Normalt?

[AraSlei]

Grattis! Låter härligt. Tänk att få känna sådär varje dag.

Ja, verkligen så. Vi får väl hoppas att det håller i sig, det känns lovande

 

[Elo]

Det är helt normalt att känna attraktion till andra än 'sin egen' partner. Inget konstigt med det alls. Det påverkas inte heller av dina känslor för sagda partner. Det är helt enkelt sånt som händer.

Att det dessutom vanligtvis kommer en svacka i förhållanden efter 3-5 år är, också, helt normalt.

Det man behöver skilja på är attraktion och kärlek. Skillnaden på "sängen, nu!" och "den här personen kan jag se i mitt liv flera år framöver".

Ingen kan berätta för dig hur du känner, det vet bara du. Du har också rätt att känna precis hur du vill. Finns inget fel där alls. Sen finns det mer eller mindre rätt sätt att agera på känslorna.... men känslor är aldrig fel och kan (bör) aldrig bedömas utifrån

Appropos din sambo, GGG* är egenligen en term som skapades för att appliceras på sex, men den funkar i andra delar av relationer också. Nåt att tänka på när du pratar med din sambo, samt att tänka över själv?

GGG - Good, Giving and Game. kort sagt: man skall göra sitt bästa, man skall vara generös och tänka på sin partner (och då kanske göra saker som inte är ens favorit, men som man inte heller hatar... just för att partnern tycker om det) samt att man skall testa saker som partnern föreslår (innom rimliga gränser)

 

[Monkie]

Jag är inte gammal nog att veta allt, men vad jag vet är att den där endorfinkicken är bland det häftigaste som finns att känna men också att den inte är beständig som i "alltid närvarande" men att den kan dyka upp även i ett längre mångårigt förhållande.

Jag tycker nog dumpa-kören är lite för enkelspårig, att många lämnar förhållanden lite för lättvindligt. Ibland måste en jobba (läs=kommunikation) lite på saker och ting också, och funkar inte det - då ska man kanske omvärdera det.

Jag har inte på allvar försökt ta tag i mitt missnöje med det som jag är mindre nöjd med hos sambon så jag kan absolut tänka mig att vi båda behöver jobba lite. Det är det där med närheten som ställer till det mest. Annars trivs vi faktiskt bra tillsammans och även om vi gör mycket på varsina håll så trivs vi med det. Båda känner en frihet som vart fall jag inte känt i tidigare relationer. Där har vi kompromissat att göra något vi båda kan tänka oss bara för att "man ska umgås" Nu gör vi det vi båda vill och ses hemma.

 

[Petruska]

Jag är inte gammal nog att veta allt, men vad jag vet är att den där endorfinkicken är bland det häftigaste som finns att känna men också att den inte är beständig som i "alltid närvarande" men att den kan dyka upp även i ett längre mångårigt förhållande.

Jag tycker nog dumpa-kören är lite för enkelspårig, att många lämnar förhållanden lite för lättvindligt. Ibland måste en jobba (läs=kommunikation) lite på saker och ting också, och funkar inte det - då ska man kanske omvärdera det.

Nu tycker jag nog inte att det här är en dumpa-kör, men det där med att lämna "för lättvindigt". Jag kan inte påminna mig att jag NÅGONSIN sett någon lämna för lättvindigt. Däremot har jag sett många uthärda flera år för länge under lidande och helt i onödan.

Man blir ju däremot nästan alltid ihop rätt lättvindigt, men det verkar ligga i sakens natur.

 

[Monkie]

Det är helt normalt att känna attraktion till andra än 'sin egen' partner. Inget konstigt med det alls. Det påverkas inte heller av dina känslor för sagda partner. Det är helt enkelt sånt som händer.

Att det dessutom vanligtvis kommer en svacka i förhållanden efter 3-5 år är, också, helt normalt.

Det man behöver skilja på är attraktion och kärlek. Skillnaden på "sängen, nu!" och "den här personen kan jag se i mitt liv flera år framöver".

Ingen kan berätta för dig hur du känner, det vet bara du. Du har också rätt att känna precis hur du vill. Finns inget fel där alls. Sen finns det mer eller mindre rätt sätt att agera på känslorna.... men känslor är aldrig fel och kan (bör) aldrig bedömas utifrån

Appropos din sambo, GGG* är egenligen en term som skapades för att appliceras på sex, men den funkar i andra delar av relationer också. Nåt att tänka på när du pratar med din sambo, samt att tänka över själv?

