Sv: Nummer 10 om våra 06
r
En liten presentation av min Stråla och en massa bilder.
Hon är en högst egoistisk hemmasnickrad korsning mellan min varmblodstravare och en nordsvensk. Jag vet vad de flesta tycker om sån avel och i det flesta fall håller jag med. Hon är dock väldigt planerad, ännu bättre än jag trott och hon kommer endast lämna min ägo om jag dör.
Hon är inkörd och körs med rockard, lastvagn och kälke. Tanken är även att hon ska få jobba i skogen lite grann.
Hon har varit en otroligt klok och lugn häst redan från början. Hon är med på allt som jag ber henne om och hon är den tryggaste häst jag känt.
Jag rider centrerat med inriktning på dressyr och hon är väldigt trevlig att rida. Hon har väldigt lätt för sig och jag har som mål att hon ska kunna gå minst msv
problemet är väl bara att vi lär oss tillsammans plus att vi har haft en del motgångar så det går inte fort.
Jag är ganska livrädd för att hoppa så det har vi inte gjort ännu men tanken är även att vi ska ta oss över små hinder också bara för skojs skull och lite gymnastik.
Det finns tyvärr väldigt få ridbilder på oss men här var på kurs för två år sen och tränaren försöker få mig att räta på mig
Nu är hon som sagt precis friskförklarad. I somras så började hon bocka nå enormt i galoppen och även om hon tidigare små bus skuttat lite så kändes det galet. Red kurs en helg mitt i värsta bockperioden och tränaren (inte hon ovan) såg inget fel på Stråla utan tyckte att det var bara träna på
Sen red jag för min ordinarie tränare som såg att hästen s vänster ben inte riktigt var med.
Så visade det sig till slut att hon var väldigt justerad i ländryggen och SI-leden. Jag är så arg på mig själv att jag inte lyssnade på känslan att hon inte var okej... Vad som hänt vet jag inte men troligt är att hon gått omkull i hagen och skadat sig. Dessutom så sadeln inte varit optimal, jag har haft en bomlös sadel på henne i väntan på att få råd till en dressyrsadel, och gett henne lite problem i sadelläget...
Sen har det tagit lång tid innan vi hittade någon bra som kunde få ordning på hennes problem men nu äntligen är hon okej igen.
Jag är verkligen ingen modig ryttare och på slutet innan vi kom fram till vad som var fel så var jag med om såna bockurladdningar att jag tydligen blivit ganska rejält nervös för att rida igen.
Jag har varit så kaxig och tyckt att det ska inte vara några problem att rida barbacka ett tag men när jag skulle upp på henne igår så var jag så nervös att ja knappt kunde andas. Men sen är jag jäkligt tjurig också så jag klättrade upp och skrittade runt på en ridbana med handbromsen i tills jag kom på att det är min trygga finns Stråla jag sitter på så vågade jag t.o.m trava lite till slut.
Det blev visst för många bilder så det blir ett till inlägg
