Ponny som blivit grinig/aggressiv - men varför?

[akleja]

En hjärntumör kan nog ge vilka symptom som helst beroende på var den sitter. Sällsynt absolut, men inte totalt osannolikt.

 

[dpmatte]

En hingst har väl prostata tror jag? Om man ska dra paralleller med hund så vet jag en hund som kastrerades och därefter började göra ännu värre utfall mot andra hundar än han gjort före kastreringen. Anledningen var att han fick ont när han spände upp sig på grund av att han hade en tumör i prostata. Vad jag menar är att det kan bero på andra smärtor än rörelsesmärtor.

 

[Santoxen]

Är synen kollad? Tänker att om han ser dåligt kanske han försvarar sig med att "slå först och kolla sen". Men han kanske inte har några andra problem som kan tyda på det?

 

[Alexandra_W]

Synen inte kollad, men nej inga andra symptom på dålig syn.

Han har liksom inga andra symptom på någonting...

 

[mackan]

Kl
Tycker @Efwa haft intressanta relevanta inlägg och min spontana undran var också är det hundraett procent konstaterat att hästen verkligen är valack och inget ligger kvar efter ingrepp med kastreringen ?

 

[Efwa]

Kanske är det svårare att hitta saker just för att de är ovanliga (tänker främst på sköldkörteln då).

Som läkarna säger; Hör man hovklapper i stan är det med sannolikhet en häst men i sällsynta fall är det faktiskt en zebra.

Vad jag vill mena med det är att om hästen kollats för det vanligaste är det kanske det ovanliga vi ska leta efter?

Det verkar så mysko att just hingsbeteenden skulle dyka upp tycker jag.

 

[Alexandra_W]

Kanske är det svårare att hitta saker just för att de är ovanliga (tänker främst på sköldkörteln då).

Som läkarna säger; Hör man hovklapper i stan är det med sannolikhet en häst men i sällsynta fall är det faktiskt en zebra.

Vad jag vill mena med det är att om hästen kollats för det vanligaste är det kanske det ovanliga vi ska leta efter?

Det verkar så mysko att just hingsbeteenden skulle dyka upp tycker jag.

Han har ju inte kollats för så mycket alls om man ska vara petig. Han är rörelsekontrollerad och klämd på i höstas, och så då taget blodprov för hormoner i våras. I övrigt är inget gjort i "kollväg". Dels för det har varit svårt att veta var man ska börja, och dels för jag haft en (fåfäng) förhoppning om att det ska försvinna/är försvunnet.

Men nästa steg om inte igångsättning fungerar är ju klinikutredning. Men det vore tacksamt att ha något mer att gå på då, någon form av indikator som åtminstone kan peka åt ett visst håll. Annars blir det lite som vet så kärnfullt uttryckte det "Man kan nog leta för vad det skulle kosta att köpa en fyra - fem nya ponnyer". Inte för att jag menar att han inte är värd att lägga pengar på, det är klart att han är. Men det blir lätt otroligt höga summor om man ska leta planlöst. (Det är ju ingenting en försäkring kommer att täcka förrän man hittat ett fel så att säga).

 

[Alexandra_W]

Kl
Tycker @Efwa haft intressanta relevanta inlägg och min spontana undran var också är det hundraett procent konstaterat att hästen verkligen är valack och inget ligger kvar efter ingrepp med kastreringen ?

Ja. Tyvärr.

 

[Alexandra_W]

Apropå hjärntumör. Men något som jag för länge sen minns jag läst om är huruvida hästar, hundar etc kan få huvudvärk. Att de rent fysiskt borde kunna få det precis som en människa, och att det i så fall skulle kunna förklara en hel del av beteenden som kommer och går och annars är svårförklarliga. Nu talades där mer om tillfällig huvudvärk som typ spänningshuvudvärk hos människa. Men rent teoretiskt borde hästar kunna få både det och mer ihållande huvudvärk. Och det vet man ju själv hur lättretlig och ombytlig i humöret man kan vara när man har huvudvärk.

