Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

[lingonben]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Bland mina arbetskamrater finns det påfallande många föräldralediga män, som jag antar tar hand om sina barn, och de har inte sällan även varit lediga det första halvåret av barnens liv

Samma här. Det är då åtminstone jag blir arg när folk hävdar att någon annan fördelning än 80:20 är omöjlig och pekar på diverse marginalgrupper som hamnar i kläm. För det går att dela på föräldraledigheten på annat sätt än majoriteten gör. Men om inte ens viljan finns att dela mer jämställt på föräldraskapet finns, vad göra?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

livet har olika skeden det är det enda jag vill säga nu. just nu tar jag flest vab dagar tex för nu passar det oss bäst så.
så respektera gärna det tack.

Jag respekterar människors olika val, men de är ofta baserade på vad som är bäst "just nu" och inte ur ett längre samhälleligt perspektiv (som I_U så klokt skriver).

Var och en är sig själv närmast och utnyttjar de möjligheter de har att påverka sin livssituation. Det är naturligt och konstigt vore det om människor plötsligt, bara sådär en dag, bestämmer sig för att fatta kloka beslut för kommande generationers skull. I synnerhet när man som man tjänar på att systemet är som det är. Vem vill ge upp sin godbit?

Enligt min åsikt så krävs det en regering som bestämmer "över huvudet" på medborgarna. Strukturella förändringar sker på just struktur- och organisationsnivå - och inte på individnivå. (Som Mandalaki var inne på också).

Så, med all respekt för din familjs val, så gynnar det inte kvinnor som jag själv när jag söker jobb. Det gynnar inte dina döttrar och det gynnar inga andras barn heller. Men det gynnar dig/er, just nu.

OM premisserna hade sett annorlunda ut där 50/50 fp-uttag var regeln, så hade du (och alla vi andra, såklart) fått fatta beslut utifrån det. Jag tror att det efter en tid skulle kännas lika naturligt som att man tar sin föräldrarledighet idag.

För kom ihåg att det inte finns några som helst tvång i denna föräldrarförsäkring. Den är ett generöst erbjudande, om du frågar mig.

 

[mino]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

*delvis kl*
Jag tror iofs att det är svårt att motivera sin privata familjesituation med vad som är bra för samhället. Jag tror också att det är svårt att ta till sig att man som varande pappa i en kärnfamilj skulle kunna tappa kontakten med sitt barn. Det blir för overkligt, tror jag, som argument, även om det konkret ser ut så i samhället.

Däremot finns det andra konkreta skäl om man vill bortse från de statistiska. Och här kanske det personliga exemplet kan vara belysande Jag och min sambo har verkligen satsat på att dela så mycket som möjligt och för egen del så tänker jag göra allt för att vår dotter inte ska få en primär- och en sekundärförälder. Vi har alltså verkligen haft ambitionen att dela ansvaret, trots detta, har vi kunnat konstatera nu när han är hemma på sin halva av fl, så är det först nu som vi verkligen delar föräldraansvaret. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det går inte att bli primärförälder utan att ha haft eget ansvar för barnen under en längre tid. (Många män vittnar ju också om detta i samband med skilsmässor, att det är först då de känner sig som föräldrar). Förutom att den delade föräldraledigheten har gett oss båda föräldraträning så har det också gett oss en hel de insikter som par. Vi har fått vädra ut de sista resterna av Mor som vaggar barn och Far som går till kontoret. Jag har också fått backa och sambon har fått börja ta för sig i föräldraskapet på ett sätt som inte hade skett om jag hade varit ledig hela tiden.

Jag tror att man kan låtsas att man är lika mycket föräldar trots att den ena varit hemma på heltid i drygt ett år medan den andra jobbat, men rent konkret så ÄR man inte det. Hur skulle man kunna vara det? Den ena har fått drygt ett års föräldraträning med individuellt ansvar, den andra har på sin höjd haft några söndagseftermiddagar på egen hand med barnet. Den ena ligger år före den andra i erfarenhet och den andra har i stort sett ingen möjlighet efter föräldraledigheten att någonsin komma ikapp. Det är alltså inte konstigt att barnet i första hand väljer mamman, hon har ju så mycket mer koll. Det har inget med könet att göra och detta konstaterar alla som har delat på föräldraledigheten, den som är hemma mest blir viktigast.

