Att du skrivit att man "inte kan bråka om allt" när det kommer till en sån viktig sak som en korrekt fastsatt bilbarnstol.Men snälla, vad argumenterar du mot? Du länkar till en artikel som bekräftar det jag skrev?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Att du skrivit att man "inte kan bråka om allt" när det kommer till en sån viktig sak som en korrekt fastsatt bilbarnstol.Men snälla, vad argumenterar du mot? Du länkar till en artikel som bekräftar det jag skrev?
Alltså, ATT du kontrollerar honom betyder ju inte att det du vill är orimligt i sig. Det är ju olika saker. För mig är det lätt att förstå varför du vill ovanstående. Det är också lätt att förstå hans reaktioner och svar.Jag tror kanske jag förstår vad du menar.
Mina "regler och rutiner" har jag inte ens försökt få honom att följa. Dom krav jag ställer på honom angående Minis trygghet och säkerhet är minimikrav som borde vara självklara om han hade haft Minis bästa för ögonen.
Jag har hittills "krävt":
1. a. Att Mini inte ska behöva vara hysteriskt ledsen i två timmar varje umgänge.
b. Att han tar "lära-känna-och-bli-trygg" i Minis takt.
2. Att avtal följs.
3. Att han inte utsätter henne för fara.
4. Att det inte bråkas och tjafsas med mig under umgänget (det är därför vi har kontaktperson).
Sen lever han ju i en helt annan verklighet med helt andra referensramar och har aldrig innan brytt sig om vad jag (eller någon annan) tycker, känner eller säger. Och nej ingen får kontrollera honom. Så han tycker alldeles säkert att jag krigar. Han tyckte ju jag var dum och bråkig när jag inte accepterade att han gick på mig fysiskt när vi bråkade. "Skyll dig själv när du retar mig"
Nå, TS verkar förstå hur jag menar i alla fall.Det där finner jag som en aning lustig tolkning av situationen.
Likväl tycker jag att det är en lustig tolkning. Verkar snarare som om du skall anmärka bara därför att.Nå, TS verkar förstå hur jag menar i alla fall.
Det är begripligt o förmodligen väldigt naturligt att demonisera sitt ex under en separationsprocess.
Du kan kopiera/spara tråden o låta Mini läsa om ca 20 år, hur tror du hen kommer att reagera på din beskrivning av henoms far? Självklart krigar du, det har du gjort på ca 90 sidors inlägg hittills i tråden.
Självklart är du värd allt pepp o support du fått i tråden, men det gör dig inte till en ofelbar modersfigur.
Nå, TS verkar förstå hur jag menar i alla fall.
Syfte och syfte. Han är Minis förälder och han gör - precis som du - sitt föräldraskap på sitt vis.Ja jag förstår vad du menar. Däremot förstår jag inte riktigt syftet med inlägget?
Det är ju bl a detta som gör honom så omöjlig (och farlig). Han är så övertygad om sin "sanning". Sen spelar det ingen roll hur många eller vem som säger något annat.
Syfte och syfte. Han är Minis förälder och han gör - precis som du - sitt föräldraskap på sitt vis.
Man kan ju säga att du är omöjlig som styr och ställer med honom. Jag skulle bli rätt vansinnig om någon lade sig i hur jag tex kör med mina barn.
Sen kan man ju så klart säga att han visar sig rätt omogen i sitt föräldraskap på många vis, men vem gör inte det mellan varven?
Men han ÄR ju förälder och han har det omdöme han har. Jag gissar att han inte tjatar på dig om hur du ska fästa bilstolen?
För mig är ni så tydligt fast i ett destruktivt relationsmönster som liksom går i en inåtgående spiral, och som ingen av er lyckas hantera konstruktivt.
Det hade jag inte heller kunnat, oavsett vilken av rollerna jag tänker mig att jag har.