Inte för att jag varken tror eller inte tror att ponnyn har huvudvärk, mer som en allmän spinn off till diskussionen om ovanligare åkommor osv. Att det finns säkert en hel del besvär hos djur som man inte ens upptäckts/hittat ett sätt att diagnosticera än, men som både kan ge djuret obehag och även ge symptom även om vi människor inte kan förstå var de kommer ifrån.

 

[Alexandra_W]

Han har ju inte kollats för så mycket alls om man ska vara petig. Han är rörelsekontrollerad och klämd på i höstas, och så då taget blodprov för hormoner i våras.

Vintras ska det såklart stå. Eller vårvinter eller vad man kallar det. Det är taget i mitten på februari.

 

[mackan]

Ja. Tyvärr.

Jag hade valt att ta ett till blodprov då hormon kommer och går på tex klapphingstar. De jag känt har varit otroligt normala valacker i perioder och sen haft otroliga hormonsvängningar ändå andra perioder eller i situationer .

Om det utifrån hur du känner hästen osv inte känns rimligt hade jag bitit i det sura äpplet och velat uteda den alternativt om utredning känns för diffus tagit bort den om du inte känner att den är ngt du vill hållas med själv och inte sälja heller utifrån hur du känner den Beter sig oberäkneligt osv .

 

[TinyWiny]

Jag tänker faktiskt huvudvärk. Mitt fjordsto som hade headshakingsyndrom hade en hel massa saker som i slutänden indikerade på att hon gick runt med en fruktansvärd huvudvärk. Hennes sista sommar hade hon malt ner tänderna så att de var lena som en barnrumpa i ett försök att underlätta huvudvärken. Hon stod liksom och malde med käkarna hela tiden (alltså även när hon inte åt) som en ko som idisslar och hon hade inte längre något kvar att tugga med tillslut. Veterinärerna trodde att hon någon gång hade gått omkull och att hon då och då fick en nerv i kläm i nacken men det var inget som de kunde hitta bevis på. I början, innan headshakingen började så var det just att hon var väldigt opålitlig som jag noterade. Jag trodde då att det var att hon testade då hon precis hade flyttat hit och det var blankis överallt så trots 4 brodd i varje sko så gick det bara att skritta hela den vintern. De kunde inte busa i hagen något nämnvärt heller just för att det var så halt och att köra iväg till ridhus var inte att tänka på för det hade varit förenat med livsfara. Jag tänkte att hon var sur ibland för att hon var uttråkad helt enkelt och att hon testade mig som var hennes nya människa och att hon skulle bli bättre när det gick att börja rida och köra normalt. Hon kunde precis som din verka förvånad över vad hon hade gjort. Hon kunde utan förvarning hugga för att i nästa sekund stå med öronen spetsade. Som tur var blev aldrig någon allvarligt skadad utav henne.

Det blev inte bättre utan när hon väl sattes igång ordentligt så kom headshakingen fram. Den eskalerade och hon hade omväxlande koliker och korsförlamningar, ibland både korsförlamning och kolik på samma gång Vi kämpade med massor med olika behandlingar och mediciner i drygt 1,5 år men sedan fick hon somna in för hon hade tillslut så ont överallt och ville inte ens bli klappad och kom inte längre fram i hagen. Hon var annars den som kom springande så fort hon hörde mig så det var ett tydligt tecken på att hon verkligen inte mådde bra. Trots tredubbeldos butta sista veckan så kunde jag inte borsta henne utan att hon gjorde allt för att slippa undan så ont hade hon

Du kanske minns henne även om det är över 7 år sedan nu. Jag skrev mycket här och bad om råd då och jag vet att jag fick många och bra svar ifrån dig @Alexandra_W

 

[Alexandra_W]

Jag hade valt att ta ett till blodprov då hormon kommer och går på tex klappningstar. De jag känt har varit otroligt normala valacker i perioder och sen haft otroliga hormonsvängningar ändå andra perioder eller i situationer .

