Orkar ni med ännu en rasvalstråd?

[snurra!]

För att göra det ännu svårare för mig själv: riesenschnauzer?
Jag gillar att de fäller minimalt, verkar trygga och stabila, har stor arbetslust och en del humor. Men jag funderar på om de är för uppdelade och om de brister i ”krut”. Vad tror ni? Någon som har erfarenhet av rasen?

 

[snurra!]

Tillägg: Såg att jag nämnde rasen i trådstarten men jag kom på igår kväll på att den faktiskt har många av dr egenskaper jag söker och att jag ska fundera ett varv till.

 

[Lingon]

För att göra det ännu svårare för mig själv: riesenschnauzer?
Jag gillar att de fäller minimalt, verkar trygga och stabila, har stor arbetslust och en del humor. Men jag funderar på om de är för uppdelade och om de brister i ”krut”. Vad tror ni? Någon som har erfarenhet av rasen?

Stora clowner med mycket energi är min "fördom" om riesen.

 

[Åsa A]

För att göra det ännu svårare för mig själv: riesenschnauzer?
Jag gillar att de fäller minimalt, verkar trygga och stabila, har stor arbetslust och en del humor. Men jag funderar på om de är för uppdelade och om de brister i ”krut”. Vad tror ni? Någon som har erfarenhet av rasen?

Hade för mig att riesen varit uppe i nån rastråd tidigare och efter lite sökningar hittade jag denna, från tidigare i år, du kanske hittar något vettigt där.

https://www.bukefalos.se/threads/draghund-riesenschnauzer-eller.1460202/post-18459071

 

[Liran]

Nej, krut är ingen bristvara i rasen. En viss uppdelning börjar synas, men inte den vanliga arbete-utställning. Snarare traditionell riesen - IPO-riesen. Den senare varianten är mindre och lättare (mindre än rasbeskrivningen säger), och väldigt på, tänk svart skägg-malle. De går bra i lydnad och svensk-brukset också, men får inte särskilt ofta ett excellent på utställning.

Den andra varianten kan gå bra både på utställning, på appellplan och i skogen. I årets Bruks-SM deltog minst en utställningschampion och en som fått utställnings-cert.

Sedan finns det också utpräglade utställningshundar, ofta jättestora med östeuropeiska anor, men trevliga med bra fart och arbetsvilja. Man kan dock fråga sig hur länge en 50-kilos hund håller för att rastypiskt satsa för fullt i skogen.

Är du säker på att du vill köra IPO, välj IPO-linjer för just bettet kunde ofta vara bättre hos de gamla nordiska linjerna. Tycker du det är kul att ställa ut, välj INTE IPO-linjer.

Tyska och holländska avelshanar med utställningschampionat har ofta IPO 3-titel, men hör inte till de hundar jag kallar IPO-hundar, utan är extra snygga men arbetsglada rastypiska riesen som tycker alla aktiviteter är kul.

Vad du än väljer ska du vara noga med hälsan. Nordiska linjer har ofta bra led-statistik, bland IPO-hundarna som har mellaneuropeiska släktingar nära i stamtavan är den sämre. Allergier, SLO (kloavlossning), epilepsi och T4 förekommer. Seriösa svenska uppfödare thytoidea-testar numera sina avelsdjur, så är föräldrarna testade och har uppnått mogen ålder kan man vara ganska säker.

Vill du ha en hund som har mycket humor utan att vara flamsig är riesen rätt ras. De tänker inte blixtsnabbt, men mycket originellt och kreativt, så man får ofta skratta. Och de tänker hela tiden, även när de springer fort. Fort och rätt, men inte på det sätt som föraren tänkte sig är vanligt.

 

[Christensen1]

Riesen av arbetande typ.

 

[Emor]

Hade för mig att riesen varit uppe i nån rastråd tidigare och efter lite sökningar hittade jag denna, från tidigare i år, du kanske hittar något vettigt där.

https://www.bukefalos.se/threads/draghund-riesenschnauzer-eller.1460202/post-18459071

Och jag köpte riesen! Min är på uppväxt ännu men jag har hittat rätt. Riesen är min ras!

 

[snurra!]

Stora clowner med mycket energi är min "fördom" om riesen.

Låter som något för mig!

@Åsa A Tack för länken och tack @Liran för ditt svar både i den andra tråden och här. Det svåra är att hitta en uppfödare som föder upp de arbetsglada och snygga riesens du beskriver, har du några tips på uppfödare?

 

[snurra!]