Summasummarum tänker jag väl som @Niyama . Det kommer högst troligt att komma100 frågor som den om barnstolen. Frågan blir hur du ska göra med sådant. Det verkar ju inte så framgångsrikt att försöka kontrollera honom. Det leder dessutom till att er relation blir sämre, trängre och mer krävande.
För hans skull lutar jag åt att snäppet under en kula i nacken vore lagom. Men nu är det som det är. Du har fått barn med ett pucko. Ett pucko har fått barn. Både du och puckot är vuxna och myndiga.Okej då tror jag att jag är med. Säg till om jag tolkar fel nu men jag uppfattar det som att du ber mig fundera på andra sätt att relatera till honom? Inte kanske så mycket för hans skull som för min och Minis?
Han vill gärna styra vad jag gör på mikronivå. T ex anser han att jag ska köra barnvagnen inte min mamma när vi är ute och går (hon behöver stödja sig på den för sin höft). Detta har varit ett genomgående tema i vårat förhållande. T ex har vi haft otaliga bråk om hur jag kokar makaroner för jag gör tydligen inte på rätt sätt. I början anpassade jag mig och gjorde som jag uppfattade han ville men då var det iallafall något som var fel. Tog jag lagom mängd vatten (enligt honom) så tog jag för mycket eller för lite salt osv. Till slut vågade jag inte göra något i hans närhet.
Jag känner att visa saker kan jag inte släppa på. Det vore oansvarigt av mig. Men det går säkert hantera på ett mer effektivt sätt.
Han kommer ju högst troligt inte att ändra sig. Och OM han ändrar sig kommer det högst troligt att slå igenom i kontakten med @krambanan sist av allt.Bra inlägg av Petruska, tycker jag. Det gäller nog att hitta en strategi, ett förhållningssätt gentemot honom. För din och för Minis skull. En färdig taktik att återgå till när det blir rörigt.
Bra inlägg av Petruska, tycker jag. Det gäller nog att hitta en strategi, ett förhållningssätt gentemot honom. För din och för Minis skull. En färdig taktik att återgå till när det blir rörigt.
Han kommer ju högst troligt inte att ändra sig. Och OM han ändrar sig kommer det högst troligt att slå igenom i kontakten med @krambanan sist av allt.
Att femhundra bukefalister tycker att säkra bilstolar, regelbunden middagsvila, regelbundna måltider och kläder efter väder är bra grejer för småbarn, struntar väl han i.
Fast nu tycker jag att du är lite väl hård mot dig själv. Att veta hur det kan krångla vid vårdnadstvister är ju oftast inget man har kunskap om innan man är där. Det är ju inget som lärs ut i skolan direkt. Och oftast går ju de flesta uppbrott till på ett bra sätt.Jag har liksom tänkt att om någon tvingar honom (polis, soc, familjerätten) att ändra sig så kommer han inte ha något val. Tyvärr funkar det bara väldigt kortsiktigt. Inte ens när han själv har allt att vinna på det kan han "ändra sig" mer än korta stunder.
Denna insikt gör mig faktiskt ännu räddare för vad han ska ta sig till i framtiden.
Jag ångrar absolut inte Mini men hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag nog övervägt väldigt noga om jag verkligen skulle behållt barnet. Och jag hade jag ändå behållt hade jag flyttat direkt och inte gjort jobbet åt honom med engagemanget i Mini. Men alltid lätt att vara efterklok.
Jag VET ju att "gray rock" funkar bra. Ju mindre har får från mig (negativt och positivt) ju lugnare är det. Har bara varit rädd för att jag skulle få skit för att jag inte gjorde allt för att engagera honom. Nu vet jag ju att jag har gjort alla inblandade en björntjänst. Jag har gjort mer än vad som krävs, jag har gjort alldeles för mycket och ffa har jag gjort fel saker. Men förhoppningsvis blir jag klokare och kan agera bättre framåt.
