Orkar inte mer

Ord kan vara fint.
Men om du tvekar, läs igneom hela tråden igen. Och kom ihåg hur det varit.

Jag lever ensam efter 20 år med en man som jag älskade besinningslöst. Det händer att jag saknar honom rejält, men så minns jag vad som hänt, hur vi hade det och inser att livet med honom inte var något liv värt att leva.

Ord kan vara fint. Men det är ungefär som när en av cheferna tröstade en kollega med "du har du iallafall högst procentuell löneökning" - vilket inte gav särskilt mycket på en pissig lön.

Så jag tvekar inte. Däremot så finns dagar då jag är rädd för framtiden. Men de flesta dagar är jag nyfiken på vad livet har att erbjuda.

Vill få klart flytten av allt från huset, få klart bodelningen och komma in i en rutin med vilka dagar jag har sonen. Men precis som en av anledningarna till att vi gick isär saknar exmaken driv och allt tar så lång tid. Skickade för en vecka sedan och påminde om att skicka mig det vi muntligt kom överens om gällande utlösning av lån - fortfarande inte kommit. Igår skickade jag ett förslag på uppdelning av veckor, det sket han i att svara på. Han känner sig säkert pressad i sin sorg men jag kan inte vänta flera månader (eller som hans taktik brukar vara, tills det rinner ut i sanden) på ett besked.
 
Ord kan vara fint. Men det är ungefär som när en av cheferna tröstade en kollega med "du har du iallafall högst procentuell löneökning" - vilket inte gav särskilt mycket på en pissig lön.

Så jag tvekar inte. Däremot så finns dagar då jag är rädd för framtiden. Men de flesta dagar är jag nyfiken på vad livet har att erbjuda.

Vill få klart flytten av allt från huset, få klart bodelningen och komma in i en rutin med vilka dagar jag har sonen. Men precis som en av anledningarna till att vi gick isär saknar exmaken driv och allt tar så lång tid. Skickade för en vecka sedan och påminde om att skicka mig det vi muntligt kom överens om gällande utlösning av lån - fortfarande inte kommit. Igår skickade jag ett förslag på uppdelning av veckor, det sket han i att svara på. Han känner sig säkert pressad i sin sorg men jag kan inte vänta flera månader (eller som hans taktik brukar vara, tills det rinner ut i sanden) på ett besked.
Sorry om jag generaslierar men det där med driv.
Vissa män verkar leva efter mottot -om jag låtsas som det inte finns, så finns det inte.

Jag tror inte att han känner sig presad, han låter bli att tänka på det.

(visst dömer jag efter egna erfarenheter. Det tog ett helt år att få exet att flytta ur min gård så jag kunde sälja den. Han hade bostad och stall. Men drivet att flytta dit fanns inte)
 
Sorry om jag generaslierar men det där med driv.
Vissa män verkar leva efter mottot -om jag låtsas som det inte finns, så finns det inte.

Jag tror inte att han känner sig presad, han låter bli att tänka på det.

(visst dömer jag efter egna erfarenheter. Det tog ett helt år att få exet att flytta ur min gård så jag kunde sälja den. Han hade bostad och stall. Men drivet att flytta dit fanns inte)

Ingen fara.

Åh gode Gud....
 
Exmaken skrev ikväll en lång harang om att han saknar mig, att det är ensamt och att han gör vad som helst för att det ska funka.

Jag har tenta imorgon och det vet han. Sååå arg.
Jag vill inte leva med en människa som behöver förändra sig i den grad det skulle behövas för att det skulle funka. Det skulle heller inte vara äkta, tänk att bli älskad för något du inte är och att älska en person som inte är den denne utåt sätt är. Nej tack. Dessutom handlar det om bonussonen också som jag verkligen inte rimmar med.

Ge det en chans skriver han, trillar vi tillbaka har vi försökt. Jag har fasiken försökt förklara i flera år. "Jag är som jag alltid varit" sa han på rådgivningen för 2 månader sedan. I helvete heller att jag vill gå igenom detta igen. I HELVETE HELLER. Plåstret är avslitet, jag har boende och jag har investerat i större delen av ett nytt hem. Jag är på väg upp för att kunna börja hitta tillbaka till mig själv.

Tänk att kunna vara med någon som en själv, med egna idéer. "åh kan vi inte bygga en altan? Fixar i helgen" eller på frågan vad ska vi göra i helgen någon gång komma med något annat än "jag vet inte" och sucka över att jag är jobbig som vill planera. Någon att prata med där jag är den första som denne vill bolla sina funderingar med, som anförtror mig sina tankar och där jag får chans att göra detsamma. Någon att faktiskt dela livet med inte bara vardagens bestyr.

