Jag har inte heller TV! Inte micro eller smartphone heller.
Den absolut bästa reaktionen jag fått när jag talade om att jag inte hade TV var: "Men vad riktar du dina möbler mot då?!?!"
Aldrig ägnat det en tanke tidigare, hur många människors vardagsrum är inredda med televisionen som centrum. Min soffa liksom bara... står där.
Härligt!
Jag har en soffa på övervåningen, den står där och kan sittas i när man exempelvis tar en bok från bokhyllan bredvid.
Och så har jag en soffa i ett litet rum på bottenvåningen, den står i och för sig mitt emot en bokhylla, men den är lite väl utslängd, får fundera på möbleringen av det rummet under semestern (har fått båda sofforna av mina föräldrar när de köpte nya här under vintern).
I vardagsrummet har jag ett runt bord med ett par fåtöljer till, där sitter jag och handarbetar eller rotar i min bärbara dator.
Tycker det var skönt utan smartphone också, men min gamla knapp-mobil dog för några år sedan och då fick jag ärva mammas smartphone. Har sedan, efter tre år eller något, bytt ut den mot en ny eftersom den åt kontantkort i rasande tempo. Den jag har nu, använder jag ungefär som jag gjorde med min gamla mobil, det vill säga den används huvudsakligen till att ringa och ta emot samtal med, och så använder jag SMS. Det är en bra funktion.
Internet används sällan även om det finns med en viss mängd surf i mitt nuvarande abonnemang. Helt onödigt, dock.
Hemma kan jag knappt använda mobilen ändå, varken till samtal eller internet, eftersom det är jättedålig täckning där jag bor.
Men just de här sakerna har en förmåga att väcka reaktioner: ingen TV = ganska konstigt (fast jag tycker inte det är ett problem att folk tycker att det är konstigt, i så fall är det ju de som äger problemet och inte jag).
Inte surfa med mobilen = jättkonstigt (men inte ett problem det heller... mina vänner har vant sig sedan rätt många år tillbaka vid att jag knappt är tillgänglig via mobil).