GGG - Good, Giving and Game. kort sagt: man skall göra sitt bästa, man skall vara generös och tänka på sin partner (och då kanske göra saker som inte är ens favorit, men som man inte heller hatar... just för att partnern tycker om det) samt att man skall testa saker som partnern föreslår (innom rimliga gränser)

Hahaha, här känner jag mig träffad! Jag får nog lov att erkänna att "Sängen, NU" stämmer bäst överens med vad jag känner för denne man.

 

[Lindon]

Grattis!

Nyfiken på om den där häftiga känslan stannar? Förstår att det med åren kanske inte känns lika häftigt hela tiden, men det där suget i magen, stannar det kvar?

Till ts
För sådär 12 år sen kunde det varit jag som skrev det där inlägget. Hade en crush på en under ett år. Vi klickade liksom direkt men jag tvekade över att lämna min dåvarande - mest för att det var vant,tryggt,inte såå dåligt. Gjorde slut och äntligen fick jag min stora kärlek. Vi firade 10 år tillsammans i våras, är gifta och har barn och hus. Mitt ex hittade sin stora kärlek i livet också så vi är båda lyckliga.

Du lever en gång. Varför slösa bort det på nåt som inte är bra?

 

[Monkie]

Ja det gör den. I drygt 16 år har den stannat iallafall och jag skulle inte vilja leva utan den känslan.

Det låter som att ert förhållande är någon typ av kompisrelation. En relation som visserligen är trygg men som inte ger dig allt övrigt du behöver och vill ha. Jag hade och har tidigare gått ifrån en sådan relation. Jag vill känna, inte bara finnas. Nu menar jag inte att det är den här killen som väckt dina känslor som är din framtida partner för det kan jag omöjligt veta men att känna så som du gör, att inte få dina behov tillgodosedda, är för mig ett tydligt tecken på att det är dags att bryta upp. Jag tror att vi möter människor ibland för kortare tid och ibland för längre för att vi ska lära oss något. I ditt nuvarande förhållande har du lärt dig att din partner faktiskt inte ger dig det du behöver och vad det gör med dig. Med den nye har du lärt dig hur det faktiskt kan kännas. Vad du gör med den kunskapen är ditt val.

Ja så kan det vara! Svårt att riktigt veta vad man saknar om man inte tidigare haft känslan! Jag önskar dock försöka jobba lite på att försöka hitta den där känslan med sambon eftersom jag gillar honom för övrigt. Fast förmodligen känner ju han samma som mig, det är inte som att han tindrar med ögonen åt mitt håll eller gör sitt bästa för att sexet ska göra mig galen av åtrå. Fast nu när jag skriver det blir jag faktiskt lite ledsen. Om han älskar mig, varför anstränger han sig inte mer? Å andra sidan har jag haft pojkvänner som ansträngt sig mycket, och jag har inte känt nåt speciellt för det.

 

[Red_Chili]

Tack för ditt svar ☺. Ska försöka svara ärligt utan att gå i försvar. Kan inte tala för de andra 742, men.. Jag går runt med en känsla av att jag faktiskt älskar min sambo. Jag känner mig trygg med honom, jag litar på honom, han ställer upp när det gäller.

Han har många egenskaper jag tycker om, exempelvis är han snäll, lättsam, ansvarsfull, trevlig, noggrann, lugn, stabil, intelligent.

I mitt fall blir nog svaret att jag känner mig trygg. Med andra pojkvänner har jag haft bättre kommunikation, men det har kvittat för de har sagt en sak och menat en annan. Och kommunicerat bakom min rygg med andra också. Jag har också haft bättre sex med andra, men inte för att jag haft mer känslor utan mer för att de varit mer erfarna och "tekniskt skickliga" om man nu kan uttrycka sig så. Den känslan jag har för den här andra mannen är helt ny för mig och jag kan såklart inte låta bli att fundera på om det är så det känns för andra i relationer. Eller utan för den delen.

Nu blir det väldigt självutlämnande men ingen här lär veta vem jag är.

Det låter som om han har utmärkta vän-egenskaper, din sambo. Det du räknar upp är för mig ungefär "grundkrav" för att jag själv alls ska umgås med någon frivilligt. Utöver det så tänker jag (alla är ju olika) att just det här med närhet och en möjlighet att kommunicera kring allt bättre än med någon annan är det som oftast skiljer vänner från "partnermaterial". Visst är jag kräsen, men hellre det än att nöja mig med något förhållande som bara är ok men inte mer.