Så oavsett statistik och politik och feministiska frågor - ska man bli en primärförälder så behöver man träna och ska man dela lika på föräldraskapet med sin partner så måste man ta eget ansvar. Att inbilla sig något annat är att lura sig själv.

 

[Trygg]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Jag tror att man kan låtsas att man är lika mycket föräldar trots att den ena varit hemma på heltid i drygt ett år medan den andra jobbat, men rent konkret så ÄR man inte det. Hur skulle man kunna vara det? Den ena har fått drygt ett års föräldraträning med individuellt ansvar, den andra har på sin höjd haft några söndagseftermiddagar på egen hand med barnet

Men..

Ni pratar ju som om den förälder som jobbar är borta alla andra timmar!!

Om man kommer hem vid 16-tiden. Har hela kvällen, natten och helgerna..LÅTSATS man att man är en bra förälder då?

Ja t o m rent KONKRET så är man inte det..

Och dom som delar upp det så att den ena föräldern är på jobbet dagtid och sedan kommer hem och då åker den andra föräldern till sitt kvällsjobb/kurs...är dessa båda föräldrar låtsatsföräldrar och rent konkret dåliga föräldrar då?

Menar inget mot dig nu mino men jag tycker att det är precis som om det, i debatten, nonchaleras att den arbetade föräldern har fler timmar på sig att vara förälder än dom 8 timmar som jobbet kräver.

Dom barn som är på dagis när båda föräldrarna jobbar då?

Är det bättre?

Och från vilken ålder är det "okej" att båda börjar arbeta i så fall för att inte vara en frånvarande förälder?

*spånar nu*

 

[mandalaki]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Dessutom mandalaki - jag är ledsen att beröva dig dina illusioner, men jag tror att 80-20 är en försköning av statistiken i det här fallet.

Jag vet det. Det senaste jag såg var nog 83-17. Men dels varierar siffrorna med nån procentenhet i olika sammanhang, dels valde jag att förenkla till 80-20 för att peka på vilken storleksordning det handlar om.

Jag skulle vilja dela på föräldrarförsäkringen 50/50 av den enkla anledningen att bara då blir det här med föräldrarskap ett personligt ansvar. På så sätt är det upp till varje förälder, kvinna som man, att ta sin del av ansvaret.

Så oavsett statistik och politik och feministiska frågor - ska man bli en primärförälder så behöver man träna och ska man dela lika på föräldraskapet med sin partner så måste man ta eget ansvar. Att inbilla sig något annat är att lura sig själv.

Så rätt ni har, priffe och mino. Det krävs en del att bryta mot det konservativa mammaidealet. Läste en intervju med en kvinna som började jobba tidigt efter andra barnet och trots att hennes kollegor visste att hon var stabilt gift frågade de hur hon "löst barnpassningen" när hon kom tillbaka.

Eftersom män tar ut så liten del av föräldraledigheten verkar det uppenbart att det konservativa mammaidealet råder. Därför vore en kvotering utmärkt - BÅDA föräldrarna ERBJUDS betald föräldraledighet.

Är för övrigt fascinerad över att nåt vi bara haft sen 1974 så totalt blivit en rättighet. "Vi har rätt till föräldrapenning och staten ska ge fan i hur vi fördelar den". När det är tack vare staten som vi får ett enda korvöre när vi får barn.

 

[Trygg]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Men staten är ju inte en snäll gammal farbror som skinnas på pengar utan det är ju dina, mina och våra pengar vi pratar om!

Pengar vi själva har arbetat ihop till i o m skatten!

Och nu verkar det ju som om en majoritet vill ha en kvoterad föräldrapenning och då får man rätta sig efter det men likväl så är det inte "gåvopengar" utan pengar som delas ut från statens kassa efter att vi har lagt dom där!

 

[mino]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

*spånar nu*

Ja det märks.
Raljera kan man ju alltid göra när man inte har några argument.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Först av allt; Mino - du är dagens hjälte! Vilka insikter du bjuder på och vilka belysande exempel! Mycket givande och intressanta tankar, tycker jag.
TACK!

Men..

Ni pratar ju som om den förälder som jobbar är borta alla andra timmar!!

Om man kommer hem vid 16-tiden. Har hela kvällen, natten och helgerna..LÅTSATS man att man är en bra förälder då?

Ja t o m rent KONKRET så är man inte det..

