Jag ser inget konstigt alls i det.
Att vänta in er var säkerligen för ni åkte in på den andra grusvägen vilket inte är det "förväntade" om man bara är ute och rastar hunden.
Genom att prata som han gjorde så det märks på svaren om man hittar på. Dessutom är det obekväma frågor för nån som inte har rent mjöl i påsen.
Jag undrar faktiskt mer varför du fann det obehagligt och var så obekväm med att tala om i vilken by du bodde? Det är en fråga jag får ofta när jag är ute och rider och träffar på folk och småpratar. Och det är vad jag skulle fråga någon jag stötte på om jag socialt småpratade och inte kände igen personen. Namn, om personen bor här, vilken by etc. Alltså helt utan att misstänka dem för något. Och när man pratar med folk så refereras just till folk som "Nisse i Lillbyn" osv. Dvs frågar jag grannen om han vet något som har si att sälja eller kan hjälpa till med ditt får man svaret "kolla med Nisse i Lillbyn eller Olle i Skogsstugan". Nät jag ringer Nisse säger jag dessutom att jag är Alexandra i Hästbyn. Då vet de vem jag är, Alexandra Efternamn hjälper inte.
Och att folk i bygden (jag umgås inte med folk här direkt) vet vem "Alexandra i Hästbyn" är har många gånget varit en fördel. Senast den gången Lantbrukstjänst inte kom fram pga ishalka. Jag gick till grannen och frågade om han visste vem som sandade/grusade. Tre telefonsamtal senare kom grusbilen och grusade byvägen för första (och troligen sista) gången. För självklart kunde han ställa upp om Alexandra i Hästbyn behövde ta bort hästen, vad tråkigt förresten.
Och det kom ingen faktura.
Jag hade aldrig träffat någon av de inblandade förutom grannen. Men eftersom jag ridit runt i trakten i många år, presenterat mig med namn plus by osv. Så folk vet vem jag är såtillvida att jag bor där och där, har hästar, har bott här länge och att grannbonden Pelle, foderbonden Nisse, tant Greta (hon tycker hästen är fin och påminner om hennes ungdom), farbror Kurt osv så att säga kan gå i god för att jag verkar normal. Alltså hälsar och småpratar.
Folk JAG inte har en aning om vilka de är vet vem jag är. När mina shettisar tidigare rymde så ringdes det från 5 km bort från en okänd farbror som berättade att mina hästar var där. Han hade ringt sin granne som sa att de nog var mina. Sen erbjöd de sig att köra hem de små gynnarna som kl halv tolv på kvällen återkom hem i hästtransport lånad av en tredje person.
Det är för mig bara fördelar att folk i bygden vet vad jag heter och var jag bor.