Oseriös avel 2023

[tanten]

Till viss del kan man som erfaren se om valpen har en exteriör som gör den lämplig men man får ju ändå räkna med att den växer. Ja min typ av hund brukar röntgas runt ett års ålder, vet några andra raser där dom jag känner till väntar till ca 1,5 års ålder. Därav e jag skeptisk till att betala mer för ett visst kön när dom e så unga då mycket kan hända längs vägen.

Jag köpte en Labradorvalp för många år sen med planer på avel men henne fick jag ta bort redan 1 år gammal pga hälsobesvär o då hade vi lagt ut många många tusen bara på att lyckas hitta problemen med henne. Problemen upptäcktes inte förrän hon va runt 6-7 månader o de som gjorde att vi ens började om allt stod rätt till va en hälta som dök upp efter en olycka där vi vid de tillfället inte kunde hitta orsaken o en lång utredning började när hältan inte blev bättre efter alla konstens regler.

Fjärilar rekommenderas att kolla patella när de fyllt ett år.
Veterinären på Strömsholm sa att det är för tidigt, de är inte färdiga då.
Min förra kollades vid 13 månader med UA.
Hade ett knä som låg permanent ur läge vid ett par års ålder och opererades.

Så ja, hur vet man? Speciellt på en - särskilt dyr - valp.

 

[Vovve]

Fjärilar rekommenderas att kolla patella när de fyllt ett år.
Veterinären på Strömsholm sa att det är för tidigt, de är inte färdiga då.
Min förra kollades vid 13 månader med UA.
Hade ett knä som låg permanent ur läge vid ett par års ålder och opererades.

Så ja, hur vet man? Speciellt på en - särskilt dyr - valp.

Ja men precis, de e ju saker man faktiskt inte har någon aning om förrän valpen man köpt e gammal nog att faktiskt börja röntga, kolla patella, ögonlysningar o allt annat dom olika raserna ska kollas för innan man ev avlar o utöver rasbundna hälsoproblem så kan ju även mentaliteten ändras med tiden när valpen växer upp o de e ju också väldigt viktigt att tänka på.

Valp e ju ett osäkert kort o därav blir jag skeptisk till om en valp ska va dyrare än dom andra i samma kull för som du säger, hur vet man?

De finns ju aldrig några garantier hur bra föräldradjur man har o hur seriös man än e.

 

[Sel]

Jag begriper inte heller de olika prissättningarna med tanke på färg - däremot har jag sett och förstått prissänkning på grund av eventuellt diskvalificerande fel.
En släkting köpte en yorkie med skönhetsfel med prisnedsättning. Inte jättestor skillnad, men hon kunde inte ställa ut valpen och fick lite rabatt. Tror det var någonting med pigmenteringen på nosen men jag minns inte riktigt.

 

[Migo]

Jag begriper inte heller de olika prissättningarna med tanke på färg - däremot har jag sett och förstått prissänkning på grund av eventuellt diskvalificerande fel.
En släkting köpte en yorkie med skönhetsfel med prisnedsättning. Inte jättestor skillnad, men hon kunde inte ställa ut valpen och fick lite rabatt. Tror det var någonting med pigmenteringen på nosen men jag minns inte riktigt.

Ja det är ju stor skillnad på att sänka priset pga ett fel eller defekt som man vet om vid leverans, jämfört med att ta extra för färg...

I min ras får man betala typ 7000 kr mer för en agilityavlad idiot eller en oreggad merle än för en valp från arbetslinjer. Helt jävla sanslöst.

 

[tanten]

Jag begriper inte heller de olika prissättningarna med tanke på färg - däremot har jag sett och förstått prissänkning på grund av eventuellt diskvalificerande fel.
En släkting köpte en yorkie med skönhetsfel med prisnedsättning. Inte jättestor skillnad, men hon kunde inte ställa ut valpen och fick lite rabatt. Tror det var någonting med pigmenteringen på nosen men jag minns inte riktigt.

