Enya
Trådstartare
Tack för era svar! Har fått flera svar så tänker inte svara var och en här, det blir lite mycket. Jag uppskattar era tankar, funderingar och erfarenheter av.. . ja, allt som cirkulerat i tråden, allt från överviktsoperationer, till simförslag osv.
Jag känner att jag inte har någon större lust att göra en operation. Inte just nu. Nog för att priset för att vara fet är högt, men ingen säger ju att jag kommer leva så länge att jag ens hinner bli sjuk av den. Däremot känns riskerna för komplikationer vid operation något som jag skulle kunna drabbas av mycket tidigare. Kanske fel att se det så, men jag är ganska uppgiven just nu. Jag försöker förklara, men det är svårt att sätta rätt ord på så att någon ens förstår. Det ena utesluter ju inte det andra, är nog något som många tänker
I dag är det 14 år sedan min man dog. Han blev 26 år, 8 månader och 8 dagar gammal. Vi hade planer, vi sköt saker på framtiden, till och med vår bröllopsresa, den skulle vi ta i september samma år han dog, 4 år efter vårt bröllop. Vad vi inte hade planerat var att han skulle dö, av en orsak som inte hade med vikt eller dåligt leverne att göra. Folk dör, till ingen nytta, vad är meningen med det? Varför ska man satsa på ett långt liv när man ändå kan snuvas på sitt liv långt innan det har hunnit halvvägs?
För 1,5 vecka sedan dog min hund. Hon hade medfött blåsljud på hjärtat och jag var noga med hennes vikt och att inte motionera henne något speciellt, noga med vila, och så skulle hennes hjärta undersökas nu i höst igen samt i januari. Vi hade en plan. Men så dog hon, knall och fall, troligen pga hjärtat. Jag är så ofantligt ledsen! Det var extra roligt att promenera när hon levde trots att hon inte ens var med alla gångerna, hon gav motivationen att gå hem från bussen trots att hon var hemma redan och väntade på mig, hon gav mig motivationen att ta extra promenader för att kolla upp var vi kunde gå med henne och hon gav motivation att gå på promenader med henne så att vi båda fick röra på oss. Hon dog och jag tar numera bussen hem, jag har ingen lust att gå, det finns ingen att gå för längre.
De fick korta liv båda två, till ingen nytta. Man planerar och tänker framåt hela tiden, men vinner man alltid något på det? Vad är det ens som säger att jag skulle få ett bra liv som opererad? Jag tror att risken för komplikationer och dåligt mående av den är större än dåligt mående och komplikationer pga fetman. Framför allt med tanke på att min syn och hörsel inte är speciellt bra och bara blir sämre, frågan är, vill jag verkligen bli gammal och blind och döv? Det vore lite som att slösa bort en operation på mig , en operation som skulle göra mig visserligen "smal och hälsosam" (jag har aldrig påstått att jag är hälsosam, det skulle jag inte göra heller, fullt medveten om att det är svårt att vara hälsosam med brist på motion och med dåliga matvanor), men som också skulle riskera ge mig komplikationer för resten av mitt liv, som för övrigt riskerar att bli kortare än andras pga min syn- och hörsel. Jag vill bara leva i nuet, för man vet aldrig med i morgon.
Nåväl, jag försöker i alla fall ändra lite på matvanorna nu, jag anser att man kan ju vara hälsosam som fet också med rätt matvanor och motion. Men vi börjar med det svåraste. Maten. Där har jag mycket att arbeta med. Skulle jag en dag vilja ha en operation är det ju bra att ha börjat i en ände....
Jag känner att jag inte har någon större lust att göra en operation. Inte just nu. Nog för att priset för att vara fet är högt, men ingen säger ju att jag kommer leva så länge att jag ens hinner bli sjuk av den. Däremot känns riskerna för komplikationer vid operation något som jag skulle kunna drabbas av mycket tidigare. Kanske fel att se det så, men jag är ganska uppgiven just nu. Jag försöker förklara, men det är svårt att sätta rätt ord på så att någon ens förstår. Det ena utesluter ju inte det andra, är nog något som många tänker
I dag är det 14 år sedan min man dog. Han blev 26 år, 8 månader och 8 dagar gammal. Vi hade planer, vi sköt saker på framtiden, till och med vår bröllopsresa, den skulle vi ta i september samma år han dog, 4 år efter vårt bröllop. Vad vi inte hade planerat var att han skulle dö, av en orsak som inte hade med vikt eller dåligt leverne att göra. Folk dör, till ingen nytta, vad är meningen med det? Varför ska man satsa på ett långt liv när man ändå kan snuvas på sitt liv långt innan det har hunnit halvvägs?
För 1,5 vecka sedan dog min hund. Hon hade medfött blåsljud på hjärtat och jag var noga med hennes vikt och att inte motionera henne något speciellt, noga med vila, och så skulle hennes hjärta undersökas nu i höst igen samt i januari. Vi hade en plan. Men så dog hon, knall och fall, troligen pga hjärtat. Jag är så ofantligt ledsen! Det var extra roligt att promenera när hon levde trots att hon inte ens var med alla gångerna, hon gav motivationen att gå hem från bussen trots att hon var hemma redan och väntade på mig, hon gav mig motivationen att ta extra promenader för att kolla upp var vi kunde gå med henne och hon gav motivation att gå på promenader med henne så att vi båda fick röra på oss. Hon dog och jag tar numera bussen hem, jag har ingen lust att gå, det finns ingen att gå för längre.
De fick korta liv båda två, till ingen nytta. Man planerar och tänker framåt hela tiden, men vinner man alltid något på det? Vad är det ens som säger att jag skulle få ett bra liv som opererad? Jag tror att risken för komplikationer och dåligt mående av den är större än dåligt mående och komplikationer pga fetman. Framför allt med tanke på att min syn och hörsel inte är speciellt bra och bara blir sämre, frågan är, vill jag verkligen bli gammal och blind och döv? Det vore lite som att slösa bort en operation på mig , en operation som skulle göra mig visserligen "smal och hälsosam" (jag har aldrig påstått att jag är hälsosam, det skulle jag inte göra heller, fullt medveten om att det är svårt att vara hälsosam med brist på motion och med dåliga matvanor), men som också skulle riskera ge mig komplikationer för resten av mitt liv, som för övrigt riskerar att bli kortare än andras pga min syn- och hörsel. Jag vill bara leva i nuet, för man vet aldrig med i morgon.
Nåväl, jag försöker i alla fall ändra lite på matvanorna nu, jag anser att man kan ju vara hälsosam som fet också med rätt matvanor och motion. Men vi börjar med det svåraste. Maten. Där har jag mycket att arbeta med. Skulle jag en dag vilja ha en operation är det ju bra att ha börjat i en ände....
