Papparollens förändring under senare tid?

Jag tolkade inte "På 70 talet var det vanligt med dagis, började nog på 50 talet men blev vanligare på 60 talet." som att du menade bara din uppväxtmiljö, men då förstår jag :)

Har inte exakta procent, men en snabb googling gav mig denna informationen från SCB:

I början av 70-talet fanns ca 90 000 platser för barnomsorg. "Barnbefolkningen" mellan 0-17 år har varit ca 2 000 000 sedan början av 1900-talet så jag tror inte det fanns så mycket färre barn i förskoleålder då. Det borde göra att ca 10-15% av barnen på 70-talet använde de förskoleplatser som fanns.

2012 gick 84% av alla barn mellan 1-5 år på förskola och det fanns ca 700 000 barn i åldern 1-5 år. Så rätt många fler barn går på förskola idag jämfört med på 70-talet :)
Jag tror det var en stor ökning under 70-talet, så gissar det ska vara betydligt högre siffra i slutet.

Hade varit intressant att se en graf år för år, men jag misstänker att det inte finns tillräckligt med siffror då det var så mycket upp till varje kommun vilken socialtjänst man gav och på vilket sätt.
 
Jag är född sent 80-tal och då var det extremt vanligt att mammorna fortfarande var hemmafruar/jobbade halvtid i hemtjänsten/jobbade som dagmamma. Papporna fanns typ inte. Många av mina klasskamrater var sladdisar, där storasyskonen var bort mot tio år äldre. Mina föräldrar däremot var hyfsat jämställda redan då. De är båda sextiotalister, och var 28 år gamla när de fick mig.

Mamma har lagat all mat och skött den mesta städningen hemma, hon har också tagit all föräldraledighet när vi var små. Men det är pappa som skjutsat till ridlektioner och fotbollsmatcher och hästtävlingar, det är pappa som lärt oss cykla och simma och åka skridskor och som tagit ledigt från jobbet på skolloven. Och sen var vi mycket hos mormor och morfar, mormor var hemmafru och morfar egen företagare med jobbet hemma, så vi kunde vara där mycket. De hade fortfarande hemmaboende barn när jag var liten.

Mina föräldrar har växt upp väldigt olika. Mamma har haft en mycket närvarande far (född - 33) medan pappa haft en frånvarande. Tror det påverkat, för mamma är det självklart att män tar ansvar medan pappa absolut inte velat bli som sin egen pappa. Mina kompisar älskade att hänga hos oss, pappor för dem var något som fanns 1) på fiskebåtar eller 2) framför sporten på tv, men hos mig fanns en närvarande pappa som lekte med oss.
 
Jag tror det var en stor ökning under 70-talet, så gissar det ska vara betydligt högre siffra i slutet.

Hade varit intressant att se en graf år för år, men jag misstänker att det inte finns tillräckligt med siffror då det var så mycket upp till varje kommun vilken socialtjänst man gav och på vilket sätt.

Hade absolut varit intressant med en graf :) Under 70-talet fördubblades antalet platser i barnomsorgen så 1979 borde det ha varit va 180 000 platser.
 
Hade absolut varit intressant med en graf :) Under 70-talet fördubblades antalet platser i barnomsorgen så 1979 borde det ha varit va 180 000 platser.
Det hände över lag väldigt mycket med både familjepolitik och arbetsmarknad på 70-talet.
Markant trappsteg i utvecklingen. Sen var det mer en period att det som skett i politiken (och bland unga akademiker?) skulle sprida sig i praktiken till en större del av befolkningen. Och lätt att från idag-perspektivet underskatta hur annorlunda förutsättningarna var innan.
 
Jag tror det var en stor ökning under 70-talet, så gissar det ska vara betydligt högre siffra i slutet.

Hade varit intressant att se en graf år för år, men jag misstänker att det inte finns tillräckligt med siffror då det var så mycket upp till varje kommun vilken socialtjänst man gav och på vilket sätt.
Jag redogjorde precis för några siffror - 10% 1977, 30% 1980, så explosiv ökning de åren!
 
Är 80-talist och pappa har hela tiden varit med i bilden, när jag var 2-3 år skiljde sig mamma och pappa, vi bodde hos mamma men fick åka till pappa när vi ville.
Vad jag kommer ihåg har det alltid varit väldigt jämställt hemma, vi gick på dagis tidigt om jag inte missminner mig.

Angående det där med att komma ihåg saker från ung ålder, så kommer jag ihåg att jag gick barfota i garaget och fick en spik genom foten, är inte helt hundra på hur gammal jag var då, tror inte mamma och pappa hade skiljt sig än. Det är nog mitt tidigaste minne som jag fortfarande kommer ihåg, i och för sig rätt traumatiskt när jag tänker efter men nu är det bara ett minne blott. :p
 
Sambon är född 75 och i deras hem var det pappan som skötte det mesta. Mamman jobbade, pappan var högavlönad.