Min hane är krypt och hans ena öra ligger inte riktigt så platt som det borde. Han var billig. Men perfekt för mig som inte närt planer på varken avel eller vänstervarv

(fast på BPH beklagade de - han skulle gjort gott i aveln tyckte de )

 

[LaMagia]

Som uppfödare tar jag inte mer för extra lovande valpar eller mindre för de som inte är lika lovande. Istället talar jag om för den som är totat ointresserad av utställning att denne inte kommer att få kullens mest lovande valp, utan för en sådan ägare duger lika gärna valpen med lite stora öron, lite ljusa ögon, lite tunn benstomme eller något annat som inte spelar någon roll utanför utställningsringen. De bettfel jag fött upp har jag dragit av lite på priset för, men ingen har behövt någon veterinärbehandling för detta, även när bettfelet varit ganska stort.

 

[Puffindog]

Ja det är ju stor skillnad på att sänka priset pga ett fel eller defekt som man vet om vid leverans, jämfört med att ta extra för färg...

I min ras får man betala typ 7000 kr mer för en agilityavlad idiot eller en oreggad merle än för en valp från arbetslinjer. Helt jävla sanslöst.

Agility verkar vara lite av en "big deal". Går man på t.ex nosework, rallylydnad och spårkurser verkar allt rätt så chill och en stor variation hundar, men när man började på agility så var det mycket snack om tävling, träning varje dag, köpa in bästa hunden av bästa rasen för det, folk med ett helt team stirriga BCs, osv. Folk kör riktigt hårt i denna sporten. För arbete så köper man ju in en arbetande hund, helt enkelt, där meriter och tävlingar inte alltid säger så mycket.

 

[Puffindog]

Jag begriper inte heller de olika prissättningarna med tanke på färg - däremot har jag sett och förstått prissänkning på grund av eventuellt diskvalificerande fel.
En släkting köpte en yorkie med skönhetsfel med prisnedsättning. Inte jättestor skillnad, men hon kunde inte ställa ut valpen och fick lite rabatt. Tror det var någonting med pigmenteringen på nosen men jag minns inte riktigt.

Man kan förstå det på sätt och vis för du kan inte ställa ut hunden, vilket en del vill ha som möjlighet. I min arbetande ras tror jag det är ovanligt med prissänkning för "fel färg" eller "fel öron", nog mest för att hunden köps in för arbete (färg är inte väldigt viktigt) och att det är en ras som inte ofta ställs ut, även per capita och i jämförelse med kusinraserna (svensk och finsk lapphund).

 

[Bulldoozer]

Agility verkar vara lite av en "big deal". Går man på t.ex nosework, rallylydnad och spårkurser verkar allt rätt så chill och en stor variation hundar, men när man började på agility så var det mycket snack om tävling, träning varje dag, köpa in bästa hunden av bästa rasen för det, folk med ett helt team stirriga BCs, osv. Folk kör riktigt hårt i denna sporten. För arbete så köper man ju in en arbetande hund, helt enkelt, där meriter och tävlingar inte alltid säger så mycket.

Jag tror det beror på vilken instruktör man kör för. Vi började på bk på agilitykurs och där var det inte tal om tävlingshets eller vilken ras utan man gjorde det bästa av den hund man hade.
Håller kurs själv nu och vi pratar tävling mest utefter kriterierna på hur man ska ta de olika hindrena och såklart att man inte ska vara rädd för att vara med på våra blåbärstävlingar utan se det som träning.
Har aldrig ställt raser mot varann utan man är ju där för att träna den hund man har och i princip alla hundar (som är fysiskt friska) kan tycka att agility är roligt då det blir snabbt självbelönande.

Har ju själv två bc men det hade inte funnits på kartan att skaffa en border collie om jag inte hade ett intresse för vallning. Absolut att de har egenskaper som gör dem svårslagna i agility i sin storleksklass men de flesta tävlar ju inte med mål att vinna SM, även om det de förarna man märker av mest i sporten..

