M
mariebn
Är ny på forumet (har inte skrivit så mycket innan utan mest läst) och vill berätta hur jag känner inför uttrycket NH.
NH handlar om respekt, min respekt för min häst och tvärtom, min hästs respekt för mig.
Ofta kräver vi lydnad av hästen och förväxlar det med att hästen "respekterar" oss. Vad får den tillbaka? Inte så mycket respekt från sin människa precis. Istället ska den vara nöjd, den blir omskött varje dag, om än ganska mekaniskt och utan engagemang, får gå ut, den får det nya dyra fodret, den blir tränad, den har det bra...
Riktig respekt (för mig) handlar om viljan att lära känna varann utan och innan, att känna att något är fel utan att ha något att gå på egentligen, att känna för varann, som riktiga vänner!
När min häst villigt släpper till benet som har ett stort sår därför att han vet att jag bara vill väl... Känslan av att det är vi, tillsammans... När han kommer till grinden bara han hör min bil, för att han vet att nu kommer min matte, nu blir det roligt... När jag kan lita på att han inte biter örat av mig utan bara vill mysa lite, lukta och blåsa mig i ansiktet lite... Att han inte går på/över mig utan faktiskt ser att jag finns... Att jag kan respektera hans revir (det är inte alltid möjligt, men i möjligaste mån...) när han vill vara ifred och fråga först... Tänka på att även han kan ha en dålig dag... Att han står hos mig när jag fyller på vatten i hagen för att han vill hålla mig sällskap, inte för att han måste...
Känns som om vi har ett bra utgångsläge iallafall!
NH handlar om respekt, min respekt för min häst och tvärtom, min hästs respekt för mig.
Ofta kräver vi lydnad av hästen och förväxlar det med att hästen "respekterar" oss. Vad får den tillbaka? Inte så mycket respekt från sin människa precis. Istället ska den vara nöjd, den blir omskött varje dag, om än ganska mekaniskt och utan engagemang, får gå ut, den får det nya dyra fodret, den blir tränad, den har det bra...
Riktig respekt (för mig) handlar om viljan att lära känna varann utan och innan, att känna att något är fel utan att ha något att gå på egentligen, att känna för varann, som riktiga vänner!
När min häst villigt släpper till benet som har ett stort sår därför att han vet att jag bara vill väl... Känslan av att det är vi, tillsammans... När han kommer till grinden bara han hör min bil, för att han vet att nu kommer min matte, nu blir det roligt... När jag kan lita på att han inte biter örat av mig utan bara vill mysa lite, lukta och blåsa mig i ansiktet lite... Att han inte går på/över mig utan faktiskt ser att jag finns... Att jag kan respektera hans revir (det är inte alltid möjligt, men i möjligaste mån...) när han vill vara ifred och fråga först... Tänka på att även han kan ha en dålig dag... Att han står hos mig när jag fyller på vatten i hagen för att han vill hålla mig sällskap, inte för att han måste...
Känns som om vi har ett bra utgångsläge iallafall!
detta va visserligen bara ett exempel, finns det nån chans att få kunna rådgöra med dej när övriga problem dyker upp? 
