Operera bort brösten

[åke]

Sv: Operera bort brösten

Sök på nätet. Det finns dokumentär i ämnet att folk vill stympa sig. Vad blir ditt nästa drag? Att du hatar dina lår?
Nä, tror du behöver profshjälp i detta.
Jag tror heller inte att dina barn vill ha en stympad mamma.

 

[Enya]

Sv: Operera bort brösten

Du hade fått samma reaktioner om du hade sagt att du ville ta bort näsan, öronen eller högra armen.

Det är så svårt att ta den här diskussionen på nätet.
Men, men...

Om du hade varit hyfsat harmonisk och tillfreds, men ville ta bort brösten för att de var i vägen och du ville känna dig fri som en amazon, då hade du fått färre negativa reaktioner.

Men nu säger du att du inte tycker om dig själv. Och sen säger du att du inte tycker om brösten. Och sen att du vill ta bort brösten.

När du har tagit bort brösten, för att du inte tycker om dem, vad gör du då med dig själv, som du inte heller tycker om? Tar du bort dig själv också? Förstår du att vi blir rädda?

Nej, jag tar inte bort mig själv. Jag har funderat på det när min man dog och jag tänkte på det när jag gjorde medicinmiss fullständigt så jag blev alldeles deppig som "biverkning". Men jag gjorde aldrig det då och lär inte göra det nu eller i framtiden heller. Jag har aldrig och kommer aldrig vilja ta bort mig för att jag inte är fin nog. Jag tycker inte om mig själv men kan inget göra åt det så det får liksom vara. Men jag tycker inte om bröst och ser inte bröst och mitt mentala mående som något som går hand i hand. För mig är bröst på samma nivå som ett födelsemärke kan vara eller förhuden för en man. Varken mer eller mindre. Egentligen.

Det är kanske inte sunt att inte tycka om sin egen kropp, men det gör ju ingen annan heller. Det finns inget att göra åt att man inte ser bra ut. Hade jag opererat min näsa för att bli finare, min mun för att bli finare,mina bröst för att bli finare så hade jag också reagerat, man ska inte operera sig för någon annans skull. Men mina bröst är ju inte för någon annans skull och definitivt inte för att jag på något vis skulle bli finare, för det tror jag inte ens att jag bli liksom.

Fingrar, tår och öron har ju funktioner så då förstår jag att man inte kan operera bort dem hur som egentligen, men brösten har ju ingen praktiskt funktion?

Så, nej, du behöver inte oroa dig, jag tänker inte ta bort mig själv och jag tänker inte karva i mig själv heller. Det är dessutom som tanten sa, lätt att tänka att man inte vill ha bröst men svårt att föreställa sig hur det kan vara.

 

[Enya]

Sv: Operera bort brösten

Sök på nätet. Det finns dokumentär i ämnet att folk vill stympa sig. Vad blir ditt nästa drag? Att du hatar dina lår?
Nä, tror du behöver profshjälp i detta.
Jag tror heller inte att dina barn vill ha en stympad mamma.

Så det är ok för dig att förminska eller förstora bröst men att ta bort dem betyder att jag behöver proffshjälp?

Jag har inget behov av att söka på nätet, jag startade tråden för att jag ville diskutera just det här med att det är ok för många människor att förminska eller förstora brösten men att det inte alls är ok att man vill ta bort dem.

Nån proffshjälp behöver jag inte för att jag inte tycker om bröst. Faktum är att det inte bara är specifikt MINA bröst jag inte tycker om, det är alla bröst jag inte tycker om liksom. Oavsett hur de ser ut. Det är själva grejen med bröst.

 

[åke]

Sv: Operera bort brösten

Har jag påstått det?
Även om man förstorar så brukar man får träffa en psykolog.
Men ta du kontakt med vården i morgon och se vad dom säger.

 

[Ramona]

Sv: Operera bort brösten

Så det är ok för dig att förminska eller förstora bröst men att ta bort dem betyder att jag behöver proffshjälp?

Men ser du inte skillnaden i att modifiera och att helt plocka bort?

 

[SiZo]

Sv: Operera bort brösten

Fast jag skulle nog råda en person som vill förstora brösten till terapi med, men det är väl bara jag.

