Fast det är mer komplext än så, jag är medveten om att Kiruna har ett ypperligt kulturliv och mycket spännande saker som sker i mötet mellan tre nationaliteter och ishotellet i Jukkasjärvi är bara helt fantastiskt. Men, och det tror jag är egentligen är det viktigaste, om man vill komma in i gemenskapen och få ett socialt umgänge som är jätteviktigt för mig, så handlar det ändå om en jakt-skoter-frilufts-manskultur som jag har extremt svårt för. Visst, jag anpassar mig givetvis, jag äger ett par haglöfsbyxor till och med, eller om det är fjällräven kanske, men när det kommer till kritan blir jag vansinnigt trött på att inte passa in riktigt. Jag känner mig som en rund boll som ska in i ett fyrkantigt hål. Det jag vill prata om duger inte liksom, för jag kan inget om skotermärken eller om jaktvapen. Det handlar ytterst som vanligt om klass och kön. Och det är så himla trist bara.Att jag blir lite provocerad av inlägg som detta kanske kvalificerar sig för Orimliga/rimliga saker man stör sig på-tråden?
Byt ut "Norrland" mot "Stockholms innerstad" och "långa" mot "korta" så kanske fler fattar.
Oavsett var i landet och hur man bor är min åsikt att det blir vad man gör det till!
Trivs man inte är det "bara" att flytta!
Ja, jag är medveten att det inte är så "bara" för många, oavsett vad man bor, men om man ser till att göra det bästa av situationen och våga prova nya beteenden blir det så mycket bättre under tiden man är "tvingad" att stanna...
Kiruna är en STAD med allt vad det innebär, om än en väldigt ung sådan.
Det betyder att det finns simhall, sporthall, två ishallar (någon kanske har hört talas om Börje Salming?), konstgräsplan för fotboll (jaa, det hade inte varit någon höjdare att anlägga en med naturgräs, men hallå, vi befinner ju oss 500 m över havet och sisådär femton mil norr om odlingsgränsen.)
Trots detta spelade faktiskt stadens A-lag i fotboll i Div. 1 en säsong för sisådär tjugo år sedan.
Det FINNS faktiskt en golfbana också, där kan vi snacka om entusiaster!
Det finns både kommunala skolor och friskolor, ett Folkets Hus (dit Riksteatern kommer på sina turneringar), dansföreningar och filmförening.
Det finns en ridskola med två isolerade, uppvärmda ridhus, rejäla utebanor och ca. 50 stallplatser.
Kiruna Ridklubbs ekipage har alltid hävdat sig väl i konkurrensen i övre Norrland, trots att närmaste tävlingsplats ligger 12 mil bort.
Avstånden? Tja, man åker ju inte på tävlingar över dagen direkt, (förutom till Gällivare och kanske Jokkmokk) så det är meeting som gäller. För egen del blev det ändå åtta-tio helger per år som jag for iväg.
Annars flyger man till Stockholm på lite mer än en timme med direktflyg.
Midnattssolen är fantastisk och även om den inte är officiellt över horisonten mer än mellan slutet på maj och slutet av juli är det MYCKET ljusare nätter norröver redan i slutet av april.
På sommaren har man ju oftast en del semester och gillar man sol och värme ser man till att tillbringa den på annan ort.
Fler frågor?
För ett tag sedan var jag bjuden på en stor middag i jobbet. Jag är van sedan uppväxten hur man uppför sig i sociala sammanhang, jag är vansinnigt duktig på att åstadkomma socialt vackert väder och under denna stora middag upplevde jag mig som en total alien. De övriga där de allra flesta var infödda och inbitna norrlänningar ville supa och inte snacka skit, på en finare middag. Redan där skar det sig. Jag blir uppfattad som en tokig 08:a som pratar för mycket och som engagerar mig för mycket i för mig viktiga frågor. Att hålla käften, vara lungn, och uppföra sig som en kvinna ska, och åka skoter tycks vara grejen här, på djupet alltså. Nå det kanske mer är ett alndsbygdfenomen är just ett norrlandsfenomen det här.