Jag håller med Mino till hundra procent. Hon har en viktig poäng där och en djup insikt i vad som är riktigt föräldrarskap. Det är TID - och inget som kan kompromissas bort.

Jag vill tom hårddra det och säga att du har rätt i det du ironiserar (?) över. Visst är det lite "på låtsas" när man tillbringar ett par timmars vaken tid per dag och bara två hela dagar i veckan? Kan man rent konkret fostra barn och visa dem omsorg på endast den lilla tiden? Om det vore möjligt att sätta barnet i ett skåp all arbetstid och pendlingstid, hade det blivit en bra förälder/barn-relation då?

Och dom som delar upp det så att den ena föräldern är på jobbet dagtid och sedan kommer hem och då åker den andra föräldern till sitt kvällsjobb/kurs...är dessa båda föräldrar låtsatsföräldrar och rent konkret dåliga föräldrar då?

Nej, jag tror att vi därmed är närmare ett riktigt föräldrarskap. Den som arbetar dagtid drar förstås det kortaste strået då han/hon tillbringar mest sovtid med barnet. För denne förälder blir det en låtsassituation, medan den förälder som tillbringar vakentid kan utveckla ett primärt föräldrarskap. Men då är vi återrigen där Mino startade, med en huvudförälder och en "andrefiol". Vidare så haltar din jämförelse betänkligt, för föräldern med nattjobbet behöver ju sova också. vart är barnet då? På dagis? I så fall är vi iaf på ruta ett där ingen föärlder är närvarande för barnet.

Menar inget mot dig nu mino men jag tycker att det är precis som om det, i debatten, nonchaleras att den arbetade föräldern har fler timmar på sig att vara förälder än dom 8 timmar som jobbet kräver.

Hur tänker du nu? Hur många timmars vakentid har du med barnet i förhållande till arbetstiden? Ge mig gärna ett räkneexempel, för jag får inte ihop det. Umgänget med ett sovande barn är ju inte direkt... ähum.. fostrande, aktivt och stimulerande. Jag undrar också vilka åldrar du avser? det beror lite på hur gammalt barnet är, om vi talar om föräldrarledighet eller dagistider.

Dom barn som är på dagis när båda föräldrarna jobbar då?

Är det bättre?

Det tycker inte jag. Jag skulle önska att fler föräldrar arbetade deltid (båda två), så att barnen inte behöver tillbringa så långa dagar på dagis/fritids. Jag tror att många barn skulle må bra att få vara de mest viktiga barnen i den vuxnes ögon.

Och från vilken ålder är det "okej" att båda börjar arbeta i så fall för att inte vara en frånvarande förälder?

Om du frågar mig så skulle man inte arbeta heltid (se ovan) när man har barn. Det gäller båda föräldrarna. Om vi har en sexmånadersregel, där föräldrarna har rätt till 6 månader vardera, så kanske barnet hamnar på dagis redan vid 6 månader. Det är ett alternativ.

*spånar nu*

Intressant för vidare diskussioner tycker jag! Men jag skulle vilja att du är lite tydligare med vad du menar...

 

[mandalaki]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Ja, det är våra pengar, nej, vi kan inte bestämma hur de ska användas - mer än i valet var fjärde år. Det är politik att avgöra var de gör mest nytta, det vi kan göra är att välja "rätt" politiker.

Var menar du att det finns en majoritet för kvotering? Det är iaf inte i riksdagen, regeringen eller hos allmänheten.

 

[Pallas]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Hur tänker du nu? Hur många timmars vakentid har du med barnet i förhållande till arbetstiden? Ge mig gärna ett räkneexempel, för jag får inte ihop det. Umgänget med ett sovande barn är ju inte direkt... ähum.. fostrande, aktivt och stimulerande.

Vi har ju haft en situation som vi inte varit nöjda med, men som vi mer eller mindre tvingats till av olika skäl. För oss har en del av arbetet att ändå försöka skapa ett någorlunda jämnfördelat föräldraansvar faktiskt inneburit samsovning. Det finns gott om material som antyder att det är en fördel för anknytningen att vara hud mot hud, även om man inte råkar vara vaken. Inget som ersätter förlorad vakentid såklart, men ändå ett praktiskt sätt för min man att knappa in lite på det han förlorat på att jobba.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Vi har ju haft en situation som vi inte varit nöjda med, men som vi mer eller mindre tvingats till av olika skäl. För oss har en del av arbetet att ändå försöka skapa ett någorlunda jämnfördelat föräldraansvar faktiskt inneburit samsovning. Det finns gott om material som antyder att det är en fördel för anknytningen att vara hud mot hud, även om man inte råkar vara vaken. Inget som ersätter förlorad vakentid såklart, men ändå ett praktiskt sätt för min man att knappa in lite på det han förlorat på att jobba.

