Nya infallsvinklar vore fint!

[Monstermom]

(... Varför så fattiga kategorier här? Hälsa, avel, bilder - inte en enda om typ träning? )

Nåväl, såhär ligger det till: jag har en hund med lite problem, han är fyra år nu och vi har absolut gjort framsteg men är långt ifrån i hamn. (Jag går i alla fall i teorin till tränare också, men det blir när vi båda råkar befinna oss i samma del av landet samtidigt, vilket inte lyckas så ofta som hade varit bra...) Jag skulle vilja höra om någon annan har några tankar om honom, träning, situation, osv - kanske en ny synvinkel kan skaka loss något, man vet ju aldrig! Tyvärr kan jag ju inte ge er en opartisk bild av honom (eller mig), men jag får helt enkelt beskriva det som är sanning för mig och ser ni något märkligt med det så ifrågasätt gärna.

Monster är:

• Fyra år, okastrerad cane corso hanne.
• Miljöstark, helt oberörd för ljud, märkliga underlag, höjder, osv.
• Socialt osäker, han har väldigt svårt för främlingar (men är samtidigt enormt nyfiken!) och väldigt osäker med främmande hundar. Leker "snällt men otrevligt" med hundar han får träffa, med det menar jag att han inte är aggressiv när han väl får träffa en annan hund men han är på tok för på och intensiv (och väldigt fysisk i sina lekar), vilket jag ser som ett sätt att lätta på trycket (hunden var läskig först, när han inser att den inte tänker döda honom har han alldeles för mycket nervös energi att göra av med - hundar han känner väl och får vara med under längre tid är han mycket lugnare med såklart).
• Enormt nyfiken, väldigt förarorienterad (lös håller han sig max 15-20m ifrån mig hur tråkig jag än är - definitivt alltid inom synhåll), jättestort föremålsintresse.
• Fruktansvärt reaktionssnabb. Han kollar tex egentligen av med mig innan han fattar dumma beslut (som utfall), men det går för snabbt för att jag alls ska hinna se det annat än på film... Han triggar på saker jättesnabbt, alltifrån en gest som han misstar för början på ett kommando till något han uppfattar som hotfullt.
• Väldigt dålig impulskontroll, både egen och "förarinstallerad".
• Ganska mjuk (bildar ganska starka och snabba associationer till obehag) men är konfronterande, inte undvikande. Mao, han triggas till aggressivitet av obehag.
• Hyfsat intelligent, löser gärna uppgifter i flera steg. God uthållighet för problemlösning, gillar shejping, osv. Barnsäkrat hem, eftersom han är som en unge överallt...
• Mycket lågt matintresse
• Mycket lågt resursförsvar
• Reagerar starkt på överraskningar, men avreagerar nästan lika snabbt
• Väldigt signalkänslig

Problem:

• Utfall mot andra hundar, även mot människor ibland
• Impulskontrollen, självbehärskningen, frustrationen! Mycket nafs i kläder och händer när inte belöningen kommer som förväntat, reagerar för snabbt på kommandon (som ofta inte var kommandon alls, utan en helt annan gest eller ett ord som hörde hemma i en hel mening sagd till någon annan...), frustrationstacklar benen när han inte lyckas med positionen, osv
• Osäkerheten mot människor - i kombination med hans högsta önskan att få leka med allt och alla... (Återigen, impulskontroll...)
• Hantering! Jag får göra vad som helst med honom, som "värst" reagerar han med att visa undvikande (sätta sig under trappen) eller be om nåd (lägga sig på rygg), men som regel är han OK med det mesta. Andra (även människor han känner väl) vill han inte att de ska böja sig över honom, ha armarna omkring honom, hålla fast honom, osv... Han undviker (kraftigt!) i första hand, men eskalerar till försvar (via en tydlig varningsstege) om han känner sig tvingad. Höjdare hos veterinären. (Han har inte bitit, men jag har å andra sidan inte gett honom chansen heller. Jag tror definitivt han skulle kunna tänka sig att markeringsbita i vissa lägen när han blir trängd.)

