Överreagerar jag?? *långt*

[nevin]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag förstår. Jag är själv en person med "svärmorsproblem" eller hur man ska uttrycka det, vi har haft en sjuhelvetes diskussion om vem som har ansvaret för min och sambons bebis.... Tyvärr har det resulterat i att min sambo får ta många, och långa samtal om hur hemsk jag är och hur jobbigt hon tycker det är att jag är så dum..... Men det skiter jag högaktningsfullt i, han får ta den smällen, eller så får han också säga ifrån ordentligt.


Jag är inte en yngre mamma dessutom, jag är närmre 40 än 30. Däremot har jag lärt mig jäkligt mycket efter att ha haft en svärfarmor i ett tidigare äktenskap, samt en svärmor nu, som är av samma skrot och korn. Jag kan garantera att jag ALDRIG kommer bete mig som dessa två personer, jag hoppas innerligt att mina barn kommre flytta hemifrån och bli självstyrande så fort de blivit vuxna. Min största son är snart 17, så där är den processen redan på intågande, och jag är bara glad åt det faktiskt - det är ju målet med mitt föräldraskap!


Men så länge barnenn är i behov av sina föräldrar är det VI som bestämmer, och det är bara för svärföräldrar/föräldrar att acceptera.

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Men så länge barnenn är i behov av sina föräldrar är det VI som bestämmer

Och det gör ni ju också.
Jag skulle dock försöka se saker långsiktigt och inte lägga för mycket energi på att att försvara den rollen.

 

[nevin]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag försöker se saker så långsiktigt som möjligt, men jag är tyvärr i samma sits som ts, där det kan heta "men jag vill ju ha honom", "jag tänkte att", "´så här gjorde minsann vi när våra barn var små och det gick bra" (tex när det gäller att sätta på barnen vinteroverall i 20 graders värme för att de ska gunga och inte bli kalla om rumpan). Efter X antal såna kommentarer tröttnar iallafall jag, det är som om de inte alls godkänner vårat sätt att ta hand om barnet. Vi kan inte ens leka med honom som vi brukar, för då är hon där och tycker det ser otäckt ut och får ont i huvudet (hon alltså).


Eller som ts också beskrev, dessa jäkla leksaker vid bordet - VARFÖR? Fast man sagt hundra gånger att vi INTE leker när vi äter..... ?

Våran överenskommelse nu är: Vi bestämmer över hur barnet ska skötas, i alla lägen. De får träffa honom, leka med honom, njuta av ålderns guldkant eller hur det heter. Men kör med tjatet så kan de glömma att jag kommer dit, då får sambon åka de 20 milen själv med barnet och hälsa på över dagen. Det var inte någon bra idé då de är oroliga för hur resan då ska gå, så det är bara till att knipa igen mathålet över alla idiotkommentarer.

 

[Hoppla10]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag förstår. Jag är själv en person med "svärmorsproblem" eller hur man ska uttrycka det, vi har haft en sjuhelvetes diskussion om vem som har ansvaret för min och sambons bebis.... Tyvärr har det resulterat i att min sambo får ta många, och långa samtal om hur hemsk jag är och hur jobbigt hon tycker det är att jag är så dum..... Men det skiter jag högaktningsfullt i, han får ta den smällen, eller så får han också säga ifrån ordentligt.


Men så länge barnenn är i behov av sina föräldrar är det VI som bestämmer, och det är bara för svärföräldrar/föräldrar att acceptera.

Håller med!!

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Våran överenskommelse nu är: Vi bestämmer över hur barnet ska skötas, i alla lägen. De får träffa honom, leka med honom, njuta av ålderns guldkant eller hur det heter. Men kör med tjatet så kan de glömma att jag kommer dit, då får sambon åka de 20 milen själv med barnet och hälsa på över dagen. Det var inte någon bra idé då de är oroliga för hur resan då ska gå, så det är bara till att knipa igen mathålet över alla idiotkommentarer.

Skönt att ni har hittat en bra lösning. Det spar ju på krafterna för både dig och sambon.

