Ni som är helt oreligiösa - dop?

Jag är inte döpt och är tacksam för att mina föräldrar lät mig välja själv vilken tro jag skulle ha om jag skulle ha någon. Här influeras man helt klart av sina föräldrar såklart och hade de varit troende och aktivt religiösa hade jag kanske tyckt att det var helt ok att vara döpt men eftersom de inte var de så hade det kännts konstigt. Tydligen så ska min morfar har starkt ogillat att mina föräldrar inte lät döpa sina barn, något som jag inte tycker är något som han egentligen hade med att göra. Jag blev ändå medlem i Svenska kyrkan eftersom det var innan 1996 men valde att gå ur bara något år efter att jag fyllde 18. Jag kommer inte låta döpa min barn om jag får några (de får välja själva och jag kommer inte gifta mig i kyrkan heller och med största sannolikhet inte heller begravas kyrkligt.

Jag tycker att de texter jag hörde på det enda dop jag har varit på var starka och jag skulle aldrig som icketroende kunna stå där och höra någon säga så om mitt barn eller läsa texter som jag inte tror på i en kyrka. Det skulle känns helkonstigt och respektlöst. Att jag som odöpt var välkommen där kändes nästan konstigt i och med att de i princip sa att jag tillhörde mörkrets onda makter....
 
Du känns väldigt dålig påläst, i och med att du döper ditt barn i Svenska kyrkan så gör du samtidigt barnet till medlem i den svenska kyrkan. Sen måste barnet ta ett aktivt val och gå ur den Svenska kyrkan om den inte vill vara med som äldre. För oss kändes det som sagt rätt, men samtidigt är jag medveten om att det är ett val vi faktiskt har gjort åt vårat barn. Men du verkar inte vara medveten om det alls?
Jag är inte dåligt påläst, sen att du tycker en annan sak än mig är en annan sak. Jag anser inte att ett dop är skadligt för ett barn. Och jag anser att oavsett dop eller inte så är det upp till barnet att ta ett aktivt beslut huruvida den vill vara delaktig eller inte och leva som en kristen eller inte, det är helt och hållet upp till barnet. Det är sedan inte en jobbig grej att gå ur svenska kyrkan om man vill, det är inte dåligt heller att vara med i svenska kyrkan för att dom gör mycket gott. Kalla mig inte dåligt påläst för att du har en annan åsikt.
 
Jag är inte dåligt påläst, sen att du tycker en annan sak än mig är en annan sak. Jag anser inte att ett dop är skadligt för ett barn. Och jag anser att oavsett dop eller inte så är det upp till barnet att ta ett aktivt beslut huruvida den vill vara delaktig eller inte och leva som en kristen eller inte, det är helt och hållet upp till barnet. Det är sedan inte en jobbig grej att gå ur svenska kyrkan om man vill, det är inte dåligt heller att vara med i svenska kyrkan för att dom gör mycket gott. Kalla mig inte dåligt påläst för att du har en annan åsikt.
Men i och med att du har tagit beslutet att döpa ditt barn så har du aktivt tagit beslutet att barnet ska vara delaktig i Svenska Kyrkan, det spelar ingen roll om du tycker något annat, det är så fakta ser ut. Det handlar inte om tyckande för min del utan hur det rent juridiskt och praktiskt ser ut.
Du verkar inte riktigt förstå vad ett dop faktiskt innebär, utan tror att det är ditt tyckande som avgör dopets betydelse.
 
Jag är döpt, sambon är döpt samt vår son är döpt. Religösa är vi ej, troende jo men till viss del. Jag är inte komfirmerad men sambon är. Anser inte att jag prackar på min son någon religion. Jag kommer dock förklara för honom när han blir äldre vad dopet inneburit och sen får han själv avgöra om han vill vara medlem i kyrkan eller ej. Jag är medlem trots att jag inte aktivt besöker kyrkan. Men kan mitt årliga bidrag genom skatten göra någon skillnad så är det helt okey för mig.

Jag har aldrig lidit av att jag blev döpt när jag va bebis, förstår inte på vilken sätt jag skulle kunna lida? :p En annan sak är det väl isf om föräldrarna är väldigt troende och barnet far illa av religionen på något sätt. Då kan man ju börja diskutera lidandet.
 
Jag har inga barn, men har mycket svårt att se att jag skulle låta döpa eventuella framtida barn. Tror inte jag skulle vilja ha namngivningsceremoni heller..
Jag är själv döpt men gick ur kyrkan när jag fyllde 18. Konfirmerade mig inte, minns att prästen ringde och tjatade på mig och försökte locka med konfirmationsresor och annat kul men jag var redan då ganska bestämd i mina åsikter kring religion och tro ;)

Jag hade känt mig som en hycklare om jag lät döpa ett barn. Jag är fullt ut ateist och har ingen som helst koppling till kyrkan. Jag vill inte heller gifta mig i kyrkan eftersom det känns helt fel för mig.
 
Jag är döpt och konfirmerad, sambon är döpt, men vår unge är varken döpt eller namngiven vid någon ceremoni. Vi var helt på det klara med att vi inte skulle döpa barnet redan innan jag blev gravid. Under graviditeten knorrades det lite från både min och sambons mamma om att dop var fina, men de förstod väldigt snabbt att det inte var något vi tänkte göra.