Svarade honom inte, han får vänta till efter jag skrivit min tenta.
 
Exmaken skrev ikväll en lång harang om att han saknar mig, att det är ensamt och att han gör vad som helst för att det ska funka.

Jag har tenta imorgon och det vet han. Sååå arg.
Jag vill inte leva med en människa som behöver förändra sig i den grad det skulle behövas för att det skulle funka. Det skulle heller inte vara äkta, tänk att bli älskad för något du inte är och att älska en person som inte är den denne utåt sätt är. Nej tack. Dessutom handlar det om bonussonen också som jag verkligen inte rimmar med.

Ge det en chans skriver han, trillar vi tillbaka har vi försökt. Jag har fasiken försökt förklara i flera år. "Jag är som jag alltid varit" sa han på rådgivningen för 2 månader sedan. I helvete heller att jag vill gå igenom detta igen. I HELVETE HELLER. Plåstret är avslitet, jag har boende och jag har investerat i större delen av ett nytt hem. Jag är på väg upp för att kunna börja hitta tillbaka till mig själv.

Tänk att kunna vara med någon som en själv, med egna idéer. "åh kan vi inte bygga en altan? Fixar i helgen" eller på frågan vad ska vi göra i helgen någon gång komma med något annat än "jag vet inte" och sucka över att jag är jobbig som vill planera. Någon att prata med där jag är den första som denne vill bolla sina funderingar med, som anförtror mig sina tankar och där jag får chans att göra detsamma. Någon att faktiskt dela livet med inte bara vardagens bestyr.

Svarade honom inte, han får vänta till efter jag skrivit min tenta.
Underbart. Du har gjort ditt val och det kan bara bli bättre.

Blir genuint lycklig över att läsa. Vilken skillnad mot trådstarten. Så mycket bättre när du kan lägga dn energi på dig själv och de dina nu.
:bow:
 
Exmaken skrev ikväll en lång harang om att han saknar mig, att det är ensamt och att han gör vad som helst för att det ska funka.

Jag har tenta imorgon och det vet han. Sååå arg.
Jag vill inte leva med en människa som behöver förändra sig i den grad det skulle behövas för att det skulle funka. Det skulle heller inte vara äkta, tänk att bli älskad för något du inte är och att älska en person som inte är den denne utåt sätt är. Nej tack. Dessutom handlar det om bonussonen också som jag verkligen inte rimmar med.

Ge det en chans skriver han, trillar vi tillbaka har vi försökt. Jag har fasiken försökt förklara i flera år. "Jag är som jag alltid varit" sa han på rådgivningen för 2 månader sedan. I helvete heller att jag vill gå igenom detta igen. I HELVETE HELLER. Plåstret är avslitet, jag har boende och jag har investerat i större delen av ett nytt hem. Jag är på väg upp för att kunna börja hitta tillbaka till mig själv.

Tänk att kunna vara med någon som en själv, med egna idéer. "åh kan vi inte bygga en altan? Fixar i helgen" eller på frågan vad ska vi göra i helgen någon gång komma med något annat än "jag vet inte" och sucka över att jag är jobbig som vill planera. Någon att prata med där jag är den första som denne vill bolla sina funderingar med, som anförtror mig sina tankar och där jag får chans att göra detsamma. Någon att faktiskt dela livet med inte bara vardagens bestyr.

Svarade honom inte, han får vänta till efter jag skrivit min tenta.

Sååå himla härligt att höra dina sunda tankar och faktiskt också din ilska. För det är ju osedvanligt rövhattigt att komma dragande med den insikten (välkommen in i matchen liksom) kvällen innan tenta. Och när du kommit så långt. Hade detta varit någon jag hade velat gå tillbaka till, hade han väntat till allt kommit på plats både praktiskt och känslomässigt. Flytten genomförd, alla rotat sig i det nya - sedan kanske det finns en comeback. Eller inte.
 
Exmaken skrev ikväll en lång harang om att han saknar mig, att det är ensamt och att han gör vad som helst för att det ska funka.

Jag har tenta imorgon och det vet han. Sååå arg.
Jag vill inte leva med en människa som behöver förändra sig i den grad det skulle behövas för att det skulle funka. Det skulle heller inte vara äkta, tänk att bli älskad för något du inte är och att älska en person som inte är den denne utåt sätt är. Nej tack. Dessutom handlar det om bonussonen också som jag verkligen inte rimmar med.

Ge det en chans skriver han, trillar vi tillbaka har vi försökt. Jag har fasiken försökt förklara i flera år. "Jag är som jag alltid varit" sa han på rådgivningen för 2 månader sedan. I helvete heller att jag vill gå igenom detta igen. I HELVETE HELLER. Plåstret är avslitet, jag har boende och jag har investerat i större delen av ett nytt hem. Jag är på väg upp för att kunna börja hitta tillbaka till mig själv.

