SpanskaLoppan
Trådstartare
Var med mamma hemma hos mammas särbo idag. Hade hunden med mig som vanligt och vi satt och pratade i köket, min hund låg lugnt på köksgolvet och halvsov.
Då kommer särbons vuxna plastdotter "M" med sin hund "T" in genom ytterdörren. Mamma går ut i hallen och säger att "vi har fler hundar här inne". M släpper sin hund och den rusar rakt in i köket och kastar sig över min hund som inte hinner fatta nånting. Min hund försöker komma undan genom att springa in bakom mig och sen in under köksbordet men den andra följer efter, får grepp runt nacken på min som kryper ihop och är livrädd och visar undergivenhet på alla sätt hon bara kan.
T fortsätter och verkar inte ha någon tanke på att sluta, jag vet att man inte ska lägga sig i i onödan men orkar inte se det längre så jag smäller ihop händerna framför ögonen på T och ryter "nu lägger du fan AV, NU!". Då backar T och matten får tag i den.
Jag tar då med min hund ut och en annan hund som kom samtidigt som M och T följer med. Jag vill ha in honom igen men får bara höra att "han är jättesnäll och gör aldrig nånting". Jag var lite skakad och chockad så jag orkade inte tjafsa om det utan tog med min ut och försökte avdramatisera med lite bus.
Försökte få henne att hälsa på den andra hunden och i början kröp hon ihop bara han tittade åt hennes håll men efter ca 15 min vågade hon göra lekinviter åt honom, dock blev hon rädd när han besvarade inviterna och sprang upp på verandan varje gång.
Vi låter T komma ut med i hopp om att det ska gå bättre, min smyger in i köket och lägger sig ner och då ska T givetvis in igen och ställa sig över min med rest ragg. Min kryper ihop igen och slickar runt munnen med fällda öron och undviker ögonkontakt med T men T står ändå kvar tills hon blir tillsagd av matte att gå sin väg.
Under resten av tiden ligger min hund och trycker i vardagsrummet med sin husse och vill men vågar inte vara med i trädgården. När vi skulle åka fick jag ta tag i halsbandet och släpa ut henne för hon gick inte vad jag än sa.
Jag har ingen lust att umgås mer med M och T. Mamma och M tycker att hundarna ska få träffas igen för att "göra upp", jag tycker inte att vi har nån anledning att träffas då min hund inte får ut ett dugg av mötena. Annat än att bli dominerad över fast hon inte försöker sticka upp och det har hon inget behov av.
Min hund har redan en tråkig historia bakom sig med hundar som gett sig på henne. Hon blev pga det hundaggressiv och det är först nu efter 6 mån som vi kan möta främmande hundar utan att hon slänger sig fram i kopplet och är "arg". Nu är vi förmodligen tillbaka på noll, igen.
Jag har nu fått höra att jag misstolkat situationen, handlat på ett felaktigt sätt som säkerligen kommer förstöra min hund, överreagerar, förmänskligar min hund och att T's reaktion var helt normal för det var "hennes kök där hon brukar få godis".
Är det normalt att en hund flyger på en annan med en gång för att dom brukar få godis där?
Borde jag låtit dom vara?
Ska hundar få "göra upp" när den ena inte verkar ha nån uppfattning om när det är dags att sluta?
Eller är det normalt att den hund som startat det hela och som har övertaget fortsätter fastän den inte möter motstånd?
T är inget rabiat mördare, hon är en glad och trevlig hund i övrigt även om jag tycker att hon är ouppfostrad men det är helt enkelt en skillnad i vad jag och m vill med våra hundar. Jag har tidigare tyckt att T haft lite "översittar tendenser" men då det alltid bara varit första 5 minuterna och sen upphört har jag inte brytt mig så mkt då min med kan ragga och morra lite i början, av osäkerhet. Men det här var för mycket för mig. Så är inte okej att dom gör, oavsett om dom känner varandra, tycker jag. Och som flockledare tycker jag att det är mitt ansvar att ta eventuella fajter, inte Lilys. Särskilt inte när hon inte har gjort nåt eller får respons på sina undergivna signaler.
