Oseriös avel 2023

[tanten]

Till viss del kan man som erfaren se om valpen har en exteriör som gör den lämplig men man får ju ändå räkna med att den växer. Ja min typ av hund brukar röntgas runt ett års ålder, vet några andra raser där dom jag känner till väntar till ca 1,5 års ålder. Därav e jag skeptisk till att betala mer för ett visst kön när dom e så unga då mycket kan hända längs vägen.

Jag köpte en Labradorvalp för många år sen med planer på avel men henne fick jag ta bort redan 1 år gammal pga hälsobesvär o då hade vi lagt ut många många tusen bara på att lyckas hitta problemen med henne. Problemen upptäcktes inte förrän hon va runt 6-7 månader o de som gjorde att vi ens började om allt stod rätt till va en hälta som dök upp efter en olycka där vi vid de tillfället inte kunde hitta orsaken o en lång utredning började när hältan inte blev bättre efter alla konstens regler.

Fjärilar rekommenderas att kolla patella när de fyllt ett år.
Veterinären på Strömsholm sa att det är för tidigt, de är inte färdiga då.
Min förra kollades vid 13 månader med UA.
Hade ett knä som låg permanent ur läge vid ett par års ålder och opererades.

Så ja, hur vet man? Speciellt på en - särskilt dyr - valp.

 

[Vovve]

Fjärilar rekommenderas att kolla patella när de fyllt ett år.
Veterinären på Strömsholm sa att det är för tidigt, de är inte färdiga då.
Min förra kollades vid 13 månader med UA.
Hade ett knä som låg permanent ur läge vid ett par års ålder och opererades.

Så ja, hur vet man? Speciellt på en - särskilt dyr - valp.

Ja men precis, de e ju saker man faktiskt inte har någon aning om förrän valpen man köpt e gammal nog att faktiskt börja röntga, kolla patella, ögonlysningar o allt annat dom olika raserna ska kollas för innan man ev avlar o utöver rasbundna hälsoproblem så kan ju även mentaliteten ändras med tiden när valpen växer upp o de e ju också väldigt viktigt att tänka på.

Valp e ju ett osäkert kort o därav blir jag skeptisk till om en valp ska va dyrare än dom andra i samma kull för som du säger, hur vet man?

De finns ju aldrig några garantier hur bra föräldradjur man har o hur seriös man än e.

 

[Sel]

Jag begriper inte heller de olika prissättningarna med tanke på färg - däremot har jag sett och förstått prissänkning på grund av eventuellt diskvalificerande fel.
En släkting köpte en yorkie med skönhetsfel med prisnedsättning. Inte jättestor skillnad, men hon kunde inte ställa ut valpen och fick lite rabatt. Tror det var någonting med pigmenteringen på nosen men jag minns inte riktigt.

 

[Migo]

Jag begriper inte heller de olika prissättningarna med tanke på färg - däremot har jag sett och förstått prissänkning på grund av eventuellt diskvalificerande fel.
En släkting köpte en yorkie med skönhetsfel med prisnedsättning. Inte jättestor skillnad, men hon kunde inte ställa ut valpen och fick lite rabatt. Tror det var någonting med pigmenteringen på nosen men jag minns inte riktigt.

Ja det är ju stor skillnad på att sänka priset pga ett fel eller defekt som man vet om vid leverans, jämfört med att ta extra för färg...

I min ras får man betala typ 7000 kr mer för en agilityavlad idiot eller en oreggad merle än för en valp från arbetslinjer. Helt jävla sanslöst.

 

[tanten]

Jag begriper inte heller de olika prissättningarna med tanke på färg - däremot har jag sett och förstått prissänkning på grund av eventuellt diskvalificerande fel.
En släkting köpte en yorkie med skönhetsfel med prisnedsättning. Inte jättestor skillnad, men hon kunde inte ställa ut valpen och fick lite rabatt. Tror det var någonting med pigmenteringen på nosen men jag minns inte riktigt.

Min hane är krypt och hans ena öra ligger inte riktigt så platt som det borde. Han var billig. Men perfekt för mig som inte närt planer på varken avel eller vänstervarv

(fast på BPH beklagade de - han skulle gjort gott i aveln tyckte de )

 

[LaMagia]

Som uppfödare tar jag inte mer för extra lovande valpar eller mindre för de som inte är lika lovande. Istället talar jag om för den som är totat ointresserad av utställning att denne inte kommer att få kullens mest lovande valp, utan för en sådan ägare duger lika gärna valpen med lite stora öron, lite ljusa ögon, lite tunn benstomme eller något annat som inte spelar någon roll utanför utställningsringen. De bettfel jag fött upp har jag dragit av lite på priset för, men ingen har behövt någon veterinärbehandling för detta, även när bettfelet varit ganska stort.

 

[Puffindog]

Ja det är ju stor skillnad på att sänka priset pga ett fel eller defekt som man vet om vid leverans, jämfört med att ta extra för färg...

I min ras får man betala typ 7000 kr mer för en agilityavlad idiot eller en oreggad merle än för en valp från arbetslinjer. Helt jävla sanslöst.

Agility verkar vara lite av en "big deal". Går man på t.ex nosework, rallylydnad och spårkurser verkar allt rätt så chill och en stor variation hundar, men när man började på agility så var det mycket snack om tävling, träning varje dag, köpa in bästa hunden av bästa rasen för det, folk med ett helt team stirriga BCs, osv. Folk kör riktigt hårt i denna sporten. För arbete så köper man ju in en arbetande hund, helt enkelt, där meriter och tävlingar inte alltid säger så mycket.

 

[Puffindog]

Jag begriper inte heller de olika prissättningarna med tanke på färg - däremot har jag sett och förstått prissänkning på grund av eventuellt diskvalificerande fel.
En släkting köpte en yorkie med skönhetsfel med prisnedsättning. Inte jättestor skillnad, men hon kunde inte ställa ut valpen och fick lite rabatt. Tror det var någonting med pigmenteringen på nosen men jag minns inte riktigt.

Man kan förstå det på sätt och vis för du kan inte ställa ut hunden, vilket en del vill ha som möjlighet. I min arbetande ras tror jag det är ovanligt med prissänkning för "fel färg" eller "fel öron", nog mest för att hunden köps in för arbete (färg är inte väldigt viktigt) och att det är en ras som inte ofta ställs ut, även per capita och i jämförelse med kusinraserna (svensk och finsk lapphund).

 

[Bulldoozer]

Agility verkar vara lite av en "big deal". Går man på t.ex nosework, rallylydnad och spårkurser verkar allt rätt så chill och en stor variation hundar, men när man började på agility så var det mycket snack om tävling, träning varje dag, köpa in bästa hunden av bästa rasen för det, folk med ett helt team stirriga BCs, osv. Folk kör riktigt hårt i denna sporten. För arbete så köper man ju in en arbetande hund, helt enkelt, där meriter och tävlingar inte alltid säger så mycket.

Jag tror det beror på vilken instruktör man kör för. Vi började på bk på agilitykurs och där var det inte tal om tävlingshets eller vilken ras utan man gjorde det bästa av den hund man hade.
Håller kurs själv nu och vi pratar tävling mest utefter kriterierna på hur man ska ta de olika hindrena och såklart att man inte ska vara rädd för att vara med på våra blåbärstävlingar utan se det som träning.
Har aldrig ställt raser mot varann utan man är ju där för att träna den hund man har och i princip alla hundar (som är fysiskt friska) kan tycka att agility är roligt då det blir snabbt självbelönande.

Har ju själv två bc men det hade inte funnits på kartan att skaffa en border collie om jag inte hade ett intresse för vallning. Absolut att de har egenskaper som gör dem svårslagna i agility i sin storleksklass men de flesta tävlar ju inte med mål att vinna SM, även om det de förarna man märker av mest i sporten..

 

[Kajsalisa]

Agility verkar vara lite av en "big deal". Går man på t.ex nosework, rallylydnad och spårkurser verkar allt rätt så chill och en stor variation hundar, men när man började på agility så var det mycket snack om tävling, träning varje dag, köpa in bästa hunden av bästa rasen för det, folk med ett helt team stirriga BCs, osv. Folk kör riktigt hårt i denna sporten. För arbete så köper man ju in en arbetande hund, helt enkelt, där meriter och tävlingar inte alltid säger så mycket.

