patetisk tråd

[osaker83]

Du gör ju så enormt stor grej av förhållandet. Du har skrivit UPPREPADE GÅNGER att du och partnern älskar varandra, att du vet det, att partner är den du litar MEST på, är NÄRMAST osv. Det är klart att om partner är livets mening och mål, då är det jobbigt att hen kan dumpa en eller bedra en.

Men lite proportion här, kanske?

Och just därför att en massa jobbiga grejer händer, kan det ju vara en poäng med att inte dramatisera dem så hemskt.

Fast det är nog sån jag ÄR. Jag är en känslomänniska och jag vill ha den där stora, nära kärleken. Jag ser inte så stor poäng med att dela livet med någon som jag bryr mig lika mycket om som vem som helst eller som lika gärna kunde varit en annan kille. Jag går in djupt och satsar hårt...

 

[osaker83]

Fast det är nog sån jag ÄR. Jag är en känslomänniska och jag vill ha den där stora, nära kärleken. Jag ser inte så stor poäng med att dela livet med någon som jag bryr mig lika mycket om som vem som helst eller som lika gärna kunde varit en annan kille. Jag går in djupt och satsar hårt...

Och anledningen till att jag skrivit det upprepade gånger är väl att jag efter erfarenhet av andra trådar på buke är rädd att folk annars ska skriva "men varför är ni ihop för, gör slut och hitta en annan".

 

[TheRedLightning]

Hahaha!
Varför är det omoget?
Vi har massor att skriva om. Nu senast har vi avhandlat vidrigheten med gröna kulor, viktiga grejer

När är det okej att styra den man älskar och bestämma vem den ska höras med om umgås med?

Håller med, jag och en arbetskollega (han 50+) pratar i telefon allt mellan 2-8 timmar om dagen när vi jobbar, sen blir det mycket messenger på helger och kvällar.
Jag ser heller inget "omoget" i det, mer som två människor som har mycket att prata om.

Det hade nog inte blivit så kul om man skulle bestämma över den andre och då för att det ska va rättvist borde den få bestämma över en själv me i så fall.. men vad vet jag, är bara singel och lever livet.

 

[Petruska]

Fast det är nog sån jag ÄR. Jag är en känslomänniska och jag vill ha den där stora, nära kärleken. Jag ser inte så stor poäng med att dela livet med någon som jag bryr mig lika mycket om som vem som helst eller som lika gärna kunde varit en annan kille. Jag går in djupt och satsar hårt...

Men vad är då problemet? Du vill ha det så här, och din psykolog är helt enig med dig om att det som möjligen är besvärligt är en del av de saker din partner gör, enligt vad du skriver.

Nu är det ju inte din partner som har startat den här tråden, utan du. Det är inte mycket vi kan göra åt din partner i hans frånvaro.

 

[osaker83]

Men vad är då problemet? Du vill ha det så här, och din psykolog är helt enig med dig om att det som möjligen är besvärligt är en del av de saker din partner gör, enligt vad du skriver.

Nu är det ju inte din partner som har startat den här tråden, utan du. Det är inte mycket vi kan göra åt din partner i hans frånvaro.

Fast..va?
Bara för att jag inte vill göra mitt förhållande till en mindre viktig grej och för att min terapeut inte tycker allt jag gör är fel betyder det väl inte att jag mår bra och trivs med allt i min situation? Jag har svårt att förstå varför det skulle vara så svartvitt?

Jag har inte bett någon att "göra något åt min partner"?
Jag ville diskutera hur jag kan förhålla mig och hur andra skulle tänkt i min situation. Jag sa inte innan att jag skulle hålla med alla som svarar.

 

[Kattennizze]

Fast..va?
Bara för att jag inte vill göra mitt förhållande till en mindre viktig grej och för att min terapeut inte tycker allt jag gör är fel betyder det väl inte att jag mår bra och trivs med allt i min situation? Jag har svårt att förstå varför det skulle vara så svartvitt?

Jag har inte bett någon att "göra något åt min partner"?
Jag ville diskutera hur jag kan förhålla mig och hur andra skulle tänkt i min situation. Jag sa inte innan att jag skulle hålla med alla som svarar.

Men det är ju viss skillnad. Att inte hålla med är en sak men du verkar faktiskt mest vara ute efter att du har rätt och din kille ska rätta efter dig och leva som du vill, inga kontakter med kvinnor t ex. Din kurator verkar också tycka som du vad är problemet? Då kan du tvinga killen att leva som du vill, och end of story liksom. Andra försöker påpeka att problemet kanske inte är killens beteende utan ditt endast.

 

[Kattennizze]

Fast det är nog sån jag ÄR. Jag är en känslomänniska och jag vill ha den där stora, nära kärleken. Jag ser inte så stor poäng med att dela livet med någon som jag bryr mig lika mycket om som vem som helst eller som lika gärna kunde varit en annan kille. Jag går in djupt och satsar hårt...

