Normalt?

[Emtherlia]

Jag kände en gång på liknande sätt som du. Jag gjorde slut med min dåvarande och blev tillsammans med den jag blev förälskad i, för ett par veckor sen gifte vi oss

För mig var det ett tydligt tecken på att jag inte var kär i min dåvarande kille (jag hade även haft funderingar på att göra slut mycket tidigare men "övertalats" att stanna kvar). När jag träffade min nuvarande blev det så uppenbart för mig att jag inte var kär i min dåvarande längre.

 

[Monkie]

Alltså på riktigt låter det där som ett ruttet förhållande.
Dålig kommunikation, dålig attraktion och dålig tillfredsställelse.
Jag hade sagt tack och hej, livet är för kort för att lägga på dåliga relationer.

Låter det så hemskt? Jag är inte riktigt nöjd och vill inte göra slut, men har inte sett det som helruttet. Angående attraktion så har jag aldrig känt så som jag känner nu så jag har inte saknat det. Visste inte ens att man kunde känna såhär!

 

[mandalaki]

Lite OT men - det här med "vår kommunikation brister och jag vill ha närhet och bekräftelse men det vill inte han". Jag skulle tro att du är person typ 743 som skriver ungefär så på Buke.

Och jag undrar: varför nöjer ni er? Om varken kommunikation eller närhet funkar, varför stannar ni kvar? För mig låter det som två parter som inte passar ihop.

En del av svaret är antagligen normer. Det är liksom accepterat att kvinnor ska vara kommunikativa och närhetssökande, medan män ska vara mindre verbala och hålla distans. Jag tycker det är bortom sorgligt att så många verkar nöja sig med mindre än de vill ha.

 

[Monkie]

Jag kände en gång på liknande sätt som du. Jag gjorde slut med min dåvarande och blev tillsammans med den jag blev förälskad i, för ett par veckor sen gifte vi oss

För mig var det ett tydligt tecken på att jag inte var kär i min dåvarande kille (jag hade även haft funderingar på att göra slut mycket tidigare men "övertalats" att stanna kvar). När jag träffade min nuvarande blev det så uppenbart för mig att jag inte var kär i min dåvarande längre.

Grattis!

Nyfiken på om den där häftiga känslan stannar? Förstår att det med åren kanske inte känns lika häftigt hela tiden, men det där suget i magen, stannar det kvar?

 

[Bison]

Låter det så hemskt? Jag är inte riktigt nöjd och vill inte göra slut, men har inte sett det som helruttet. Angående attraktion så har jag aldrig känt så som jag känner nu så jag har inte saknat det. Visste inte ens att man kunde känna såhär!

Ja, jag hade aldrig nöjt mig med det.
Varför nöja sig med något halvdant när man kan ha det riktigt bra?

 

[Gnist]

Även fast jag inte är riktigt nöjd och tillfredsställd skulle jag nog inte vilja vara med någon annan och det skulle han inte gå med på heller.

 

[Emtherlia]

Grattis!

Nyfiken på om den där häftiga känslan stannar? Förstår att det med åren kanske inte känns lika häftigt hela tiden, men det där suget i magen, stannar det kvar?

Ja det skulle jag säga. Eller, känslan utvecklas och blir mer än bara "jävlar vad jag måste ha honom nuuuuuuu, nuuuuuuu, nuuuuuuu" men grundkänslan finns fortfarande kvar.

Personligen så hade jag inte velat ha en relation med dålig kommunikation, utan spontan närhet (smeka på ryggen, hålla handen i soffan utan att tänka på det) och där killen inte ens försöker tillfredsställa mig(?). Jag hade inte heller velat ha en relation där jag inte känner att jag får den uppmärksamheten som jag behöver.

Kanske är det här det perfekta tillfället för dig att fundera på vad du vill och om du ska nöja dig med det du har eller om det inte räcker?