Vet flera som har opererat så de får större bröst, oftast 75 C-D efter operation. Redan 2-3 månader efter operation så vill väldigt många ha ännu större bröst. Ultimat bevis för att det bara sitter i huvudet på dem.

Förresten, om inte brösten betyder något för dig så kan de väl lika gärna få sitta kvar? Jag bryr mig inte om mina lilltår eller öronsnibbar heller, men inte opererar jag bort dem för det.

Och att ingen är nöjd med sin kropp, jag är nöjd nu, jag var nöjd när jag vägde 8 kg mindre (mager) och jag var nöjd när jag vägde 10 kg mer (lätt överviktig).

Jag hade en period där jag hatade mina bröst, men insåg rätt snart att det inte var brösten jag hatade.

Att vara nöjd sitter i huvudet, och det är man själv som bestämmer om man är nöjd eller inte.

 

[TinyWiny]

Sv: Operera bort brösten

Men förstår du inte att människor reagerar när du vill ta bort en kroppsdel? Jämför det istället med om du hade sagt att du avskydde din rumpa och ville ta bort den. Eller om du avskydde dina öron och ville ta bort dem. Eller din näsa. Det är ju en amputation det handlar om. En stor operation som du förmodligen kommer ha men av resten av ditt liv. Har du överhuvudtaget opererats i någon större omfattning så att du inser vad du ger dig in på? Vet du vad det innebär att ha nervsmärtor ifrån ett område på kroppen? För det får du räkna med att du kommer få efter en sådan operation.

Jag förstår inte varför du hänger upp dig just på brösten? Är det för din önskan att få vara den lilla pojkflickan som hängde med pappa? Att dina bröst kom på samma gång som när den tiden gick? Att kvinnor egentligen inte duger i dina ögon? Även om du tar bort brösten så kommer ju aldrig den tiden tillbaka ändå och du kommer fortfarande vara en kvinna.

Du skrev att du inte vill att din partner ska bli kåt på dina bröst utan på dig som person, varför tror du att det ena förtar det andra? Varför kan inte hen få bli kåt på dina bröst lika väl som på någon annan del av dig? Det är ju ändå just dig hen tänder på och inte enbart dina bröst för isåfall hade hen ju kunnat gå till precis vem som helst och inte bara till dig.

Jag tycker att det är sorgligt att du uttrycker ditt självförakt så tydligt. Var stolt över att vara kvinna istället och lär dina barn att de ska vara stolta över sig som de är. Om du är stolt över dig så kommer det smitta av sig till dina barn så att de inte heller behöver önska att de är något annat än vad de är utan att de kan vara stolta över sig precis som de är. Alla är ju unika och alla är perfekta för att vara just dem. Strunta i dina bröst. Varför går du ens och funderar på dem hela tiden? Jag förstår inte hur det har kunnat ta så stora proportioner för dig? Tänker du lika mycket på andra kroppsdelar också?

Knapplån

Visst kan man vara mer eller mindre nöjd eller missnöjd över sin kropp men därifrån till att vilja börja modifiera, förstora eller förminska eller till och med amputera är det så oerhört långt för mig. Jag undrar hur många av dem som lägger sig under kniven för skojs skull som har behövt genomgå operationer med jämna mellanrum i livet och förstår vad det faktiskt innebär. Jag undrar hur många det är som får en chock när de vaknar upp ur narkosen och inser hur ont det faktiskt gör efter en operation. Jag undrar hur många det är som faktiskt är villiga att ta de risker som de utsätter sig för om de hade fått prova på att leva i en sargad kropp som inte längre fungerar som den ska innan operationen.

 

[Tora]

Sv: Operera bort brösten

*kl*

Tänk vad olika det kan vara. Mina bröst hänger nere vid knävecken. Inga fasta fina bröst här inte. Olika stora är dom också. Fulla med bristningar och faktiskt lite i vägen ibland (tex när man skall ligga på mage). Om man skall gå efter modets direktiv så är dom rent ut sagt ganska så fula. Men jag älskar dom ändå. Varför? Helt enkelt för att dom är mina. Skulle aldrig vilja skära i dom eller ändra på dom (om det inte är medicinskt tvunget).