 

[Kajsalisa]

Agility verkar vara lite av en "big deal". Går man på t.ex nosework, rallylydnad och spårkurser verkar allt rätt så chill och en stor variation hundar, men när man började på agility så var det mycket snack om tävling, träning varje dag, köpa in bästa hunden av bästa rasen för det, folk med ett helt team stirriga BCs, osv. Folk kör riktigt hårt i denna sporten. För arbete så köper man ju in en arbetande hund, helt enkelt, där meriter och tävlingar inte alltid säger så mycket.

Och jag tycker precis alla kurser i hundsport är tävlingsinriktade och har helt slutat gå kurser av den anledningen

 

[Puffindog]

Jag tror det beror på vilken instruktör man kör för. Vi började på bk på agilitykurs och där var det inte tal om tävlingshets eller vilken ras utan man gjorde det bästa av den hund man hade.
Håller kurs själv nu och vi pratar tävling mest utefter kriterierna på hur man ska ta de olika hindrena och såklart att man inte ska vara rädd för att vara med på våra blåbärstävlingar utan se det som träning.
Har aldrig ställt raser mot varann utan man är ju där för att träna den hund man har och i princip alla hundar (som är fysiskt friska) kan tycka att agility är roligt då det blir snabbt självbelönande.

Har ju själv två bc men det hade inte funnits på kartan att skaffa en border collie om jag inte hade ett intresse för vallning. Absolut att de har egenskaper som gör dem svårslagna i agility i sin storleksklass men de flesta tävlar ju inte med mål att vinna SM, även om det de förarna man märker av mest i sporten..

Ja, det beror nog på. Vissa av oss kör inte så hårt, men det finns absolut deltagare där det känns som "här ska det tävlas" och man väljer liksom bästa i allt där man andas och lever agility typ. Känns som många av oss som kör med någon inriktning på tävling har s.k "off-breeds", annars har det varit väldigt mycket border collie och pudel på kurserna. Blåbärstävlingar låter riktigt kul och vi hoppas på att köra på det snart!

Och jag tycker precis alla kurser i hundsport är tävlingsinriktade och har helt slutat gå kurser av den anledningen

Jag märker att det har börjat krypa in lite i nosework, vilket är trist. Tävla är kul, men det känns som vissa kör rätt så hårt på träningen för att tävla om man fattar vad jag menar.

 

[Malibu_Stacy]

Jag är precis tvärt om. Jag saknar verkligen kurser med tydlig tävlingsinriktning. Jag vill att allt från valp och framåt ska vara med fokus på framtida tävling. Jag grottar gärna ner mig en hel helg i ett enskilt moment, till exempel sättande. Jag blir galen när det på en lydnadskurs (inte allmän/vardagslydnad alltså) kommer någon som knappt kan hantera hunden och egentligen bara vill ha hjälp med det. De ska GIVETVIS också ha möjlighet att få hjälp men det bli ofta i lite fel sammanhang.

Jag tror att både klubbar och privata aktörer skulle gynnas av att ha tydlig separation på "allmänna" lär dig uppföra dig kurser och kurser till de som seröst tränar för tävling.

Nu går jag sällan kurs längre men då jag går är det kurser som tydligt annonserat att det är med sikte på tävling och inte aktivering för skoj skull.

I Stockholm tycker jag att det är vanligt både på BK och privata aktörer att man erbjuder både och, även när det gäller valpkurser.
Jättebra tycker jag för det är minst lika viktigt att erbjuda tävlingsinriktade kurser/träningsgrupper som att fånga upp vardagsägaren och de som bara går kurs för att det är en kul aktivering men vill ha regelbundna instruktörsledda träffar.