I min familj så delades alla sysslor. Jag är född 89.
 
Men hur vågar man lägga hushållsbudgeten så tight att familjen går i konkurs om båda är föräldralediga?

Det fattar jag inte. Föräldraledighet kan man ju välja bort, men om den högavlönade blir sjuk eller arbetslös då, blir det ekonomisk katastrof då? Hur vågar man skaffa sig så höga fasta kostnader?

Menar du min och min mans budget?

Jag skrev "Vi hade haft svårt att leva på hans lön." Vi hade inte gått i konkurs men hade inte kunnat behålla samma levnadstandard som tidigare Dvs, vi kan bo kvar i huset, behålla bilarna, få mat på bordet, men utan samma möjlighet att resa utomlands, ha flera hästar och andra dyra hobbys. Sedan har jag mycket bra försäkringar, både via jobbet och privat som kommer ge mig en bra inkomst länge nog för att hinna ställa om så jag är inte orolig :)

Jag tycker ditt uttalande är lite klassföraktande. Det finns MÅNGA familjer där båda inkomsterna behövs för att familjen ska gå runt. Inte för att de nödvändigtvis har höga fasta utgifter, men för att de fasta utgifterna är förhållandevis höga jämfört med deras inkomst (Det går inte hyra lägenhet t.ex. hur billigt som helst.). Ska då dessa människor aldrig byta upp sig från en etta till en tvåa?

Att en familj behöver två inkomster är inte konstigt alls.
 
Mina föräldrar var inte jämställda (födda-66 resp-68). Mamma drog det mesta med oss barn, hushållet, renovering, bilar, hästar och trädgård tills hon fick nog när pappa träffade en annan bakom hennes rygg (han mådde dåligt...) Föräldraledigheten delades dock rakt av med min lillasyster (90- tal) medan mamma var hemma helt med mig (sent 80- tal). Min pappa är uppväxt med min farmor som var hemmafru medan min mamma växte upp med skilda föräldrar och bodde hos min mormor. Jag gick på dagis typ ett halvår men var mest hos farmor. Gick sen till dagmamma när syrran kom, jag vill minnas att mamma sagt något om att det var för dyrt att ha oss på dagis.

Jag har ändå tagit större delen av föräldraledigheten (dagarna) eftersom sambon är den som är mest med barnen framöver, alla lov är han hemma och han sköter hämtning och lämning. Han sköter det mesta kring vardagen, inköp och planering av middagar gör vi oftast tillsammans men han lagar mesta maten samt bakar. Jag sköter tvätten och bilarna. Städning hjälps vi åt med men jag har lägre tröskel vad gäller djurpäls och grus så jag drar över golven oftare än sambon med dammsugaren. Båda barnen går på fsk (4 resp 1,5 år) men har just nu sommarlov med pappan till mitten på augusti. I höst ska han börja ta sin föräldraledighet för den minsta.
Ang tidiga minnen har jag några från den korta tid jag vistades på dagis runt tre år.
 
Menar du min och min mans budget?

Jag skrev "Vi hade haft svårt att leva på hans lön." Vi hade inte gått i konkurs men hade inte kunnat behålla samma levnadstandard som tidigare Dvs, vi kan bo kvar i huset, behålla bilarna, få mat på bordet, men utan samma möjlighet att resa utomlands, ha flera hästar och andra dyra hobbys. Sedan har jag mycket bra försäkringar, både via jobbet och privat som kommer ge mig en bra inkomst länge nog för att hinna ställa om så jag är inte orolig :)

Jag tycker ditt uttalande är lite klassföraktande. Det finns MÅNGA familjer där båda inkomsterna behövs för att familjen ska gå runt. Inte för att de nödvändigtvis har höga fasta utgifter, men för att de fasta utgifterna är förhållandevis höga jämfört med deras inkomst (Det går inte hyra lägenhet t.ex. hur billigt som helst.). Ska då dessa människor aldrig byta upp sig från en etta till en tvåa?

Att en familj behöver två inkomster är inte konstigt alls.
Jag tycker att det är rimligt att hålla isär ”gå runt” från ”fortsätta med lyxiga intressen”.
Att kalla det ”gå runt” när man syftar på dyra resor, dyra intressen, ha flera hästar osv känns ju bara märkligt.

I ert fall har ni ju ändå gjort en uppdelning som gynnar samhällsutvecklingen, oavsett varför ni valde att göra så. Värre är det när samma argument används för att bibehålla sunkiga och trista strukturer..
 
Jag är 60-talist och mina föräldrar är födda -32 och -41. På den tiden fanns inte föräldraledighet för pappor men min pappa jobbade över i början av veckan och kom hem tidigare torsdag och fredag för att leka med mig. Under hela min uppväxt har han varit mest engagerad i både mig och min syster. Mamma har varit engagerad i min syster men inte så mycket i mig.
Båda mina föräldrar är akademiker och jobbade heltid. Jag har för mig att mammor inte fick jobba deltid förrän på 70-talet då min syster föddes. Själv hade jag en barntant som var hemma med mig medan mina föräldrar var på jobbet. Det var väldigt ovanligt, de flesta av mina kompisar gick på dagis.

