Orkar inte mer

[Snowball]

Att kostnaderna ökar med två hushåll istället för ett och att det blir mindre tid med mamma och pappa för barnet säger sig självt. Det är inga spekulationer.

Jag läser om två personer som verkligen bryr sig om varandra och vill vara tillsammans men där problem i familjelivet (mannens son) gör att det blir svårt att få det att fungera.

Jag hade försökt att få hjälp med sonen på något sätt och satt tydliga krav till mannen för kommunikation. De flesta män trivs bra själva i relationen. Vi behöver inte prata för att må bra.

För egen del har jag som målsättning att jag ska äta middag med familjen varje dag, dricka kaffe med min fru och helst spendera en timme med henne efter det.

Inget hon krävt eller ens vet om men som jag går efter själv för att jag vet att hon behöver prata av sig och att det för oss närmare.

TS man verkar dock inte ha den intelligensen så hon får hjälpa honom och ställa krav på att han ger henne tid.

Jag tror jag måste spy ärligt talat
Jag ger upp hoppet om mänskligheten

 

[Scar]

Jag tror jag måste spy ärligt talat
Jag ger upp hoppet om mänskligheten

Vad menar du?

 

[Mineur]

Jag har rensat bort en del inlägg och delat ut en varning vilket ledde till banning av en användare. Det kan komma att bli vidare rensning, men just nu är jag helt snurrig i skallen efter en lång arbetsdag så det får bli vid ett senare tillfälle om inte någon moderatorkollega hinner före.

/Mod

 

[Någonannan]

Tänker inte ens bemöta Scar. Men ni är fina som försvarar

Jag ska ta ett snack ikväll om särbo eller separation. Jag kan inte se hur det rimligt ska lösas och jag har försökt finna en väg så länge. Jag har på många plan kompromissat bort delar av mig som jag vill ha tillbaka.

Plus att jag mår fysiskt dåligt av relationen. Det är nog nu. Jag vill ha tillbaka känslan av att vilja vara hemma, få mer tid med mitt barn. Just nu flyr jag hemmet, bokar upp mig kvällstid på annat eller är ute och går med barnet. Orkar som sagt inte, flyr. Men det är nog.

Att komma nu efter alla år av försök till att förklara allt som saknas (kommunikation, att röra vid varann, att pussas etc. Sånt har jag tagit initiativ till) och ordna upp - det är för sent. Hela min kropp skriker DET ÄR FÖR SENT! Jag vill härifrån.

 

[cirkus]

Jag läste om din förra tråd nu - och du verkar så otroligt tålmodig och klok. Jag förstår att du har nått vägs ände. Jag önskar mest att du och ditt barn får det lugn ni så väl behöver. Och att bonusen får den hjälp som kan hjälpa.

 

[Mabuse]

Fast det där är ju bara dina spekulationer. Finns inget rimligt skäl till varför de skulle bli mer lyckliga som särbos. Däremot skulle kostnaderna öka rejält samtidigt som barnet få mindre tid med mamma och pappa.

Huvudproblemet just nu är ju mannens äldre barn. Så det är väl väldigt rimligt att TS skulle må bättre av att inte ta hand om det barnet? Det funkar ju uppenbart jättedåligt.

Jag förstår inte varför du är så fixerad vid kostnaderna? Pengar är väl inte viktigare än hälsan? Som sagt, om TS blir sjukskriven så lär det ju också kosta en del i förlorad inkomst.

Vad gäller det gemensamma barnet, så är ju pappan just nu bortrest, så hur menar du att det barnet skulle få mindre tid med sina föräldrar av att få vara själv med mamma när pappa är borta, snarare än att behöva dela mamma med ett aggressivt halvsyskon?

 

[Mabuse]

Nej, jag skriver att man inte ska leva som särbos. Den som skiljer sig kan skaffa en ny partner och då förändras den ekonomiska situationen. Min beräkning ovan gäller just för särbos.

Men herregud, om det ekonomiska är så viktigt kan man väl skaffa en inneboende för att dela på kostnaderna? Det finns ju fler sätt att få ihop det ekonomiska än bo med en partner till varje pris? Att inleda en relation med någon för att man behöver nån som betalar halva hyran låter ju som att be om problem.

 

[Myzan87]

@Någonannan Det är skillnad med att kompromissa med småsaker i vardagen och kompromissa till den graden att man själv förstörs. Du ska inte må dåligt och jag förstår att kroppen skriker att det är försent.
Jag tror att särboförslaget är vettigt i detta stadiet eftersom det ger dig frihet och återhämtning samtidigt som man kan jobba på förhållandet (om man vill, ibland går det att hitta tillbaka)

Det viktigaste är att du tar hand om dig

 

[Cambrie]

Jag tycker det är lite roligt att se folk gå i spinn på så dumma påståenden. För användaren kan väl inte vara allvarlig?

Nä. Det är nog sant. Men det är kanske fel typ av tråd att trolla i?

Ts; jag tycker du ska bryta. Jag är den första som säger att folk ger upp relationer för lätt många gånger men jag läste din förra tråd och känner igen mig lite i situationen då min man fått tagit ett oerhört stort ansvar över sina bonusbarn, (mina barn), den ena inom autism spektrat. Det går inte om man inte lyssnar på varandra och framförallt är det jag som förälder som måste känna av hur mycket han orkar för till syvende och sist är det inte hans barn.

Vi har levt både särbo och sambo och i höst blir vi särbo igen. Det funkar utmärkt om båda vill men man måste jobba på det och kommunicera. Funkar inte kommunikationen fungerar inget. Jag tror du kommer få det kanon om du bara behöver lägga energi på ert gemensamma barn och dig själv. Ta steget medan du fortfarande har ork kvar. Bryr han sig lika mycket om dig som du verkar göra om honom följer han med på det tåget. Om inte - ja, då har du det kanske bättre själv?

