Ni som är helt oreligiösa - dop?

[Kilauea]

Kan tillägga om mig själv att jag varken är döpt, konfirmerad eller medlem i svenska kyrkan. Och tacksam att mina föräldrar valde att inte döpa mig.

Tyckte det var hemskt i skolan när folk konfirmerade sig för att få presenter (jo, mina klasskompisar sa så).
Likaså blev jag (ännu mer) avskräckt för dop och kyrklig vigsel efter att ha varit på såna.

 

[Flixon]

Vi har inte döpt vårt barn, det känns helt främmande för oss båda eftersom ingen av oss är troende eller medlemmar i svenska kyrkan. Jag har väldigt svårt för kyrkliga ceremonier i huvud taget, det känns heltokigt när jag inte tror på orden som sägs eller syftet med dem. Vi gifte oss för övrigt borgerligt och ingen av oss är konfirmerade.

Namngivningsceremoni kändes helt enkelt överflödigt för vår del, namnet får hon ju ändå.

 

[Amha]

Angående konfirmationen tyckte min pappa att jag skulle konfirmera mig för presenterna (säkert för att han ville att vi skulle få hålla en fest). Jag själv tyckte att jag hade bättre saker för mig att plugga bibeln efter skolan och åka till tyskland och glo på koncentrationsläger med en alkispräst som tydligen glömt någon grupp elever någonstans på en sådan resa och dessutom såg sitt tillfälle att kröka på på kvällarna. Det jag hörde var att man konfirmerades för att få åka på den där resan (slippa skolan) och få presenter. Min bror konfirmerades inte, syrran nådde aldrig den åldern men jag tror inte att hon hade gjort det.

Däremot gifte vi oss i kyrkan. Jag, mannen och barnen var där på drop in. Anledningen var att det var ett par månaders kö till borgerlig och av juridiska skäl brann det lite i knutarna. Prästen pratade även om det med att vara ateist, helt neutralt, men gav sin egen tolkning av de bibelcitat han kom med när själva vigseln var avklarad. Det var något med kärlek och ta hand om varandra och vad det var.

 

[sicx]

Min onge döptes icke och det var inget snack om saken, vi meddelade släkt långt innan hon föddes att det blir inget med något dop.

Vi hade en "namngivning/välkommen till världen"-fest i min mormor och morfars trädgård och det var mest för att våra släkter skulle få anledning att träffa varandra och kiddot. Annars hade vi inte haft någon tillställning alls.

För mig och sambon som båda är ateister fanns det ingen anledning att stå i en kyrka med vårt barn och lova in henne i en religion vi själva inte ens kan stå för, jag tycker det vore väldigt märkligt.

Jag förstår att det är tradition även för icke-troende att döpa och konfirmera, men jag tycker inte att det är anledning nog att inte fundera över varför man gör det och varför man tycker det är okej att delta i när man inte står för det som sägs. Det är konstigt att människor som annars är så anti religion och religösa människor kan stå i en religös byggnad och lova saker utan en tanke på vad man håller på med.

Det funkar för mig inte med "det är ju fint" som anledning. Det var fint i min mormor och morfars trädgård också.

 

[Inte_Ung]

Jag är inte Kristen men döpt då min mamma är Kristen.
Mina barn döptes inte som bebisar men 2 av dem döpte sig i samband med sina konfirmationer.
Den äldre av dessa 2 döpte och konfirmerade sig som vuxen.
Det 3dje barnet är agnostiker vilket jag också brukar kalla mig.
Mitt förhållande till Gudarna är dock mer komplicerat än så.
Min sambo är Kristen och min Ex-make, de 2 äldsta barnens far, är ateist.
Jag går ofta i Kyrkan eftersom att jag uppskattar litet andlighet.
Men jag gick ur den när det var som mest bråk runt kvinnliga präster och blir nog inte antagen som medlem nu igen.
Det är möjligt att jag tror på någon sorts Gud eller flera, men det där med Jesus är överkurs för mig.

 

[Zewz]

En fråga till er som inte är religiösa/troende.

Jag och min sambo är inte religiösa alls. Vi har klurat på det där med dop även om det är ett tag kvar till barnet kommer. Det skulle kännas fel på något vis att lova in barnet i allt det där när det är något vi inte tror på, även om det är en fin tradition.

Så, har ni döpt ert barn trots att ni inte är troende? Om ja, varför?

Ni som inte har gjort det utan istället tex haft namngivningsceremoni/annat(?), hur har släkt reagerat på det?

Äldre släkt tycker säkert att man ska döpa, om så bara av tradition, men vi kommer givetvis göra som vi vill.