 

[Diabetikern]

Jag och min sambo kan ha lite dålig kommunikation av och till. Vi båda har svårt att prata känslor men vi visar det för varandra istället.

Med min sambo tog det tid. Jag kan ärligt säga att jag har aldrig känt det du beskriver med attraktionen för min sambo. Dock när jag tittar på honom blir jag glad och inser att denna man vill jag inte leva utan. Vi har roligt ihop och vi växer samman mer och mer. Allt känns lätt med han vid min sida. Inga konstigheter

Jag har haft det du känner nu med andra men det har runnit ut i sanden lika fort. Har fortfarande en som gör mig lite knäsvag och han känner samma men båda har låtit det stanna där. Trots att vi varit singlar samtidigt Tror att vi bägge uppskattar den gnistan vi har mellan oss utan att ta steget fullt ut.

Tror att alla har ett litet bekräftelsebehov av att bli sedd och uppskattad. Vet att min sambo har det och han berättar glatt om det är någon som flirtade med honom. Samma här är det någon som flirtar med mig så kan jag berätta det.

Vet inte om detta inlägget hjälpte det minsta kändes bara riktigt rörigt nu när jag läser det.

Försök prata med din sambo skulle jag rekommendera se om ni kan få igång kommunikationen bättre

 

[Monkie]

Lite OT men - det här med "vår kommunikation brister och jag vill ha närhet och bekräftelse men det vill inte han". Jag skulle tro att du är person typ 743 som skriver ungefär så på Buke.

Och jag undrar: varför nöjer ni er? Om varken kommunikation eller närhet funkar, varför stannar ni kvar? För mig låter det som två parter som inte passar ihop.

En del av svaret är antagligen normer. Det är liksom accepterat att kvinnor ska vara kommunikativa och närhetssökande, medan män ska vara mindre verbala och hålla distans. Jag tycker det är bortom sorgligt att så många verkar nöja sig med mindre än de vill ha.

Tack för ditt svar ☺. Ska försöka svara ärligt utan att gå i försvar. Kan inte tala för de andra 742, men.. Jag går runt med en känsla av att jag faktiskt älskar min sambo. Jag känner mig trygg med honom, jag litar på honom, han ställer upp när det gäller.

Han har många egenskaper jag tycker om, exempelvis är han snäll, lättsam, ansvarsfull, trevlig, noggrann, lugn, stabil, intelligent.

I mitt fall blir nog svaret att jag känner mig trygg. Med andra pojkvänner har jag haft bättre kommunikation, men det har kvittat för de har sagt en sak och menat en annan. Och kommunicerat bakom min rygg med andra också. Jag har också haft bättre sex med andra, men inte för att jag haft mer känslor utan mer för att de varit mer erfarna och "tekniskt skickliga" om man nu kan uttrycka sig så. Den känslan jag har för den här andra mannen är helt ny för mig och jag kan såklart inte låta bli att fundera på om det är så det känns för andra i relationer. Eller utan för den delen.

Nu blir det väldigt självutlämnande men ingen här lär veta vem jag är.

 

[TinyWiny]

Grattis!

Nyfiken på om den där häftiga känslan stannar? Förstår att det med åren kanske inte känns lika häftigt hela tiden, men det där suget i magen, stannar det kvar?

Ja det gör den. I drygt 16 år har den stannat iallafall och jag skulle inte vilja leva utan den känslan.

Det låter som att ert förhållande är någon typ av kompisrelation. En relation som visserligen är trygg men som inte ger dig allt övrigt du behöver och vill ha. Jag hade och har tidigare gått ifrån en sådan relation. Jag vill känna, inte bara finnas. Nu menar jag inte att det är den här killen som väckt dina känslor som är din framtida partner för det kan jag omöjligt veta men att känna så som du gör, att inte få dina behov tillgodosedda, är för mig ett tydligt tecken på att det är dags att bryta upp. Jag tror att vi möter människor ibland för kortare tid och ibland för längre för att vi ska lära oss något. I ditt nuvarande förhållande har du lärt dig att din partner faktiskt inte ger dig det du behöver och vad det gör med dig. Med den nye har du lärt dig hur det faktiskt kan kännas. Vad du gör med den kunskapen är ditt val.