 

[tanten]

Sv: Operera bort brösten

tanten,tack för att du berättade om hur det är för dig. Som du sa är det svårt att föreställa sig hur det kan bli egentligen. Men jag funderar på en sak. Varför har du ingen bröstvårta? Kan man inte sätta dit den i alla fall? På nåt vis eller hur jag ska säga. Har du haft mycket problem med ärren och tiden direkt efter operationen? Hur kände du inför att förlora ett bröst? Du behöver inte svara om du inte vill förstås.

Jag det är svårt att föreställa sig. Jag begrep inte heller hur mycket de skull ta bort.

På mig har de tagit bort vävnad upp till tre fingerbredder från nyckelbenet. Eftersom bröstet brer ut sig dit upp och all bröstvävnad skulle bort.

Bröstvårtan är en del av bröstet. Den sitter ihop med mjölkgångarna och bröstvävnaden. Så när bröstvävnaden skulle bort så ingick bröstvårtan.

Jag har blivit erbjuden att skära sönder stora ryggmuskeln och föra fram en del för att bygga ett bröst av. Samtidigt som man syr ihop lite hud för att skapa en "knöl" som ska imitera en bröstvåra. Sedan tatuerar de området runt mörkt så det ska se ut som en vårtgård.

Men näe, det skulle ju bara bli en skinnpåse med kött i. Inte ett bröst. Bröstet är förlorat.

Ja, jag har problem med ärret. Eftersom det är ett så stort område med ärrvävnad så är det stelt och osmidigt. Jag måste hålla igång armen och axeln för att inte stelna och massera området för att det inte ska hårdna. Det är skillnad på ett ärr i huden och ett ärr i vävnad under!

Jag har inte haft några stora bröst - liten B-kupa - men de är en del av min kropp. Första året tittade jag mig i spegeln och tyckte att jag såg ut som något de skulle kunna visa upp på tivoli mot pengar. Det var vidrigt.
Nu har jag förlikat mig med det. Men jag har den där stora ytan till vänster som är ärrad, full med nya blodkärl i huden och som är stel och både okänslig och känslig. Spegelbilden är fortfarande vidrig men jag kan leva med det.

Jag saknar mitt bröst. Jag brukade somna med just det bröstet i handen.

Det som finns nu är ett knöligt och fult område runt ärret. Inte frisk slät vävnad och hud.

För mig är sorgen över mitt förlorade bröst som jag inbillar att sorgen over en förlorad arm eller ben skulle vara. Brösten har inget symbolvärde för mig, men det är fysiskt en del av mig som är borta.

Jag kan inte tro att du förstår hur det är att skaffa en så stor skada? Har du sett ärr efter en stor muskelskada någon gång? Någon som förlorat delar av vad- eller lårmuskeln tex. Det hårda knöliga fula.

 

[tanten]

Sv: Operera bort brösten

Det är just det HÄR jag menar! Precis det här! Du tycker inte det är konstigt att förstora eller förminska bröst, men du tycker att det är konstigt att ta bort brösten. VARFÖR är det konstigt? Varför är det konstigt att man är missnöjd med sina bröst och vill ta bort dem men inte att vara missnöjd med sina bröst och vill förminska eller förstora dem?

Jag tror att skillnaden oss emellan är att du diskuterar en idé. Jag diskuterar det faktiska.

För mig är det dock omöjligt att prata om brösts vara eller inte vara ur ett idé-perspektiv.
Det ÄR en stor operation. För mig blir diskussionen: stor operation vs ingen stor operation. Skit samma vilken kroppsdel det handlar om.

Du lägger stor vikt vid dina bröst. Eftersom du läger tankemöda på dem. Ser du inte att du resonerar precis som de som vill plastikoperera? Du vill ändra något kirurgiskt. Något du fötts med. Du vill lägga sjukvårdsresurser på att amputera dig för att få en "bättre" kropp.