Om det utifrån hur du känner hästen osv inte känns rimligt hade jag bitit i det sura äpplet och velat uteda den alternativt om utredning känns för diffus tagit bort den om du i te känner att den är ngt du vill hållas med själv och inte sälja heller utifrån hur du känner den Beter sig oberäkneligt osv .

Provet är taget i en synnerligen sur period och efter att jag höll på att bli av med armen. Men kan absolut ta ett nytt typ i maj eller något när ev hormoner borde peaka, men enligt labbet + vet är det så tydligt låga värden att det är "uteslutet" att det ska finnas testikelvävnad. Sen om det verkligen ÄR det till 110% eller om det finns hästar som kan luras det vet jag inte - veterinärer har ju haft fel/varit tvärsäkra förr och blivit förvånade. Men det är åtminstone taget en period när han var "dålig" i humöret.

Det suriga när han ser ut som en huggorm, hotar att huggas och så kan jag leva med. Det är tråkigt och ledsamt men det är hanterbart så länge det inte är värre än så. Däremot kan jag inte förneka att det är ett problem med de där större grejerna, när det blir farligt. Det räcker med en gång och lite otur för att det ska vara det sista jag gör i livet. Min hemmavet är ganska tydlig med vad han tycker att man ska göra åt problemet. Att ingen häst är värd att riskera livet och det finns så många snälla hästar därute, och att det spelar ingen roll vad det beror på för det finns gott om hästar som inte försöker döda folk ens när de har ont. Och att det finns hästar som "är sådär" och att ponnyn kanske är en sån. Eller, han uttryckte sig inte riktigt så pedagogiskt, utan han tyckte att jag skulle lägga honom på mackan innan han hade ihjäl mig. Och nej han kommer inte hamna på någon macka just nu, det är inte ett alternativ för mig. Samtidigt förstår jag hur vet tänker och hans åsikt, och det är svårt att förneka vissa poänger med det.

Så skulle det farliga beteendet eskalera (och ja jag VET att det räcker med en enda gång till så kan det vara klippt), då måste jag ju någonstans ta ställning till hur mycket man vågar riskera medan man letar.

Sälja honom skulle jag inte göra. Just för det är en sockersöt B-ponny. Risken är alldeles för stor att han hamnar i en situation med ett barn som slutar olyckligt. Som han är nu är han inte lämplig för barn att vara i närheten av alls, hur perfekt barnponny han än varit innan.

Men jag hoppas ju på att man/jag ska kunna lösa det, så att han blir sitt vanliga jag igen och kan vara kvar här tills han blir gammal och grå. Och planen är igångsättning och om det inte hjälper med arbete så klinikutredning. Men det skulle vara otroligt underlättande om man kunde ha nån slags indikation inför den där utredningen.

 

[Alexandra_W]

Jag tänker faktiskt huvudvärk. Mitt fjordsto som hade headshakingsyndrom hade en hel massa saker som i slutänden indikerade på att hon gick runt med en fruktansvärd huvudvärk. Hennes sista sommar hade hon malt ner tänderna så att de var lena som en barnrumpa i ett försök att underlätta huvudvärken. Hon stod liksom och malde med käkarna hela tiden (alltså även när hon inte åt) som en ko som idisslar och hon hade inte längre något kvar att tugga med tillslut. Veterinärerna trodde att hon någon gång hade gått omkull och att hon då och då fick en nerv i kläm i nacken men det var inget som de kunde hitta bevis på. I början, innan headshakingen började så var det just att hon var väldigt opålitlig som jag noterade. Jag trodde då att det var att hon testade då hon precis hade flyttat hit och det var blankis överallt så trots 4 brodd i varje sko så gick det bara att skritta hela den vintern. De kunde inte busa i hagen något nämnvärt heller just för att det var så halt och att köra iväg till ridhus var inte att tänka på för det hade varit förenat med livsfara. Jag tänkte att hon var sur ibland för att hon var uttråkad helt enkelt och att hon testade mig som var hennes nya människa och att hon skulle bli bättre när det gick att börja rida och köra normalt. Hon kunde precis som din verka förvånad över vad hon hade gjort. Hon kunde utan förvarning hugga för att i nästa sekund stå med öronen spetsade. Som tur var blev aldrig någon allvarligt skadad utav henne.