Våra barn är inte döpta.
Äldre släktingar kanske undrar, samt mina kollegor i svenska kyrkan men det är ingen som ifrågasatt det hela.
Har en vän som lät döpa sina "för de måste ju få ett namn!"

Mina föräldrar är frireligiösa och de tillämpar ju vuxendop vilket jag tycker är mer lämpligt.
Vill mina flickor sen konfirmera sig är det inget konstigt att låta dom döpa sig som en del av den undervisningen.

 

[Ninnurur]

Vi hade namnkalas. Ett tillfälle för släkt och vänner att träffa barnet och skriva en välkomsthälsning i hennes bok. Och ett bra tillfälle för tårta den enda som invände var sambons mormor som ideligen frågade när hon skulle få sitt namn? När jag till sist svarade att det fick hon på mitt bröst på förlossningen så var det det sista vi hörde om det sambon hade dessutom gått ur kyrkan, vi hade borgerlig begravning för honom.

 

[sassiball]

Våra barn är inte döpta. Jag har lite funderingar kring kristendomen, vill inte kalla mig varken troende eller ateist, men mer åt troende. Barnens far är ateist.

När äldsta barnet var nyfödd orkade jag inte ta tag i något dop, kände mig inte alls stark nog för att ordna med det och därför blev det inget. Sen blev det naturligt att även de andra två barnen inte döptes. Nu ångrar jag att jag inte tog tag i dopet redan vid första barnet, jag tycker det är jättetråkigt och lite sorgligt att våra barn inte är döpta.
Nu är de två äldsta lite större och vi kan prata om dop och tro ibland. De vet att de kan döpa sig senare.

 

[Andromedae]

Mitt barn är inte döpt.

Jag är döpt som bebis, men har inte konfirmerat mig. Barnets pappa är döpt inför sin konfirmation. Borgerlig vigsel, så klart.

 

[Rhinos]

Både jag och sambon är döpta, jag är konfirmerad men vi har båda gått ur kyrkan i efterhand. Vi är inte kristna och anser att traditioner som vi inte står för inte är värda att fira. Tycker inte att ceremonin är vacker eller fin på något sätt och kan absolut inte stå för det.

Sonen är därför inte döpt av ovan nämnda anledningar. Känner mig för övrigt inte alls bekväm med att vara i en kyrka under sådana tillställningar (att besöka för historiska eller kulturella syften kan dock vara intessant).

 

[Krumelur]

Jag är 50 år och inte döpt. Mina föräldrar var inte religiösa, gifte sig borgerligt ,de hade kristna föräldrar men de ville att jag skulle få välja själv.
Ville jag ha en religion så skulle jag få välja religion själv.
Det är banne mig en av de bästa saker mina föräldrar gjort. Inte tvingat in mig in i en "tradition" .
När vi svennar t.ex. tycker att hedersproblematik är jättehemskt och tycker att tjejerna självklart ska lämna sina "galna" familjer så är det ändå många av oss som döper våra barn för " det ska man" " alla andra gör det" " Vad ska farmor säga". Dubbelmoral.
Någon i början av tråden skriver att det aldrig kan vara dumt att vilja någon väl (= som att döpa en person kristet) Jag funderar på om samma person skulle tycka att det var lika stort bevis på godhet/ vilja någon väl, om det handlade om en judisk/ muslimsk/ eller somalisk tradition?
- Jag är ateist, och jag tycker att barnet ska ha en fantastisk namngivningsfest!

 

[Grazing]

Någon i början av tråden skriver att det aldrig kan vara dumt att vilja någon väl (= som att döpa en person kristet) Jag funderar på om samma person skulle tycka att det var lika stort bevis på godhet/ vilja någon väl, om det handlade om en judisk/ muslimsk/ eller somalisk tradition?
- Jag är ateist, och jag tycker att barnet ska ha en fantastisk namngivningsfest!

Sålänge inte någon skadas av det så är det aldrig fel att vilja någon väl. Vad jag vet så skadar inte ett dop barnet på något vis.

 

[Vallmo]

Jag är inte aktivt kristen.
Däremot skulle jag nog inte vilja kalla mig 100% icke troende heller. Jag är något mittemellan, tror jag. Men jag vet vad kristendom handlar om och jag har koll på hur det mesta funkar i kyrkan.

Jag var mycket aktiv i kyrkan som barn och tonåring. Sjöng i kör som arrangerades av svenska kyrkan, var på körläger, var med på gudstjänster (kl 10 på söndagsmorgnar ) konfirmerades i samma kyrka och döptes i samband med det eftersom jag inte var döpt som barn.
Jag läste även Bibeln, både nya och gamla testamentet.
Jag kunde och kan fortfarande i princip alla böner och psalmer av dom vanligaste.
Allt detta var ett eget val då mina föräldrar inte var särskilt troende.
Kom ihåg att jag inte fick ge en av oss inspelade skiva i julklapp till min morfar eftersom han var kommunist och anti all religion.