 

[Raja]

Sv: Operera bort brösten

Jo, det är skillnad på att ta bort ärrvävnad efter en skada eller "försköna" en kroppsdel mot att plocka bort en del. Men i ditt sätt att prata om din kropp låter det mer som att du skulle behöva hjälp på det psykiska planet än det fysiska.

 

[escodobe]

Sv: Operera bort brösten

För mig ligger den stora skillnaden i varför man vill ta bort dem.
Kan man formulera vad problemet är, man har testat olika alternativ för att lösa problemen och om man mår bra i övrigt så är det ett annat utgångsläge än "jag hatar mina bröst och vill operera bort dem".

 

[Enya]

Sv: Operera bort brösten

För mig ligger den stora skillnaden i varför man vill ta bort dem.
Kan man formulera vad problemet är, man har testat olika alternativ för att lösa problemen och om man mår bra i övrigt så är det ett annat utgångsläge än "jag hatar mina bröst och vill operera bort dem".

Den här skillnaden tror jag du får utveckla lite för mig, om du vill. Om man mår bra för övrigt men ändå vill ta bort sina bröst, varför vill man det? Är det inte för att man inte vill ha dem, hatar dem och tycker att de inte fyller någon funktion längre? Vad är annars anledningen?

 

[Enya]

Sv: Operera bort brösten

Jag det är svårt att föreställa sig. Jag begrep inte heller hur mycket de skull ta bort.

På mig har de tagit bort vävnad upp till tre fingerbredder från nyckelbenet. Eftersom bröstet brer ut sig dit upp och all bröstvävnad skulle bort.

Bröstvårtan är en del av bröstet. Den sitter ihop med mjölkgångarna och bröstvävnaden. Så när bröstvävnaden skulle bort så ingick bröstvårtan.

Jag har blivit erbjuden att skära sönder stora ryggmuskeln och föra fram en del för att bygga ett bröst av. Samtidigt som man syr ihop lite hud för att skapa en "knöl" som ska imitera en bröstvåra. Sedan tatuerar de området runt mörkt så det ska se ut som en vårtgård.

Men näe, det skulle ju bara bli en skinnpåse med kött i. Inte ett bröst. Bröstet är förlorat.

Ja, jag har problem med ärret. Eftersom det är ett så stort område med ärrvävnad så är det stelt och osmidigt. Jag måste hålla igång armen och axeln för att inte stelna och massera området för att det inte ska hårdna. Det är skillnad på ett ärr i huden och ett ärr i vävnad under!

Jag har inte haft några stora bröst - liten B-kupa - men de är en del av min kropp. Första året tittade jag mig i spegeln och tyckte att jag såg ut som något de skulle kunna visa upp på tivoli mot pengar. Det var vidrigt.
Nu har jag förlikat mig med det. Men jag har den där stora ytan till vänster som är ärrad, full med nya blodkärl i huden och som är stel och både okänslig och känslig. Spegelbilden är fortfarande vidrig men jag kan leva med det.

Jag saknar mitt bröst. Jag brukade somna med just det bröstet i handen.

Det som finns nu är ett knöligt och fult område runt ärret. Inte frisk slät vävnad och hud.

För mig är sorgen över mitt förlorade bröst som jag inbillar att sorgen over en förlorad arm eller ben skulle vara. Brösten har inget symbolvärde för mig, men det är fysiskt en del av mig som är borta.

Jag kan inte tro att du förstår hur det är att skaffa en så stor skada? Har du sett ärr efter en stor muskelskada någon gång? Någon som förlorat delar av vad- eller lårmuskeln tex. Det hårda knöliga fula.

Jag minns att jag läst något inlägg från dig för länge sedan där du beskrev hur du kände dig. Det var så sorgligt att läsa, tänkte jag, för i mina ögon var du ju inte mindre du bara för att du inte har ett bröst kvar.

Jag kan förstå din känsla och hur du ser på saken, skillnaden oss emellan är att du har känslor för dina bröst och att du står på andra sidan nu, om jag får skriva så? Du har gjort en operation, vet hur det är efteråt och har en erfarenhet av det som inte jag har och inte kan föreställa mig hur det är.