Och jag tycker precis alla kurser i hundsport är tävlingsinriktade och har helt slutat gå kurser av den anledningen

 

[Puffindog]

Jag tror det beror på vilken instruktör man kör för. Vi började på bk på agilitykurs och där var det inte tal om tävlingshets eller vilken ras utan man gjorde det bästa av den hund man hade.
Håller kurs själv nu och vi pratar tävling mest utefter kriterierna på hur man ska ta de olika hindrena och såklart att man inte ska vara rädd för att vara med på våra blåbärstävlingar utan se det som träning.
Har aldrig ställt raser mot varann utan man är ju där för att träna den hund man har och i princip alla hundar (som är fysiskt friska) kan tycka att agility är roligt då det blir snabbt självbelönande.

Har ju själv två bc men det hade inte funnits på kartan att skaffa en border collie om jag inte hade ett intresse för vallning. Absolut att de har egenskaper som gör dem svårslagna i agility i sin storleksklass men de flesta tävlar ju inte med mål att vinna SM, även om det de förarna man märker av mest i sporten..

Ja, det beror nog på. Vissa av oss kör inte så hårt, men det finns absolut deltagare där det känns som "här ska det tävlas" och man väljer liksom bästa i allt där man andas och lever agility typ. Känns som många av oss som kör med någon inriktning på tävling har s.k "off-breeds", annars har det varit väldigt mycket border collie och pudel på kurserna. Blåbärstävlingar låter riktigt kul och vi hoppas på att köra på det snart!

Och jag tycker precis alla kurser i hundsport är tävlingsinriktade och har helt slutat gå kurser av den anledningen

Jag märker att det har börjat krypa in lite i nosework, vilket är trist. Tävla är kul, men det känns som vissa kör rätt så hårt på träningen för att tävla om man fattar vad jag menar.

 

[Kajsalisa]

Ja, det beror nog på. Vissa av oss kör inte så hårt, men det finns absolut deltagare där det känns som "här ska det tävlas" och man väljer liksom bästa i allt där man andas och lever agility typ. Känns som många av oss som kör med någon inriktning på tävling har s.k "off-breeds", annars har det varit väldigt mycket border collie och pudel på kurserna. Blåbärstävlingar låter riktigt kul och vi hoppas på att köra på det snart!


Jag märker att det har börjat krypa in lite i nosework, vilket är trist. Tävla är kul, men det känns som vissa kör rätt så hårt på träningen för att tävla om man fattar vad jag menar.

Ja senaste gånger jag varit med på grundkurser i rally agility och nosework så har det pratats mycket om tävlingar och till och med varit teori om vad som gäller på tävlingar vilket jag struntar fullständigt i eftersom jag är där bara för att göra en rolig aktivitet som säkert flera andra också är.
Jag tror även en del blir tvingade till att tävla och tävla alldeles för tidigt just för det är sån press.

 

[Bulldoozer]

Ja senaste gånger jag varit med på grundkurser i rally agility och nosework så har det pratats mycket om tävlingar och till och med varit teori om vad som gäller på tävlingar vilket jag struntar fullständigt i eftersom jag är där bara för att göra en rolig aktivitet som säkert flera andra också är.
Jag tror även en del blir tvingade till att tävla och tävla alldeles för tidigt just för det är sån press.

Jag tänker att som instruktör har man ändå en skyldighet att lära ut tävlingsmässigt utförande om inte kursen specifikt går ut som "träna för skojs skull" kurs.
När jag anmälde mig till min första lydnads kurs så hade jag inte en tanke på att tävla. Dock så pratades det mycket tävling och jag gick ut och tävlade för skojs skull. Samma I rally, tränade för skojs skull och gick kurs hade inte en tanke på att jag skulle komma upp i mästarklass med hunden. Steget till tävling var dock inte så långt när man visste att man "kunde" det korrekta utförandet. Hade ju varit jätte-knäckande att komma ut på första tävlingen och inse att man tränat "fel".

