Sv: parelli
Jag har läst hela tråden i kväll. Jag har använt bl.a. PNH som kunskapskälla i ca 7 år. Levels-materialen har givits ut tre gånger. Jag har använt mestadels det äldsta levelsmaterialet, men även haft stor nytta av lev 2 i mellanutgåvan. Klippet är hämtat från level 1 i mellanutgåvan. Jag lärde mig hela level 1 av instruktör och har inte tittat på just det materialet så noga, och det var längesedan det ställdes längst bak i ett skåp. Igår kände jag att jag fick plocka fram det och se hela sekvensen. Det spelade ingen roll. För första gången under dessa år blir jag besviken. Riktigt besviken. Jag har aldrig, varken före eller efter den inspelningen, sett Linda, Pat eller någon Parelli-instruktör behandla en häst såhär. Det jag alltid högaktat och det som jag tror gör att så många väljer att lära av PNH i åratal är just att du alltid kan vara säker på att hästens dignitet och relationen er emellan obönhörligen kommer före allt! Något av det värdefullaste jag har på hyllan är Liberty and Horsebehaviorpaketet, som har förändrat inte bara relationen med hästar utan mitt förhållningssätt till många andra saker i livet. Det paketet är resultatet av Lindas enträgna arbete med att göra Pats omedvetna känsla till något som alla kan förstå och börja utveckla själva.
Jag träffade Linda förra året, och hon är en genuint snäll och ödmjuk människa som frikostigt delar med sig av känslor, tid och erfarenheter. Hon bjuder på sig själv och delar mer än gärna sina egna misstag och tillkortakommanden för andra att lära av. Hon är långt ifrån denna solglasögonprydda mallgroda som bossar runt i det här klippet.
Jag kommer även fortsättningsvis att ha PNH som en del av mitt liv.
Detta förändrar dock inte den stund hon har i den här hästens liv.
Det finns saker som är vardag för PNH, saker som upprepas gång på gång och som vi kan i sömnen. Det är en kalldusch att se motsatsen i sekvensen;
-If something doesn't work, stop immediately, and do something else.
-When the horse is unconfident, he CAN'T look at you.
-Release at the slightest try. ( Är du och hästen mer avancerade ger du inte eftergift förrän hästen även är mentalt och känslomässigt avslappnad. Du måste också ha koll på att hästen är i rätt sinnesstämning för att lära av eftergiften.)
-Don't go after the horse, let him have a choice of running into your energy or not.
-Long phase one, quick to three.
-Straight back to phase one when you get what you ask.
-Don't put pressure on an unconfident horse. WAIT! Look for relaxation. (Licking of lips, lowering head, cocking leg, blinking...)
-Don't let the horse move you.
-The longer it took to get there, the longer the break. (release, friendly game, pause...)
Jag har tittat på hela avsnittet, dvs även inledningen till den här situationen, men jag tycker att känslan är densamma.
Hästen är både RB och LB under den här tiden. Den har en stark drift att rädda sig i mitten av flocken, dvs den enda individen som är sammankopplad med den. Varken ägare eller Linda lyckas nå fram med ett budskap utan ömsom backar, ömsom gör fler desperata försök att genom fas 54 få den att respektera personliga utrymmet. De försök som hästen dock gör att hitta rätt lösning resulterar inte i någon eftergift. Den blir ganska förvirrad, och när Linda tar över mer osäker. Linda har ett par gånger instruerat till eftergift men alldeles för sent. Fas ett är inte 'wiggle' utan bara ett litet finger. Jag kan under hela tiden bara se fas 3,4 och 54, förutom ett par tillfällen då ägaren själv faktiskt använder fas två, trots att hästen visar avslappning och utför begärda önskan vid ett flertal tillfällen. Fas 'mer än 4' är tänkt som ett mer kraftfullt sätt att backa med hjälp av repet när inte fas 4 räcker till. Rätt utfört blir det faktiskt ett bakåtryck och inte framåtryck för hästen. Jag tycker att det är ineffektivt och segt och ograciöst för båda inblandade, och gör mycket hellre driving game med sticken i de här ändå lite ovanliga situationerna.
Det finns ju en stick (inte spö!!!) tillgänglig, använd den med driving game och strunta i repet! Finputsa YoYogame kan man göra sedan!
Linda gör hästen mer osäker , hon sätter alldeles för hård press, går vidare alldeles för snabbt, och när hon driver undan sidan utan öga känner jag så starkt med hästen så jag mår dåligt. Hästen tvingas åt det håll den inte ser någonting, får en kort eftergift och sedan iväg i backup. Ingen paus, ingen tid att tänka, processa, landa. Hästen är så osäker så att den ser bort. Detta tas för dominans eller ignorans och så är det igång igen. Inte en gång ser jag att hon harmonierar med de två sidorna för att prova sig fram med tanke på ögat.
Det är en häst med riktigt fin spirit, jag tror faktiskt inte att han lät sig knäckas av det här, se hur han slickar sig om munnen, vilar på bakbenet samtidigt som han håller huvudet högt fast blinkar ganska avslappnat.
Han föredrar nog dock att slippa samma förvirrande och frustrerande upplevelse igen!