Mål:

• Få honom trygg, både i möten och i hantering, såväl som med människor allmänt. Han behöver inte nödvändigtvis kunna fungera socialt (alltså ta kontakt), men jag vill att han ska vara trygg nog att inte agera mot (inbillade) hot i alla fall.
• Behärskning! Det måste gå att få honom att tänka till en halv sekund i alla fall, istället för att alla intryck helt förbipasserar hjärnan och går direkt ut i musklerna...

Aktiviteter: Vi promenerar en del, som regel blir det ca 3h/dag (mer på vardagar, mindre på helger), både i samhällen och ute i naturen. Han drar vikter (dragweight) som fysträning ca 3-4 pass/vecka. Personspår 2-3/vecka, strax under km som regel. Andra nosövningar (upplet, specialsök) dagligen. Tricks, shejping, "skojträning" nåt pass dagligen. Lite mer "seriös" träning ung. varannan dag. Utöver det är han så gott som alltid med på vad jag än gör. Tror det är allt... (Han slappnar av bra hemma tycker jag, men han kan definitivt bli uttråkad (söker då upp mig och försöker få mig att göra något med honom). I perioder med mindre aktivitet (pga skada) har han varit tydligt värre, så överaktiverad torde han i alla fall inte vara - kanske tvärtom?)

Mina tankar; Jag måste få till impulskontrollen i första hand! Jag gör stadgeövningar med honom, och det lönar sig men inte "tillräckligt"(?) mycket. I andra(?) hand är vi fast(?) i en jättetråkig ond cirkel, där Monster har för mycket problem för att kunna vistas ute i världen (gå kurs, vara med i träningsgrupp, bara träffa folk, osv) vilket gör att allting egentligen blir värre! Min tafatta träning på egen hand blir inte uppstyrd och målinriktad på det sätt den skulle vara om jag hade yttre ramar (kurs/grupp), och Monster får ju så gott som ingen störningsträning där vi harvar på hemma på gräsmattan. Att han blir så isolerad gör också främlingar tusen gånger mer spännande (och farliga...) än om han finge vara van vid att det är folk lite varstans men det gör inte så mycket... Hans benägenhet att gå i omedelbart försvar (konfrontera obehag) gör det jättesvårt att inte bara lita på honom runt folk, utan även lita på folk runt honom - om jag hade en krona för varje person som sagt "jag är kolugn runt hundar, skulle aldrig falla mig in att straffa en osäker hund!" för att sen ge Monster en örfil när han hoppar "han måste ju lära sig att det är fel!" hade jag... Många kronor. En sådan händelse gör alltså Monster väldigt mycket värre, då han går från överintensivt (och ja, jobbig!) nyfiken till "jaså du var farlig i alla fall! "...

Era tankar: Så, diagnosticera och fixa min hund! Eller hans matte...
(Avlivning är inte aktuellt. Han är en svår/jobbig hund, men jag har plats för honom i mitt liv även om han inte blir "bättre".)

(Blev jättelångt... Som vanligt... Förlåt! Och tack om ni alls läst! )

 

[Raderad medlem 19815]

Jag har mejlat @Gunnar flera gånger och föreslagit ett nytt prefix Träning och Tävling men inget har hänt. Mejla gärna honom du med och alla andra som tycker det vore en bra idé så kanske han omvärderar!

Tyvärr har jag inga träningstips.

 

[Blueberry]

Var i landet befinner du dig?

Jag tycker att du ska hitta en liten men hjälpsam klubb med hög tolerans för hundar med lite stök i. Det är enorm skillnad på min brukshundklubb (stor klubb) och min lokala kennelklubb (liten klubb), där den mindre klubben är helt suverän. Det är öppna gemensamma träningar en gång i veckan och då tränar alla på vad de vill utifrån sin nivå och sitt intresse och några kommer dit för att passivitetsträna eller bara umgås. Det är högt i tak och folk kan både be om hjälp och dela med sig av tips. Ni hade nog passat in jättebra där.