Med bakgrund av detta kändes det rätt konstigt att mina syskon och min pappa har gift sig i kyrkan, syskonen har döpt sina barn och konfirmerat sina barn i kyrkan.
Ingen av dom är troende eller studerar kristendomen aktivt ändå står dom där och tar emot Guds ord.
Jag själv har inte ens haft en tanke på att döpa mina barn eftersom jag inte är aktivt kristen. Dessutom lever jag i synd Men skulle jag gifta mig så blir det nog inte kyrkan.

Jag tror allt sånt där går i vågor, ibland är det poppis med kyrkan och ibland inte.
Jag tror till exempel den här hypen med att döpa sina barn kom till efter att kungafamiljen döpt sina barn. Efter det hade var och varannan dop, i alla fall i mina kretsar.

 

[landet]

både jag och min man är icke troende. För oss var det en självklarhet att inte döpa lillan.
Detta var enligt mina svärföräldrar helt förkastligt. Svärmor till och med kallade oss hedningar.

Det jag irriterar mig mest på med kyrkan är att de prackar på små barn deras tro. Här i byn hämtar kyrkans personal barnen för kyrkansbarntimmar en gång i veckan från dagis och fritis. Jag anser att skola och dagis ska vara religonsfritt och det blir det inte när de lockar med massor av lek och pyssel.
Barnen är för små för att avgöra om de tror på kristna tron eller ej.

 

[Jenka]

En fråga till er som inte är religiösa/troende.

Jag och min sambo är inte religiösa alls. Vi har klurat på det där med dop även om det är ett tag kvar till barnet kommer. Det skulle kännas fel på något vis att lova in barnet i allt det där när det är något vi inte tror på, även om det är en fin tradition.

Så, har ni döpt ert barn trots att ni inte är troende? Om ja, varför?

Ni som inte har gjort det utan istället tex haft namngivningsceremoni/annat(?), hur har släkt reagerat på det?

Äldre släkt tycker säkert att man ska döpa, om så bara av tradition, men vi kommer givetvis göra som vi vill.

Jag hade kunnat tänka mig döpa av tradition. Sambon kände att det skulle vara humbug så vi hade namngivning. Inga negativa reaktioner, ingen släkt som är troende och folk var nog mest glada att ses.

 

[Lo_]

Vi döpte inte vår dotter, på mitt initiativ. Jag är själv odöpt och inte heller med i svenska kyrkan. Min sambo hade säkert tyckt "det var en trevlig tradition" om jag propsat på dop (hans äldre barn är döpt tror jag), men han har inte kommit med invändningar. Tror hennes farfar gärna sett att hon döptes men varken han eller någon annan har nämnt något om det.

Jag tycker att valet av eventuell religion ska vara hennes egna.

 

[Suspiria]

Svärmor till och med kallade oss hedningar.

Förlåt men, . Hur mottog ni det?

Jag tror svärmor skulle tycka det var synd, och kanske mormor, men vi kommer säga som det är gällande vår tro och att vi då hellre har en namngivningsceremoni.

 

[landet]

Förlåt men, . Hur mottog ni det?

Jag tror svärmor skulle tycka det var synd, och kanske mormor, men vi kommer säga som det är gällande vår tro och att vi då hellre har en namngivningsceremoni.

min man blev rejält irriterad jag mest skrattade åt henne.

 

[athena_arabians]

både jag och min man är icke troende. För oss var det en självklarhet att inte döpa lillan.
Detta var enligt mina svärföräldrar helt förkastligt. Svärmor till och med kallade oss hedningar.

Det jag irriterar mig mest på med kyrkan är att de prackar på små barn deras tro. Här i byn hämtar kyrkans personal barnen för kyrkansbarntimmar en gång i veckan från dagis och fritis. Jag anser att skola och dagis ska vara religonsfritt och det blir det inte när de lockar med massor av lek och pyssel.
Barnen är för små för att avgöra om de tror på kristna tron eller ej.

Jag utgår ifrån att föräldrarna godkänt det, annars är det f-n inte lagligt!

Något sådant finns garanterat inte här i byn, kyrkans personal här är enormt bra.

 

[Korven]

Sålänge inte någon skadas av det så är det aldrig fel att vilja någon väl. Vad jag vet så skadar inte ett dop barnet på något vis.

Hur vet du det? Barnet kanske tycker det är hemskt när det blir större