Jag är inte så duktig på att använda tekniken som ni andra som svarar så proffsigt genom att använda inläggen osv.
Så-utan att ha koll på vem som sagt vad:
- Alla Parellis utbildningsmaterial är på engelska vad jag vet. Inget finns översatt till svenska.
-PNH lär i alla fall inte ut att hästen blir RB av driving game. Driving game används för att förflytta hästen från ett avstånd, oavsett vilken del du flyttar och vart. PNH lär ut att när hästen springer rakt fram så kan den göra det utan att behöva tänka, dvs i flyktbeteende. Uppmuntrar du eller tillåter 'forwardmotion' när en häst är RB så gör du inget för att hjälpa den att koppla över till LB, den förblir antagligen i samma känslotillstånd eller går djupare in i det. För att orsaka hästen att gå från flykt-RB, till logiskt tänkande-LB, finns det annat du kan göra. Att backa och gå sidvärtes behöver den tänka logiskt för att göra i större omfattning, och att flytta undan bakdelen ordentligt med korsande bakben är ungefär den manövern hästen gör när den avslutar sin flyktsträcka, kopplar över till LB, stannar, vänder sig om och kollar av att den med säkerhet är trygg. Du måste dock även ha i åtanke att en häst som blir RB eller osäker av någon anledning och drar iväg framåt bygger upp sin panikkänsla om du hindrar den att få röra på benen, t.ex. om du instinktivt håller in den. Det är en fin balansgång att låta den springa bort sin reaktion och sedan mjukt få tillbaka den.
Hur som helst, i klippet försöker Linda att just flytta undan bakdelen. Detta fungerar normalt sett bra, om själva strategin utförs optimalt. I det här fallet hade det varit bättre att t. ex förflytta sig till något av staketen, ställa sig intill ett sådant och göra halva circlinggames där hästen själv orsakar sig att flytta bakdelen när det tar stopp och du ber den att vända.
Nu ser det bara ansträngt,aggressivt och stressigt ut, och eftersom hon inte använder sticken får hon springa mer än hästen och dessutom ger hon sig efter att träffa den fast den går undan, om än inte på det sätt hon önskar. Den är redan så nära henne så hon kunde lika gärna hjälpa den på traven och ta repet/ nosen lite mot sig.
-Skillnaden mellan Pat och Linda är naturligtvis stor erfarenhetsmässigt. Annars är det ju egentligen Linda som har tagit sig in i Pats hjärna och under många år slitit hårt för att pedagogiskt och lättförståeligt göra hans kunskap tillgänglig för den som vill. Det hon kan har hon lärt av Pat och naturligtvis är de två om allt utbildningsmaterial som släpps. Jag är dock också förvånad över att Pat har ansett att det här är något som någon ska eftersträva. Jag har sett honom i otaliga demos och aldrig någonsin har han missat i timing och känsla, tvärtom, han har en fantastisk förmåga att ge eftergift i samma ögonblick som hästen bara tänker på att göra det han bett om!
-Jag håller med om att det inte finns några extrema hästar! För oss människor ter sig en del hästar extrema i sina uttryck, och det är ju tyvärr då som så många människor förstår dem som sämst. Den hästigaste hästen är ju ändå den som just HAR den fina förmågan att koppla från LB till RB på nolltid! Det är de här individerna som blir kallade sjuka i huvudet, dumma i huvudet, psykiskt instabila och liknande. Ni vet också vilket öde de ofta går till mötes. Bara för att vi inte hade förmågan och kunskapen att förstå.
-Apropå det så tycker jag att det är synd att gång på gång läsa att NH är att göra saker komplicerat. NH ska vara att utveckla sin förståelse för hästen, och därigenom kunna förenkla. Sedan är det svårt att sluta utveckla kommunikationen när man väl börjat att lyckas. Detta kan kanske ses som att komplicera saker. Man kan också välja att se det som ett livslångt utvecklande av en relation, eller flera. Det är ju också så, att en nybörjare aldrig ser så där graciös ut och kanske inte har full koll på läget. Men viljan att lära ska man väl inte förakta? Att det sedan låter vetenskapligt med vänster och högerhjärnhalvor, flyktdjur och rovdjur, ranghög och ranglåg, introverta och extroverta individer ska väl inte behöva spela någon roll för den som inte är intresserad eller som redan kan det den vill kunna? Att lära sig hästpsykologi är väsentligt för den delen av oss som inte är födda just med egenskapen att känna av och läsa av en annan individ, och som inte har erfarenhet nog själva. Med lite inblick kan dock många träna upp känslan och timingen! Just 'sunt bondförnuft' är för mig lika diffust som begreppet Horsemanship kan te sig ibland-och vad det innebär varierar från person till person.
Om jag har givit intryck av att försöka trycka på andra några regler eller måsten, eller att du kan förvänta dig givna reaktioner och gensvar av hästen i alla lägen, så är det inte min mening alls, tvärtom. Never say never, don't always say always but usually say usually, Pat Parelli.
Herrejösses klockan är över tre!! Godnatt (morgon) alla NHare och AntiNHare!!!
//Annika
)
