Sv: Nu gäller det... kanske!
kl
Hinner visst skriva lite till =)
Förlossningen gick bra. Kom in för koll av fostervattnet vid elva, fick träffa läkare vid ett. Hade då regelbundna värkar med fyra min mellanrum, men det kunde inte konstateras att det varit vattenavgång. Vi skickades iväg att äta lunch och kom sen upp till förlossningen vid två. Hade fortfarande värkar med fyra min mellanrum och hade då öppnat mig ca 1,5cm. Blev ordinerad promenad på två timmar, efter en timme gick vattnet ordentligt och värkarna var starkare och kom med ca tre min intervall. Kom upp på rummet och gjorde en ctg igen och hoppade sedan ner i badet. Satt där i fyra timmar och hade sedan öppnat mig sex cm. Började andas lustgas och la mig i förlossningssängen, hade hittills ingen bedövning. Började med 50/50 lustgas/syrgas och det fungerade bra ett tag till. Efter två timmar hade jag öppnat mig till 8cm och fick öka på lustgasen lite, värkarna var sjukt jobbiga! Sen hände det ingenting på två timmar, började få krystvärkar men hade alltå inte öppnat mig mer, så BM ville sätta in värkstimulerande dropp. Av någon konstig anledning totalvägrade jag det i ca 1,5 timme, vet inte varför med befann mig i en annan värld. Hon frågade om jag ville ha ryggbedövning, men det ville jag inte heller. Tillslut lät jag dem sätta in droppet och då öppnades jag mer och tillslut fick jag börja krysta. Höll väl på och krystade i ca två timmar, sjukt jobbigt och helvete vad ont det gjorde! Andades lustgas mellan värkarna och tog i allt jag kunde, men det kändes som ett bowlingklot skulle ut mellan benen! Värst var det när det var halvvägs ute och värken tog slut... hua! Hur som helst, ut kom hon tillslut och när huvudet väl var ute gick ju resten lätt som en plätt, 05.21 den 27/1 -09! Helt underbar känsla att få upp henne på bröstet!
Sen skulle ju moderkaka ut och de fick sy två-tre stygn invändigt men allt såg bra ut och sen fick vi komma in på bb. Sov där en natt och är nu hemma med en underbar unge och en underbar man som var HELT fantastisk under förlossningen! BM sa att det var den tuffaste mamman och den lugnaste pappan hon träffat =)
Nu skriker lillan efter mat igen =)
Hej svej!
//Julia