Jag tror att du har mycket rätt i det du skriver. Det är trots allt en lite lindrigare lösning för att på något vis justera den vakna snedfördelningen av tiden.

Tyvärr har inte många det så som du beskriver heller, utan den hemmavarandeföräldern går upp mitt i natten - eftersom den arbetande föräldern ju har ett jobb att sköta.

 

[Pallas]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Tyvärr har inte många det så som du beskriver heller, utan den hemmavarandeföräldern går upp mitt i natten - eftersom den arbetande föräldern ju har ett jobb att sköta.

Ja, öht så känns det som att strömningarna i föräldraomgivningarna går mot att barnen skall självständighetstränas från födseln, så många går nog miste om en hel del närhet, inte bara med pappan. Hur som helst så är jag övertygad om att någon timmes lek efter jobbet på vardagskvällar, och i bästa fall lite mer på helger, inte på långa vägar räcker för att väga upp det som man får gratis när man tillbringar mycket tid med barnen. Som jag skrev till Silverkedjan förut: Det är väl inte så konstigt att män har högre lön i arbetslivet, de är ju rysansvärt effektiva om man får tro alla mammor och pappor som har en mycket traditionell uppdelning av föräldraansvaret - papporna kan ju utan undantag klara av samma arbete som den hemmavarande föräldern på max 1/4 av tiden...

 

[Trygg]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Kvotering var kanske fel ord!

Annars sa jag ju det med..att nu verkar det ju som en majoritet, i o m alliansens valseger, att folk vill ha det så och att man får rätta sig efter det!

Men vi som inte röstade på alliansen och dess politik har väl fortfarande kvar vår yttrandefrihet?

mino;

Jag raljerade inte utan spånade..vilket jag gör när jag väger olika argument för och emot..när jag vänder och vrider..för att komma fram till en ev. ny ståndpunkt!

Jag kommer vara hemma under större delen av mina barns uppväxt samtidigt som de får sina 4 timmar per dag på "dagis" för jag tycker att mina barn är i behov av att träffa andra barn och jag har världens bästa förskola!

Däremot tycker jag inte att dom föräldrar som är i en annan situation ska behöva känna sig frånvarande för att dom inte har den möjligheten!

När jag spånar vidare så tänker jag i ett större perspektiv. Om nu föräldrarna väljer att gå ner på deltid båda två under barnens uppväxt..då måste det finnas ett större utbud av deltidstjänster och fler människor som arbetar för att "täcka upp".

Det behövs billigare bostäder och köpkraften blir mindre osv osv..vilket kanske leder till färre jobb och så är vi tillbaka på ruta ett igen.

Så saker och ting är inte så enkelt soma tt man är en frånvarande förälder för att man måste jobba!

Sedan så undrar jag fortfarande vilken ålder du anser det är okej för barnets skull att föräldrarna börjar arbeta?

Är nio månader med mamma och nio månader med pappa det ultimata eller ska vi t o m utöka föräldrapennigen?

Här kan jag ju bara gå in och upprepa att jag tror på individens fria rätt att själv avgöra vad som är bra för ens barn.

Den lösning som är bra för en familj kanske inte funkar för en annan osv men barnen blir glada, lyckliga och harmoniska i alla fall!

För hur det än är så är det kärlek som ger fina barn.

Och jag är övertygad om att "alla" som blir föräldrar ger sina barn det och ska inte behöva lastas med pekpinnar om att dom är frånvarande och föräldrar på LÅTSATS om dom inte tillbringar all sin vakna tid med barnen!

 

[Kat]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Bara såhär rätt ut i luften:
När det handlar om små barn och uppfostran är jag övertygad om att det inte kvalitetstid det handlar om, utan om kvantitetstid.
Kvantitet ÄR kvalitet på det området. Det handlar om det dagliga, det tjatiga och det tråkiga: vardagen.

