Sv: Nu gäller det... kanske!
Känns det inte väldigt onödigt att skriva ett inlägg som enbart bara går ut på att göra TS negativt inställd till en igångsättning?
Det är tack vare alla som skriver så negativt om det och alla skräckhistorier man hör om att det blir segdraget, akutsnitt och tjosan hejsan som gör att man blir livrädd för det alternativet.
Därmed inte sagt att det kan bli segdraget och akutsnitt.
När jag skulle få mitt äldsta barn var jag helt enkelt livrädd för igångsättning efter allt sånt prat. Det blev igångsättning, jag ville helst säga upp bekanskapen med mig själv och förberedde mig på det värsta.
Nu gick det superbra istället och blev väldigt snarlikt en förlossning som kommer igång på egen hand. Nu har jag precis varit på läkarbedömning och jag kommer att sättas igång nästa vecka. Tyvärr av tråkiga anledningar som sjuk bebis, men jag känner mig lugn för förra förlossnignen var så bra.
VAd jag förstår har TS väldigt ont också, och man blir ju knappast särskilt utvilad då hur mycket man än vilar är värk väldigt tröttande. Och kanske hade en igångsättning varit att föredra i det läget när TS fortfarande har någon ork kvar till förlossningen? Det kan vi bara gissa eftersom det inte blev så.
Egentligen ville jag bara få sagt att jag blir ganska ledsen över alla som envisas med att dra diverser skräckhistorier. I vilket syfte då?
Det är likadant om någon vill snitta eller är väldigt rädd för snitt. Alla ska argumentera och dra skräckhistorier om ditten och datten. För det hjälper ju säkert.
Till TS, jag hoppas att du får din lilla bebis snart och att det blir bra med allting