Jag tror att din träning ska fokusera mycket på att "allt som är roligt kommer genom mig" och jobba mycket med kontakt, skvaller och att styra om impulserna så att första reaktionen blir att hitta och berätta för dig. Googla på gameondog, de har ett jäkligt bra och tydligt tänk, och jag tror att hemsidan har en hel del bra att läsa för inspiration.

Angående utfallen behöver ni jobba med att bygga lugn och trygghet, i den bemärkelsen att hunden ska förstå vad du har för förväntningar och krav och regler vid ett möte. Jag tror att kommunikationsmetoden kan vara något för er. Googla det, det börjar dyka upp instruktörer lite här och var i landet nu och det finns mycket info på hemsidan, och en diskussions- och hjälpgrupp på Facebook.

Är hunden alltid så här, eller är det skillnad på när han "jobbar"/tränar och när han är "ledig"?

 

[Jenka]

Skvallerträning.

När det gäller impulsivitet så alla former av omvänt lockande. Min aussie är impulsiviteten personifierad men där började hon förstå att det kan löna sig att lägga band på sig när jag började lära in sitt stanna kvar, fast det misstänker jag att din kan. När hon träffar människor funkar det inte alls dock. Frustration (och understimulans) höjer impulsiviteten.

 

[Monstermom]

Försöker svara från mobil, kan inte citera.

@Blueberry vi bor i västra Skåne. Jag misstänker också rätt starkt att det skulle vara ett viktigt steg att komma ut och träna bland andra! Gjorde ett par försök på öppen träning för rätt länge sen, tyvärr var det ingen bra erfarenhet. En del blir rädda för Monster och det är väldigt tråkigt, men en del blir också enormt provocerade av hans beteende och att jag "mesar" med honom - och den sortens konfrontationer blir ett stort problem för oss. Eventuellt har vi en liten träningsgrupp vi kan vara med i till hösten, men en är rätt sporadisk och träffas i en park inne i stan, vilket kan bli för svårt...

Monster tar som sagt kontakt, men den är mikrosnabb och när jag inte ger respons beslutar han åtgärd själv... Jag tror att han nog i mångt och mycket ser det som att det är jag som sitter på allt roligt, problemet är att när han är osäker är det inte så relevant? Han har inga större tendenser till självbelöning och upptäcker han nåt roligt/spännande bär han det till mig/hämtar mig för att visa - men negativa reaktioner går inte genom mig. Idag har han tex varit med och plockat svamp, när jag går rusar han omkring och upptäcker skogen med stor förtjusning men när jag fokuserar på att plocka så slås skogen av. Inget kul längre, och han står uttråkat och väntar på matte...

Kan inte googla just nu men är bekant med gameondog och ska kolla på deras sida när jag har riktig dator och internet igen.

Vi har fokuserat en hel del på BAT, har för mig det är väldigt likt träningen du nämner? (ska googla sen)

Det är skillnad när han har uppgift, om han kommit in i den ordentligt. Har spårat rakt förbi hundar och människor på bara nån meters håll utan en åblick, men jag är inte helt säker på att det är långsiktigt positivt då jag tror han är väldigt obekbäm med det och upplever det som obehagligt, han visar det bara inte där och då... Det betor också på uppgift, intensiva "roliga" uppgifter kan också få honom att inte reagera på omgivningen, men han bygger stress som en tryckkokare...

 

[Monstermom]

@Jenka
skvallerträning har inte funkat så bra för oss då Monster är så ointresserad av matbelöningar, och lekbelöningar driver honom för högt i varv med ännu sämre impulskontroll som följd...