 

[nevin]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Ja, iallafall mina, han får ju ta alla telefonsamtal där det ska viskas om sånt man "inte får prata med nevin om".... Men som sagt, det är hans huvudvärk!

 

[Tajger]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Gahh för killar med deras föräldrar. Jag blir tokig. Kan de inte klippa navelsträngen.

Det brukar ju behövas nån med en vass sax som hjälper till

Lite kl

Utan att lägga för mycket i huvuddiskussionen kan jag tänka mig att "TV-bråket" var kulmen på besöket hos er. Det är jobbigt att ha besökare. Min mamma brukar säga att "fisk och gäster luktar illa efter tre dagar..."

Men vi som har söner får försöka komma ihåg detta när våra telningar så småningom träffar någon - vi får inte lägga oss i, vi får inte komma med goda råd, vi får inte säga hur det var när vi hade barn, vi får inte oombedda hjälpa till med nåt i hemmet etc etc. Det är nog en svår balansgång...

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Men det kan han ju inte säga nu vet du väl. Nu har han ju sagt att de kan komma. Klart de inte vill vara med sitt barnbarn... Gardinerna är ju mycket viktigare... Jag har funderat på att till exempel vara i stallet med Alex tills de åkt.... Men då verkar man ju otrevlig...

Men nu vill killen inte heller att de ska komma för han är trött.... Men att jag är trött och har ont, det var inte lika viktigt igår bara han fick upp de förbaksade gardinerna. Ibland älskar jag bara min karl...

Så nu har han tänkt säga att de inte kan komma för att vi är trötta, det är ju ingen lögn iallafall. Men sambon är inte så populär idag det kan jag säga.

Hästen måste ju ha sitt, så inte är du otrevlig om du är där.
Och om sambon så gärna vill ha upp gardinerna, varför sätter han inte upp dem själv??

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

ja om det verkligen handlar om barnets behov alla gånger, och inte mammans behov. Jag uppfattar nyblivna föräldrar överlag som väldigt känsliga, inte minst från diskussioner på det här forumet. Ofta är det taggarna utåt. Säkert någon biologisk drift, men inte alltid så rationellt.

Nybliven förälder...Nja, till det här barnet kanske, men andra dottern är ju 2 år... Har ABSOLUT ingenting emot att lämna över barnen till svärföräldrarna, tvärtom, men det får ju finnas gränser, och för mig överskreds de gränserna dels när äldsta dottern skulle övertalas av farmor att göra det jag hade sagt nej till, dels när yngsta dottern skrek och farmor vägrade lyssna på råd (jag har tillbringat 3 veckor 24/7 med dottern så jag tror nog att jag har kommit på lite mer knep än farmorn, som träffat henne i 5 dagar...)eller lämna ifrån sig henne

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag talar inte om det här specifika fallet. Jag tycker bara det är intressant med yngre mammors ständiga konflikter med svärmödrar. Kvinnor som själva kanske blir svärmödrar en dag. Vad har då förändrats?

Känner kvinnor som är 55+ och fortfarande har konflikter med sina svärmödrar, så det gäller inte bara yngre mammor...

 

[Hoppla10]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Men vi som har söner får försöka komma ihåg detta när våra telningar så småningom träffar någon - vi får inte lägga oss i, vi får inte komma med goda råd, vi får inte säga hur det var när vi hade barn, vi får inte oombedda hjälpa till med nåt i hemmet etc etc. Det är nog en svår balansgång...

Jag tror inte att det är en svårare balansgång än hemma hos någon av sina vänner/bekanta. Inte tar man sig friheten att städa, diska etc. hemma hos någon av sina vänner utan att blivit ombedd åtminstone. Inte heller lägger man sig i uppfostran av barn och djur, val av tex. tapet mm hemma hos vänner. Så varför måste man då göra det hos sin son/dotter och svärson/dotter? Jag lägger mig inte i detta hos mina föräldrar eller svärföräldrar, för det är inte min ensak.

För min del handlar det om ömsesidig respekt för varandra som för alla människor. Man kan inte ta sig egna friheter och göra nya regler hemma hos andra människor.