 

[Malibu_Stacy]

Såg en annons om fodervärd på Facebook. En MAS 6 månader gammal som söker ny fodervärd (inför avel) då den inte klarar av att bo kvar hos sin nuvarande familj. Anledningen? Hunden är så rädd för husse att den inte kan bo kvar (och rädd för andra män). Man söker alltså nu ensamstående kvinna som vill vara fodervärd (ja för två kvinnor kan ju inte vara ihop, eller?).
Jag känner mest att den hunden inte borde gå i avel överhuvudtaget om den har så kraftig social rädsla att den inte ens har vant sig vid sin egen husse. Speciellt inte när rasen redan verkar ha stora problem med rädda, otrevliga och otillgängliga individer.

 

[Mia_R]

Såg en annons om fodervärd på Facebook. En MAS 6 månader gammal som söker ny fodervärd (inför avel) då den inte klarar av att bo kvar hos sin nuvarande familj. Anledningen? Hunden är så rädd för husse att den inte kan bo kvar (och rädd för andra män). Man söker alltså nu ensamstående kvinna som vill vara fodervärd (ja för två kvinnor kan ju inte vara ihop, eller?).
Jag känner mest att den hunden inte borde gå i avel överhuvudtaget om den har så kraftig social rädsla att den inte ens har vant sig vid sin egen husse. Speciellt inte när rasen redan verkar ha stora problem med rädda, otrevliga och otillgängliga individer.

Tycker det låter märkligt om hunden är så rädd och det inte finns någon anledning? Min ena hund tog uppfödaren tillbaka för husse var dum mot den, han är väldigt försiktig när det kommer till okända karlar och händer rent generellt, men får han ta kontakt själv älskar han folk.

 

[Wingates]

Tycker det låter märkligt om hunden är så rädd och det inte finns någon anledning? Min ena hund tog uppfödaren tillbaka för husse var dum mot den, han är väldigt försiktig när det kommer till okända karlar och händer rent generellt, men får han ta kontakt själv älskar han folk.

Inte helt ovanligt vid sociala rädslor skulle jag säga, att de tycker just män är riktigt obehagliga - så husse behöver inte alls ha gjort något.

Skulle säga att majoriteten av alla hundar som påstås ha en misshandelshistoria för att de är rädda för män "bara" har sociala rädslor.

 

[Kajsalisa]

Tycker det låter märkligt om hunden är så rädd och det inte finns någon anledning? Min ena hund tog uppfödaren tillbaka för husse var dum mot den, han är väldigt försiktig när det kommer till okända karlar och händer rent generellt, men får han ta kontakt själv älskar han folk.

Inte alls finns hundar som är födda sådär jag hade en sån och hon var rädd för män hela livet. Aldrig träffat en dum man.

 

[Sel]

Inte alls finns hundar som är födda sådär jag hade en sån och hon var rädd för män hela livet. Aldrig träffat en dum man.

Okej att det finns, men det är ju verkligen inte något att avla på.

 

[Kajsalisa]

Okej att det finns, men det är ju verkligen inte något att avla på.

Såklart inte men det gör folk för glatta livet ändå.

 

[Mia_R]

Inte helt ovanligt vid sociala rädslor skulle jag säga, att de tycker just män är riktigt obehagliga - så husse behöver inte alls ha gjort något.

Skulle säga att majoriteten av alla hundar som påstås ha en misshandelshistoria för att de är rädda för män "bara" har sociala rädslor.

Ok, helt nytt för mig, men i mitt fall så hunden omplacerad hos mig av uppfödaren pga misshandel hos första familjen.

 

[Malibu_Stacy]

Tycker det låter märkligt om hunden är så rädd och det inte finns någon anledning? Min ena hund tog uppfödaren tillbaka för husse var dum mot den, han är väldigt försiktig när det kommer till okända karlar och händer rent generellt, men får han ta kontakt själv älskar han folk.

Det är väl rätt vanligt att social osäkerhet och rädslor är värre med män än kvinnor. Min mamma har en sådan hund exempelvis, och den har absolut inte blivit misshandlad av någon.