Heureka! Idag kom jag på att hunden jag söker ska är rolig att träna med OCH rolig att leva med! Den måste alltså inte nödvändigtvis vara den enklaste hunden att träna med eller den enklaste att leva med. Bara rolig. Det kommer jag nog utgå mycket från i fortsättningen, jag har nämligen inte kommit framåt så mycket i rasvalet på sistone.

Men en grej som jag började fundera på när jag hittade en PERFEKT omplacering av en bruksras som knappt nämnts i tråden: Är det rimligt att gå mer på individ än ras? Alltså - jag har tänkt mig att jag ska hitta den perfekta rasen, den perfekta uppfödaren och vara ute i god tid tills den har den perfekta kullen. Kan jag istället ha några raser som jag kan tänka mig och vänta på den perfekta kombinationen eller individen, utan att bry mig så mycket om rasen?

Det har även blivit klarare för mig att jag kanske inte söker några särskilda egenskaper utan mer kvalitéer. Fokus, kamp och lek, miljöstabilitet, någorlunda bra rörighet och så lite rädslor som möjligt är viktigt för mig. Men det är ju sådant som kan (och borde!!!) finnas i alla bruksraser i olika mängd. Borde jag leta mer baserat på en ras ”sätt” eller kan föräldradjurens kvaliteter räcka?

 

[Red_Chili]

Men en grej som jag började fundera på när jag hittade en PERFEKT omplacering av en bruksras som knappt nämnts i tråden: Är det rimligt att gå mer på individ än ras? Alltså - jag har tänkt mig att jag ska hitta den perfekta rasen, den perfekta uppfödaren och vara ute i god tid tills den har den perfekta kullen. Kan jag istället ha några raser som jag kan tänka mig och vänta på den perfekta kombinationen eller individen, utan att bry mig så mycket om rasen?

Om det är en omplacering, som du dessutom kan ha på prov hemma för att se så att det verkligen fungerar, då låter det fullständigt onödigt att bry sig om ras.

 

[snurra!]

Om det är en omplacering, som du dessutom kan ha på prov hemma för att se så att det verkligen fungerar, då låter det fullständigt onödigt att bry sig om ras.

Just den omplaceringen blev inte aktuell av geografiska skäl, men dåså, hade det varit aktuellt hade det alltså varit helt ok!

Sedan skulle jag inte ta en omplacering hur som helst för att ”slippa” valpjobbigheter eller liknande. Jag tänker att om det blir en omplacering ska det vara en som jag hade kunnat tänka mig att köpa som valp.

 

[Dentaku]

Är det rimligt att gå mer på individ än ras? Alltså - jag har tänkt mig att jag ska hitta den perfekta rasen, den perfekta uppfödaren och vara ute i god tid tills den har den perfekta kullen. Kan jag istället ha några raser som jag kan tänka mig och vänta på den perfekta kombinationen eller individen, utan att bry mig så mycket om rasen?

Det tycker jag absolut låter vettigt! Då gäller det iofs att du har bra koll på de raser som kan vara av intresse, för i många raser anmäler valpköpare intresse för de där perfekta kullarna redan i planeringsstadiet.

 

[Red_Chili]

Just den omplaceringen blev inte aktuell av geografiska skäl, men dåså, hade det varit aktuellt hade det alltså varit helt ok!

Sedan skulle jag inte ta en omplacering hur som helst för att ”slippa” valpjobbigheter eller liknande. Jag tänker att om det blir en omplacering ska det vara en som jag hade kunnat tänka mig att köpa som valp.

Haha, själv har jag haft en liten blandras på prov, och det är verkligen inget jag skulle köpa som valp. Tvärt om, när jag köper valp är jag extremt kräsen med... allt För mig är det jättestor skillnad på att köpa valp och omplacering. Å andra sidan, jag köper nog hellre en blandras än att köpa från oseriös renrasuppfödare. En oseriös renrasuppfödare (som råkat få en bra hund som sedan omplaceras) får ju reklam om jag tävlar och det går bra. Då kanske fler köper från den uppfödaren. Den risken finns ju inte med blandrasuppfödarna (och där kan man lättare prata om att man köpte den som omplacering och inte hade velat ha den som valp).

 

[snurra!]

Det tycker jag absolut låter vettigt! Då gäller det iofs att du har bra koll på de raser som kan vara av intresse, för i många raser anmäler valpköpare intresse för de där perfekta kullarna redan i planeringsstadiet.

Just det ja... Jag får försöka ha koll lite överallt dårå.