Hellre själv i ensamhet än ensam i tvåsamhet.

 

[Myzan87]

Men herregud, om det ekonomiska är så viktigt kan man väl skaffa en inneboende för att dela på kostnaderna? Det finns ju fler sätt att få ihop det ekonomiska än bo med en partner till varje pris? Att inleda en relation med någon för att man behöver nån som betalar halva hyran låter ju som att be om problem.

Skaffar man inte sambo enbart för att ha någon att dela kostnaden med? Helst någon som har gott om pengar. Att man lever ihop med någon för att man tycker om den är väl bara en dum illusion?

Ja, det är ironi från min sida. Jag håller med dig, det finns andra vettiga sätt att lösa boendekostnaden än att man tvunget ska leta upp någon att bli sambo med.

 

[Inte_Ung]

Just nu flyr jag hemmet, bokar upp mig kvällstid på annat eller är ute och går med barnet. Orkar som sagt inte, flyr. Men det är nog.

Du bara måste skaffa ett eget boende.
Och så får du ta det därifrån.

 

[Någonannan]

Du bara måste skaffa ett eget boende.
Och så får du ta det därifrån.

Kollat länge och min känsla är att bara vi beslutar hur det ska bli kan jag vänta ett tag tills det dyker upp ett hus i samma ort. Detta är superviktigt för mig. Läs: jag kan vänta ~2/3 månader på hus eller nått att hyra (lättare att hitta hus). Maken börjar som sagt inte jobba igen än på ett tag och jag kan resa en del till mina föräldrar i sommar då även jag är ledig då.


Kl.
Apropå ekonomi så kostar fräscha hus mellan 300-500k här. Ekonomin är mitt minsta problem.

 

[Någonannan]

Hann somna igår pga vansinnigt trött och maken går sällan till sängs samtidigt som mig. Men har sagt till honom att vi behöver prata ikväll.

Han hoppas så mycket på positiva besked. Han gör allt han kan och ångesten är så jävla stor att jag bara vill gräva ner mig. Men det måste göras och det kommer bli bättre. Men vill ha kväll nu, att barnen sover så att vi kan prata ut. Få det gjort.

Dagens vilopuls: 78 bpm
När jag mår bra: 67 bpm

Suttit i bil hela dag och haft 6 timmar med puls över 96 bpm....

 

[Någonannan]

Behöver så jävla mycket pepp just nu Inte för att jag tvekar utan för att det är tungt.

 

[Voeux]

Du har bestämt dig, då är det bara att riva av plåstret. Allt kommer att bli bra Men det är tungt nu och det är fullt naturligt. Du måste tänka att det inte är ett tecken på att du ska backa, utan det är som det ska vara. Om ett dygn kommer det vara annorlunda, om ett par dagar kommer det kännas bättre. Inom kort - kommer allt att vara bra och du är fri att börja om

 

[SaraXX]

Behöver så jävla mycket pepp just nu Inte för att jag tvekar utan för att det är tungt.

Du pratar med honom ikväll. Sen tar du en dag i taget,ett steg i taget mot att ha ett liv som fungerar.

Massa pepp till dig! Jag kommer så väl ihåg när jag, helt slutkörd, hade bestämt mig för att till slut säga stopp. En tisdag kväll. Barnen hade somnat. Jag grät hela natten efter, det var iofs inget ovanligt, men redan dagen efter kändes det mikroskopiskt lite bättre. Min historia är helt annan än din, men vi är många före dig som har klarat att bryta, jag önskar att du kunde känna vårt stöd i ryggen! Gör det för din och ditt barns skull. Andra vuxna får ta ansvar för sitt liv, du tar ansvar för ditt.

Andas.

 

[Mineur]

Behöver så jävla mycket pepp just nu Inte för att jag tvekar utan för att det är tungt.

Heja heja heja dig! Du är så otroligt modig och stark som gör detta för din och ditt barns skull. Som @Voeux säger - du har redan bestämt dig, så nu är det "bara" att dra av plåstret. Ingenting kommer att bli bättre av att dra ut på saken - varken för dig, barnet eller mannen.

 

[TinyWiny]

Vi finns här för dig allihop

Jag minns så väl den där dagen. Den 13 februari 1993. Den dagen jag stängde dörren om mig och barnen till lägenheten som var min. Bara mitt namn stod på kontraktet och hur jobbigt det än var så fanns det plötsligt ljus i tunneln. Det som varit så mörkt och så djup gyttja att klafsa runt i utan minsta ljusglimt förändrades helt plötsligt. Jag minns känslan och den var så fantastisk. Du kommer snart dit. Vägen dit är för jävlig ibland men det är värt det. Jag lovar.

 

[Någonannan]

Vi finns här för dig allihop

Jag minns så väl den där dagen. Den 13 februari 1993. Den dagen jag stängde dörren om mig och barnen till lägenheten som var min. Bara mitt namn stod på kontraktet och hur jobbigt det än var så fanns det plötsligt ljus i tunneln. Det som varit så mörkt och så djup gyttja att klafsa runt i utan minsta ljusglimt förändrades helt plötsligt. Jag minns känslan och den var så fantastisk. Du kommer snart dit. Vägen dit är för jävlig ibland men det är värt det. Jag lovar.

Gud vad jag längtar dit! Försöker fokusera på de delar jag idag inte kan göra, se möjligheterna.

Har sånt fantastiskt stöd i mina föräldrar dock, både ekonomiskt och känslomässigt.

 

[Inte_Ung]

Behöver så jävla mycket pepp just nu Inte för att jag tvekar utan för att det är tungt.

Vi är här.
Jag skall titta in särskilt för att se hur det går för dig.