Men Ni som kan hund. Gjorde jag fel? Tänker jag helt fel? Borde vi ses och låta hundarna "göra upp"?
Då kommer särbons vuxna plastdotter "M" med sin hund "T" in genom ytterdörren. Mamma går ut i hallen och säger att "vi har fler hundar här inne". M släpper sin hund och den rusar rakt in i köket och kastar sig över min hund som inte hinner fatta nånting. Min hund försöker komma undan genom att springa in bakom mig och sen in under köksbordet men den andra följer efter, får grepp runt nacken på min som kryper ihop och är livrädd och visar undergivenhet på alla sätt hon bara kan.
T fortsätter och verkar inte ha någon tanke på att sluta, jag vet att man inte ska lägga sig i i onödan men orkar inte se det längre så jag smäller ihop händerna framför ögonen på T och ryter "nu lägger du fan AV, NU!". Då backar T och matten får tag i den.
Jag tar då med min hund ut och en annan hund som kom samtidigt som M och T följer med. Jag vill ha in honom igen men får bara höra att "han är jättesnäll och gör aldrig nånting". Jag var lite skakad och chockad så jag orkade inte tjafsa om det utan tog med min ut och försökte avdramatisera med lite bus.
Försökte få henne att hälsa på den andra hunden och i början kröp hon ihop bara han tittade åt hennes håll men efter ca 15 min vågade hon göra lekinviter åt honom, dock blev hon rädd när han besvarade inviterna och sprang upp på verandan varje gång.
Vi låter T komma ut med i hopp om att det ska gå bättre, min smyger in i köket och lägger sig ner och då ska T givetvis in igen och ställa sig över min med rest ragg. Min kryper ihop igen och slickar runt munnen med fällda öron och undviker ögonkontakt med T men T står ändå kvar tills hon blir tillsagd av matte att gå sin väg.
Under resten av tiden ligger min hund och trycker i vardagsrummet med sin husse och vill men vågar inte vara med i trädgården. När vi skulle åka fick jag ta tag i halsbandet och släpa ut henne för hon gick inte vad jag än sa.
Jag har ingen lust att umgås mer med M och T. Mamma och M tycker att hundarna ska få träffas igen för att "göra upp", jag tycker inte att vi har nån anledning att träffas då min hund inte får ut ett dugg av mötena. Annat än att bli dominerad över fast hon inte försöker sticka upp och det har hon inget behov av.
Min hund har redan en tråkig historia bakom sig med hundar som gett sig på henne. Hon blev pga det hundaggressiv och det är först nu efter 6 mån som vi kan möta främmande hundar utan att hon slänger sig fram i kopplet och är "arg". Nu är vi förmodligen tillbaka på noll, igen.
Jag har nu fått höra att jag misstolkat situationen, handlat på ett felaktigt sätt som säkerligen kommer förstöra min hund, överreagerar, förmänskligar min hund och att T's reaktion var helt normal för det var "hennes kök där hon brukar få godis".
Är det normalt att en hund flyger på en annan med en gång för att dom brukar få godis där?
Borde jag låtit dom vara?
Ska hundar få "göra upp" när den ena inte verkar ha nån uppfattning om när det är dags att sluta?
Eller är det normalt att den hund som startat det hela och som har övertaget fortsätter fastän den inte möter motstånd?
T är inget rabiat mördare, hon är en glad och trevlig hund i övrigt även om jag tycker att hon är ouppfostrad men det är helt enkelt en skillnad i vad jag och m vill med våra hundar. Jag har tidigare tyckt att T haft lite "översittar tendenser" men då det alltid bara varit första 5 minuterna och sen upphört har jag inte brytt mig så mkt då min med kan ragga och morra lite i början, av osäkerhet. Men det här var för mycket för mig. Så är inte okej att dom gör, oavsett om dom känner varandra, tycker jag. Och som flockledare tycker jag att det är mitt ansvar att ta eventuella fajter, inte Lilys. Särskilt inte när hon inte har gjort nåt eller får respons på sina undergivna signaler.
Men Ni som kan hund. Gjorde jag fel? Tänker jag helt fel? Borde vi ses och låta hundarna "göra upp"?