Det blev inte bättre utan när hon väl sattes igång ordentligt så kom headshakingen fram. Den eskalerade och hon hade omväxlande koliker och korsförlamningar, ibland både korsförlamning och kolik på samma gång Vi kämpade med massor med olika behandlingar och mediciner i drygt 1,5 år men sedan fick hon somna in för hon hade tillslut så ont överallt och ville inte ens bli klappad och kom inte längre fram i hagen. Hon var annars den som kom springande så fort hon hörde mig så det var ett tydligt tecken på att hon verkligen inte mådde bra. Trots tredubbeldos butta sista veckan så kunde jag inte borsta henne utan att hon gjorde allt för att slippa undan så ont hade hon

Du kanske minns henne även om det är över 7 år sedan nu. Jag skrev mycket här och bad om råd då och jag vet att jag fick många och bra svar ifrån dig @Alexandra_W

Jag minns nu när du berättar, men mindes det inte innan. Den opålitligheten, hur yttrade den sig och var det "bara" den i början? Hur var hon med/mot andra hästar?

 

[MattiZ]

Vi hade en super fin travare som fick canser, märktes inte först alls. Men han började "fucka" ur totalt ibland. Väldigt oprovicerande, anfall då och då som du beskriver, samt även att han fick total ryck på ridturer. Man ville bokstavligt hoppa av för å slippa åka av, som han höll på. Det blev värre och värre, han kollades upp. Man hittade inget förens några bölder på bringan framtill dök upp och det togs tester på. Han togs bort självklart och de visade sig ha spridit sig även till hjärnan som då var förklaring till detta beteende. Dock var han äldre än 3år, men risken finns juh antar jag :/

 

[TinyWiny]

Jag minns nu när du berättar, men mindes det inte innan. Den opålitligheten, hur yttrade den sig och var det "bara" den i början? Hur var hon med/mot andra hästar?

Det vara bara opålitligheten i början. Det tog nog ungefär 8 månader innan headshakingen började om jag inte minns fel nu. Opålitligheten var sedan hela tiden och eskalerade ju sjukare hon blev. I slutet var det farligt att bara ta på henne täcke för hon kunde stå med öronen framåt och sedan hugga sekunden efter. I vanliga hanteringen som att leda och så var det aldrig några problem och det var vanligtvis inga problem att sadla/sela eller så. Inte ens den ridturen då hon fick korsförlamning strax efter att vi hade kommit hem var hon på något sätt sur eller så utan när jag hade hängt in sadeln och kom ut i stallgången igen så var hon jättesjuk och hade jätteont. Hon var alltid snäll när hon hade kolik eller korsförlamning, då kan jag inte minnas att hon högg någon gång. Vi brukade säga att hon förvandlades ifrån sitt väna jag till en spottkobra på en millisekund utan synbar anledning. Det kunde vara i nästan vilken situation utom i ridningen eller i körningen för då var hon alltid snäll när hon hade något annat att tänka på. Inte ens när hon shakade så hon gick omkull var hon sur eller arg innan. Annars kunde det komma när som helst och jag var alltid tvungen att varna folk som kom för hon såg ju så snäll ut men kunde vända på ingen tid alls. Jag kunde aldrig sammankoppla det med att man hade gjort henne något utan det kom alltid ifrån ingenstans. Hovslagaren som hade skott henne sedan hon var tre år (hon var 12 år när jag köpte henne och 14 år när jag tog bort henne) kände verkligen inte igen henne. Han sa att hon alltid hade varit väldigt snäll och att något måste ha hänt.