Omvänt lockande har vi kört en hel del, och visst har det effekt. Han bryter tex RIKTIGT intensiv kamp så fort jag blir stilla - gapet öppnas och ändan dimper i backen omedelbart. Han går förbi/över belöningar för att utföra begärt beteende. Sitt och stanna är han helt ok på. Problemet är samma som ovan - tror jag! - att det är skillnad när något upplevs som otrevligt, till skillnad mot trevligt?

Just frustrationen är något jag upplever som en jättebov! Jag tror att Monster är väldigt frustrerad, och att konflilten mellan "X är mkt hotfullt/farligt" och "X är JÄTTEintressant" är en stark frustrationsmotor... Vad göra åt det dock? Avdramatisera genom upprepad kontakt äe väl det som känns som ett självklart svar, men det är frustrerande (jag har en släng av det också) svårt!

Tror du Monster är understimulerad? Förslag på komålettering?

 

[Monstermom]

Kan för övrit komplettera (japp, jag har nog aldrig pratat klart...) med att när det gäller brain bypass-systemet så verkar det främst vara en funktion av syn, om det säger någon något.

Hör han nåt stannar han och kollar med mig, luktar han något kan han vilja undersöka men är fortfarande medveten om mig och kontaktbar. Ser han nåt slår en switch om på en tusendels sekund och han blir 100% reaktion...

 

[Blueberry]

Min lilla osäkra hund behöver tydliga riktlinjer för människo- och hundmöten på promenader. Han behöver till exempel veta att han inte får/ska/behöver hälsa, och det gör honom trygg eftersom det ger honom en ram.

Nu är han visserligen lätt att godisbelöna, men han uppskattar även röst och beröring - det har jag använt! Jag har konsekvent berömt när han har fått syn på hunden/personen och om det finns tid och tillfälle har jag böjt mig ner och klappat (fysisk kontakt är lugnande för honom). Typ "Bra Ivan, vad duktig du är som är så uppmärksam, nu går vi vidare" och så får han utrymme att nosa eller kissa eller sådär, under förutsättning att han är lugn och inte drar eller skäller mot den andra hunden. Han är numera mååånga gånger bättre, bara av de två grejerna och att jag har varit konsekvent med dem.

Hitta en ram, tycker jag.
Ivan behöver inte gå fot och se mig i ögonen, han behöver vara lugn och tyst.

 

[Red_Chili]

Hur har du gjort för att träna stadga och försöka få ordning på impulskontrollen?

 

[Milosari]

@Jenka
skvallerträning har inte funkat så bra för oss då Monster är så ointresserad av matbelöningar, och lekbelöningar driver honom för högt i varv med ännu sämre impulskontroll som följd...

Omvänt lockande har vi kört en hel del, och visst har det effekt. Han bryter tex RIKTIGT intensiv kamp så fort jag blir stilla - gapet öppnas och ändan dimper i backen omedelbart. Han går förbi/över belöningar för att utföra begärt beteende. Sitt och stanna är han helt ok på. Problemet är samma som ovan - tror jag! - att det är skillnad när något upplevs som otrevligt, till skillnad mot trevligt?

Just frustrationen är något jag upplever som en jättebov! Jag tror att Monster är väldigt frustrerad, och att konflilten mellan "X är mkt hotfullt/farligt" och "X är JÄTTEintressant" är en stark frustrationsmotor... Vad göra åt det dock? Avdramatisera genom upprepad kontakt äe väl det som känns som ett självklart svar, men det är frustrerande (jag har en släng av det också) svårt!

Tror du Monster är understimulerad? Förslag på komålettering?