 

[Pallas]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Är nio månader med mamma och nio månader med pappa det ultimata eller ska vi t o m utöka föräldrapennigen?

Mitt förslag (i enlighet med ett utredningsförslag som blev nedröstat av den förra regeringen - SKÄMS!) är att utöka föräldraledigheten med två månader och dela den i tre delar - en var som inte går att överlåta till vardera föräldern och en del att fördela fritt. På det skulle vi komma långt och om någon skulle hamna i kläm pga att någon förälder inte skulle kunna ta ut sin del så kommer det bara röra sig om en månad kortare hemmavaro än dagens FP med maxuttag.

 

[Petruska]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Däremot tycker jag inte att dom föräldrar som är i en annan situation ska behöva känna sig frånvarande för att dom inte har den möjligheten!

Så problemet är om de känner sig frånvarande, inte om de är det? Är de frånvarande så är de, det är väl inte mer med det? Är problemet hur föräldern känner sig, eller hur samhället är strukturerat kring frågor som kön, könsroller, makt mellan könen, föräldraskap och barn?

När jag spånar vidare så tänker jag i ett större perspektiv. Om nu föräldrarna väljer att gå ner på deltid båda två under barnens uppväxt..då måste det finnas ett större utbud av deltidstjänster och fler människor som arbetar för att "täcka upp".

Som du torde känna till finns det i de kvinnodominerade branscherna snarast ett överskott på deltidstjänster. Det där går givetvis att lösa.

Så saker och ting är inte så enkelt soma tt man är en frånvarande förälder för att man måste jobba!

Jo, som sagt, exakt så enkelt är det, och/men det får så klart konsekvenser i samhället, vilka jag ser fram mot med förtjusning och intresse.

Är nio månader med mamma och nio månader med pappa det ultimata eller ska vi t o m utöka föräldrapennigen?

Vet ej. Men över 1,5 år verkar klart överdrivet, tycker jag.

Här kan jag ju bara gå in och upprepa att jag tror på individens fria rätt att själv avgöra vad som är bra för ens barn.

Och då är vi ju tillbaka i det intressanta som Pallas påpekar långt tidigare. OAvsett hur familjens villkor ser ut, kommer nästan alla fram till samma slutsats: mamma bör i just vår familj vara hemma mest. Varför är riktade och generösa statliga bidrag övergrepp i den individuella friheten, medan starkt verksamma sociala/kulturella normer inte är det? Kan du förklara det för mig, för jag undrar verkligen?

Och jag är övertygad om att "alla" som blir föräldrar ger sina barn det och ska inte behöva lastas med pekpinnar om att dom är frånvarande och föräldrar på LÅTSATS om dom inte tillbringar all sin vakna tid med barnen!

Intressant. Jag tror nämligen inte på att alla de föräldrar som knappt ser sina barn verkligen älskar dem. Oavsett vad dessa föräldrar själva säger. Men givetvis är det mycket sällan jag säger något sådant till dem.

 

[Pallas]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Jag tror nämligen inte på att alla de föräldrar som knappt ser sina barn verkligen älskar dem. Oavsett vad dessa föräldrar själva säger. Men givetvis är det mycket sällan jag säger något sådant till dem.

För att vara lite djup nu då så säger jag att jag tror visst att även hysteriskt frånvarande föräldrar kan älska sina barn. Däremot har de liksom helt tappat bort vad barn mår bra av egentligen. Kanske har de själva haft frånvarande föräldrar och liksom är hemmablinda, eller så kanske de helt enkelt inte kan uttrycka sin kärlek på ett sätt som främjar barnets psykologiska utveckling. Det enda man gör då är ju att föra vidare ett känslomässigt handikapp, och om jag skall vara krass så tror jag att vi kommer se effekterna av detta ganska stort om några år då vårt samhälle allt hårdare slår ut människor som inte pallar psykiskt...

 

[Petruska]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Vid något tillfälle har det hänt att jag fått frågan från dessa barn till frånvarande föräldrar, främst frånvarande fäder. Till barnen har jag då sagt att jag tror att föräldern/pappan älskar dem, men liksom inte vet hur man gör. Att sådana känslor ska ha och måste ha praktiska konsekvenser, annars är de just ingenting. Och det har föräldern då inte fattat, enligt den här förklaringen.

Det verkar funka för barnen, de kan tänka: jag är älskad egentligen, han är lite okunnig bara.

