja att attackera utan press eller med så extremt liten retning.
Sen kan jag absolut tänka fel även om jag hade mer info!
Men hingstighets-attacker brukar ju lägga sig med korrekt fostran och att man bara är lite medveten om hur man hanterar hästen.
Man brukar märka om problemet går att fostra bort eller inte. Jag köper att hästar som har extrem smärta kan agera märkligt oavsett fostran. Hingstar går att fostra till att inte attackera en.

 

[Alexandra_W]

Jag vågar inte alls uttala mig om vad som är problemet med just din häst. Jag är dels inte veterinär med den kunskap det innebär och jag har inte ens sett hästen.

Däremot så är det oftast de med just pålagringar i halskotpelaren jag upplevt varit farligast av alla smärtpåverkade hästar jag mött. De har fått såna extrema reaktioner så plötsligt. En häst med hälta tycker jag man ofta ser i tidigare skede även om det är dubbelsidigt eller i alla 4. Och de brukar inte växla mellan totalt avspända och tillfreds till maximal smärta och panik så fort som halspålagringar eller ev svårare KS-liknande.

Jag tycker dock oftast man när man jobbar såna brukar stöta på de reaktionerna i arbetet i någon form, någon övning, vid någon viss hjälp etc. Dvs det brukar vara då jag märker att något är galet iom att det är till sånt jag har hyrts in. Och det är där jag ber dem ta kontakt med veterinär innan jag som tränare vill fortsätta.

Jag vet att mina egna tränare haft någon/några i träning som blivit riktigt farlig och man liksom inte riktigt kunnat se och förstå varför. Man beslöt sig för att det var en smärtreaktion och vet hittade heller inget först. Men sen hittade man just pålagringar i halskotpelaren.

Jobbar jag med hästar jag felsöker vill jag testa dem i en del olika lägen. I såna här fall hade jag velat testa hur den reagerar om man tex böjer den extremt hit eller dit, flyttar den hit eller dit. Nu vet jag inte hur pass utbildad den var. Men testa variera formen i höjd beroende på hur mkt det går. Alla olika lägen man bara kommer på..
Reagerar den har man kanske ngt att nysta vidare i med.

Det är alltså att äta smärtstillande den inte pallar för magen?
Den torde tåla att man injicerar då? Kanske det kan vara ett alt beroende på hur ni har det med närhet till vet som kan ge..

Hade det varit en ponny som kommit till dig som ett attackerande monster vore det ju annat än som nu att den ändrat sig.
Jag hade funderat kring smärta tyvärr.
Jag ser inte att hingstighet a la klapphingst eller riktig hingst måste höra ihop med attacker. Det är skillnad på att hota och att fullfölja attacker. Och det är skillnad på att i trängt läge försvara sig och att som ett rovdjur välja att attackera utan press eller med så extremt liten retning.
Sen kan jag absolut tänka fel även om jag hade mer info!
Men hingstighets-attacker brukar ju lägga sig med korrekt fostran och att man bara är lite medveten om hur man hanterar hästen.
Man brukar märka om problemet går att fostra bort eller inte. Jag köper att hästar som har extrem smärta kan agera märkligt oavsett fostran. Hingstar går att fostra till att inte attackera en.

Han har aldrig någonsin varit hingstig mot mig, eller det kanske han har men då går det under aggressivitet. Men med mer hingstig menar jag enbart kopplad till andra hästar. Kanske ska förtydligas.

Han är inte alls särskilt utbildad. Han är riden i alla gångarter ute i skogen och har nosat på sidvärts. Men han är tex inte riden på volt, jag tror inte galopphjälp funkar alls nu efter vilan (började trilla ner polett kring det innan vilan). Han var bara gått i en relativt öppen unghästform och jag tror ärligt talat inte jag kan variera den särskilt mycket.

Han är något stelare åt höger, att ställa/böja och driftar gärna ut med ytterbog i longering. Hade innan vilan lite besvär med höger galopp och korsade ofta, vilket var en av anledningarna att han kollades i höstas. Nu efter vilan så är höger galopp mycket bättre än innan - men hela hästen är ju mer stabil och stadig nu som fyraåring än som treåring.

Han har hittills inte reagerat aggressivt, häftigt eller så i något läge i ridning/longering/tömkörning med undantag för att han reagerat på svanskappan två gånger.

Så än har inget triggat en reaktion så. Men har ju inte krävts så mycket.

Tyvärr ger NSAID samma magpåverkan i injektionsform. Det är inte beredningen utan verkningsmekanismen som är problemet och som han får besvär av. Han är tyvärr hyperkänslig.

 

[Alexandra_W]

@tuaphua vad menar du med extremt i meningen böjer?

 

[tuaphua]

Han har aldrig någonsin varit hingstig mot mig, eller det kanske han har men då går det under aggressivitet. Men med mer hingstig menar jag enbart kopplad till andra hästar. Kanske ska förtydligas.

Han är inte alls särskilt utbildad. Han är riden i alla gångarter ute i skogen och har nosat på sidvärts. Men han är tex inte riden på volt, jag tror inte galopphjälp funkar alls nu efter vilan (började trilla ner polett kring det innan vilan). Han var bara gått i en relativt öppen unghästform och jag tror ärligt talat inte jag kan variera den särskilt mycket.

Han är något stelare åt höger, att ställa/böja och driftar gärna ut med ytterbog i longering. Hade innan vilan lite besvär med höger galopp och korsade ofta, vilket var en av anledningarna att han kollades i höstas. Nu efter vilan så är höger galopp mycket bättre än innan - men hela hästen är ju mer stabil och stadig nu som fyraåring än som treåring.