Jag tror inte att han ska behöva ta kontakt med varken hundar eller människor, särskilt inte om han beter sig lite illa. Utan jag tror tvärtom att han kommer bli lugnare av att slippa behöva fundera på om han ska hälsa eller inte. Sedan undrar jag hur pass väl bestämmandebiten sitter? Hundar med lite svajjig mentalitet behöver mycket mer än andra veta var alla gränser går och att det blir konsekvenser av att överskrida gränsen. Inom gränsen så kan man köra skvallerträning och hela faderutten (men inte för mycket shaping är min erfarenhet för det innebär att hunden får ta större ansvar än den klarar av och det kan verka stressande) men går han utanför gränsen så ska du inte lämna åt honom att ta sig in igen för det behöver han hjälp med. Ett exempel på att vara utanför gränsen är att han slutar lyssna på dig, t ex för att han har sett en annan hund på långt avstånd. Det får han inte göra. Hur du talar om det för honom vet du nog bäst själv, men det kan vara ett ryta till, att peta till honom eller att spruta vatten. Är han väldigt vek så kanske det räcker med ett nej men på din beskrivning är han nog inte fullt så mesig som du tror.

Nu menar jag absolut inte att du ska hålla på och bråka med honom! Utan ta det lite i taget. Börja med att inte utsätta honom för sådant han inte klarar av och träna i små doser på sådant som han måste klara (som att möta andra hundar på gatan). Men lek med andra hundar och att folk ska kladda på honom; Nej.

Jag rekommenderar Jan Gyllensten om du vill privatträna lite. Han är expert på problemhundar och har jobbat med att testa farliga hundar (tidigare hundförare inom polisen). Googla! Han har en lokal vid Center Syd i Löddeköpinge så det borde inte vara för långt om du bor i västra skåne.

 

[Monstermom]

@Red_Chili

doggie zen, look at that, brutna lekar, snörtrasa kring uppdrag, jag är väldigt dålig på att komma på variationer och övningar så tacksam för tips!


@Blueberry

Men jag har inga fungerande ramar, vad gör jag då?

 

[Monstermom]

@Milosari

Jag måste ha uttryckt mig mkt klantigt! Få se om jag kan reda upp något. Monster leker med två hundar som han känt länge, och rätt sällan (ses kanske i genomsnitt 1-2ggr/månad), lek med okända hundar har varit när någon kommit rusande lös när vi varit ute. Målsättningen för mig är absolut inte att å Monster till en "rastgårdshund" som ska släppas ihop för att leka av sig eller så! Anledningen att jag alls tog upp det var för att jag försökte ge en så komplett bild jag kan av hur han fungerar.


Jag har kanske gett samma intryck när det gäller folk också, men det är ungefär samma med det, han behöver inte hälsa på människor (annat än de som överraskande försöker hälsa på honom..), men han måste kunna slappna av med folk omkring sig.


Vad gäller bestämmande så kunde det absolut bli bättre! Men jag har ett visst mått lydnad på honom i alla fall, det är inte så att jag bara hoppas vi vill samma saker... Som illustration av vår nivå blev Monster igår uppvaktad av en lösspringande löptik (som han träffat flera ggr tidigare i löpet) som var rejält i höglöp och verkligen ville ha små monstervalpar. Jag var rätt säker på att det inte var någon fara att det skulle gå på tok och det gjorde det inte heller, han kom på nkallning, höll sig vid mig och lät bli tiken, även om hn dreglade och såg mer än lovligt dum ut. Det är ju inte imponerande, men är som sagt ungefär där vi är - han lyder fast han vill nåt annat. Säger det något om det du undrade?


Hur jag talar om för honom att det är oacceptabelt att fixera på andra hundar (eller ndr störningar han sorterar under "hotfullt") vet jag INTE bäst själv. Ryta i, peta till, ta tag, spruta vatten, etc, resulterar allenast och enbart med eskalerad aggression. Det går (eller gick i alla fall, på den tiden jag provade sånt) att pressa honom till att uppföra sig i möten på rena krav, men det resulterade i en hund som gick från "stökar vid möten" till "exploderar på en tiondels sekund om han ser en hund på 500m håll"... Nu är vi nere på "stökar vid möten" igen, och jag har ingen lust att gå tillbaka till den mkt värre perioden.