När det gäller dina tidigare pojkvänner så låter det ju inte heller som om ni haft någon bra kommunikation. Hade ni haft det så hade de inte sagt en sak och menat en annan, det är ju inte "bra kommunikation" någonstans

 

[Monkie]

För sådär 12 år sen kunde det varit jag som skrev det där inlägget. Hade en crush på en under ett år. Vi klickade liksom direkt men jag tvekade över att lämna min dåvarande - mest för att det var vant,tryggt,inte såå dåligt. Gjorde slut och äntligen fick jag min stora kärlek. Vi firade 10 år tillsammans i våras, är gifta och har barn och hus. Mitt ex hittade sin stora kärlek i livet också så vi är båda lyckliga.

Du lever en gång. Varför slösa bort det på nåt som inte är bra?

Grattis! ☺

Jag vill nog inte göra slut för lätt. Är lite rädd för att göra ett misstag som inte går att laga. Vill inte förstöra allt vi byggt upp utan att vara säker.

Jag kollade förresten hur gammal han är, min crush. Fick en smärre chock och fick räkna på fingrarna. Han är 15 (!) år yngre än mig! Alltså vad händer, håller jag på att bli en snusktant? Blir nervös på mig själv. Herregud han är ju en mer lämplig partner åt min tonåring! !

 

[Gnist]

Är det konstigt? Jag kanske är otroligt inskränkt och oinformerad, jag känner ingen som tycker det är okej att vara med någon annan,. Jag skulle inte tycka det är okej att min sambo var med någon annan heller.

Jag har inga problem med att mina dåvarande hittar nya och är tillsammans med någon annan än mig och jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som inte kan släppa taget efter avslutad relation heller.

Är känslorna borta för en eller båda parterna, så självklart har parterna då inget att säga till om, "att gå med på" i fråga om den andre blir tillsammans med någon annan.

Så ja, för mig är det extremt konstigt, men jag hade å andra sidan aldrig velat ha ett sådant förhållande som du beskriver här, det låter inte direkt jätteskojigt liksom.. Mer som att det är bekvämt, att ha någon bara för att slippa vara ensam, det är tryggt, hemvant men helt utan spänning och passion och nä, ett sånt förhållande är inget jag personligen skulle vilja ha.

 

[Monkie]

Det låter som om han har utmärkta vän-egenskaper, din sambo. Det du räknar upp är för mig ungefär "grundkrav" för att jag själv alls ska umgås med någon frivilligt. Utöver det så tänker jag (alla är ju olika) att just det här med närhet och en möjlighet att kommunicera kring allt bättre än med någon annan är det som oftast skiljer vänner från "partnermaterial". Visst är jag kräsen, men hellre det än att nöja mig med något förhållande som bara är ok men inte mer.

När det gäller dina tidigare pojkvänner så låter det ju inte heller som om ni haft någon bra kommunikation. Hade ni haft det så hade de inte sagt en sak och menat en annan, det är ju inte "bra kommunikation" någonstans

Nä du har rätt, bättre kommunikation är nog ett mer lämpligt ordval. Och mer kommunikativa liksom. Mer prat, mer diskussion, mer småprat.

För övrigt tycker jag att du har en bra syn på förhållanden. Jag har nog lätt att bli förtjust och intresserad och lätt att blanda ihop vänskap och känslor eftersom jag nog inte känt riktigt pirr i magen.

 

[mandalaki]

Tack för ditt svar ☺. Ska försöka svara ärligt utan att gå i försvar.

Det måste jag säga att du klarade jättebra!

Du räknar upp egenskaper som jag också skulle uppskatta hos en sambo. Men: det där med kommunikation är så avgörande för mig. Kommunikation ÄR liksom relationen. Man har nöje av att kommunicera med varann och man visar en vilja att förstå varann. När jag klickar med nya vänner så är det för att vi har bra kommunikation. Har vi det inte, så klickar vi inte. Så jag skulle ha svårt att prioritera ner kommunikation när det gäller partner, partnerskap är ju ännu viktigare att det funkar än en vänskapsrelation.

Det är därför jag tycker att det är konstigt att så många verkar nöja sig med relationer där de inte får vad de vill ha, där normen verkar styra så starkt. Det FINNS ju även kommunikativa män som vill ha nära relationer. Men visst, #inteallamän.