Jag är antagligen korkad men jag fattar inte vad det är att gå in djupt och satsa hårt?

 

[osaker83]

Men det är ju viss skillnad. Att inte hålla med är en sak men du verkar faktiskt mest vara ute efter att du har rätt och din kille ska rätta efter dig och leva som du vill, inga kontakter med kvinnor t ex. Din kurator verkar också tycka som du vad är problemet? Då kan du tvinga killen att leva som du vill, och end of story liksom. Andra försöker påpeka att problemet kanske inte är killens beteende utan ditt endast.

Fast jag skriver att jag vill utvecklas, vill lära mig känna mig trygg, att vi är som vi är osv? Jag tycker det är märkligt att tolka det som att jag tror att jag har rätt och han har fel utefter det.

 

[osaker83]

Jag är antagligen korkad men jag fattar inte vad det är att gå in djupt och satsa hårt?

Att jag vill gå in i min relation med hela hjärtat och då blir det stort och "allvarligt" för mig.

 

[osaker83]

@Kattennizze
Jag skriver att jag har rätt och han har fel och jag vill tvinga honom att tänka som jag? Ursäkta men hur kan du tolka in det när jag skriver såhär? Bara för att jag inte köper att ALLT i min relation om två personer är mitt problem och att jag ska lösa det själv? Bara för att min terapeut inte tycker att ALLT är fel och orimligt i mitt agerande betyder inte att hon sitter och hejar på mig och vill att jag ska tvinga honom till något han inte vill. Det vill inte jag heller.

Jag försöker komma till rätta med mitt bagage. Det skulle ju såklart underlätta för oss tillsammans och inte minst för mig ensam.

Jag har ett stort katastroftänkande och försöker alltid lista ut det värsta som kan hända i min hjärna för att vara beredd och försvara mig själv för det och jag antar att han får lida för det även om det inte är min mening.

Jag tycker att du formulerar ditt inlägg väldigt bra och jag vill ju inte kontrollera honom utan jag vill att han ska vara lojal och trogen mig av fri vilja. Men jag är rädd och osäker och har blivit väldigt sviken förut. Jag vill inget hellre än att lita på honom, tror mig. Hade jag haft ett enkelt valt hade det varit så lätt. Jag kämpar med detta så himla mycket. Men får jag inte vädra mina känslor och tillåtas känna som jag gör så blir ångesten bara större. Därför är det skönt att prata av sig när det uppstår.

Jag tror att min "duktig flicka"-hjärna är väldigt rädd för att misslyckas. Och jag vill minimera den risken så mkt jag kan. Men jag förstår ju att jag gör det mycket på fel sätt, och att det i förlängningen kanske kan ge motsatt effekt...

Jag måste lära mig att lita på att han sköter saker snyggt och har gott omdöme utan min hjälp.

Jag tror också att han är som han är och jag är som jag är. Och då är ju utmaningen att få oss att fungera med varandra utan att den andre måste begränsa sig själv eller må dåligt. Jag hoppas verkligen att det kan gå, för vi vill leva med varandra. Det känner jag inga tvivel om i nuläget (man vet ju aldrig med framtiden förstås), det är ingen av oss som ser uppbrott som en lösning, för det vill vi inte. Men vi vet om att vi är väldigt olika på den här punkten. Vi måste "bara" lära oss att mötas och kommunicera på ett bra sätt kring det... Men det är inte så bara, uppenbarligen.

men det finns också en vettig röst som säger "HAN SER HENNE SOM EN NY VÄN, inget kön". Jag VET ju att han inte är som jag (skadad av normen och trpr att alla är ute efter sex och flört jämt), jag VET att han hela sitt liv haft vänner av båda könen, jag VET det.

Det jag behöver få bort är väl känslan av att hans kvinnliga vänner på något sätt tävlar med mig och att han jämför dem med mig eller ser på dem som attraktionsämnen eller att de skulle kunna bli det. Släppa fri och lita på honom. Frågan är hur jag ska komma dit på egen hand när det går så emot min världsbild (väldigt bra beskrivet tidigare i tråden, min världsbild är helt annorlunda än hans) och magkänsla.

Jag kanske kan utvecklas så att det inte är att göra våld på mig själv? Jag hoppas på det. Vi kanske kan göra det tillsammans. Komma vidare och bli tryggare.
Jag önskar bara att jag inte behövde se alla andra kvinnor som ett eventuellt hot för vår kärlek och känna att jag räcker till för honom. Att de inte behöver vara ett hot för mig och hans relation för att de vill vara vän med honom.

 

[Hyacinth]

Att jag vill gå in i min relation med hela hjärtat och då blir det stort och "allvarligt" för mig.