Jag känner också att jag måste tillägga här, för alla, att jag ger inte mina bröst stort utrymme i mitt liv, så att jag skulle behöva terapi för att jag inte tycker om dem. Det låter så, men vi diskuterar trots allt att jag inte tycker om och vill ha dem, inte konstigt att det är de som får uppmärksamhet av mig här.

Jag hr andra viktigare saker att må dåligt över. Tex att jag vill flytta men ännu inte kan och att veden jag fick hem i går bara är ytterligare ett slag i ansiktet och bevis på att jag inte kan flytta ännu utan kommer få bo här i vinter. Det mår jag dåligt över. Jag mår dåligt över att mina hormoner inte är som de borde vara just nu och att jag tappar håret på huvudet. Jag mår dåligt över att mitt testosteronvärde är högre än det borde vara- på något vis gör det mig mer ovkinnlig. Jag mår dåligt över att det kanske visst är så att jag är i förklimakteriet så att det är därför mina hormoner spökar. För på något vis känns det också som om jag inte riktigt duger som kvinna. JAg anser inte att kvinnans lott här i livet är att föda barn och jag vill inte ha fler, men jag vill ha kvar möjligheten. Om jag hittar någon och han (eller hon för den delen, vad vet jag i dag om vem min hjärna och mitt hjärta attraheras av och får känslor för )vill ha barn, då kan jag inte få det för jag är inte längre "kvinna". Den personen kommer inte tycka att jag duger som kvinna, för det är väl det kvinnliga han eller hon attraheras av? Detta är komplexa känslor för mig, dubbla och jag tycker själv att det 'r löjligt att ens känna av detta. Detta är några saker jag behöver utreda med mig själv och DET försöker jag göra, detta är tankar som jag nu när jag faktiskt inte är ungdom längre faktiskt måste ställas inför och jag tror inte jag är störd på några vis för att jag känner så här. Jag tror bara att jag plötsligt har förvånats av att jag inte alls är ung utan börjar bli gammal och med gammal innebär att dö och jag har trots allt för roligt för att dö.
Men brösten känner inte jag är viktiga i sammanhanget.

Det enda jag säger är att jag har tänkte tanken många gånger att jag inte vill ha bröst. Jag har inte ens kommit så långt att jag ställt frågan om hur jag gör, eller hur det känns eller något, BARA och enbart kommit fram till känslan av att jag inte vill ha bröst. Jag kommer antagligen inte ens ta bort dem, det går nog inte i Sverige och jag vill nog inte lägga pengar på det när det kommer till kritan liksom. Jag är bara fortfarande kvar i tanken att jag inte vill ha bröst. Det betyder alltså inte att jag är beredd att utsätta mig för alla risker med en operation, alla ärr och känslor, så som tanten här beskriver. Jag har inte ens tänkt så som tanten förklarar eftersom jag inte ens varit så långt i hjärnan om mina bröst. Jag har haft gott om tid under mitt liv med bröst på att göra något åt dem, att ta bort dem, förminska dem osv, men jag har inte gjort det, det tycker jag tyder på att jag egentligen inte ens kommit dithän i tanken.

tanten, tack för dina ord! De är viktiga. Du har fått mig att tänka ett steg längre på vad det innebär egentligen, för jag har som sagt inte tänkt så långt förr. Det är lätt att säga jag vill inte ha bröst, men att ta bort dem är inte lika självklart. Jag måste fråga en sak till, varför somnade du med det bröstet i handen? Själv är det bekvämt att ha ena handen på just ena bröstet, men bröstet är i vägen för att det ska kännas tillräckligt bekvämt så jag får flytta handen upp eller ner och då är det ju inte bekvämt heller.

 

[athena]

Sv: Operera bort brösten

skillnaden oss emellan är att du har känslor för dina bröst

Fast det har ju du också. Annars skulle tråden inte finnas.

 

[Petruska]

Sv: Operera bort brösten

Hade TS velat byta kön (och gått med på att hoppa på den karusellen) hade staten betalat operationen. Nu kan hon uppenbarligen inte få den i landet över huvud taget!

Jo, så kan man ju se det.

Jag lutar nog åt att det på många vis är mer konstigt att man alls kan få "byta kön" än att man inte kan få en operation utförd bara för att man vill det.