Haha, själv har jag haft en liten blandras på prov, och det är verkligen inget jag skulle köpa som valp. Tvärt om, när jag köper valp är jag extremt kräsen med... allt För mig är det jättestor skillnad på att köpa valp och omplacering. Å andra sidan, jag köper nog hellre en blandras än att köpa från oseriös renrasuppfödare. En oseriös renrasuppfödare (som råkat få en bra hund som sedan omplaceras) får ju reklam om jag tävlar och det går bra. Då kanske fler köper från den uppfödaren. Den risken finns ju inte med blandrasuppfödarna (och där kan man lättare prata om att man köpte den som omplacering och inte hade velat ha den som valp).

Kul att vi tänker olika där! Jag tar nog helst en omplacering om den är perfekt, som jag skrev. Kanske är jag till och med mer kräsen med omplaceringar än valpkullar.

Fast iofs köper även jag hellre en ”dålig” blandrashund än en ”dålig” renrashund.

 

[Miao]

Men en grej som jag började fundera på när jag hittade en PERFEKT omplacering av en bruksras som knappt nämnts i tråden: Är det rimligt att gå mer på individ än ras?

Med omplaceringar kan man ju verkligen gå mer på individ än ras/kull än med en valp, som är mycket mer ett oskrivet blad även med de bästa förutsättningarna och djupaste efterforskningar innan köp .

Sitter själv med en omplacering som jag hämtade hem från uppfödaren i mars, en mallehane som då var strax över två. Bästa second hand-köpet jag någonsin gjort !

 

[Lingon]

Med omplacering spelar ju inte rasen eller något annat roll för då har man ju individen (man har facit på hand). Köper man valp vet man ingenting (nästan) om individen så då är rasen, föräldrarna, uppfödaren osv så otroligt viktigt att ha koll på. Jag känner folk som skaffat vuxen omplacering och är jättenöjda! De flesta har skaffat en vuxen för att de av olika anledningar inte velat/kunnat ha valp.

 

[WildWilma]

Tänk på att beroende på omplaceringens ålder ställa krav på att hälsoundersökningar och mentalbeskrivning är gjorda. Dumt att inte göra det om hunden är över 1 år. Trist att ta en omplacering som sen visar sig ha kassa leder, bättre att veta det innan om det går.

Jag har ungefär samma önskelista som dig. Har i dagsläget två kelpiehanar och är nöjd med valet av ras men det är inte lätt att hitta rätt då det skiljer en hel del mentalt inom rasen. Mina två är varandras raka motsatser mentalt. Min äldre hane har ganska stora sociala rädslor (älskar människor men är rädd för hantering, rädd för barn, rädd för "arga" människor mm.) vilket gör honom mycket knepig i många lägen. Något jag kommer vara notoriskt noga med att försöka undvika i framtida hundar. Sen finns det helt klart linjer med lägre leklust, kamplust och föremålsintresse. Det finns så klart kelpies med bra bett men det är nog inte ovanligt att de är lite lösa i munnen men det brukar gå att träna så de fungerar i brukset.

Bland de andra raserna som nämnts har jag sett en del trevliga risen (några med superfin lydnad), aussies och bruksschäfrar. Trevlig för mig = bra motor och fokus i arbete. Lätta att motivera med lek. Finns säkert i de andra raserna men jag har inte sett det i arbete hos dem men jag är ganska ny i bruksvärlden.

 

[Lena_B]

Det är ju vanligt att föreslå sin egen ras och bortsett från utställningen tycker jag du beskriver en jaktavlad golden och är lite förvånad att inte den föreslås snarare än labben. Det är ofta någon med i landslaget i lydnad och även högt på bruksprov och som räddningshundar.

Jag kan inte aveln jaktlabbar så bra, men inbillar mej att det är lättare att hitta goldenkenlar med många patrullhundar och brukshundar, jag tyckte nästan det var ett problem att så många avelshundar var mer meriterade på det sättet än på jaktprov när jag letade valp.

Jag tycker visserligen att en golden "ska" tränas i apportering (och att det är så kul att det är svårt att låta bli), men jag tror att det är lättare för en golden att klara sig med en kastad dummy då och då. Det är dessutom en väldigt bra belöning i lydnadsträningen.

Golden mognar sent, så det kan ta tid att få en fullt ut arbetande hund, men bara man övertygat hunden att det inte är OK att hälsa på allt och alla som kommer i närheten så är det en sällsynt lätt hund att ha med överallt. Jaktlabbarna har bättre ledstatistik, men eftersom många uppfödare jobbar på att valpköparna ska röntga finns det ofta index med hyfsad säkerhet.