Alltså, att flytta (även en längre sträcka) någon gång under sin uppväxt är ju sådant som många barn upplever och i normalfallet verkar klara av. (Jag vet att dina barn har vissa svårigheter, men ändå.)
Själv växte jag upp i Småland, under det att mina föräldrar i stort sett avskydde Småland. Nu vet jag ju inte hur det hade påverkat mig att flytta, men jag vet att det inte är entydigt positivt att ha föräldrar som avskyr den trakt som samtidigt är den miljö de erbjuder sina barn. Det gav mig inte heller särskilt användbara redskap för att hantera omgivningen.
Deras synpunkter var ungefär som dina, att smålänningarna var lite lagom obildade och ägnade orimligt mycket tid och energi åt att bygga om sina hus, plocka svamp och fiska och dessutom var de frireligiösa nykterister, till stor nackdel för restaurang- och kulturlivet.
Jag tog inte skada, men det var heller ingen fördel för mig att de förhöll sig så distanserat till den verklighet jag hade att hantera.
Jag har också svårt att se något positivt i att bo i en trakt man föraktar utan tycker att man bör flytta på stört (om möjligt). Dessutom kletar man antagligen ut sina värderingar även på sina barn, oavsett hur mycket man än tänker på att inte göra det, vilket gör det svårt för barnen att få en ärlig chans till den egna upplevelsen av trakten. Bomiljön är viktig för mig så jag kan tänka mig att det är oerhört tärande för själen att inte kunna uppskatta den trakt man bor i för det den är.