Men jag undrar uppriktigt om jag ljuger eller är ärlig i de här samtalen.

 

[Trygg]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Vad tråkigt att vi itne sitter över en kopp kaffe istället o diskuterar. Det skrivna ordet på ett forum kan låta så hårt!

Jag "snor" ditt sätt att svara på mitt inlägg och trycker på citeraknappen för att enklare kunna svara!

Så problemet är om de känner sig frånvarande, inte om de är det? Är de frånvarande så är de, det är väl inte mer med det? Är problemet hur föräldern känner sig, eller hur samhället är strukturerat kring frågor som kön, könsroller, makt mellan könen, föräldraskap och barn?

Men ÄR verkligen en förälder som arbetar 8 h/5 dagar i veckan frånvarande?
Enligt mig är man inte det!

Ja, jag tycker att det är ett problem att skuldbelägga dom föräldrar med epitet som "frånvarande" för att dom måste arbeta för att klara sig
Jag tror, i min enfald att barn som inte har en mamma eller pappa hemma på heltid kan bli lika lyckliga, trygga och harmoniska ändå!

Ska era argument fungera till fullo så måste vi också se till att man som hemmaförälder är en bra sådan. Det är ju inte endast TIDEN med barnen som spelar in. Jag vet mammor och pappor som är hemma med barnen som jag tycker ger sina barn allt annat än en harmonisk uppväxt!

Så återige, det är inte så enkelt..


Som du torde känna till finns det i de kvinnodominerade branscherna snarast ett överskott på deltidstjänster. Det där går givetvis att lösa.

Men varför går det inte att införa obligatorisk 6-timmars arbetsdag som vänsterpartiet vill då?
Dom "lärde" säger ju att det inte går att lösa den ekvationen med del/halvtidstjänster så därför har jag svårt att se hur det skulle kunna gå att genomföra en sådan omorganisation under den tid man har barnen hemma?

F.ö så finns det deltidstjänster inom kvinnodominerade yrken där den som har tex en 67%-ig tjänst i botten allt som oftast ändå jobbar heltid för att få pusslet att gå ihop.



Jo, som sagt, exakt så enkelt är det, och/men det får så klart konsekvenser i samhället, vilka jag ser fram mot med förtjusning och intresse.

Där är vi överens!



Vet ej. Men över 1,5 år verkar klart överdrivet, tycker jag.

Det tycker jag är varje förälders sak att bestämma! Ett barn kanske är moget då medan ett annat är det inte så det är ännu ett skäl till att individanpassa fp för barnet där tex farfar eller farmor skulle kunna ha rätt att vara hemma med barnet.



Och då är vi ju tillbaka i det intressanta som Pallas påpekar långt tidigare. OAvsett hur familjens villkor ser ut, kommer nästan alla fram till samma slutsats: mamma bör i just vår familj vara hemma mest. Varför är riktade och generösa statliga bidrag övergrepp i den individuella friheten, medan starkt verksamma sociala/kulturella normer inte är det? Kan du förklara det för mig, för jag undrar verkligen?

Där får du förklara för mig vad du menar med sociala/kulturella normer innan jag kan svara!


Intressant. Jag tror nämligen inte på att alla de föräldrar som knappt ser sina barn verkligen älskar dem. Oavsett vad dessa föräldrar själva säger. Men givetvis är det mycket sällan jag säger något sådant till dem.

Vad bra att du vet vilka som älskar sina barn och inte och på vilka NORMER du grundar ett sådann, enligt mig, riktigt elak åsikt.

Är du förälder själv?

Då vet du ju också hur omöjligt det är att INTE älska sin/sina älskling/älsklingar.
Jag tror inte att det är många som har sådana störningar som du beskriver.

Däremot kan man älska sitt barn genom att tex se till att den får en bra ekonomisk start i livet!
Rätt eller fel?
Det tar jag inte ställning till men jag är övertygad om att även dessa föräldrar älskar sina barn!

Varför säger du inte det till dom istället..att du inte tror att dom älskar sina barn?

Du kanske får svar som överaskar dig och ger dig en annan åsikt!

Om inte annat så har du fått chansen till en motivering innan du dömmer!

 

[Trygg]

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Jag lyckades inte riktigt med att få till det utan det blev ett väldigt rörigt inlägg!!