Det enda jag hittat som bryter honom är att bryta hans line of sight (ställa mig i vägen), och som mest (om han försöker se runt mig ändå) lugnt tränga honom bakåt några steg. Varje pålagt obehag/korrigering gör saken värre, antingen genast eller långiktigt.


Jag vet inte riktigt hur jag beskrivit honom för att ge intrycket att jag tycker han är mesig!? Det var verkligen inte meningen! Monster är skarp och osäker, och alternativ 1 till 511 på hans "vad göra"-lista är "konfrontera". Jag tycker definitivt inte han är mesig, även om jag ofta tycker han är fjantig när han kommer fram till vad som är hot...

 

[Blueberry]

@Blueberry

Men jag har inga fungerande ramar, vad gör jag då?

Du skapar ramar!
Hundar är jättedåliga på att själva skapa vettiga ramar, så det behöver deras människa göra. Sätt upp två enkla regler för möten, förslagsvis: 1) Du får inte hälsa och 2) Du får inte göra utfall.

Då har du en början. Sen får ni jobba tillsammans för att följa reglerna.

 

[Monstermom]

ok, men vad jag mende var kanske snarare hur jag håller oss inom ramarna då. :-)


Han får inte hälsa (gör han inte), han får inte göra utfall (gör han ändå, beroende på situation), han ska acceptera att det finns hundar och människor i världen som inte har med oss att göra (gör han definitivt inte!), så våra ramar bryts. Jag vill inte ändra ramarna, de här kraven är vad som behövs för att fungera till vardags, och jag kan inte pressa in honom inom ramarna, vad gör jag då?


@Blueberry

 

[Blueberry]

ok, men vad jag mende var kanske snarare hur jag håller oss inom ramarna då. :-)


Han får inte hälsa (gör han inte), han får inte göra utfall (gör han ändå, beroende på situation), han ska acceptera att det finns hundar och människor i världen som inte har med oss att göra (gör han definitivt inte!), så våra ramar bryts. Jag vill inte ändra ramarna, de här kraven är vad som behövs för att fungera till vardags, och jag kan inte pressa in honom inom ramarna, vad gör jag då?


@Blueberry

Att hålla ramarna är utmaningen.
Jag tycker att det är väldigt bra att fokusera på det som du vill att hunden ska göra, inom ramarna. (Annars blir det lätt fokus på allt som hunden inte ska göra, vilket kan ställa till det för hjärnan och skapa en negativ spiral med ett negativt tänk.) Och att sätta upp nivåer för tolerans. Det kanske är okej om hunden blir uppspelt och skäller så länge den inte gör utfall, till exempel.

Om det var min hund och mitt problem hade jag försökt att minska spänningen. Gjort som jag har gjort med Ivan, alltså berömma direkt hunden ser den som möter för att skapa en bättre stämning än att strama åt kopplet direkt, till exempel. Sen tror jag att du i god tid innan hunden blir uppspelt ska sätta dig ner/hålla dig nära och pratat med den, klappat på den och lugnt väntat på att den som möter har passerat. Vänligt och tydligt är rätt melodi, skapa ingen konflikt utan håll dig lugn med väldigt tydlig med vilka krav du ställer i situationen. Fokuserar han på den mötande kan du ställa dig emellan eller bryta fokuset med ett "Här är jag" och sen jobba konfliktdämpande.

 

[Monstermom]

@Blueberry


Det är nog ugefär så jag gjort också (sätta mig/huk mig vid honom är dok nte aktuellt även om det kanske skulle lugna, fr då hsr jg inte en chans att hplla emot om han gör utfall). Att berömma och lugna och absolut inte skapa konflikt, och försöka hålla kopplet slakt är det som gett positivt resultat hittyills - tillsammasns med bat. Men vi är ju som sasgt inte i mål än...


(jösses vasd illa jag skriver! Förlåt! Telefoner är inte för mig alltså... och försöker jag gå tillbaka och ändr hamnasr jag precis vr som helst i texten!)

