M
Miss Philodina
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:
Det lät enkelt från början eftersom du hänvisade till att "bara viljan finns så..." Jag tycker det är toppen för dig och er familj om ni har hittat en lösning som funkar - själva bor vi inte ens i storstadsområde också för att få saker och ting att funka. Vi måste också inse att pappans ledighet inte får överlåtas helt på individerna själva att lösa - alla har inte sparpengar att finansiera delar av inkomstbortfallet med. Risken blir då återigen att det är en viss socialgrupps privilegier att få vara hemma med sina barn.
Men, jag vill betona att jag inte har pratat om mig själv i mina inlägg bara hänvisat till diverse hinder som framkommer i föräldraförsäkringsutredningen från 05 (tror jag), hinder som respondenterna själva uppger.
Fortfarande är jag intresserad av att hitta lösningar på hur vi ska få så många pappor som möjligt att känna ett krav att vara hemma. Det finns så mycket i denna diskussion som är viktiga variabler; som hinder (upplevda svårigheter med inkomstbortfall vilket förämrar förhandlingsläget för den med mindre inkomst etc.) , möjligheter (barnorienterad manlighet, tvingande möjligheter? m.fl.) vilka alla måste bearbetas tillsammans för att hitta den bästa lösningen om det är så att vi fortfarande vill att pappor och mammor ska dela lika på föräldraledigheten.
Som sagt tidigare, jag är öppet sökande och försöker ödmjuka mig inför problematiken eftersom jag tycker att det är en stor politisk utmaning.
Det är inte ett dugg enkelt för oss att dela på föräldraledigheten. Om bara jag var hemma skulle vi kunna flytta till en större lägenhet, nu får vi knöka ihop oss i en tvåa, och delvis leva på sparpengar. Vi har avsiktligt bytt till en billigare bil, avstått från att skaffa häst, etc etc, just för att pappan ska kunna vara hemma. Hur får du det till enkelt?
Det lät enkelt från början eftersom du hänvisade till att "bara viljan finns så..." Jag tycker det är toppen för dig och er familj om ni har hittat en lösning som funkar - själva bor vi inte ens i storstadsområde också för att få saker och ting att funka. Vi måste också inse att pappans ledighet inte får överlåtas helt på individerna själva att lösa - alla har inte sparpengar att finansiera delar av inkomstbortfallet med. Risken blir då återigen att det är en viss socialgrupps privilegier att få vara hemma med sina barn.
Men, jag vill betona att jag inte har pratat om mig själv i mina inlägg bara hänvisat till diverse hinder som framkommer i föräldraförsäkringsutredningen från 05 (tror jag), hinder som respondenterna själva uppger.
Fortfarande är jag intresserad av att hitta lösningar på hur vi ska få så många pappor som möjligt att känna ett krav att vara hemma. Det finns så mycket i denna diskussion som är viktiga variabler; som hinder (upplevda svårigheter med inkomstbortfall vilket förämrar förhandlingsläget för den med mindre inkomst etc.) , möjligheter (barnorienterad manlighet, tvingande möjligheter? m.fl.) vilka alla måste bearbetas tillsammans för att hitta den bästa lösningen om det är så att vi fortfarande vill att pappor och mammor ska dela lika på föräldraledigheten.
Som sagt tidigare, jag är öppet sökande och försöker ödmjuka mig inför problematiken eftersom jag tycker att det är en stor politisk utmaning.
Senast ändrad av en moderator: