Jag är liksom sån som förväntar mig att en hund ska klara olika miljöer och människor utan npgon större träning (eller ingen alls) för det.
Får mig att tänka på alla de som tycker att det är "självklart" att hunden är rädd för stadsmiljö första gången den är i sådan, rädd för skog(!) första gången den är bland höga träd osv. Första gången jag hörde talas om sistnämnda blev jag uppriktigt förvånad, för hur kan en hund vara rädd för träd som ju är det naturligaste i världen?
Jag själv miljötränar absolut, framförallt i stadsmiljö, men den träningen är mer "Valp, förstå att varje människa här inte är din nya bästa kompis och nej, du ska inte jaga varje duva du ser!". Det är så jag tänker när jag hör ordet "miljöträning", inget "Kom valpen, våga gå framåt"