Men visst kan man säga att det är inkonsekvent att vi kan få vissa kosmetiskt motiverade operationer utförda - om än på egen bekostnad - men inte andra. Och självklart är det ingen konsekvent tillämpad princip som reglerar det, utan en massa godtycke.

Att göra diverse typ "glada queertolkningar" av TS funderingar, som jag uppfattade det som att du ville göra, kändes dock minst sagt avlägset om man utgår från tonen och ordvalen i TS egna inlägg.

 

[Petruska]

Sv: Operera bort brösten

Bröstvårtan är en del av bröstet. Den sitter ihop med mjölkgångarna och bröstvävnaden. Så när bröstvävnaden skulle bort så ingick bröstvårtan.

Jag kan inte tro att du förstår hur det är att skaffa en så stor skada?

Jag menar självklart inte att argumentera mot dig, jag hakar bara på lite om själva operationen.

Vid operationer såsom könsbyte, då man tar bort brösten om det gäller kvinna till man, så är jag rätt säker på att man inte tar bort bröstvårtan. Tvärtom antar jag att man gör vad man kan för att bevara känseln? Även som man är det ju en poäng om bröstvårtan är erogen.

Jag känner heller inte igen att det skulle bli lika mycket skadad vävnad och ärr efter brösten vid könsbytesoperationer av kvinnor till män.

Vid medicinskt motiverade operationer, däremot, tar de ju bort det som de anser ska tas bort av medicinska skäl. Jag har en kompis som har ett rekonstruerat bröst efter en sådan operation, med en tatuerad bröstvårta. Så hon har naturligtvis inte samma känsel kvar.

 

[Enya]

Sv: Operera bort brösten

Men förstår du inte att människor reagerar när du vill ta bort en kroppsdel? Jämför det istället med om du hade sagt att du avskydde din rumpa och ville ta bort den. Eller om du avskydde dina öron och ville ta bort dem. Eller din näsa. Det är ju en amputation det handlar om. En stor operation som du förmodligen kommer ha men av resten av ditt liv. Har du överhuvudtaget opererats i någon större omfattning så att du inser vad du ger dig in på? Vet du vad det innebär att ha nervsmärtor ifrån ett område på kroppen? För det får du räkna med att du kommer få efter en sådan operation.

Jag förstår inte varför du hänger upp dig just på brösten? Är det för din önskan att få vara den lilla pojkflickan som hängde med pappa? Att dina bröst kom på samma gång som när den tiden gick? Att kvinnor egentligen inte duger i dina ögon? Även om du tar bort brösten så kommer ju aldrig den tiden tillbaka ändå och du kommer fortfarande vara en kvinna.

Du skrev att du inte vill att din partner ska bli kåt på dina bröst utan på dig som person, varför tror du att det ena förtar det andra? Varför kan inte hen få bli kåt på dina bröst lika väl som på någon annan del av dig? Det är ju ändå just dig hen tänder på och inte enbart dina bröst för isåfall hade hen ju kunnat gå till precis vem som helst och inte bara till dig.

Jag tycker att det är sorgligt att du uttrycker ditt självförakt så tydligt. Var stolt över att vara kvinna istället och lär dina barn att de ska vara stolta över sig som de är. Om du är stolt över dig så kommer det smitta av sig till dina barn så att de inte heller behöver önska att de är något annat än vad de är utan att de kan vara stolta över sig precis som de är. Alla är ju unika och alla är perfekta för att vara just dem. Strunta i dina bröst. Varför går du ens och funderar på dem hela tiden? Jag förstår inte hur det har kunnat ta så stora proportioner för dig? Tänker du lika mycket på andra kroppsdelar också?

Knapplån

Visst kan man vara mer eller mindre nöjd eller missnöjd över sin kropp men därifrån till att vilja börja modifiera, förstora eller förminska eller till och med amputera är det så oerhört långt för mig. Jag undrar hur många av dem som lägger sig under kniven för skojs skull som har behövt genomgå operationer med jämna mellanrum i livet och förstår vad det faktiskt innebär. Jag undrar hur många det är som får en chock när de vaknar upp ur narkosen och inser hur ont det faktiskt gör efter en operation. Jag undrar hur många det är som faktiskt är villiga att ta de risker som de utsätter sig för om de hade fått prova på att leva i en sargad kropp som inte längre fungerar som den ska innan operationen.

