Ni som bor i typ Kiruna!

[Oldie]

Jag tillbringade i princip hela min uppväxt i Sveg/Härjedalen där pappas släkt bor, knappast norrland men ändå rätt mycket skog, myrar o inget att göra. Kusinerna gjorde i alla fall det uthärdligt på sommaren och i tonåren var det lämpligt att starta där eftersom dom hade stuga i Vemdalen. Jag var fullständigt galen i utförsåkning då, som tur är gick det över med åren. Idag kan jag inte ens tänka mig att åka norrut, faktum är att sista gången jag var där var för 34 år sen på farfars begravning. Har bott i Stockholm i 10 år och det gillade jag skarpt, då, när jag var i 20 års åldern, idag skulle jag få krupp.
Ge mig värme och sol !!

Fast exets släkt är ju från Tornedalen och vi pratade om att åka till Jokkmokks marknad, visst bara jag kan flyga upp så .. inte åker jag 200+ mil i bil upp o lika långt hem. Det hade nog blivit av om vi hade fortsatt kampera ihop

 

[Jeps]

Apropå myggen.
Det absolut värsta jag varit med om vad gäller bitande kryp är en hoppträning i Småland. Det var 20 grader varmt men hade jacka med huva. De vidriga knotten var överallt!!

 

[tanten]

Vilket det ju tenderar att bli! Inte minst på orter som de som diskuteras i tråden.

Å jösses

Jag bor i en håla. Eller snarare en mil utanför. Här är just nu bedövande onödigt vackert.

Tre minuter med bil och jag är på ett kulturhus som presenterar nationellt och internationellt kända artister. Vi har konst världsklass varje sommar. Gratiskonsterter i kyrkan med solister av hög klass. Den lilla kommunen rymmer flera dussin körer, kammarmusik och klassiska konserter. Ett nyöppnat nöjesställe ett par km bort har nationellt stora populärartister varje sommar. Och även vintertid - fast med mindre publik pga platsbrisen.

Möjligen att fine dining -utbudet är aningen begränsat. Vi har bara ett par kök med riktigt högklassig mat....

Jag bor snorbilligt och har inte längre till huvudstaden att jag faktiskt dagpendlat dit en period.

Jag kan bli rejält trött på den sortens förakt som du med jämna mellanrum häver ur dig om glesbygd och landsbygd. Som om det vore färre intellektuella, färre politiskt aktiva och fler idioter än i stan. Vilket för oss som bor här är rent löjeväckande.

 

[Niyama]

Apropå myggen.
Det absolut värsta jag varit med om vad gäller bitande kryp är en hoppträning i Småland. Det var 20 grader varmt men hade jacka med huva. De vidriga knotten var överallt!!

Det värsta jag varit med om var i Färnebofjärdens nationalpark . Där jag bodde i Uppsala var det dessutom mer mygg än vad det är här. Det kanske är mycket mygg på en del platser i norrland ja, men det är det ju söderut också .

 

[Lena Furberg]

Jag upplever de Skånska vintrarna som jobbigare än de Norrländska på många sätt; här är det grått, blött och isigt, ytterst sällan nån riktig snö. Dvs det är mörkare än jag upplevde norrlandsvintrarna, pga snön som lyste upp. Här i Skåne finns det INGET man kan göra om vintern, såvida det inte smäller till i februari och blir skridsko-is en kort period. Allt jag gör här är att torka grus från en nersmutsad hund, och glo ut i det gråa och längta efter våren - som kommer tidigare än i Norrland tack och lov. Ska det vara vinter kan det lika gärna vara rejält, med djup snö som man åtminstone kan åka skidor på, och som ljusar upp tillvaron lite.

Så, det är blandade känslor; vintern här är kortare men jobbigare.

 

[Rie]

Vet precis var det är.

Jo, jag vet. Han räknade upp den by jag bodde i då, det var därför jag hajade till och började lyssna på allvar.

 

[Lena Furberg]

Å jösses

Jag bor i en håla. Eller snarare en mil utanför. Här är just nu bedövande onödigt vackert.