Mot andra hästar var hon ganska neutral även om hon var väldigt beroende av andra hästar. Hon ville absolut inte vara ensam i hage eller box, däremot gick det utmärkt att köra och rida henne ensam. Hon var en häst som aldrig bråkade med andra och som enligt säljaren gick ihop med alla och som aldrig hade tjafsat med någon. Säljaren hade vad jag kan minnas köpt henne som föl och haft henne i många olika konstellationer och det hade aldrig varit tjafs och det var inte det här heller. Jag upplevde henne som en sådan häst som tyckte att det var skönt att en annan häst bestämde helt enkelt och som var enormt duktig på att läsa hästspråk. Här gick hon först med ett newforeststo och sedan med en arabvalack och hon gick väl ihop med båda. Inget bråk när de släpptes ihop eller så. Däremot gick hästarna i varsin ände av hagen den sista tiden för hon ville inte ha kontakt längre och då kunde hon sura om arabvalacken kom i närheten.

 

[Alexandra_W]

@TinyWiny just det där med att som en kobra plötsligt ändra sig känner jag ju igen från min. Det vänder så blixtrande fort, och man vet aldrig riktigt när. Även min kan ju stå med öronen framåt och avslappnad och så PANG är öronen slickade längs huvudet och han hugger. Tyvärr samma när han själv söker kontakt, han kan komma och vara så vänlig och gosig och öronen framåt osv och så PANG blir Dr Hyde istället Mr Jekyll.

De två farliga gångerna har jag ju berättat om i inledningsinlägget, men den då när han anföll min arm. Jag har aldrig sett det beteendet annat än på film. Han kastade sig fram med öronen slickade mot halsen, framskjutet huvud och öppen mun och anföll armen. Sekunden innan stod han med spetsade öron lugn och tittade på mig. När det hände så jag hann inte ens få undan armen direkt, men fick ju loss den och röt samtidigt. Han hoppade bakåt och x sekunder senare (hur lång tid det nu tog för mig att registrera) så såg han snäll men förvirrad ut. Det var först efteråt jag riktigt fattat vad som hände och hur jävla illa det kunde ha gått, så fort gick det.

Sparken (som hände innan det ovan) bortförklarade jag med att jag skrämde honom och han blev rädd och slog först och kollade sen. Han hade ett sår på andra sidan som jag fått behandla (utan problem ska tilläggas, det var inte så att han slog eller ens hotade). Så jag bortförklarade med att han trodde att jag skulle peta på såret etc. Samtidigt skulle redan det vara olikt honom, och ihop med allt annat så tja...

Sen hade vi för bara någon vecka en mindre incident. Tyvärr efter en period med ovanligt soligt humör och bara lite sura miner men inget värre alls, inte ens några hot att hugga. Så jag hade åter börjat tro att nu har det vänt.. Jag var i hagen, det är jag x ggr per dag. Jag höll på med något som inte hade med hästarna att göra, och de stod nyfiket en bit ifrån. Dvs som det brukar vara när jag mockar, fyller vatten osv. Så ser jag i ögonvrån hur han kommer farande i ett förvisso ganska lamt men ändock utfall. Jag ryter till och kastar upp armen och han avbryter. Och ser sen ut som vanligt och är som vanligt.

Annars är det det jag beskrivit, och att han kan söka kontakt eller bemöta när man kommer med slickade öron och i sig tycligt hotbeteende, men jag är inte säker på han ens "fattar vad han säger". I de lägena verkar han inte alls arg eller irriterad, trots att han ser ut som en huggkobra med PMS. Han kan växla mellan det och öronen fram och idel solsken på en sekund, och på en minut växla fram och tillbaka i uttryck 5 -6 ggr. Som om han inte kan bestämma sig om han ska vara sur eller glad, samtidigt som han inte ens verkar vara sur trots utåt sett kraftigt hotbeteende. Samma sak kan han visa vid borstning, växla mellan åh det är så mysigt och jag ska döda dig - men utan att egentligen verka irriterad även om han ser sjukt irriterad ut. Jag har provat ha honom lös för att se om han väljer att gå undan eller gå iväg för att slippa när han ser ut sådär, men nej. Just det att se ut som en kobra utan att eg verka mena det är så vanligt att jag kallar det för vardagssurighet nuförtiden.