Men jag går också in helt i en relation, men jag tänker nog att den där tryggheten kommer också med tiden. Nu har jag och partnern hängt ihop i typ 9 år, vi känner varandra rätt väl.
Men det tar ju tid att lära känna varandra. Det är ju en del av nöjet.

 

[Petruska]

Men jag går också in helt i en relation, men jag tänker nog att den där tryggheten kommer också med tiden. Nu har jag och partnern hängt ihop i typ 9 år, vi känner varandra rätt väl.
Men det tar ju tid att lära känna varandra. Det är ju en del av nöjet.

Jag tänker nog att relationer är rätt inkompletta, och att det därför är en himla tur att det finns fler människor i världen.

 

[Hyacinth]

Jag tänker nog att relationer är rätt inkompletta, och att det därför är en himla tur att det finns fler människor i världen.

Ja herregud!
Det är ju där vänner är så viktiga också. De är ju pusselbitar de med, och man har relationer åt olika håll av olika typ.

 

[Kattennizze]

Ja herregud!
Det är ju där vänner är så viktiga också. De är ju pusselbitar de med, och man har relationer åt olika håll av olika typ.

Fast då satsar man väl inte bara på Den Enda? Om jag har fattat TS rätt så är det vad hon gör, hon vill satsa hårt och djupt och vara med Sin Enda? Jag tycker det är gravt löjligt men alla får ju leva som de vill givetvis.

 

[vallhund]

Fast då satsar man väl inte bara på Den Enda? Om jag har fattat TS rätt så är det vad hon gör, hon vill satsa hårt och djupt och vara med Sin Enda? Jag tycker det är gravt löjligt men alla får ju leva som de vill givetvis.

Vi är alla olika, men att skriva att någon är gravt löjlig är inte OK.

 

[TygerTyger]

Vi är alla olika, men att skriva att någon är gravt löjlig är inte OK.

@Kattennizze skrev att beteendet var gravt löjligt. Inte personen.

 

[Hyacinth]

Fast då satsar man väl inte bara på Den Enda? Om jag har fattat TS rätt så är det vad hon gör, hon vill satsa hårt och djupt och vara med Sin Enda? Jag tycker det är gravt löjligt men alla får ju leva som de vill givetvis.

Aha! Då missuppfattade nog jag.
Jag tänker att hur "viktig" min relation är inte hänger på om jag har andra viktiga relationer och att jag nånstans tänker att det finns många olika typer av rätt relation.
Och att osäkerheten som ofta finns oftast är övergående eller ändrar karaktär om man tillåter sig att slappna av lite. Men jag har nog ett hyfsat avspänt förhållande till relationer över lag. De ändras, på olika sätt och ibland upphör eller fördjupas de. Det innebär inte att jag inte "satsar" även om jag aldrig skulle använda det uttrycket eller tankesättet.

 

[Kattennizze]

Vi är alla olika, men att skriva att någon är gravt löjlig är inte OK.

Jag menar såklart inte personen! Jag pratade endast om företeelsen eller om normen om man så vill.

 

[monster1]

Exakt vad jag tänkte skriva. Jag tror att det blir lättare att leva genom att tänka att livet rätt mycket är jävligt och sen dör man. Inte så kul odds precis. Man blir dumpad, jäkla grejer händer hela tiden, idag har vi t ex fått en dåre till världens mäktigaste man därborta i väst.
Sen det här med tungt bagage, ett tungt bagage tycker inte jag är att ha blivit dumpad och sviken i en tidigare relation, för det är faktiskt en del av livet, vi får våra törnar i vuxenlivet. Tungt bagage handlar om något helt annat, som någon skrev, och grundläggs i barndomen, oftast under de tidigaste åren där vanvård, övergrepp, olika trauman, misshandel mm ingår. DÅ har man svårt att knyta an verkligen till andra vuxna människor. Jag försöker inte förringa de du har problem men, jag vill bara ge dig ett bredare perspektiv på tillvaron.

Ha ha, jag skulle nog tycka det var svårt att leva med den inställningen. Jag tänker nog snarare förbi det jävliga. Som tex även om jag blir bedragen eller lämnad så finns det ett andra sidan där jag skrattar, träffar vänner och förälskar mig igen. Jag repar mig och kommer ut på andra sidan.

 

[Lampan]

Fast då satsar man väl inte bara på Den Enda? Om jag har fattat TS rätt så är det vad hon gör, hon vill satsa hårt och djupt och vara med Sin Enda? Jag tycker det är gravt löjligt men alla får ju leva som de vill givetvis.

Jag undrar vad är det för mening att satsa på en kärleksrelation (med allt vad det innebär.)
om en inte är redo att satsa helhjärtat?
Då kan en ju lika gärna ha tillfälliga kontakter och ta dagen som den kommer. Det är ju så mycket enklare, att inte involvera sig öht