Han har hittills inte reagerat aggressivt, häftigt eller så i något läge i ridning/longering/tömkörning med undantag för att han reagerat på svanskappan två gånger.

Så än har inget triggat en reaktion så. Men har ju inte krävts så mycket.

Tyvärr ger NSAID samma magpåverkan i injektionsform. Det är inte beredningen utan verkningsmekanismen som är problemet och som han får besvär av. Han är tyvärr hyperkänslig.

Ok. Ja, jag mindes inte riktigt trådens innehåll exakt iom att jag läste inlägg då de först lades in och inte orkade läsa igen.

Ja, även unghästar bör man ju kunna böja en del stillastående eller i skritt kanske om man tar det i träns. Man brukar ju också kunna flytta dem lite sidvärts så avsuttet på volt tex och även kanske testa höja och sänka huvudet bara ngt för att se hur de reagerar.

Ja, ja vet inte.. Jag svamlar kanske mest.

 

[tuaphua]

@tuaphua vad menar du med extremt i meningen böjer?

Att man böjer dem mer än vad man normalt skulle böja för tex en volt a 20 m typ..
Man testar böja dem i halsen för att se om de kan böja sig lite ledigt eller om de kanske tom reagerar i något läge.

 

[skuggi]

Jo, angående hingstigheten så kan det lika gärna vara åldern, att han börjar bli "vuxen". Jag hade en som verkligen var heeeelt ohingstig, kastrerades som treåring bara för att jag inte skulle ha hingst. Som fyraåring och några år efter det var han plötsligt väldigt mycket mer intresserad av damer och kunde kuta längs staket och tråna en massa. Hjälpte med munkpeppar och sen växte han ifrån det.
Så det kan ju vara helt separat.

 

[Alexandra_W]

Att man böjer dem mer än vad man normalt skulle böja för tex en volt a 20 m typ..
Man testar böja dem i halsen för att se om de kan böja sig lite ledigt eller om de kanske tom reagerar i något läge.

Aha. Det är inga problem böja åt sidorna från marken i alla fall, mjukt som smör och han har inget alls emot det. Höja och sänka har jag inte provat, men kan göra det. Han har det både högt och lågt frivilligt dock (allt mellan betar från marken och sträcker sig högt efter träd). "Inåt" (nos mot bringa) har jag inte provat alls.

 

[Alexandra_W]

Som smör böja åt sidorna. Böja in näsan mot bringan var han tveksam till, men svårt säga hur mycket som var inte förstod och hur mkt som var motstånd. Han blev inte arg, utan bara passivt motstånd. Med godis och lite lirkande gick det vika in näsan mot bringan, och det kom ingen flipp av det.

En kort liten video, som visar en mycket milt variant av det jag menar med vardagstjurighet. Mycket mild variant av vardagstjurighet som sagt, han var på ganska rart humör ikväll jmf med hur det brukar vara, och så går det inte att göra så fula hot när man ligger ner.

Men när jag talar om att han kan alltså stå med öronen fram och se gull ut, och så stryka dem bakåt och hota för att sekunden efter se idel solsken ut igen och det liksom är vardagen, så det är det här sura beteendet jag menar . (Här är han lite för nyvaken för solsken på filmen). Och vissa gånger kommer som sagt uttalat, rejält hotbeteende i samband med det, och en dålig dag kommer ett hugganfall i samband med det - sekunden efter kan det vara öron fram och solsken igen. En skitdålig dag kommer ett anfall.

Värt att nämna är att han inte bara ligger kvar när jag går in, utan när jag stängt av kameran så låg han kvar medan jag kliade, men fortsatte växla i uttryck. Sen resten han sig och var idel solsken. Så även fast han säger "akta dig" och att jag inte ska komma närmare så han varken hugger mig i handen som syns på videon, eller hade något emot att jag var kvar därinne och blev ännu närmare (när kameran var av och jag inte behövde se till att hans huvud var med i bild)

 

[Alexandra_W]

Tillägg: Det är alltså sådär han växlar till att se ut även när han själv söker kontakt. Han kommer själv och vill hälsa, och så växlar han om att se ut sådär (det jag kallar för huggorm), men väljer att stå kvar och vill bli kliad, och några sekunder senare är det solsken igen. Osv. Det som känns som han inte riktigt är medveten om vad han uttrycker (alltså att uttrycka stick och försvinn, samtidigt som han tycker "hej ska vi göra något/ska vi gosa/etc")

 

[TinyWiny]

Han gör exakt så som mitt fjordsto gjorde @Alexandra_W Nu var det som du skriver en snäll version men man ser ändå det där fram och tillbaka hela tiden.

 

[Alexandra_W]

Han gör exakt så som mitt fjordsto gjorde @Alexandra_W Nu var det som du skriver en snäll version men man ser ändå det där fram och tillbaka hela tiden.

Jag tror inte jag vill prata med dig mer.....
Skämt åsido, självklart vill jag höra. Men det är lite ironiskt, för jag la samma video och samma text på min FB (och jag har skrivit om hans humör och mina funderingar där med) och fick en kommentar om att det ser ut som en en normal ponny som vänligt ber matte lämna honom ifred. Att det liksom inte är mer än så, en häst som ligger i sin box och vill bli lämnad ifred och säger det. Och det ÄR det ju - men just att det är exakt samma beteende som han slår på och av lite random när HAN söker kontakt. Vilket för övrigt är lagom charmigt, eftersom man inte riktigt vet vilken dag det smäller till och vilken dag han inte har en aning om vad han uttrycker.