Edit: och, för att svara på frågan. Jag tycker att det verkar helt normalt att tända på någon annan. Till och med även om man har en bra relation hemma. Jag tycker alltså att du kan hålla isär det här: din crush är en sak, ditt lite haltande förhållande en annan.

 

[honung]

Nu tycker jag nog inte att det här är en dumpa-kör, men det där med att lämna "för lättvindigt". Jag kan inte påminna mig att jag NÅGONSIN sett någon lämna för lättvindigt. Däremot har jag sett många uthärda flera år för länge under lidande och helt i onödan.

Man blir ju däremot nästan alltid ihop rätt lättvindigt, men det verkar ligga i sakens natur.

Absolut, många stannar i dåliga förhållanden helt i onödan precis lika mycket som många inleder förhållanden de inte borde ha inlett.

Jag tror inte det existerar kärleksförhållanden som bara pågår på bädd av rosenblad, nog atte mig får en jobba på saker ibland. Livet tillsammans kräver mer än bara en känsla.

 

[Monkie]

Jag har inga problem med att mina dåvarande hittar nya och är tillsammans med någon annan än mig och jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som inte kan släppa taget efter avslutad relation heller.

Är känslorna borta för en eller båda parterna, så självklart har parterna då inget att säga till om, "att gå med på" i fråga om den andre blir tillsammans med någon annan.

Så ja, för mig är det extremt konstigt, men jag hade å andra sidan aldrig velat ha ett sådant förhållande som du beskriver här, det låter inte direkt jätteskojigt liksom.. Mer som att det är bekvämt, att ha någon bara för att slippa vara ensam, det är tryggt, hemvant men helt utan spänning och passion och nä, ett sånt förhållande är inget jag personligen skulle vilja ha.

Aha du pratar om ex, jag trodde att du gjorde konstig- gubben åt att min sambo inte vill att jag är med någon annan.

Jag skulle också önska passion, men har man aldrig upplevt det så är det svårt att veta vad man saknar ☺

 

[mandalaki]

Jag har inga problem med att mina dåvarande hittar nya och är tillsammans med någon annan än mig och jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som inte kan släppa taget efter avslutad relation heller.

Är känslorna borta för en eller båda parterna, så självklart har parterna då inget att säga till om, "att gå med på" i fråga om den andre blir tillsammans med någon annan.

Så ja, för mig är det extremt konstigt, men jag hade å andra sidan aldrig velat ha ett sådant förhållande som du beskriver här, det låter inte direkt jätteskojigt liksom.. Mer som att det är bekvämt, att ha någon bara för att slippa vara ensam, det är tryggt, hemvant men helt utan spänning och passion och nä, ett sånt förhållande är inget jag personligen skulle vilja ha.

Men @Monkie verkar ju mena att det hennes sambo inte skulle acceptera är om hon låg med crushen samtidigt som hon var sambo med sambon. Det är inte så konstigt.

 

[Bison]

Det låter som om han har utmärkta vän-egenskaper, din sambo. Det du räknar upp är för mig ungefär "grundkrav" för att jag själv alls ska umgås med någon frivilligt. Utöver det så tänker jag (alla är ju olika) att just det här med närhet och en möjlighet att kommunicera kring allt bättre än med någon annan är det som oftast skiljer vänner från "partnermaterial". Visst är jag kräsen, men hellre det än att nöja mig med något förhållande som bara är ok men inte mer.

När det gäller dina tidigare pojkvänner så låter det ju inte heller som om ni haft någon bra kommunikation. Hade ni haft det så hade de inte sagt en sak och menat en annan, det är ju inte "bra kommunikation" någonstans

Precis så tänker jag med. Ser jag till mina nära manliga vänner så är det fina människor, jag litar på dem, känner mig helt trygg i deras sällskap, vi kan prata om allt osv. Men vi saknar det där lilla extra, det dör suget och attraktion. Därför är de just vänner.

Min pv har samma egenskaper men där finns även väldigt stark attraktion från bägge håll.
Sen har vi lite kommunikationsproblem som beror på missförstånd med språket, detta i kombination med mitt hetsiga humör blir inte så bra jämt
Men jag jobbar på mitt tålamod och so far so good.

 

[mandalaki]

Absolut, många stannar i dåliga förhållanden helt i onödan precis lika mycket som många inleder förhållanden de inte borde ha inlett.

