Om... lixom utifall att....

[Lady_Morgaine]

Vad skulle ni välja...? Att pappan till ert kommande barn är borta de 6 sista månaderna av graviditeten och sedan hemma 6 månader runt förlossning och efter... eller att han var hemma de tre sista månaderna av graviditeten, runt förlossningen men sedan var tvungen att vara borta kanske 3 månader direkt efter..?

Tråkigt om han missar hela graviditeten... men kanske behövs mer efter?

Röe sig ju fortfarande så vitt jag vet om en skengraviditet men undra kan man ju.... och förr eller senare dyker frågan upp..

 

[ulda]

Sv: Om... lixom utifall att....

Hur borta? Att ha en pappa hemmavid när man själv ska vara mammaledig skulle jag faktiskt inte vilja. Min kompis man var sjukskriven större delen av hennes mammaledighet och hon känner att hon inte fick någon egen tid med barnet alls. Däremot är det väldigt nödvändigt att han är hemma kvällstid/viss tid av dagen. Man behöver avlastning. Att han ska vara hemma/oborta under graviditeten känns däremot inte lika nödvändigt.

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Om... lixom utifall att....

Borta som i "jobbar i andra änden av världen" och hemma som i helt hemma

Normalt sett jobbar han 3 månader, ledig 3 månader... men de kan ibland jobba in så han jobbar 6 månader i sträck för att kunna vara hemma sedan i 6 månader....

Tänkte inte alls på att man kan uppleva det som jobbigt att han är hemma Tänkte mer det kan kännas jobbigt att han var borta så länge..?

 

[micaelathegreat]

Sv: Om... lixom utifall att....

Nu har jag inga barn på g. MEN jag skulle hellre ha honom hemma sex månader runt och efter förlossningen.

 

[Irre-76]

Sv: Om... lixom utifall att....

eller att han var hemma de tre sista månaderna av graviditeten, runt förlossningen men sedan var tvungen att vara borta kanske 3 månader direkt efter..?

Detta hade jag nog valt, då är han ju bara borta 3 månader efter förlossningen, under den tiden händer ju inte så mycket med barnet och det kan vara skönt för er att vara själva. Då har du även tryggheten att han är hemma och hjälper dig sista tiden under graviditeten...

 

[Sar]

Sv: Om... lixom utifall att....

Min sambo var hemma med oss de tre första månaderna (den allra första på sjukhus). Jag hade inte klarat mig utan honom (akutsnittad, sjuk och med två små liv att försöka amma) och det var underbart att få knyta an tillsammans med våra små.
Jag skulle självklart ha valt att få ha mannen hemma sista månaden inför förlossningen och sedan efteråt. Vi hade hur trevligt som helst tillsammans under vår gemensamma föräldraledighet men det brukar vi ha annars också. Av förklarliga skäl blev det ingen konkurrans om egentid med barnen (två barn- två vuxna) men det tror jag inte heller att det hade blivit med bara ett barn. För mig var det oerhört viktigt att känna att jag hade "tillgång" till barnen p.g.a. den dramatiska starten och för att få amningen att fungera bra och det var inga problem med en lyhörd sambo. Det viktiga är att man kommunicerar med varandra. Lycka till!

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Om... lixom utifall att....

Detta hade jag nog valt, då är han ju bara borta 3 månader efter förlossningen, under den tiden händer ju inte så mycket med barnet och det kan vara skönt för er att vara själva. Då har du även tryggheten att han är hemma och hjälper dig sista tiden under graviditeten...

Ja.. det började med att han berättade om en kollega som gjort så(jobbat in 3 månader) för att sedan kunna vara hemma i 6. Men ju mer jag tänker på det så vill jag nog ha honom hemma sista tiden ändå... så han fattar vad som händer också, inte åker bort när det knappt syns att jag är gravid och kommer hem när det är dax? Sen har de väl "pappadagar" som alla andra.. så då är han ju hemma ett tag efter ändå.. och sen kan han vara borta 3 mån igen...

Tack för era svar! Jätteintresannt att höra era åsikter !

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Om... lixom utifall att....

Min sambo var hemma med oss de tre första månaderna (den allra första på sjukhus). Jag hade inte klarat mig utan honom (akutsnittad, sjuk och med två små liv att försöka amma) och det var underbart att få knyta an tillsammans med våra små.
Jag skulle självklart ha valt att få ha mannen hemma sista månaden inför förlossningen och sedan efteråt. Vi hade hur trevligt som helst tillsammans under vår gemensamma föräldraledighet men det brukar vi ha annars också. Av förklarliga skäl blev det ingen konkurrans om egentid med barnen (två barn- två vuxna) men det tror jag inte heller att det hade blivit med bara ett barn. För mig var det oerhört viktigt att känna att jag hade "tillgång" till barnen p.g.a. den dramatiska starten och för att få amningen att fungera bra och det var inga problem med en lyhörd sambo. Det viktiga är att man kommunicerar med varandra. Lycka till!

Oj, vad jobbigt! Skönt att allt gick bra i alla fall!

 

[Yamaha]

Sv: Om... lixom utifall att....

Detta hade jag nog valt, då är han ju bara borta 3 månader efter förlossningen, under den tiden händer ju inte så mycket med barnet och det kan vara skönt för er att vara själva. Då har du även tryggheten att han är hemma och hjälper dig sista tiden under graviditeten...

Och jag hade inte valt så.
Jag tycker att efter en förlossning är man så skör både psykiskt och fysiskt så jag hade hellre haft honom hemma direkt efter förlossningen. När det gått ett par-tre månader efter förlossningen så är man ju dessutom mer inne i mammarollen och har skapat rutiner och då brukar det bara rulla på.