Jag vet att detfinns människor som har det sämre än vad jag har och mår sämre än vad jag gör och har sämre kroppar. Jag ser inte detta som en tävling om vem som mår sämst eller har det värst. För jag får känslan av att du tycker att jag gnäller över mina bröst när andra, tex du, mår så mycket sämre än vad jag gör, är det så du menar eller har jag missuppfattat dig?

Som jag skrev nyss och som jag skrivit förut har jag bara och enbart berört tanken o att jag inte vill ha bröst och varför, jag har alltså inte ens funderat på vad det innebär att ta bort dem, faktiskt, eftersom jag ju inte ens om jag VILL göra det när jag eventuellt skulle fundera på allt det tanten berättar om hur hon har haft det och har det och på hur du beskriver om operationer.

Jag tycker att du och andra måste skilja på mitt mående och mina tankar om bröst. För MIG är tankarna på att jag inte tycker om bröst en helt annan sak än att må dåligt över dem för det tycker inte jag att jag gör. Min tanke är just VARFÖR folk tycker det är så stor skillnad på att inte vilja ha bröst och att vilja ha större/mindre bröst. Det är den tanken jag ville diskutera.

Oavsett om jag har bröst eller ej så är jag fortfarande en "pojkflicka" om jag får skriva så så det inte misstolkas. Jag är ingen superkvinna och ser mig inte som det, men jag tycker att det är mycket mycket viktigt att du faktiskt förstår att jag inte på några vis ser ner på kvinnor och absolut inte anser heller att de inte duger. detta har INGET med andra kvinnor att göra, inget alls. Jag vill inte bli beskylld för sådant när det inte är sant. Jag tycker att kvinnor är bra!! Däremot har jag en del att hantera vad gäller män, men det är en annan sak tycker jag.


Kanske borde jag förminska dem trots att jag själv inte tycker att de är stora egentligen? Men ser inte det rätt dumt ut då jag är tjock och fet för övrigt? Är det inte besvärligt att ha A-kupa, med tanke på BH och sånt? Det är sådant jag inte heller har tänkt på faktiskt.

 

[Enya]

Sv: Operera bort brösten

Fast det har ju du också. Annars skulle tråden inte finnas.

Mja, jag vet inte om jag håller med. Kanske. Jag menade mer att tanten har känslor , positiva sådana, för sina bröst och att hon kanske känner sig som mindre kvinna eller något (förlåt om jag har fel här, tanten), medan mina "känslor" handlar om att jag inte tycker om bröst och tycker de är opraktiska och inte till någon nytta.

Det kanske ÄR känslor? Jag vet inte riktigt.

 

[Enya]

Sv: Operera bort brösten

Jo, så kan man ju se det.

Jag lutar nog åt att det på många vis är mer konstigt att man alls kan få "byta kön" än att man inte kan få en operation utförd bara för att man vill det.

Men visst kan man säga att det är inkonsekvent att vi kan få vissa kosmetiskt motiverade operationer utförda - om än på egen bekostnad - men inte andra. Och självklart är det ingen konsekvent tillämpad princip som reglerar det, utan en massa godtycke.

Att göra diverse typ "glada queertolkningar" av TS funderingar, som jag uppfattade det som att du ville göra, kändes dock minst sagt avlägset om man utgår från tonen och ordvalen i TS egna inlägg.

Men det är ju det här jag funderar på, varför är det ena mer ok än det andra. Varför lägger man mer av sina egna känslor i en fråga som mycket väl kan handla om praktiskt saker som tex en förminskning osv.


Jag HAR svårt att uttrycka mina känslor i skrift på ett sätt så att folk förstår. Alla har ju inte begåvats med att kunna skriva på ett genomtänkt och bra sätt tyvärr.

Jag ser inte att hon gör glada queertolkningar av det jag skriver utan nog mer att hon har förstått min egentliga fråga.