 

[Milosari]

Du skrev i första inlägget att han är ganska mjuk men på resten av det du skriver så vet jag inte om jag håller med.

Mot vem riktar han aggressionen när du korrigerar? Är det medvetet eller en överslagshandling?

Hur ställer du dig till att kontakta Jan? Det låter ju som om det är ganska angeläget att du får hjälp och det är absolut inget misslyckande att inte reda ut sin hund själv. En osäker hund med stor skärpa är den farligaste typen av hund och också en av de svåraste att få ordning på. Det underlättar inte heller att han är av en stor ras.

 

[lady_vip]

Jag har en liknande hund. Hon är skarp och har lite osäkerhet med, och samtidigt är hon full av egna initiativ som hon tycker är skitbra. Plus en jäkla motor som bara snurrar.

Jag misstänker dock att din hund är bra på att vara passiv?

Hundmöten skiter jag i. Hon får inte gå lös med främmande hundar i rastgårdar eller så (det fattar jag att det inte är ditt mål heller) men när vi släpper på jaktprov bryr hon sig verkligen inte ett dugg om de andra hundarna. Hon fokuserar på sin uppgift - har du något sådant? Där han är så fokuserad på sin uppgift att allt runt omkring försvinner?

Och hundmötena då. Min spänner sig på långt håll, hela kroppshållningen är spänd. Skvallerträning gjorde det hela värre, faktiskt. Det bästa är som Blåbäret skriver att vara så extremt petig med position och ram. För oss är det enklast att hålla ramen med en pinne. En pinne framför bröstet nosen eller liknande, beröm när hon går bakom och ett pet om hon går framför. För vår hund fokuserar på pinnen och jag upplevde att om jag med kroppen eller kommandon hindrade henne så växte hon bara ännu mer. Man skulle kunna använda typ ett ridspö också, men då antar jag att länsstyrelsen knackar på dörren ganska fort. Har du testat nåt sånt?

Nu brukar jag inte komma ihåg att ha nån pinne med mig så då går hundmötena sådär, men min hund är väl 1/3 av din hund i storlek och ja, jag bryr mig inte så mycket. Men när vi springer vill jag inte ha nån fjantig hund som ska framför mig, då tar jag en pinne. Viktigt att understryka att vi inte bankar på henne med pinnen, vi håller den framför och det betyder "hit men inte längre", det räcker att vifta lite med den.

Och hemma får inte jyckan gå till dörren och hälsa om det kommer nån. Hon får ligga på sin plats och vänta. Skulle det bli stimmigt får hon vänta i sovrummet tills alla människor kommit in. Hon kan inte sortera och hon kan inte reda ut stressen/glädjen/vakten. Min gamla är ett utmärkt föredöme, bryr sig inte om andra hundar/folk/vilt whatever, men det skiter den lilla i

 

[Blueberry]

När jag läser listan med problem i första inlägget så ser jag att de verkar starkt ihopkopplade.
Det är en kedja, inte fyra olika problem.

Jag tänker att hunden har låg social kompetens (den går att träna upp) vilket gör att den inte är säker på hur situationen ska hanteras och att det blir en inkonsekvens där varje möte kan bli olikt det förra. Detta i kombination med hög integritet och vaktinstinkt.

Jag har också hundar av en ras som har använts som vakt och larm i flera decennier, och för dem blir varje möte ett "jobb" och eventuellt en väktarutryckning om jag inte ger dem tydliga ramar. De har sin radar på dygnet runt och därför behöver jag bekräfta dem direkt de får syn på något, så att de genast vet om jag också har sett, att situationen är under min kontroll och att de inte behöver slå på larmet – så att de kan vara "lediga" från väktartjänsten under resten av mötet.

Integriteten och vakten är antagligen djupt rotat i hundens fundament, det får du förhålla dig till och ta hänsyn till i ALLT arbete med hunden framöver. Du behöver fokusera och styra upp den sociala biten, med hänsyn till integritet och vakt. Jag tycker absolut att du ska ta hjälp av någon med det.