 

[pernilla_s]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Hans föräldrar kom inte igår, de blev sura för att min kille frågade om hans mamma var förkyld, då hon hostade på bb för vi vill ju inte att den lille ska bli sjuk. Sedan hade han också sagt till dem att inte ra med deras hund, då vi först vill se att han inte reagerar på vår hund och för att han nyst ganska mycket.

Tydligen behandlar vi dem som skit, jag bryr mig mer om hästen än dem... sambon har förändrats till det sämre. De ville veta vad vi hade emot dem, då jag hade varit sur ena gången de kom oanmält och tog med deras hund, när vi redan skulle ha dit folk med hund.

Då min hund är osäker på andra sa jag till att hunden fick vara i bilen, men vi sa att de fick stanna. Jag måste ju se till att min hund mår bra. Vi har ju även sagt att vi vill att de ringer innan de kommer för att barnen kan sova och vi kan behöva vila.

De skulle iallafall inte hjälpa oss mer då vi aldrig tackar, vi tackar alltid flera gånger... men man kanske måste ge presenter också? Sambon blev iallafall förbannad denna gången.

Jag tycker synd om sambon, jag ahde blivit jätte ledsen om min mamma betett sig så.

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag tror inte att det är en svårare balansgång än hemma hos någon av sina vänner/bekanta. Inte tar man sig friheten att städa, diska etc. hemma hos någon av sina vänner utan att blivit ombedd åtminstone. Inte heller lägger man sig i uppfostran av barn och djur, val av tex. tapet mm hemma hos vänner.

Vänskapsrelationer är något helt annat. Där är ni - oftast - helt jämlika. Men jag håller inte riktigt med dig i resonemanget. Är det något som får folk att lägga sig i saker de inte har med att göra är det väl barn och barnuppfostran? Å ena sidan är normen att man SKA blanda sig i när något barn/djur far illa, å andra sidan ska man hålla sig undan.

Sönernas mammor anser sig ha lika tvärsäkert rätt som vi som dömer dem. Det tror jag är problemet.

 

[nevin]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag svarar på det här jag med, det är intressant hur olika man tycker.


Att man inte lägger sig i hos sina vänner och bekanta är ju självklart, så långt verkar vi vara överens. Men jag tycker som Hoppla10 att det gäller även med sina vuxna barn, svärföräldrar eller andra släktingar som kan bestämma själva hur de vill ha det. Inte går du och lägger dig i hos dina släktingar/svärföräldrar vilka gardiner de ska ha, hur mattorna ligger eller vilka kläder de väljer att ha på sina barn?

Sönernas mammor anser sig ha lika tvärsäkert rätt som vi som dömer dem. Det tror jag är problemet.

Där är problemet ja, fast vi menar nog inte på samma sätt, min åsikt är att sönernas mödrar inte riktigt förstår när man ska släppa taget om barnen. Det här gäller säkert för mammor/döttrar också, det kan jag inte alls uttala mig om då jag bara bott ihop med två män i mitt liv. Navelsträngen bör klippas när barnen flyttar hemifrån, och det innebär för mig att man låter dem leva sitt liv, och inte lägger sig i allt som de gör.

Å ena sidan är normen att man SKA blanda sig i när något barn/djur far illa, å andra sidan ska man hålla sig undan.

Självklart ska man bry sig, och blanda sig i när man ser uppenbara faror eller att ett barn/djur far illa, men det var ju inte det som ts beskrev heller?

 

[nevin]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Ni begär ju inte mer än normalt hyfs, inte är det otacksamt? Jag ä glad att mina föräldrar/svärföräldrar bor på så pass långt håll att de inte kan komma precis när som helst, det är ohyfsat att bara gå rätt över någon så där!

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Där är problemet ja, fast vi menar nog inte på samma sätt, min åsikt är att sönernas mödrar inte riktigt förstår när man ska släppa taget om barnen. Det här gäller säkert för mammor/döttrar också, det kan jag inte alls uttala mig om då jag bara bott ihop med två män i mitt liv. Navelsträngen bör klippas när barnen flyttar hemifrån, och det innebär för mig att man låter dem leva sitt liv, och inte lägger sig i allt som de gör.