Sen är det också ett plus i hundträningen att träna "tävlingsmässigt", genom att finslipa på utförandet av moment utmanar man hunden mentalt istället för att man nöjer sig med halvdant utförande. Nyinlärning och finputsning av moment utmanar generellt hunden mer än att bara traggla saker hunden kan. Jag förstår att man som elev kan tycka att det tråkigt särskilt ur utgångspunkten "jag ska ändå inte tävla" men från hundens perspektiv att få lite utmaningar och mental stimulans genom att matte engagerar sig i att inte bara be om ett ligg utan avancera till att jag ska lägga mig med alla ben under mig i balans, jag ska lägga mig i en svepande rörelse, jag ska lägga mig på bara röstkommando osv och gör träningen lite utmanande och mycket belönade kan resultera i en mycket nöjdare hund.

Sen är det otroligt viktigt för de elever som nån gång i framtiden vill komma ut att tävla att de känner att kursen inte vilseledde dem. Sen får jag korrigera mig själv angående tävlingsprar, absolut att det kan förekomma i större utsträckning på visssa kurser än andra men det kommer då på elevernas egen begäran. Vi ser ju till att individanpassa kurserna och det innebär att om det finns många elever med frågor kring tävling så besvarar vi dem och kanske till och med viker lite tid för genomgång av tävling om eleverna själva vill ha det. Består gruppen av personer där de inte har tävlingsfunderingar går vi sim sagt mest igenom tävling i form av "det här är det tävlingsmässiga sättet att ta hindret" sen finns det ju logiska skäl bakom det tävlingsmässiga utförandet av tex kontaktfältshinder i agility ur tex säkerhets synpunkt och det är vi noga med att tala om.

 

[Kajsalisa]

Jag tänker att som instruktör har man ändå en skyldighet att lära ut tävlingsmässigt utförande om inte kursen specifikt går ut som "träna för skojs skull" kurs.
När jag anmälde mig till min första lydnads kurs så hade jag inte en tanke på att tävla. Dock så pratades det mycket tävling och jag gick ut och tävlade för skojs skull. Samma I rally, tränade för skojs skull och gick kurs hade inte en tanke på att jag skulle komma upp i mästarklass med hunden. Steget till tävling var dock inte så långt när man visste att man "kunde" det korrekta utförandet. Hade ju varit jätte-knäckande att komma ut på första tävlingen och inse att man tränat "fel".

Sen är det också ett plus i hundträningen att träna "tävlingsmässigt", genom att finslipa på utförandet av moment utmanar man hunden mentalt istället för att man nöjer sig med halvdant utförande. Nyinlärning och finputsning av moment utmanar generellt hunden mer än att bara traggla saker hunden kan. Jag förstår att man som elev kan tycka att det tråkigt särskilt ur utgångspunkten "jag ska ändå inte tävla" men från hundens perspektiv att få lite utmaningar och mental stimulans genom att matte engagerar sig i att inte bara be om ett ligg utan avancera till att jag ska lägga mig med alla ben under mig i balans, jag ska lägga mig i en svepande rörelse, jag ska lägga mig på bara röstkommando osv och gör träningen lite utmanande och mycket belönade kan resultera i en mycket nöjdare hund.

Sen är det otroligt viktigt för de elever som nån gång i framtiden vill komma ut att tävla att de känner att kursen inte vilseledde dem. Sen får jag korrigera mig själv angående tävlingsprar, absolut att det kan förekomma i större utsträckning på visssa kurser än andra men det kommer då på elevernas egen begäran. Vi ser ju till att individanpassa kurserna och det innebär att om det finns många elever med frågor kring tävling så besvarar vi dem och kanske till och med viker lite tid för genomgång av tävling om eleverna själva vill ha det. Består gruppen av personer där de inte har tävlingsfunderingar går vi sim sagt mest igenom tävling i form av "det här är det tävlingsmässiga sättet att ta hindret" sen finns det ju logiska skäl bakom det tävlingsmässiga utförandet av tex kontaktfältshinder i agility ur tex säkerhets synpunkt och det är vi noga med att tala om.