Tänk att kunna vara med någon som en själv, med egna idéer. "åh kan vi inte bygga en altan? Fixar i helgen" eller på frågan vad ska vi göra i helgen någon gång komma med något annat än "jag vet inte" och sucka över att jag är jobbig som vill planera. Någon att prata med där jag är den första som denne vill bolla sina funderingar med, som anförtror mig sina tankar och där jag får chans att göra detsamma. Någon att faktiskt dela livet med inte bara vardagens bestyr.

Svarade honom inte, han får vänta till efter jag skrivit min tenta.

"Man saknar inte kossan förrän båset är tomt"

Du är så himla klok och bra. Jag är övertygad om att detta kommer bli bra för dig - förhoppningsvis också för honom
 
Exmaken skrev ikväll en lång harang om att han saknar mig, att det är ensamt och att han gör vad som helst för att det ska funka.

Jag har tenta imorgon och det vet han. Sååå arg.
Jag vill inte leva med en människa som behöver förändra sig i den grad det skulle behövas för att det skulle funka. Det skulle heller inte vara äkta, tänk att bli älskad för något du inte är och att älska en person som inte är den denne utåt sätt är. Nej tack. Dessutom handlar det om bonussonen också som jag verkligen inte rimmar med.

Ge det en chans skriver han, trillar vi tillbaka har vi försökt. Jag har fasiken försökt förklara i flera år. "Jag är som jag alltid varit" sa han på rådgivningen för 2 månader sedan. I helvete heller att jag vill gå igenom detta igen. I HELVETE HELLER. Plåstret är avslitet, jag har boende och jag har investerat i större delen av ett nytt hem. Jag är på väg upp för att kunna börja hitta tillbaka till mig själv.

Tänk att kunna vara med någon som en själv, med egna idéer. "åh kan vi inte bygga en altan? Fixar i helgen" eller på frågan vad ska vi göra i helgen någon gång komma med något annat än "jag vet inte" och sucka över att jag är jobbig som vill planera. Någon att prata med där jag är den första som denne vill bolla sina funderingar med, som anförtror mig sina tankar och där jag får chans att göra detsamma. Någon att faktiskt dela livet med inte bara vardagens bestyr.

Svarade honom inte, han får vänta till efter jag skrivit min tenta.

Så härligt att läsa att du har kommit över "tröskeln"!! Heja dig och hoppas tentan gick bra :)
 
Exmaken satte fart dagen efter sitt meddelande. Så nu har han skickat bodelningen samt dagar för sonen. Blev en kompromiss men jag tror det blir bra :)

Blev också tillfrågad om jag ville följa med på hans sidas midsommarfirande. Jag vill gärna det (för att umgås med sonen och för att jag hoppas att vi ska kunna umgås i framtiden) men åker isf vidare på eftermiddagen. Vill inte sova där.

Skrev till exmaken att det får vara på hans känsla, för min del är det inga problem. Och att han kan säga till när som att det känns för jobbigt om det så är på morgonen eller när jag är där.
 
Exmaken satte fart dagen efter sitt meddelande. Så nu har han skickat bodelningen samt dagar för sonen. Blev en kompromiss men jag tror det blir bra :)

Blev också tillfrågad om jag ville följa med på hans sidas midsommarfirande. Jag vill gärna det (för att umgås med sonen och för att jag hoppas att vi ska kunna umgås i framtiden) men åker isf vidare på eftermiddagen. Vill inte sova där.

Skrev till exmaken att det får vara på hans känsla, för min del är det inga problem. Och att han kan säga till när som att det känns för jobbigt om det så är på morgonen eller när jag är där.

Skönt att han samlat ihop sig till en vuxen människa. Eller möjligen en god (och i värsta fall tillfällig) imitation av en. Det gör ditt liv så mycket enklare, och det blir ju sååå mycket bättre för sonen.
 
Hämtade de sista av mina prylar i helgen. Idag kom ett sista snyft med förhoppning om att jag skulle komma tillbaka, att vi skulle kunna leva lyckliga resten av våra liv.

Svarade att det inte är ett alternativ för mig.

Fått nog nu, SLUTA TJATA och respektera min åsikt. Ta tag i bearbetningen, ta kontakt med psykolog om det är svårt att komma vidare själv. Jag vill inte.

Smutsigt och luktade gubbe i huset. Skrubbar allt jag hämtade. Så skönt att komma hem till ett rent hem.
 

Liknande trådar

Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 129
Senast: gullviva
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 575
Senast: Grazing
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
3 010
Senast: tanten
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 527
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp