Först behöver vi definiera vad vallning är. Är det att hunden springer runt djuren? Är det att den är styrbar så man kan placera den så att djuren går i en viss riktning? Är det att hunden kan läsa av och kommunicera med djuren på eget bevåg?
För mig är vallning kommunikationen mellan hund och djur, hundens förmåga att förutse vallningsdjurens avsikter, vilja att kontrollera dem och förmåga att stå emot tryck och faktiskt vända djur som inte vill bli vända. Jag jämför det ibland med att hunden är som en ryttare och fåren som en häst. Folk säger att de ridit när de en gång åkt häst med ledare, men andra menar att ridning blir det först när man börjar prata om högre skolans dressyr, med allt det innebär av kroppsmedvetenhet och finstämd kommunikation.
Alltså, man får skilja lite på att hunden visar vallningsbeteenden, att hunden med lydnad kan flytta snälla djur djur och att hunden kan valla.
Jag har sett DSG som eftersom de växt upp på gårdar med BCs förstått att djuren i vissa lägen ska förflyttas i viss riktning. De hjälper till spontant efter bästa förmåga och pendlar ivrigt skällandes bakom flocken. Flyttar de djuren? Ja. Har de överblick och gör det mot en balanspunkt? Nej. Kan de stå emot och flytta en flock som inte vill gå? Nej.
Tycker jag att det är vallning på filmen? Nej. Men det är klart vallningsbeteenden. Mycket begränsad användbarhet, men visst fyller det en funktion. Till den dag man ska göra det på får som ser en havreåker. Eller inte är vana vid att följa folk. Och det är ju då - när djuren INTE VILL - som vallhunden faktiskt behövs.