Förklara för hunden att det finns regler, och att det är skillnad på hur främlingar och kändisar ska hanteras. Hunden har antagligen redan ett antal kändisar, utöka INTE den skaran förrän du har en etablerad ram med tydliga ordningsregler.

 

[Monstermom]

(Aaaaah, äntligen en dator! )

Du skrev i första inlägget att han är ganska mjuk men på resten av det du skriver så vet jag inte om jag håller med.

Mot vem riktar han aggressionen när du korrigerar? Är det medvetet eller en överslagshandling?

Hur ställer du dig till att kontakta Jan? Det låter ju som om det är ganska angeläget att du får hjälp och det är absolut inget misslyckande att inte reda ut sin hund själv. En osäker hund med stor skärpa är den farligaste typen av hund och också en av de svåraste att få ordning på. Det underlättar inte heller att han är av en stor ras.

Med "mjuk" menade jag det som jag försökte förtydliga redan i den beskrivningen (vilket jag tydligen inte gjorde så bra): han är ganska mjuk i den betydelsen att han är ganska lättpåverkad. Han tar varaktiga intryck av erfarenheter, han bildar minnesbilder och associationer till platser/händelser/varelser ganska lätt. Hans hjärna är mjuk, formbar. Typ. Alltså att han tar intryck och påverkas av dem långsiktigt. I kombination med hans konfrontationsbenägenhet är det ett stort problem, alltså inte något med mesighet i det här fallet. Det var inte meningen att röra till det så.
(Teoretiskt ex: cyklist plingar när hen cyklar förbi, samtidigt rusar en hund mot ett staket precis bredvid oss och vrålskäller. Tre veckor senare hör Monster en cykelpingla och taggar genast upp och letar efter hotet.)

När han var som värst (beskrivningen ovan med explosion på 500m avstånd var inte en överdrift!) omriktade han även mot mig. Det har han slutat med sedan vi ändrade stil på träningen. Det var definitivt inte avsiktligt i de fallen, han var helt bortom vett och sans. När jag pratar om att han går upp i aggression idag om jag försöker korrigera handlar om att han spänner sig värre mot vad det nu är han reagerat på. Han har inga tendenser till omriktning mot mig på länge (år). Däremot kan man väl säga att han har en annan typ av överslagshandling riktad mot mig, efter en jobbig situation, då han fnattar ur och försöker få igång mig till bus - han har för mycket spänningar kvar som han försöker få utlopp för.

Jag känner till Jan Gyllensten litegrann, är medveten om att han finns på inte alltför långt avstånd, och jag har haft honom i tankarna av och till. Jag har dock inte bestämt mig åt nåt håll än, jag vet att han har väldigt gott rykte men jag har väldigt dåliga erfarenheter både av tränare och polishundförare (jag vet att de tydligen blivit bättre, och att de - ganska få - jag känt som var milt sagt enormt hårdhänta med hundar sannolikt var rötägg dessutom, men det är en bild som är svår att skaka av sig - jag har förmodligen en mjuk hjärna jag med ), och jag är väldigt less på råd som börjar rätt milda men snabbt landar i "ge honom stryk med kopplet så det går in!" när de mildare korrigeringarna inte har någon som helst effekt... Därmed inte sagt att jag nödvändigtvis tror att just han är sån - jag har ju som sagt tankarna om att vända mig dit - men jag är... skeptisk, kanske.

Och jag vet att Monsters mentalitet är ett problem, jag tar inte lätt på det! Och jag är också medveten om att han är stor och stark. Som sagt är hans problem något jag jobbar på, och jag var väldigt klantig i mitt första inlägg när jag fick det att låta som att han ränner omkring och umgås med allt och alla till höger och vänster - det gör han inte. Jag är mycket noga med att skydda honom från omgivningen och omgivningen från honom.