 

[Petruska]

Nu tycker jag att du beskriver en skittrist relation mellan dig och sambon. Men det där att man blir lite förälskad i andra då och då även genom långvariga förhållanden (tre år är ju mer en provperiod), ser jag som helt självklart och ett av livets nöjen.

Hur man sen agerar och om man berättar det för sin partner eller inte handlar väl mer om vilken relation man har eller vill ha. Jag hade pladdrat om det hemma helt odramatiskt och jag hade inte levt med någon som inte klarade sådant pladder utan dramatik. För mig är det som att pladdra om att jag såg en söt hundvalp ungefär.

Men det beror ju som sagt på vilken öppenhet man vill ha i sitt pratande i relationen.

 

[Emtherlia]

@Monkie Jag var trygg med min förra kille, därför stannade jag så länge (för länge), jag var feg och vågade inte lämna tryggheten (fören det blev ohållbart då jag kände att det faktiskt var tryggheten som höll mig kvar, inte kärleken).

Idag är jag fortfarande trygg, både med mig själv och med min kille.

 

[Monkie]

Är det konstigt? Jag kanske är otroligt inskränkt och oinformerad, jag känner ingen som tycker det är okej att vara med någon annan,. Jag skulle inte tycka det är okej att min sambo var med någon annan heller. Jag kan givetvis inte styra hans känslor, men om han önskar närkontakt med någon annan i praktiken så önskar jag att han gör slut med mig först.

 

[Petruska]

Lite OT men - det här med "vår kommunikation brister och jag vill ha närhet och bekräftelse men det vill inte han". Jag skulle tro att du är person typ 743 som skriver ungefär så på Buke.

Och jag undrar: varför nöjer ni er? Om varken kommunikation eller närhet funkar, varför stannar ni kvar? För mig låter det som två parter som inte passar ihop.

En del av svaret är antagligen normer. Det är liksom accepterat att kvinnor ska vara kommunikativa och närhetssökande, medan män ska vara mindre verbala och hålla distans. Jag tycker det är bortom sorgligt att så många verkar nöja sig med mindre än de vill ha.

Det där fattar inte jag heller. Det är ju precis, exakt det som är en tråkig och meningslös relation.

 

[AraSlei]

Jag var med om precis samma grej (också efter tre års relation) i våras. Vi hade en helt okej relation, rätt kul ihop t ex, men jag var inte attraherad alls det senaste året och ville hellre göra saker på egen hand.
Jag var inte otrogen, men lämnade min dåvarande och träffar sedan några månader han som fick mig att bli helt knäsvag. Vi får väl se vad det här leder till, men jag ångrar inte mitt beslut för fem öre

 

[Monkie]

Ja det skulle jag säga. Eller, känslan utvecklas och blir mer än bara "jävlar vad jag måste ha honom nuuuuuuu, nuuuuuuu, nuuuuuuu" men grundkänslan finns fortfarande kvar.

Personligen så hade jag inte velat ha en relation med dålig kommunikation, utan spontan närhet (smeka på ryggen, hålla handen i soffan utan att tänka på det) och där killen inte ens försöker tillfredsställa mig(?). Jag hade inte heller velat ha en relation där jag inte känner att jag får den uppmärksamheten som jag behöver.

Kanske är det här det perfekta tillfället för dig att fundera på vad du vill och om du ska nöja dig med det du har eller om det inte räcker?

Men shit vad häftigt!!!

Tror du har rätt i att jag ska fundera på vad jag vill. Känns bara lite konstigt, jag var ju okej med vårt förhållande alldeles nyss. Tills nån började vifta lite med ögonfransarna åt mitt håll

 

[Monkie]

Nu tycker jag att du beskriver en skittrist relation mellan dig och sambon. Men det där att man blir lite förälskad i andra då och då även genom långvariga förhållanden (tre år är ju mer en provperiod), ser jag som helt självklart och ett av livets nöjen.