Synd om pappan bara, som missar så mycket.

 

[Blixtra]

Sv: Om... lixom utifall att....

Jag hade valt så att pappan var hemma from förlossning och frammåt. Guuud så skönt att kunna dela på allt i början så att man får sova någon gång lite mer en 1timma i följd (hade kolikbebis). Så får båda vara med och knyta an till bebis, vilken lyx för pappan!

 

[Roheryn]

Sv: Om... lixom utifall att....

Rent krasst så behövs han inte under graviditeten - men det gör han efteråt! Då finns det ju liksom ett barn att ta hand om, och det är väldigt skönt att vara två då, så man får vara för sig själv och göra egna saker också.... Under graviditeten är man ju på något sätt ensam om magen ändå.

 

[Mirraya]

Sv: Om... lixom utifall att....

Jag hade valt så att pappan var hemma from förlossning och frammåt. Guuud så skönt att kunna dela på allt i början så att man får sova någon gång lite mer en 1timma i följd (hade kolikbebis). Så får båda vara med och knyta an till bebis, vilken lyx för pappan!

Ja det är det ju.. du skulle inte känna dig väldigt ensam innan då? Själv på alla ultraljud mm.....?

Det känns som att det nog blir bra hur det än blir, själv byter jag åsikt hela tiden än så länge

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Om... lixom utifall att....

Rent krasst så behövs han inte under graviditeten - men det gör han efteråt! Då finns det ju liksom ett barn att ta hand om, och det är väldigt skönt att vara två då, så man får vara för sig själv och göra egna saker också.... Under graviditeten är man ju på något sätt ensam om magen ändå.

Ju mer jag läser här så inser jag ju att det är olika, inte bara från person till person hur man vill ha det, utan från gång till gång...

Är det te x komplikationer under grav vill man säkert ha honom hemma då.. går allt bra under grav är det kanske ok att göra allt det där själv... även om det skulle kännas lite ensamt tror jag.. fast det känns säkert bra att ha pappa där när man kommit hem sen...?

 

[Kelda]

Sv: Om... lixom utifall att....

Har pappan själv någon talan i frågan? Kan han verkligen tänka sig att lämna en så gott som nyfödd baby, och komma hem till en
3-mån baby? Visst händer det mycket de första månaderna. Framförallt måste ju pappan få möjlighet att knyta an till sitt barn precis som mamman de första månaderna.

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Om... lixom utifall att....

Har pappan själv någon talan i frågan? Kan han verkligen tänka sig att lämna en så gott som nyfödd baby, och komma hem till en
3-mån baby? Visst händer det mycket de första månaderna. Framförallt måste ju pappan få möjlighet att knyta an till sitt barn precis som mamman de första månaderna.

Det är klart att han har Tror han skulle föredra att vara hemma 6 månader runt födseln och frammåt.. han undrar nog vad han ska göra när det "bara är en mage" kanske...

Det här är ju mest mina funderingar på vad jag skulle tycka var bäst egentligen... helst skulle jag ha honom hemma både före, under å efter så klart
Men om jag diskuterar här så kanske jag har en klarare bild över vad jag tror att jag vill..... eller något sådant Sen blir det ju fortsatt planering med honom också såklart

 

[Kelda]

Sv: Om... lixom utifall att....

Det är klart att i den bästa av världar skulle han vara hemme både före, efter men nu är det ju inte så. Jag tror att ni, både du och han skulle ångra er något grymt om han skelle vara tvungen att lämna er snart efter förlossningen.
I dagens informationssamhälle utgår jag ifrån att ni kan ha kontakt med varann under graviditeten även om han är i en annan del av världen. En graviditet är lättare att följa på avstånd, är en nyfödd baby. Då krävs det närhet.
Finns det ingen annan som kan stötta dig under graviditeten? Någon nära kompis, syskon , förälder, svärförälder (det finns ju faktiskt trevliga svärföräldar också )
Under grav kan pappan ersättas med någon annan, men efter att babyn är född så är han svårare att ersätta.

 

[vansinnet]

Sv: Om... lixom utifall att....

Skulle nog också välja att ha honom hos mig direkt efter.
(Fast jag har väldigt svårt att tänka mig vara utan honom överhuvudtaget, går sönder om han är borta två dagar )

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Om... lixom utifall att....

Finns det ingen annan som kan stötta dig under graviditeten? Någon nära kompis, syskon , förälder, svärförälder (det finns ju faktiskt trevliga svärföräldar också )
Under grav kan pappan ersättas med någon annan, men efter att babyn är född så är han svårare att ersätta.

Ja det löser sig nog med vänner, syskon och ev svärföräldrar osv.. de ställer mer än gärna upp
Å än så länge är det ju som jag skrev inte konstaterat.. är troligtvis lite skengravid , vet mer på söndag först.... men förr eller senare så blir det ju "på riktigt" och då kvarstår frågan så därför tänkte jag man kunde diskutera den redan nu...

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Om... lixom utifall att....

Skulle nog också välja att ha honom hos mig direkt efter.
(Fast jag har väldigt svårt att tänka mig vara utan honom överhuvudtaget, går sönder om han är borta två dagar )

Ja... fast jag har nu vant mig vi 3-månaders intervaller, men ibland känns de lååånga.... men 6 månader det är ju jätte jättelångt... fast då blir det ju långt hemma sen också..

 

[Kelda]

Sv: Om... lixom utifall att....

Fast om han är borta 3 mån efter att babyn har fötts kommer dom månaderna nog kännas som ÅR.:smirk:
Speciellt för pappan.