Fast jag är nog lite (för?) nojjig. Nu VET jag ju inte HUR "farlig" x:ets barnbilstol är, egentligen, men jag minns alltför väl den lilla pyttebebisen, där jag bodde tidigare, i San Diego, som bröt nacken vid en krock pga felaktig barnstol och därmed får leva hela sitt liv totalförlamad från nacken och ner. DEN barnbilstolen var HELT uppåt väggarna fel, kanske Krambanans x har en barnbilstol som "bara" är liiite fel och där en krock kanske inte nödvändigtvis skulle betyda värsta tänkbara scenario. Men. VARFÖR fixar han den inte?? OM det är ett sätt att uppvisa nån slags makt mot TS så får man ju spader, då det går ut över Mini.Han kommer ju högst troligt inte att ändra sig. Och OM han ändrar sig kommer det högst troligt att slå igenom i kontakten med @krambanan sist av allt.
Att femhundra bukefalister tycker att säkra bilstolar, regelbunden middagsvila, regelbundna måltider och kläder efter väder är bra grejer för småbarn, struntar väl han i.
Fast jag är nog lite (för?) nojjig. Nu VET jag ju inte HUR "farlig" x:ets barnbilstol är, egentligen, men jag minns alltför väl den lilla pyttebebisen, där jag bodde tidigare, i San Diego, som bröt nacken vid en krock pga felaktig barnstol och därmed får leva hela sitt liv totalförlamad från nacken och ner. DEN barnbilstolen var HELT uppåt väggarna fel, kanske Krambanans x har en barnbilstol som "bara" är liiite fel och där en krock kanske inte nödvändigtvis skulle betyda värsta tänkbara scenario. Men. VARFÖR fixar han den inte?? OM det är ett sätt att uppvisa nån slags makt mot TS så får man ju spader, då det går ut över Mini.
Nä, jag vet inte hur man ska ställa sig till detta, egentligen. Men jag är helt klart lite nojjig just när det gäller bilstolar till små barn.
Fast jag är nog lite (för?) nojjig. Nu VET jag ju inte HUR "farlig" x:ets barnbilstol är, egentligen, men jag minns alltför väl den lilla pyttebebisen, där jag bodde tidigare, i San Diego, som bröt nacken vid en krock pga felaktig barnstol och därmed får leva hela sitt liv totalförlamad från nacken och ner. DEN barnbilstolen var HELT uppåt väggarna fel, kanske Krambanans x har en barnbilstol som "bara" är liiite fel och där en krock kanske inte nödvändigtvis skulle betyda värsta tänkbara scenario. Men. VARFÖR fixar han den inte?? OM det är ett sätt att uppvisa nån slags makt mot TS så får man ju spader, då det går ut över Mini.
Nä, jag vet inte hur man ska ställa sig till detta, egentligen. Men jag är helt klart lite nojjig just när det gäller bilstolar till små barn.
Fast nu tycker jag att du är lite väl hård mot dig själv. Att veta hur det kan krångla vid vårdnadstvister är ju oftast inget man har kunskap om innan man är där. Det är ju inget som lärs ut i skolan direkt. Och oftast går ju de flesta uppbrott till på ett bra sätt.
Om jag i din första tråd hade skrivit "Kontakta advokat, låt honom köpa ut dig, flytta långt därifrån helst innan barnet ens är fött och minimera kontakten (helst ingen alls)" så hade det kanske varit för mycket att ta in på en gång. Eller gjorde jag fel?
Jag upplevde att du ville få det att fungera med honom som familj. Vissa beslut måste ju få växa fram. Ibland tar sånt tid. Nu kan du ju se hur han är men när man är mitt uppe i det så är det svårt.
Trots hur jobbigt det måste ha varit för dig så har du gjort ett jättebra jobb. Vissa saker lär man sig helt enkelt under vägens lopp
(Jag hoppas att du förstår vad jag menar. Vet inte riktigt hur jag skall uttrycka mig på ett bra sätt i skrift för att vara tydlig)