Självklart ska man bry sig, och blanda sig i när man ser uppenbara faror eller att ett barn/djur far illa, men det var ju inte det som ts beskrev heller?

Fast det är nog här som kärnan ligger. När du blir äldre ändras dina värderingar. De ändras genom hela livet. En ung eller en yngre person prioriterar andra saker än en gammal. Den äldre generationen kommer alltid att fördöma den yngre. Eftersom alla utgår från sin egen situation när de dömer andra blir det konstigt (nu talar jag VÄLDIGT generellt och inte alls om TS:s situation).

Dessutom har du rätt i att svärmodern har en, anser hon, uppfostrande roll. Hon slutar inte att uppfostra trots att barnen är vuxna. Hon är så van vid att ha förmyndarrollen att hon inte förmår att släppa den. Och så har det säkert en hel del med relationer söner-mammor att göra också.

Men jag tror faktiskt inte att jag känner en enda morsa till vuxna barn som inte fortsätter att uppfostra sina barn eller lägga sig i saker. Min mans mor klankar ner på hans sätt att hantera pengar. Min morsa bråkar om säkerhet vid ridning. Är du säker på att du kommer att kunna släppa din roll vid 18 års ålder?

 

[Hoppla10]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Och varför ska man inte ha en totalt jämlik relation med sina föräldrar/svärföräldrar när man själv är precis lika myndig och vuxen som de? Jag som svärdotter har klarat mig åtskilda år utan deras "goda råd" och skulle absolut klara mig resten av livet också utan dem. Det är en helt annan sak om man diskuterar något då har alla rätt att säga sin åsikt men inte att bara börja styra och ställa och "tala om att såhär ska det vara".

Visst, det är kanske svårt att kapa navelsträngen när barnen blir vuxna och flyttar hemifrån MEN man får skärpa sig och se till hur man själv vill ha det.
Inte f*n vill min morsa att hennes morsa kommer hem och uppfostrar henne. Varför får någon som är 45-50 uppfostra de som är 25-30 men de som är 70-80 får inte uppfostra de som är 45-50? För oftast är det så att de som är 45-50 lägger även sig i hur de som är 70-80 också ska ha det, "för de vet ju inte hur det ska vara idag"
Jag säger inte att alla är såhär men det är relativt vanligt.

 

[nevin]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Som svar på frågan så : Ja. Jag är säker på det, än så länge är han bara 16,5 år, så jag har en del synpunkter, men jag känner att jag redan nu låter honom ta ansvar för en hel del kring sin egen person. Det är inget jag har svårt för, tvärtom är det mitt mål som förälder - att sonen ska bli ens självständig individ med egna värderingar (som han redan har och de krockar ibland med mina, men det är helt naturligt och inget jag lägger mig i).

Som jag sade tidigare så är jag nog redan i den "äldre" klassen, inte kan man kalla mig yngre iallafall, och mina värderingar har som du säger förändrats. Men en sak har jag alltid varit het att framhålla, och kommer nog aldrig ändra på den åsikten - det är rätten till ett eget liv utan föräldrar/svärföräldrar som ska "uppfostra" mig eller mina barn. Vad svär mor säger till sin son är deras ensak, kan han inte säga ifrån får han ta den huvudvärken, men jag vill/tänker inte ta det.

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Och varför ska man inte ha en totalt jämlik relation med sina föräldrar/svärföräldrar när man själv är precis lika myndig och vuxen som de?

Därför att du är tillsammans med den son som de fött, uppfostrat och bankat in sina värderingar i. Blodsband är helt andra grejer än vänskapsband. Jag tror det är lönlöst att göra denna fråga till en principfråga.

 

[nevin]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Motfråga då: varför ska föräldrar få lov att "äga" sina barn i den utsträckningen att det till och med finns vedertagna sk "svärmorsproblem"? Är det verkligen en förälders rätt att bete sig som en uppfostrande förälder hela livet?