Ja just för det här tänket så har jag lagt ner att gå på vanliga kurser.

 

[Bulldoozer]

Ja just för det här tänket så har jag lagt ner att gå på vanliga kurser.

Att man individanpassar och vill att de elever som vill ut och tävla får rätt grund?
Att man talar om det tävlingsmässiga kriterierna och eventuella säkerhets aspekter på dessa?

 

[toughcookie]

Jag är precis tvärt om. Jag saknar verkligen kurser med tydlig tävlingsinriktning. Jag vill att allt från valp och framåt ska vara med fokus på framtida tävling. Jag grottar gärna ner mig en hel helg i ett enskilt moment, till exempel sättande. Jag blir galen när det på en lydnadskurs (inte allmän/vardagslydnad alltså) kommer någon som knappt kan hantera hunden och egentligen bara vill ha hjälp med det. De ska GIVETVIS också ha möjlighet att få hjälp men det bli ofta i lite fel sammanhang.

Jag tror att både klubbar och privata aktörer skulle gynnas av att ha tydlig separation på "allmänna" lär dig uppföra dig kurser och kurser till de som seröst tränar för tävling.

Nu går jag sällan kurs längre men då jag går är det kurser som tydligt annonserat att det är med sikte på tävling och inte aktivering för skoj skull.

 

[Kajsalisa]

Att man individanpassar och vill att de elever som vill ut och tävla får rätt grund?
Att man talar om det tävlingsmässiga kriterierna och eventuella säkerhets aspekter på dessa?

Att ha långa teoritillfällen om tävlingsregler på en basic nybörjarkurs tycker jag är onödigt och därför går jag inte längre kurser.
För 10-20 år sen upplevde jag inte alls detta fenomen utan då var kurser just kurser och ville man tävla tog man sig vidare.

 

[Stergo]

Ja senaste gånger jag varit med på grundkurser i rally agility och nosework så har det pratats mycket om tävlingar och till och med varit teori om vad som gäller på tävlingar vilket jag struntar fullständigt i eftersom jag är där bara för att göra en rolig aktivitet som säkert flera andra också är.
Jag tror även en del blir tvingade till att tävla och tävla alldeles för tidigt just för det är sån press.

Jag har nog bara haft ordentlig tävlingsteori på en kurs. Och det var på ett träningsläger hos bhk där alla var tävlingsredo i nybörjareklass. Då är det ju jätteviktigt att veta vad som gäller på tävling eftersom det inte finns ett grönt kort i hundsport som i ridsport.

 

[Kajsalisa]

Jag är precis tvärt om. Jag saknar verkligen kurser med tydlig tävlingsinriktning. Jag vill att allt från valp och framåt ska vara med fokus på framtida tävling. Jag grottar gärna ner mig en hel helg i ett enskilt moment, till exempel sättande. Jag blir galen när det på en lydnadskurs (inte allmän/vardagslydnad alltså) kommer någon som knappt kan hantera hunden och egentligen bara vill ha hjälp med det. De ska GIVETVIS också ha möjlighet att få hjälp men det bli ofta i lite fel sammanhang.

Jag tror att både klubbar och privata aktörer skulle gynnas av att ha tydlig separation på "allmänna" lär dig uppföra dig kurser och kurser till de som seröst tränar för tävling.

Nu går jag sällan kurs längre men då jag går är det kurser som tydligt annonserat att det är med sikte på tävling och inte aktivering för skoj skull.

I mitt län finns många tävlingsinriktade kurser även för valpar.

 

[Kajsalisa]

Jag har nog bara haft ordentlig tävlingsteori på en kurs. Och det var på ett träningsläger hos bhk där alla var tävlingsredo i nybörjareklass. Då är det ju jätteviktigt att veta vad som gäller på tävling eftersom det inte finns ett grönt kort i hundsport som i ridsport.

Jag har varit med om det på varenda kurs jag provat sista åren och under den praktiska träningen är det bara tävling i huvudet på kursledarna med.
Så här och så här och såhär gör man på tävling, jag drar bara en djup suck då majoriteten av ekipagen är där med sin första hund och antagligen inte har en tanke på att tävla.