Hur man sen agerar och om man berättar det för sin partner eller inte handlar väl mer om vilken relation man har eller vill ha. Jag hade pladdrat om det hemma helt odramatiskt och jag hade inte levt med någon som inte klarade sådant pladder utan dramatik. För mig är det som att pladdra om att jag såg en söt hundvalp ungefär.

Men det beror ju som sagt på vilken öppenhet man vill ha i sitt pratande i relationen.

Jag har aldrig råkat ut för det här, så vet inte riktigt hur jag skulle vilja ha det. Tror inte att jag skulle vilja veta om pojkvännen har heta tankar om kollegan dock. Men om nån har skaffat en söt hundvalp är jag lite mer öppen ☺. Jag kan ändå förstå att det är normalt i ett längre förhållande.

 

[Monkie]

Jag var med om precis samma grej (också efter tre års relation) i våras. Vi hade en helt okej relation, rätt kul ihop t ex, men jag var inte attraherad alls det senaste året och ville hellre göra saker på egen hand.
Jag var inte otrogen, men lämnade min dåvarande och träffar sedan några månader han som fick mig att bli helt knäsvag. Vi får väl se vad det här leder till, men jag ångrar inte mitt beslut för fem öre

Grattis! Låter härligt. Tänk att få känna sådär varje dag.

 

[honung]

Jag vill inte agera på mina känslor, skulle inte vara otrogen. Önskar dock att jag kände samma sak när sambon tittar på mig, det är en jäkligt häftig känsla!

Jag är inte gammal nog att veta allt, men vad jag vet är att den där endorfinkicken är bland det häftigaste som finns att känna men också att den inte är beständig som i "alltid närvarande" men att den kan dyka upp även i ett längre mångårigt förhållande.

Jag tycker nog dumpa-kören är lite för enkelspårig, att många lämnar förhållanden lite för lättvindligt. Ibland måste en jobba (läs=kommunikation) lite på saker och ting också, och funkar inte det - då ska man kanske omvärdera det.

 

[Monkie]

Jag och min sambo kan ha lite dålig kommunikation av och till. Vi båda har svårt att prata känslor men vi visar det för varandra istället.

Med min sambo tog det tid. Jag kan ärligt säga att jag har aldrig känt det du beskriver med attraktionen för min sambo. Dock när jag tittar på honom blir jag glad och inser att denna man vill jag inte leva utan. Vi har roligt ihop och vi växer samman mer och mer. Allt känns lätt med han vid min sida. Inga konstigheter

Jag har haft det du känner nu med andra men det har runnit ut i sanden lika fort. Har fortfarande en som gör mig lite knäsvag och han känner samma men båda har låtit det stanna där. Trots att vi varit singlar samtidigt Tror att vi bägge uppskattar den gnistan vi har mellan oss utan att ta steget fullt ut.

Tror att alla har ett litet bekräftelsebehov av att bli sedd och uppskattad. Vet att min sambo har det och han berättar glatt om det är någon som flirtade med honom. Samma här är det någon som flirtar med mig så kan jag berätta det.

Vet inte om detta inlägget hjälpte det minsta kändes bara riktigt rörigt nu när jag läser det.

Försök prata med din sambo skulle jag rekommendera se om ni kan få igång kommunikationen bättre

Intressant att läsa att fler inte lever med den där hettan, men du verkar ju nöjd ändå. Skillnaden mellan oss är nog att jag inte visste att man kunde känna såhär och är därför lite förvirrad.

Jag ska fundera lite, troligtvis blir det ett snack med sambon om vad jag önskar och hur han ser på det. Tidigare har han inte brytt sig alls utan tyckt att jag är jobbig när jag vill vara nära.