Det var inte en sur min under tömkörningen idag, och jag kan inte minnas minsta sura miner från i somras under arbete heller. Sur som ättika på stallgången både före och efter, men kan aldrig minnas minsta surighet vid arbete, inklusive uppsittning, avsutten framskrittning och avskrittning eller liknande. Jag kan ha glömt nån enstaka gång dock, men då är det verkligen en enstaka.

 

[TinyWiny]

Det verkar tyvärr som att det är ganska likt mitt fjordstos beteende @Alexandra_W . Om det inte hjälper med igångsättning så hade jag tagit hästen till klinik och röntgat nacken och även ultraljudat om det inte hittas något på röntgen. Jag önskar nämligen att jag hade börjat där istället för att försöka med en massa andra behandlingar. Nu var det ju så mycket andra sjukdomar som blandade sig in vilka förmodligen berodde på samma sak allihop så veterinärerna visste tillslut inte vad de skulle ta i men i efterhand har jag tänkt att om jag hade fått göra om alltihop så skulle jag ha börjat där för då kanske vi hade sluppit behandla med än det ena och än det andra och faktiskt istället tagit bort henne första gången hon shakade omkull. Hade vi vetat att det var en skada i nacken så hade liksom saken varit glasklar. På min häst hjälpte smärtstillande minimalt just för att hon hade så fruktansvärt ont. Jag jämför det nu i efterhand med sjukdomen central sensitisiering som härjar i min egen kropp. Det krävs stora doser morfin för att ens dämpa den smärtan och förmodligen hade hon något liknande och då räcker inte butta och liknande långt. I efterhand ångrar jag att jag försökte så länge men veterinärerna gav mig hopp och pratade aldrig ens om att döma ut henne och jag litade på dem. När jag vid ett tillfälle tog upp utdömning så menade veterinären att det behövde jag inte tänka på för självklart skulle hon bli frisk och då fick jag nytt hopp igen och jag ville ju så innerligt gärna att hon skulle bli frisk att jag verkligen gjorde precis allt. Jag älskade ju hästen
Det var först när hon inte längre kom fram i hagen och var helt frånvarande i blicken, hon var inte där längre, som jag kände att det fick vara nog och ringde veterinären som genast skrev utdömningspapperna.

Jag hoppas självklart att din häst bara är en sådan häst som inte kan stå, det vore självklart det bästa men annars är mitt råd att röntga nacken först.

 

[Efwa]

Han har ju inte kollats för så mycket alls om man ska vara petig. Han är rörelsekontrollerad och klämd på i höstas, och så då taget blodprov för hormoner i våras. I övrigt är inget gjort i "kollväg". Dels för det har varit svårt att veta var man ska börja, och dels för jag haft en (fåfäng) förhoppning om att det ska försvinna/är försvunnet.

Men nästa steg om inte igångsättning fungerar är ju klinikutredning. Men det vore tacksamt att ha något mer att gå på då, någon form av indikator som åtminstone kan peka åt ett visst håll. Annars blir det lite som vet så kärnfullt uttryckte det "Man kan nog leta för vad det skulle kosta att köpa en fyra - fem nya ponnyer". Inte för att jag menar att han inte är värd att lägga pengar på, det är klart att han är. Men det blir lätt otroligt höga summor om man ska leta planlöst. (Det är ju ingenting en försäkring kommer att täcka förrän man hittat ett fel så att säga).

Jag tror att man behöver vara så här krass som veterinären och du är inne på.

Om man visste var det var och skulle lägga ner pengar på att läka en skada man vet kommer att ge en frisk häst är det en sak.
Men om man inte vet var man ska börja och hästen mår dåligt, för han måste nog göra det (vi vet ju inte men man kan ju anta att han inte heller vill vara så här eftersom han inte varit det förr) så vill man ju inte hålla på i all evighet och kasta pengar i sjön. Som du säger, inte för att han inte är värd det, utan för att det kan visa sig vara jäkligt egoistiskt.
Jag förstår att det är så du menar.

Hoppas nu att du hittar någonstans att börja och att det går relativt snabbt att hitta "felet".

 

[Sigrid]

har ni kollat tänderna...