Och somliga gör både och, i ett och samma förhållande! Har jag hört.

 

[MiniLi]

Jag tycker sånt här är lite komplicerat. Å ena sidan tänker jag absolut att man kan få fladdriga och tillfälliga känslor för någon annan när man är i en relation, men samtidigt så tänker jag också att det ofta (säkert inte alltid) beror på att man får något som man saknar i sin egen relation och då kanske det snarare är ett tecken på att allt inte står rätt till?

Om jag ser till mig själv så har jag upprepat känt saker för andra under min förra (långa) relation. Jag pendlade då mellan att bli osäker på mitt eget förhållande (känna att jag saknade saker) och att tänka att det är normalt och att jag i grunden ju älskade min (dåvarande) sambo.
Nu i efterhand tänker jag att det nog var tecken på mitt missnöje, jag har svårt att se att jag hade känt mig lite småförälskad i de där andra männen om mitt dåvarande förhållande verkligen varit det jag behövde. Alla de männen hade dessutom gemensamt att de hade egenskaper som jag verkligen saknade hos min sambo.

Nu är jag tillsammans med en annan man och känner mer än jag gjort på väldigt många år. Saker jag inte trott att jag någonsin skulle känna igen. Jag har liksom tänkt att "jag är nog inte en sån som gillar x eller y..", men det har nog varit en skyddsmekanism för att slippa tänka svåra tankar om ett kasst förhållande.
Jag har svårt att tro att jag skulle känna attraktion till någon annan än min nuvarande pojkvän, men så är jag också nykär och vem vet hur kärleken kommer se ut om många år..

Lite rörigt och längre än jag hade tänkt men.. Kommer nog fram till att det KAN vara helt normalt och inte konstigt att känna för andra, men om man också har saker i sin relation som man är missnöjd med/saknar och som inte går att få till så är det nog ett tecken på att man bör ta sig en funderare.
Jag menar, det här skulle ju också kunna leda till att du och din nuvarande förbättrar er relation - OM ni båda kan hitta saker att förbättra som känns bra för båda. Men nu låter det ju som att du vill ha saker som din nuvarande inte kan ge, och då kan inte jag låta bli att tänka att det är därför du dras till någon annan.

 

[Monkie]

Det måste jag säga att du klarade jättebra!

Du räknar upp egenskaper som jag också skulle uppskatta hos en sambo. Men: det där med kommunikation är så avgörande för mig. Kommunikation ÄR liksom relationen. Man har nöje av att kommunicera med varann och man visar en vilja att förstå varann. När jag klickar med nya vänner så är det för att vi har bra kommunikation. Har vi det inte, så klickar vi inte. Så jag skulle ha svårt att prioritera ner kommunikation när det gäller partner, partnerskap är ju ännu viktigare att det funkar än en vänskapsrelation.

Det är därför jag tycker att det är konstigt att så många verkar nöja sig med relationer där de inte får vad de vill ha, där normen verkar styra så starkt. Det FINNS ju även kommunikativa män som vill ha nära relationer. Men visst, #inteallamän.

Edit: och, för att svara på frågan. Jag tycker att det verkar helt normalt att tända på någon annan. Till och med även om man har en bra relation hemma. Jag tycker alltså att du kan hålla isär det här: din crush är en sak, ditt lite haltande förhållande en annan.

Tack ☺

Min sambo är inte så känslosam och det har hittills funkat eftersom jag pratar känslor, andlighet och annat flummigt med mina få men nära vänner.

Sen får jag nog erkänna att jag själv förmodligen inte är den bästa på att kommunicera och innan jag slaktar min sambos oförmåga kanske jag bör se mig själv lite kritiskt.

Och tack för ett bra råd, ☺

 

[Monkie]

Precis så tänker jag med. Ser jag till mina nära manliga vänner så är det fina människor, jag litar på dem, känner mig helt trygg i deras sällskap, vi kan prata om allt osv. Men vi saknar det där lilla extra, det dör suget och attraktion. Därför är de just vänner.

Min pv har samma egenskaper men där finns även väldigt stark attraktion från bägge håll.
Sen har vi lite kommunikationsproblem som beror på missförstånd med språket, detta i kombination med mitt hetsiga humör blir inte så bra jämt
Men jag jobbar på mitt tålamod och so far so good.

Apropå språk....Jag talade om för ett ex att jag var intresserad av hans trevliga trosor och att "å vad du är lagom"...