Nyårsafton

[Wenniz]

Nyår var otroligt lugnt för oss i år. Tant Corine sov igenom allt, jag trodde inget annat om henne heller, ge henne en mysig plats att sova på, uppmärksamhet och mat så är hon nöjd och sover som en klubbad säl. Hon hade mer koll på de busiga ungdomarna än vad som pågick ute.
Fennabus visste jag inte riktigt hur hon skulle reagera, hon brydde sig inte förra året och fixade alla smällar som var innan nyår utan problem, skjutningar är så vanligt här där jag bor så det är vardagsmat för mina hundar, men det är alla dessa "bomber" och "efterskalv" jag var lite mer orolig för att hon skulle reagera på, men icke!
Fenna hade fullt upp att busa och sätta regler för @Isolfur unghund så hon brydde sig om vad som pågick ute, skönt.

 

[Snurrfian]

För ursprungsfrågan som jag hade missat, vi firar hemma oftast, något år har vi varit bortbjudna till stan och då fick huliganen vara på sitt älskade pensionat. Där var det lugnt och skönt och ägarna känner honom väl så han är väldigt nöjd när han är där.
Men våran bryr sig inte så mycket om fyrverkerierna, daghunden reagerar mer, hon har varit hos oss ett par år just på nyår. Men hon reagerar å andra sidan när jag slamrar med disken i köket genom att blänga på mig och flytta sig till korgen i hallen. Men det år det har varit raketer i närheten så har jag stökat på inne med disken under de minuter det pågår, alltså är det mitt diskande som stör enligt hundarna och det är rätt trist så de går och lägger sig. I år var det inga raketer alls i närheten, vi såg ljuset från några på längre avstånd bara och det brydde sig hundarna inte ett dugg om.
Våran huligan reagerar på skott så tillvida att han vill söka rätt på skytten, skott betyder dött djur eller eftersök, båda lika roligt.

 

[fejko]

Hunden Bessie har varit borta från sitt hem sedan nyårsafton. Hon blev skrämd av en raket och sprang till skogs. Ni som befinner er i Boråstrakten kan väl ha ögon och öron öppna.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a...s-ivag-av-nyarsraketen--har-annu-inte-hittats

 

[fejko]

Hunden är upphittad igen
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6601865

 

[WildWilma]

Men hur vet man om det är ärftligt? Är det att föräldrar och syskon reagerar på ljud? Och menar man då ljud från långt håll? Eller nära smällar? Tycker det är väsentligt stor skillnad på hund som reagerar på fyrverkerier på 50-100 meters håll eller inom 10meters. Och reaktionen kan ju förstås vara allt ifrån ingen/lite oro till full panik så det spelar väl roll också hur hunden reagerar och avreagerar sig.

Och kan trauma bli ärftligt? Och varför skulle en tiks rädsla för fyrverkerier vara värre i avel än en hanes? Är inte båda lika illa?

Det absolut bästa vore ju att bara avla på oberörda hundar. Men vilka ska egentligen räknas in där? Läser man här i tråden så bor ju människor på ställen där det smäller ganska långt ifrån, och andra som bor mitt i smällandet. Kan tänka mig att de finns massor av hundar som används i aveln som räknas som oberörda för att de inte reagerar på smällare på långt håll, men de kanske hade reagerat annorlunda närmare smäll-smeten?
Och det finns ju massor av hundar som är skottfasta men som reagerar på nära raketer, så hur ska man sålla agnarna från vetet?

I princip alla reaktioner och avreaktioner har till stor del ärftliga komponenter. Hade inte beteende varit ärftligt i så stor utsträckning som det är hade det inte gått att få fram hundraser med så olika mentalitet som vi har idag.

Rädslereaktionerna delas som sagt upp i reaktioner och avrekationer. Reaktionen (det som händer inom några sekunder) på en plötslig händelse kan ju vara allt från ingen reaktion alls "oj nu hände det något, bäst att jag kollar vad det var" till "oj detta var konstigt bäst jag tar ut avståndet men håller koll" eller "helvete detta verkar farligt bäst jag drar järnet långt härifrån". Den sista reaktionen är aldrig önskvärda, då har hunden "kastat in handduken" utan att ens bedömt situationen.

Sen är det avreaktionen, vad gör hunden när "reaktionen" har skett. Oavsett vilken reaktion den har fått kan den då snabbt bedöma situationen korrekt som ofarlig, andas ut och inse att detta var ju inget farligt. För några hundar tar detta kanske några minuter längre tid än för andra. Men det förekommer även att hunden inte kan komma till insikten att det faktiskt inte var farligt utan fortsätter vara rädd trots att den skrämmande situationen är över. Vissa kommer till och med bli räddare och räddare för varje gång de hamnar i en situation som påminner om den där de blev rädda. Dessa hundar kommer självklart att få det väldigt kämpigt i livet för de kommer bara att få fler och fler saker som de är rädda för.

Att ha en hund med starka rädslereaktioner på vissa stimuli och/eller dåliga/obefintliga avreaktioner är självklart ganska handikappande om det är något som är svårt att undvika vilket det mesta (ljud exempelvis) ändå är.

Både reaktionen och avreaktionen är ärftlig (gener påverkar hur hunden kan hantera stimulin), det är bevisat genom forskning och ganska lätt att kolla för en lekman också genom MH-statistik på raser eller kullar. Det kommer alltid finnas individer som är undantag men det brukar vara lätt att se mönstren på MH-spindlar.