Jag är själv inte döpt, ej heller mitt yngre syskon. Däremot "tvångsmedlem" i kyrkan via födseln; som det var på den tiden. Jag gick ur när jag var 18. Min man gick ur kyrkan några år efter vi träffades (han hade tänkt det länge men det hade inte blivit av innan). Självklart döpte vi inte våra barn - för mig hade det varit lika märkligt som om vi hade skaffat dem medlemsskap i en seglarklubb, den lokala frikyrkan eller ett politiskt parti.
Eftersom ingen av oss tror på Gud och har aktivt gått ur kyrkan så hade det varit väldigt konstig (tycker jag) att döpa våra barn.
Vi hade heller ingen namngivningsceremoni. EN släkting sa skämtsamt något om att "men om JAG hade sagt att jag ville ni skulle döpa då?". Då klargjorde jag rätt snabbt att hen valde för sina barn, vi väljer för våra.
Jag har all respekt för dem som väljer ATT döpa sina barn, men om de är lika icke-troende som jag så skulle jag nog undra varför. Dopet är ju i allra högsta grad en religiös handling. Jag tycker nog att om man ska göra en religiös handling så bör man vilja just det - att det handlar om Gud och religionen. Annars bör man avstå. Den som har en tro av något slag och vill döpa sina barn ska självklart göra det.
Eftersom ingen av oss tror på Gud och har aktivt gått ur kyrkan så hade det varit väldigt konstig (tycker jag) att döpa våra barn.
Vi hade heller ingen namngivningsceremoni. EN släkting sa skämtsamt något om att "men om JAG hade sagt att jag ville ni skulle döpa då?". Då klargjorde jag rätt snabbt att hen valde för sina barn, vi väljer för våra.
Jag har all respekt för dem som väljer ATT döpa sina barn, men om de är lika icke-troende som jag så skulle jag nog undra varför. Dopet är ju i allra högsta grad en religiös handling. Jag tycker nog att om man ska göra en religiös handling så bör man vilja just det - att det handlar om Gud och religionen. Annars bör man avstå. Den som har en tro av något slag och vill döpa sina barn ska självklart göra det.