Tre minuter med bil och jag är på ett kulturhus som presenterar nationellt och internationellt kända artister. Vi har konst världsklass varje sommar. Gratiskonsterter i kyrkan med solister av hög klass. Den lilla kommunen rymmer flera dussin körer, kammarmusik och klassiska konserter. Ett nyöppnat nöjesställe ett par km bort har nationellt stora populärartister varje sommar. Och även vintertid - fast med mindre publik pga platsbrisen.

Möjligen att fine dining -utbudet är aningen begränsat. Vi har bara ett par kök med riktigt högklassig mat....

Jag bor snorbilligt och har inte längre till huvudstaden att jag faktiskt dagpendlat dit en period.

Jag kan bli rejält trött på den sortens förakt som du med jämna mellanrum häver ur dig om glesbygd och landsbygd. Som om det vore färre intellektuella, färre politiskt aktiva och fler idioter än i stan. Vilket för oss som bor här är rent löjeväckande.

Jag upplever att IDAG (inte för 30 år sen) jobbar man mer aktivt i glesbygd och i Norrland med just det du beskriver. Man gör verkligen det mesta och bästa av allt. Och det fungerar. Där finns ofta, numera, en företagsanda som är riktigt häftig och rolig och imponerande.

 

[Sar]

Det där med det vackra har jag funderat över. Man ser det ofta här på buke, folk skriver om hur vacker natur och vacker utsikt de har. Och man ser det ju på facebook.

Förutom att jag inte är särskilt lättflörtad när det kommer till grönskan, så fattar jag inte det där med det vackra. Vad ska man ha det till? Det är ju bara där! Helt stillastående, liksom!

(Tittar belåtet ut på betongväggen utanför köksfönstret. Innanför den bor människor, som tillsammans med alla oss andra skapar den stad jag bor i.)

Själen fröjdas och gläds! Sånt som är vackert, sånt som växer ger mig energi och glädje. Att stirra in i betong skulle tära på själen, sånt står jag ut med men det ger mig ingen glädje. Jag ser inger motsatsförhållande i att både glädjas av naturen OCH av människorna ( och djuren!)

 

[Jeps]

Det värsta jag varit med om var i Färnebofjärdens nationalpark . Där jag bodde i Uppsala var det dessutom mer mygg än vad det är här. Det kanske är mycket mygg på en del platser i norrland ja, men det är det ju söderut också .

Även om jag tillbringat somrarna i kanten av en myr i finländska lappmarken har jag aldrig varit med om maken till den där kvällen i den Småländska skogen.

 

[Sar]

Fast det är mer komplext än så, jag är medveten om att Kiruna har ett ypperligt kulturliv och mycket spännande saker som sker i mötet mellan tre nationaliteter och ishotellet i Jukkasjärvi är bara helt fantastiskt. Men, och det tror jag är egentligen är det viktigaste, om man vill komma in i gemenskapen och få ett socialt umgänge som är jätteviktigt för mig, så handlar det ändå om en jakt-skoter-frilufts-manskultur som jag har extremt svårt för. Visst, jag anpassar mig givetvis, jag äger ett par haglöfsbyxor till och med, eller om det är fjällräven kanske, men när det kommer till kritan blir jag vansinnigt trött på att inte passa in riktigt. Jag känner mig som en rund boll som ska in i ett fyrkantigt hål. Det jag vill prata om duger inte liksom, för jag kan inget om skotermärken eller om jaktvapen. Det handlar ytterst som vanligt om klass och kön. Och det är så himla trist bara.
För ett tag sedan var jag bjuden på en stor middag i jobbet. Jag är van sedan uppväxten hur man uppför sig i sociala sammanhang, jag är vansinnigt duktig på att åstadkomma socialt vackert väder och under denna stora middag upplevde jag mig som en total alien. De övriga där de allra flesta var infödda och inbitna norrlänningar ville supa och inte snacka skit, på en finare middag. Redan där skar det sig. Jag blir uppfattad som en tokig 08:a som pratar för mycket och som engagerar mig för mycket i för mig viktiga frågor. Att hålla käften, vara lungn, och uppföra sig som en kvinna ska, och åka skoter tycks vara grejen här, på djupet alltså. Nå det kanske mer är ett alndsbygdfenomen är just ett norrlandsfenomen det här.

Det känns som att du kommit helt på kant med människorna runtom dig. Jag hade göra velat vara en fluga på väggen på den middagen för att se om vi hade haft samma upplevelse.
Det låter verkligen som att det är dags för dig att flytta, det låter som att det är ohållbart

 

[Kattennizze]

Å jösses

Jag bor i en håla. Eller snarare en mil utanför. Här är just nu bedövande onödigt vackert.

Tre minuter med bil och jag är på ett kulturhus som presenterar nationellt och internationellt kända artister. Vi har konst världsklass varje sommar. Gratiskonsterter i kyrkan med solister av hög klass. Den lilla kommunen rymmer flera dussin körer, kammarmusik och klassiska konserter. Ett nyöppnat nöjesställe ett par km bort har nationellt stora populärartister varje sommar. Och även vintertid - fast med mindre publik pga platsbrisen.

Möjligen att fine dining -utbudet är aningen begränsat. Vi har bara ett par kök med riktigt högklassig mat....

Jag bor snorbilligt och har inte längre till huvudstaden att jag faktiskt dagpendlat dit en period.

Jag kan bli rejält trött på den sortens förakt som du med jämna mellanrum häver ur dig om glesbygd och landsbygd. Som om det vore färre intellektuella, färre politiskt aktiva och fler idioter än i stan. Vilket för oss som bor här är rent löjeväckande.

Jag har aldrig sagt eller skrivit att folk på landsbygden är mer korkade än andra!(jag vet att hänvisade till Petruska men jag tog åt mig lite) Det vore ju helt galet. Jag tycker verkligen att vi ska ha en landsbygdspolitik som i Norge, det är helt bedrövligt hur avfolkningen på landsbygden sker idag. Jag skulle aldrig som resten av min familj vilja bo i Stockholms innerstad, däremot beskriver jag något som jag uppfattar som ett väldigt norrländskt landsbygdsfenomen, eller egentligen är det faktiskt kanske ett mer norrländskt fenomen eftersom den kulturen jag beskriver också i allra högsta grad finns i städerna också.

 

[Kattennizze]

Det känns som att du kommit helt på kant med människorna runtom dig. Jag hade göra velat vara en fluga på väggen på den middagen för att se om vi hade haft samma upplevelse.
Det låter verkligen som att det är dags för dig att flytta, det låter som att det är ohållbart

Nja, riktigt så illa är det inte. Jag brer på en hel del för att det är lättare att se vad jag verkligen tycker och känner. Jag hade rätt trevligt ändå och ingen som inte känner mig väldigt väl märkte säkert något. Men ibland är det viktigt att skriva ner för att man får fram nyanser på ett annat sätt, märker jag.

 

[Ray]

Jag upplever de Skånska vintrarna som jobbigare än de Norrländska på många sätt; här är det grått, blött och isigt, ytterst sällan nån riktig snö. Dvs det är mörkare än jag upplevde norrlandsvintrarna, pga snön som lyste upp. Här i Skåne finns det INGET man kan göra om vintern, såvida det inte smäller till i februari och blir skridsko-is en kort period. Allt jag gör här är att torka grus från en nersmutsad hund, och glo ut i det gråa och längta efter våren - som kommer tidigare än i Norrland tack och lov. Ska det vara vinter kan det lika gärna vara rejält, med djup snö som man åtminstone kan åka skidor på, och som ljusar upp tillvaron lite.

Så, det är blandade känslor; vintern här är kortare men jobbigare.

Men amen säger fd västerbottning numera skåning!!
Vinter i Skåne är säääämst. Lera så långt ögat når. Tur den är rätt kort för mörkare tillvaro finns inte...

 

[Petruska]

Det här är så intressant, för jag fungerar precis tvärtom och lägger en väldig vikt på det visuella, samtidigt som jag är rätt asocial och nöjd i mitt eget sällskap. Jag bor centralt i en liten stad som förvisso är vacker men känslan av alla människor och vägar ge mig lite klåda. Däremot får jag verkligen inte nog av naturen; de skånska slätterna när rapsen blommar, vattenfall och små forsar, när himmel möter hav, dimma över åkrar i septembergryning, österrikiska alper, värmländska skogar, blekingsk skärgård...

Jag lägger också hyfsad vikt vid det visuella/estetiska. Men en lantlig utsikt berättar ju för mig att livet står helt still. Jag blir färdig med det på ingen tid alls, som utsikt betraktat. Sen vill jag GÖRA något.

 

[Cilva]

Men en lantlig utsikt berättar ju för mig att livet står helt still. .

Det där beror nog på att du tittar på andra saker än den som uppskattar utsikten. Min utsikt berättar inte att livet står helt still. Den berättar saker som att veden för nästa år är klar (det var definitivt ingen som stod still när den gjordes), att en hage är iordningställd så att vi slipper sly för rätt lång tid framöver, om grannen har eld i bastun (och om man alltså kan få basta), att harungen som synts till tidigare antingen flyttat eller blivit mat och sådana saker.

Det handlar väl om vad man finner intressant helt enkelt.

 

[Septicemia]

Jag lägger också hyfsad vikt vid det visuella/estetiska. Men en lantlig utsikt berättar ju för mig att livet står helt still. Jag blir färdig med det på ingen tid alls, som utsikt betraktat. Sen vill jag GÖRA något.

Och jag känner att en utsikt med just landsbygd, eller enbart natur utan bebyggelse, är mer levande än något annat och inget jag tröttnar på. Det jag helst gör kräver just den där sortens omgivningar så jag delar inte din åsikt om att det är en sysslolös plats i förhållande till staden.

 

[escodobe]

Den här tråden påminner mig om förhållandet med den förra personen jag var sambo med.
När Vi bodde i stan led han "det finns ju inget att göra här".
Vi flyttade till ett hus långt in i en skog.
Då led jag "Det finns ju inget att göra här"...

 

[escodobe]

Jag har svårt att tänka mig att bo någon annanstans än Göteborg. Det enda problemet är att Göteborg ligger där det ligger och inte högre upp. Jag skulle så älska att ha vintrar med snö.

 

[Petruska]

Och jag känner att en utsikt med just landsbygd, eller enbart natur utan bebyggelse, är mer levande än något annat och inget jag tröttnar på. Det jag helst gör kräver just den där sortens omgivningar så jag delar inte din åsikt om att det är en sysslolös plats i förhållande till staden.

Så sett både rider jag ju och odlar en del. Så jag kan underhålla mig själv även i lantliga miljöer. Men det är det där att just utsikten och vyerna skulle vara ett argument för landsbygden i sig, som ofta förvånar mig. Jag har fb-vänner som lägger upp bilder på sin iofs mycket natursköna utsikt, och uppenbart är stolta och glada - och jag blir liksom tom i mitt inre.

 

[Anders]

Jag upplever de Skånska vintrarna som jobbigare än de Norrländska på många sätt; här är det grått, blött och isigt, ytterst sällan nån riktig snö. Dvs det är mörkare än jag upplevde norrlandsvintrarna, pga snön som lyste upp. Här i Skåne finns det INGET man kan göra om vintern, såvida det inte smäller till i februari och blir skridsko-is en kort period. Allt jag gör här är att torka grus från en nersmutsad hund, och glo ut i det gråa och längta efter våren - som kommer tidigare än i Norrland tack och lov. Ska det vara vinter kan det lika gärna vara rejält, med djup snö som man åtminstone kan åka skidor på, och som ljusar upp tillvaron lite.

Så, det är blandade känslor; vintern här är kortare men jobbigare.

Vintern är väldigt kort i Skåne, sen är den ombytlig, ena året kan det i feb-mars vara -20 och snö så det inte går att komma ut ens med traktor och året efter kan vårbruket ha startat vid samma tid.