..eller? Är det bara jag som hör och ser så vansinnigt många som upplyser blivande/nyblivna mammor, och mammor öht, om hur de ska göra och inte ska, vad bebis ska göra o inte ska, och hur kroppen "ska" bete sig under en graviditet? (Inte vårdpersonal eller dylikt alltså utan grannen m fl.) Tänker osökt på reklamen för Danonino eller vad den heter, yoggin där en mamma sitter på en bänk och ska ge sina barn yoggi varpå mamman bredvid lägger sig i för att hon inte anser det vara ok mat.
Jag jobbar ju inom vården och har tröstat många mammor nu som kommer in på extra ultraljud etc, för att andra mammor upplyst kvinnan om att hennes mage är alldeles för liten/stor/konstig form osv. Massa ångest för mamman som kommer in och bebis mår utmärkt. Hur tänker man då? Vem upplyser en blivande mamma om att hennes mage är sjukligt liten/stor? (Kan tänka mig det är lätt att säga något utan att mena det och att alla säkert inte sagt att det är onormalt utan bara kommenterat storleken, så försöker numer akta mig noga för att kommentera sådant.)
Har nyblivna mammor i bekantskapskretsen som fått skäll från andra mammor ang allt från hur ofta bebis ska badas (buden går från "inte alls i början" till "varje kväll", lätt att följa dessa råd, eller..) till hur långa promenader med barnvagnen bebis tål till.. ja jag vet inte vad.
Lite ostrukturerad tråd kanske, men känner ni igen er i det här? Har ni fått höra en massa om hur det "ska" vara och hur man "ska" göra eller har det mest varit vänliga tips? Och hur tacklar ni besserwissermammorna? Jag är ju inte där riktigt än att jag behövt hantera det men det kommer ju snart förhoppningsvis och jag är rädd jag kommer antingen fräsa av de som säger sånt här, eller än värre, bli orolig och tvivla på mig själv och bebis.
Jag jobbar ju inom vården och har tröstat många mammor nu som kommer in på extra ultraljud etc, för att andra mammor upplyst kvinnan om att hennes mage är alldeles för liten/stor/konstig form osv. Massa ångest för mamman som kommer in och bebis mår utmärkt. Hur tänker man då? Vem upplyser en blivande mamma om att hennes mage är sjukligt liten/stor? (Kan tänka mig det är lätt att säga något utan att mena det och att alla säkert inte sagt att det är onormalt utan bara kommenterat storleken, så försöker numer akta mig noga för att kommentera sådant.)
Har nyblivna mammor i bekantskapskretsen som fått skäll från andra mammor ang allt från hur ofta bebis ska badas (buden går från "inte alls i början" till "varje kväll", lätt att följa dessa råd, eller..) till hur långa promenader med barnvagnen bebis tål till.. ja jag vet inte vad.
Lite ostrukturerad tråd kanske, men känner ni igen er i det här? Har ni fått höra en massa om hur det "ska" vara och hur man "ska" göra eller har det mest varit vänliga tips? Och hur tacklar ni besserwissermammorna? Jag är ju inte där riktigt än att jag behövt hantera det men det kommer ju snart förhoppningsvis och jag är rädd jag kommer antingen fräsa av de som säger sånt här, eller än värre, bli orolig och tvivla på mig själv och bebis.