Mina föräldrar har delat på hemarbetet, den ena städade övervåningen och den andra nedervåningen. När de gifte sig var mamma inte färdig med sin examen så pappa försörjde henne. Eftersom pappa är flera år äldre gick han i pension före mamma, då var det han som skötte hemarbetet och hon som stod för försörjningen.
 
Jag tycker att det är rimligt att hålla isär ”gå runt” från ”fortsätta med lyxiga intressen”.
Att kalla det ”gå runt” när man syftar på dyra resor, dyra intressen, ha flera hästar osv känns ju bara märkligt.

I ert fall har ni ju ändå gjort en uppdelning som gynnar samhällsutvecklingen, oavsett varför ni valde att göra så. Värre är det när samma argument används för att bibehålla sunkiga och trista strukturer..

Vår nuvarande livsstil hade inte gått runt i längre perioder. Jag har dock varit föräldraledig i 6 månader på heltid med uttag av fyra dagar i veckan och totalt ca 40 dagar av strödagar. Så en förälder har inte tagit allt, men min man har tagit mer.

Jag skrev aldrig att min familj går i konkurs om jag är hemma. Tycker det är knepigt att man måste slå på den stora trumman med en gång. "Gå runt" är inte ens ett uttryck jag använde mig själv av. Däremot att vi hade haft det svårt på hans lön. I mitt fall menar jag att det betyder att nuvarande livsstil inte går att göra på en lön, men en anpassning är möjlig.
 
Senast ändrad:
Då kan de knappast ha bott i något större samhälle.
Den ena är uppväxt på Söder och den andra i Sthlms förorter. Dagmamma verkade finnas i yttersta undantagsfall, men dagis var det öht inte tal om. Man började i skolan när man var 6 år och dessförinnan var mammorna hemma med barnen. Mammorna började f.ö. jobba lite/halv-/deltid när barnen var i 10-15 års åldern.
 
Den ena är uppväxt på Söder och den andra i Sthlms förorter. Dagmamma verkade finnas i yttersta undantagsfall, men dagis var det öht inte tal om. Man började i skolan när man var 6 år och dessförinnan var mammorna hemma med barnen. Mammorna började f.ö. jobba lite/halv-/deltid när barnen var i 10-15 års åldern.

Det låter jättekonstigt. Jag växte upp på söder och det fanns både dagis och dagmammor på 60-talet. Alla mammor var definitvt inte hemma med barnen utan arbetade. Det låter som att du beskriver typ 20-talet, det är verkligen inte sant alls. Min mamma växte upp vid Odenplan med en akademiskt utbildad mamma född 1899 som arbetade.

Dessutom började man skolan när man var 7 år.
 
Den ena är uppväxt på Söder och den andra i Sthlms förorter. Dagmamma verkade finnas i yttersta undantagsfall, men dagis var det öht inte tal om. Man började i skolan när man var 6 år och dessförinnan var mammorna hemma med barnen. Mammorna började f.ö. jobba lite/halv-/deltid när barnen var i 10-15 års åldern.
Nej, åldern för skolstart har alltid varit 7 år ända sedan folkskolan infördes fram tills den moderna förskoleklassen kom till.
Undantagsfall med dagmamma i Stockholms förort runt 1960? Tror jag verkligen inte på. Möjligen att det var så man valde i deras umgängeskrets, men inte att möjligheten inte fanns.
 
Min mamma jobbade hemifrån och tog hand om oss barn samtidigt, alla vi syskon hade passerat förskoleåldern innan maxtaxan infördes under början av 00-talet och jag har fått höra att det (kostnaden innan maxtaxan) var ett tungt vägande skäl till det. Sedan tror jag inte att det är hela sanningen, men som en pusselbit i historieskrivningen här så... :)
 
Den ena är uppväxt på Söder och den andra i Sthlms förorter. Dagmamma verkade finnas i yttersta undantagsfall, men dagis var det öht inte tal om. Man började i skolan när man var 6 år och dessförinnan var mammorna hemma med barnen. Mammorna började f.ö. jobba lite/halv-/deltid när barnen var i 10-15 års åldern.
Fast du verkar ju ha missförstått i princip det mesta hittills så det kanske är samma sak här? Lite som med din mammas CSN-lån liksom.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 516
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 645
Senast: Ninnurur
·
Övr. Barn Vi har 2 barn. Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med...
Svar
16
· Visningar
1 131
Övr. Hund Vi passar ibland en äldre hund (11 år troligen korsning bichon havanais och terrier av något slag) som alltid haft svårt att vara ensam...
Svar
2
· Visningar
370

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp