Ni som bor i typ Kiruna!

[Korven]

Jamen ärligt, åka tio mil till närmsta håla och bara se tall, gran, tall, gran, skruttet ödehus, tall, gran, mera tallar...kul, not so much.

7 mil och köpa en korv, sju mil tillbaka. Ja vi spanade efter killar också lite .

 

[Korven]

Jag har en vän som bor en bit utanför Umeå, så det är ju en bra bit upp iaf. Hon älskar snön på vintrarna, de ljusa somrarna, att gå med hundarna i skoterspåren, naturen i det stora hela, lugnet osv. Avstånden har hon inga problem med. Den vännen blir stressad av Stockholmsförorter med allt som finns där.

Själv bor jag i Stockholmsförort men har bott i Piteå och Boden. Jag hatade mörkret, snön, mörkret, kylan(!) osv. Att behöva åka 2 mil för att komma till närmsta bensinmack kändes väl sisådär... Däremot älskar jag stora skogar. Hade det gått att placera Piteå i höjd med Stockholm hade jag kunnat trivas, för då hade klimatet varit på en nivå jag gillat (ja, jag har någon tanke om att senare i livet flytta till utkanten av en mindre stad än Sthlm, som inte är så långt norrut).

Många gånger tror jag att man måste vara född där uppe för att kunna trivas med eländet Men undantag finns ju garanterat...
Själva avstånden tyckte jag dock inte var några större problem. I Stockholm har jag valt ett jobb med "ovanliga" arbetstider för att få en enkel resväg till och från jobbet. Uppe i norr går det ju faktiskt att hålla bilen rullandes och komma framåt även när andra är på väg till jobbet

Jag är ju född däruppe men trivdes inte med eländet. Jag var glad varje gång man ställde kosan mot söder efter 1 vecka semester. 10 mil till norska gränsen, 25 mil till Bottenviken, Huvva

 

[CaptainObvious]

Ehm ja, jag gör väl ungefär lika bra reklam som personen på första sidan Bor inte i Kiruan utan en bit söderut men sak samma. Det är kallt som fan åtta månader om året, mörkt som i en säck och det enda man lever för är att få en glimt av sommaren två, kanske tre dagar om året. Odlingarna dör varje år av köldslag, det finns aldrig något att göra som inte är friluftsliv, man får räkna med snö fram till midsommar och mygg tills man gråter, det är isolerat med enorma avstånd till allt man kan tänkas behöva...

Alltså det har sina fördelar med, tror jag. Har bott här mer eller mindre hela livet, det är.. väldigt vackert? Midnattssol och eh.. Jag vet inte, gillar man att skotta snö, glo på skog och köra skoter så javisst då kan man trivas gott. Folk är rätt snälla också, för det mesta.

/ Kaptenen - nu säljer jag fan huset

 

[Gnist]

Nu bor ju inte jag i Kiruna, men ändock i Norrland och för mig är det bästa stället i landet Älskar skogen, vidderna, alla små bäckar och skogstjärnar där man kan meta äldefisk, de ljusa sommarnätterna, den otroligt fina naturen, lugnet, tempot, att det inte är folk överallt, packade som jäktade sillar vartän man ska gå osv osv osv.

Sen har det sina baksidor också, men de väger lätt i jämförelse med allt som är bra

 

[avslutat medlemskap]

Skogen är för det mesta aptrist, det håller jag med om. Blötmyr är inte så upphetsande heller.

Här i mellansverige finns också både stora skogar och, tro´t eller ej, blötmyr, men allt är mycket mindre än däruppe.

Apropå "blötmyr" så ligger mitt lingonställe omgivet av sumpmark, det fick en kaxig stockholmare känna av när han på min varning sa. "jag går väl här så mycket jag vill, du äger inte allemansrätte,,,,, " och längre kom han inte innan han sjönk ner till midjan i gyttjan. Hans fru och barnen hade MYCKET roligt iallafall.
Ska man plocka lingon där så är det torrdräkt som gäller och tuvorna fullkomligt svämmar över av lingon.

 

[Laa]

Bleking som flyttade till Umeå för att plugga och drogs till Piteå av kärleken.
Jag trivs. Helt ärligt finns det som jag gillade av blekingenaturen här också: skog, sten och bergsknallar, mkt vatten. Myggen är något fler runt huset här i Piteå, och jag lider allvarligt av bristen på blandad lövskog och vår, men å andra sidan är ljuset på sommaren ljuvligt (dvs från mitten på maj till slutet på augusti), höstarna är fina, november är ett jävla mörker, allt blir bättre när snön kommer (lejd snöskottning is the shit!), och sedan kommer vårvintern. Sitta i en snödriva och sola och dricka varm choklad *mmm*
Ja, det är en bra bit till Stockholm osv (och till jobbet, 7 mil), men allt handlar ju om vad man vill ha ut av livet
Summa: funkar för mig.

 

[Elementary]

Jag bor i "knappt norrland" (Skellefteå) och tycker alltså att jag bor lite för långt söderut.
Jag är född och uppvuxen i Sthlm men med med en mamma och släkt från Ylitornio/Karunki/Tornio. Åkt dit under alla årstider som barn och älskat det varje gång. Så sjukt vackra miljöer, speciellt i Ylitornio.

Mörkret gör mig inget, alla tänder så många fina lampor, jag avgudar höstrusket i november och den vackra snön som vi oftast får i mängder kring jul lyser upp ordentligt i ett par månader. Sommaren är ljus och kort, tack och lov. Jag är en värmehatare in i märgen.
Avstånden gör mig inget heller. Har åkt långa sträckor hela livet. Det var 45 minuter till skolan på måndag morgon när vi hade varit hos pappa. Mamma skaffade särbo 30 mil bort som vi besökte stup i kvarten. Jag har haft distansförhållanden på 30 mil, 10 mil och 75 mil innan jag flyttade hit. Så, saker man vill ta sig till kan hamna långt bort var man än bor.

Och jaja, det finns mygg. Men man slipper fästingarna!

Edit: Andra halvan av släkten är från Geta på Åland. Där kan man snacka om att vara långt bort från ALLT.

 

[Lena Furberg]

Jag bor i "knappt norrland" (Skellefteå) och tycker alltså att jag bor lite för långt söderut.
Jag är född och uppvuxen i Sthlm men med med en mamma och släkt från Ylitornio/Karunki/Tornio. Åkt dit under alla årstider som barn och älskat det varje gång. Så sjukt vackra miljöer, speciellt i Ylitornio.

Mörkret gör mig inget, alla tänder så många fina lampor, jag avgudar höstrusket i november och den vackra snön som vi oftast får i mängder kring jul lyser upp ordentligt i ett par månader. Sommaren är ljus och kort, tack och lov. Jag är en värmehatare in i märgen.
Avstånden gör mig inget heller. Har åkt långa sträckor hela livet. Det var 45 minuter till skolan på måndag morgon när vi hade varit hos pappa. Mamma skaffade särbo 30 mil bort som vi besökte stup i kvarten. Jag har haft distansförhållanden på 30 mil, 10 mil och 75 mil innan jag flyttade hit. Så, saker man vill ta sig till kan hamna långt bort var man än bor.

Och jaja, det finns mygg. Men man slipper fästingarna!

Edit: Andra halvan av släkten är från Geta på Åland. Där kan man snacka om att vara långt bort från ALLT.

Åhh - GETA!! heart

 

[kossankaj]

Det där är väl ingen särskilt konstig sak även om man bor nere i de södra delarna? Jag bor på gränsen mellan Skåne och Småland och har ca 1,5 mil till närmsta bensinmack....

Ja jag bor i småland och här är också massa massa massa skog och långt till affärer och bensinmackar om man bor på landet

 

[Kattennizze]

Ja jag bor i småland och här är också massa massa massa skog och långt till affärer och bensinmackar om man bor på landet

Ja men ni har vår tamefan. Och lövskog. Och inte vintrar med -30 i flera dagar så luftrören kackar ihop totalt. och ni kan ha fruktträd, här växer ju inga körsbärsträd heller. Ja Sibirien är verkligen härligt. Sjöarna har ju is på vintern men då är det ju SNÖ på skiten så man inte kan åka långfärdsskridskor ändå (och säg inte att man bara kan ploga upp en liten plätt, det är principen vi talar om här).
Hoppas du @MacGyver menar Ånge-trakten som mellansverige och inte mälardalen eller sörmland eller dylikt för det är INTE mellansverige utan då behöver du vara i norrland..

 

[avslutat medlemskap]

Ja men ni har vår tamefan. Och lövskog. Och inte vintrar med -30 i flera dagar så luftrören kackar ihop totalt. och ni kan ha fruktträd, här växer ju inga körsbärsträd heller. Ja Sibirien är verkligen härligt. Sjöarna har ju is på vintern men då är det ju SNÖ på skiten så man inte kan åka långfärdsskridskor ändå (och säg inte att man bara kan ploga upp en liten plätt, det är principen vi talar om här).
Hoppas du @MacGyver menar Ånge-trakten som mellansverige och inte mälardalen eller sörmland eller dylikt för det är INTE mellansverige utan då behöver du vara i norrland..

Mellansverige är Sörmland och mälardalen, sen kommer två mörker benämnda "Södertälje" och "Stockholm" innan norrland kommer.

 

[Dressyrtjejen_97]

Mellansverige är Sörmland och mälardalen, sen kommer två mörker benämnda "Södertälje" och "Stockholm" innan norrland kommer.

Förlåt men hahahaha

 

[skiesabove]

Det går inte att jämföra Kiruna med Luleå. Kiruna är en extrem stad, för de som antingen älskar vintersport eller att jobba eller helst båda. Jag bodde där i lite mer än ett halvår och vantrivdes enormt.

Luleå däremot! Angenäm stad av lagom storlek. Helt klart en fördel att gilla vintersport även här, men åtminstone ingen polarnatt.

Jag bor numera mellan Luleå och Piteå och älskar det här. Vi bor superlantligt men har bara en kvart med bil till köpområdet, 20 minuter till Luleå centrum. 25 till Piteå centrum. All shopping jag behöver finns, eftersom jag ändå beställer det mesta online och allt man kan förställa sig går att beställa online numera.

Skitmysig by med andra hästfolk och barnfamiljer.

Enda nackdelen med Luleå är att husen är dyra! Man får en gigantisk hästgård i Skåne för priset av en villa i Luleås "förorter".

Hästtävling vet jag inte så mkt om annat än att det hålls regelbundet tävlingar inom "fyrkanten" (Luleå Piteå Älvsbyn Boden).

 

[Korven]

Jag bor i "knappt norrland" (Skellefteå) och tycker alltså att jag bor lite för långt söderut.
Jag är född och uppvuxen i Sthlm men med med en mamma och släkt från Ylitornio/Karunki/Tornio. Åkt dit under alla årstider som barn och älskat det varje gång. Så sjukt vackra miljöer, speciellt i Ylitornio.

Mörkret gör mig inget, alla tänder så många fina lampor, jag avgudar höstrusket i november och den vackra snön som vi oftast får i mängder kring jul lyser upp ordentligt i ett par månader. Sommaren är ljus och kort, tack och lov. Jag är en värmehatare in i märgen.
Avstånden gör mig inget heller. Har åkt långa sträckor hela livet. Det var 45 minuter till skolan på måndag morgon när vi hade varit hos pappa. Mamma skaffade särbo 30 mil bort som vi besökte stup i kvarten. Jag har haft distansförhållanden på 30 mil, 10 mil och 75 mil innan jag flyttade hit. Så, saker man vill ta sig till kan hamna långt bort var man än bor.

Och jaja, det finns mygg. Men man slipper fästingarna!

Edit: Andra halvan av släkten är från Geta på Åland. Där kan man snacka om att vara långt bort från ALLT.

Fästingarna är på väg norrut

 

[CaptainObvious]

Det där är väl ingen särskilt konstig sak även om man bor nere i de södra delarna? Jag bor på gränsen mellan Skåne och Småland och har ca 1,5 mil till närmsta bensinmack....

1,5 mil? Det kan man ju cykla.. Här är vi sisådär fem mil eller så
Vill man ha barn så har man förlossningen två timmar bort. Om det är bra väder. Sjukhuset likaså. Fast ja å, jag klagar inte, tänkte inte skaffa avkommor och vi har iallafall inte trettio mil som i inlandet..

 

[bettysmatte]

1,5 mil? Det kan man ju cykla.. Här är vi sisådär fem mil eller så
Vill man ha barn så har man förlossningen två timmar bort. Om det är bra väder. Sjukhuset likaså. Fast ja å, jag klagar inte, tänkte inte skaffa avkommor och vi har iallafall inte trettio mil som i inlandet..

Nej, jag tycker ju verkligen inte 1,5 mil är långt heller. Det är vad jag har till bensin, mataffärer, jobbet, diverse andra affärer där man kan handla "det mesta". Jag tycker att det är superlyxigt att bo mitt ute på landet - 200 meter till närmsta granne - och ändå inte behöva köra längre än 1,5 mil för att komma till civilisationen.... Helt perfekt!

 

[Lingon]

Mellansverige är Sörmland och mälardalen, sen kommer två mörker benämnda "Södertälje" och "Stockholm" innan norrland kommer.

Äh, allt norr om Hallandsåsen är ju norrland! Det vet ju varenda skåning

 

[Björk]

Bor inte i Norrland, men har tillbringat mycket tid som barn där. Dels utanför Boden (där mina farföräldrar bodde och pappa är uppvuxen) och även i södra Lappland precis vid gränsen till Ångermanland på den gård där min morfar växte upp.
Bodentrakten lockar inte, farmor och farfars stuga låg fint i skogen, men fy f-n...det var alltid säsong för några insekter, beroende på när man åkte fick man välja mellan knott, mygg eller broms. Eller en blandning av dessa. Att vara ute handlade om att smörja in sig med myggmedel och klä sig så täckande som möjligt oavsett on det var varmt o skönt den dagen.

Och Boden då... näääää. Skulle jag vara så långt norrut så skulle möjligen Piteå eller Luleå kunna vara ens påtänkt. Kustnära och förmodligen mer blåsigt så insekterna blåser bort.

Men så har vi då gårde vid Ångermanälven där min gammelfarmor o gammelfarfar bodde. Det är mitt paradis, min dröm och när jag kommer dit så känner jag mig "hemma" fast jag aldrig bott där. Dels ligger gården fantastiskt och sen är det säkert barndomens skimmer som vilar över minnena därifrån. Alla i släkten delar på gården och vid midsommar och marknadstid (Åsele) så har man garanterat sällskap av 10- 30 kusiner, sysslingar, mor- och farbröder mfl. Vill man vara ifred så kan man åka dit någon annan vecka och ha gården för sig själv.

När vi var där sist för två år sen så sa jag till maken på vägen hem "bara så du vet, när jag blir pensionär så skaffar jag ett hus i Norrlands inland, vid en älv och flyttar upp".

 

[avslutat medlemskap]

Äh, allt norr om Hallandsåsen är ju norrland! Det vet ju varenda skåning

Ja här går isbjörnarna fritt på gatorna.
Förresten, allt söder om Jönköping tillhör Danmark, det vet ju varenda människa.

 

[Niyama]

Jag bor visserligen väldigt långt från Kiruna, men i alla fall Norrland (Jämtland). Jag älskar skogen, älvarna, fjällen, lugnet . Att det är snö på vintern som lyser upp och man inte måste traska runt i mörker och regn hela vintern. Frös mer i Uppsala än här för man blev ju alltid blöt av regn. Jag är mest road av fjällkedjan, mot kusten finns det iofs fina platser men inte alls som fjällen. Är inte särskilt mycket mygg här, har bott på många ställen som varit värre. Några få dagar per år har det varit jobbigt mycket, och nere vid älven kan det vara jävligt. Och så finns typ inga ormar, det är det bästa.

Ska man ha häst är det dock värdelöst att bo där jag bor. Och även om jag inte bor så långt norrut så är det relativt långt till allt. 11 mil till närmsta stad och det går fyra tåg om dagen (fem om man tar buss en bit)... Jag har lärt mig tålamod i alla fall .

Jag är uppvuxen i Södertälje men har alltid älskat fjällen, och sen jag slutade med hästar har jag alltid velat bo här. Det har blivit hemma nu och det vore en mardröm att bo i Sthlmstrakten igen.