Jag hade tankar på att ha någon slags namngivningsceremoni för att få en ursäkt att samla släkterna. Sedan kändes det mer och mer... inte fånigt, men inte så självklart som det hade känts innan barnet kom. Så det blev ingenting alls till slut.
 
.Anser inte att jag prackar på min son någon religion. Jag kommer dock förklara för honom när han blir äldre vad dopet inneburit och sen får han själv avgöra om han vill vara medlem i kyrkan eller ej. Jag är medlem trots att jag inte aktivt besöker kyrkan. Men kan mitt årliga bidrag genom skatten göra någon skillnad så är det helt okey för mig.

Jag räcker upp en hand här! Vi har gjort precis likadant, både sambon och jag är döpta vi är även konfirmerade båda två.
Min dotter kommer sedan själv få gå ur Svenska kyrkan om hon nu kommer att vilja det, jag kommer inte säga något om det. Men vill att hon ska veta vad hon är med i/kommer gå ur.
 
Att kyrkan och staten skildes åt var helt rätt. Av princip är jag emot tvångsrekryteringar. Detsamma gäller dop. Varför ska föräldrar få rekrytera sina spädbarn till en religion? Då tycker jag baptisterna har en mer sund inställning till dopet.

Att människor har behov av traditioner och ceremonier har jag full förståelse för, men inte på bekostnad av någon annans livsval. (Från medlemskap i kyrkan till politiska partier.) Enligt en inom kristendom mycket väl påläst vän så förespråkar inte Bibeln dop på småbarn. Barndop fanns inte från början. Det tror jag inte så många reflekterar över. Den religiösa vännen har valt att inte döpa sitt barn. Hennes barn är däremot välsignat, vilket kanske kan vara ett alternativ om man är kristen.
 
Seriöst? Tror du att kyrkorna går plus på att hålla bröllop? :rofl:
Oj vad otrevligt du svarar mig. Jag trodde i min enfald att kyrkorna tillät icke-religiösa gifta sig och döpa sina ungar för att de kände att de vinner nåt på det - ekonomiskt, andligt, vad vet jag. Du behöver knappast skratta åt mig, det är väldigt oförskämt och uppmuntrar knappast till att diskutera med dig. Med "gå runt" menade jag inte i strikta ekonomiska termer för övrigt - utan som i att hålla kyrkorna levande.

Om det nu är så att de flesta kristna känner sig superkränkta över att icke-kristna gifter sig i deras kyrkor bör de ju absolut ta upp det med sin lokala församling. Aldrig någonsin har jag träffat en (svensk) präst som haft någonting emot det, eller ens hört om en svensk kyrka som inte tillåter icke-kristna att gifta sig/döpa ungarna. Så där har du ju en diskrepans man som aktiv kristen bör göra nåt åt då.

Slutligen: Blir man som kristen kränkt över icke-kristnas kyrkbröllop bör man väl bli lika kränkt över alla icke-kristna som är medlemmar i kyrkan och betalar kyrkoskatt. Men det hör man sällan någon klaga över?
 
Dottern döptes ej o vi hade ingen annan cermoni helller. Hade lite fika m närmsta släkten bara :)

Ingen undrade varflr vi ej hade dop, inte ens mamma som är kristen. Iof frågade hon mig aldrig om konfirmering heller när jag var aktuell för det.

Jag själv är döpt men ej med i svenskakyrkan. Tror det beror på att mamma var finsk medborgare när jag föddes?
Står iaf finska församlingen som födelseort i mitt pass :P och aldrig betalat till svenska kyrkan. (ser dock kul ut i passet)

Kommer jag o sambo gifta oss så blir det borgerligt, helt enkelt då vi ej är troende.
 
Angående att fira barnet så gjorde vi väl typ det när han var ett halvår. Bjöd in släkten till "Andromedae fyller 22 och bebisen blir sex månader!". Massa tårta och gött. Men ingen namngivning, bara tillfälle för folk att träffa bebis :)
 
Oj vad otrevligt du svarar mig. Jag trodde i min enfald att kyrkorna tillät icke-religiösa gifta sig och döpa sina ungar för att de kände att de vinner nåt på det - ekonomiskt, andligt, vad vet jag. Du behöver knappast skratta åt mig, det är väldigt oförskämt och uppmuntrar knappast till att diskutera med dig. Med "gå runt" menade jag inte i strikta ekonomiska termer för övrigt - utan som i att hålla kyrkorna levande.

Om det nu är så att de flesta kristna känner sig superkränkta över att icke-kristna gifter sig i deras kyrkor bör de ju absolut ta upp det med sin lokala församling. Aldrig någonsin har jag träffat en (svensk) präst som haft någonting emot det, eller ens hört om en svensk kyrka som inte tillåter icke-kristna att gifta sig/döpa ungarna. Så där har du ju en diskrepans man som aktiv kristen bör göra nåt åt då.

Slutligen: Blir man som kristen kränkt över icke-kristnas kyrkbröllop bör man väl bli lika kränkt över alla icke-kristna som är medlemmar i kyrkan och betalar kyrkoskatt. Men det hör man sällan någon klaga över?
Ja jag skrattade för jag antog att alla visste att det var kostnadsfritt med både bröllop och dop. Självklart vill kyrkan att barn döps, ddt är så de ökar sitt medlemsantal. Bröllop är ofta en ren förlust affär men det finns en förhoppning om att brudparet ska skaffa barn och sen döpa det.
Om du hade läst mina inlägg så hade du även sett att jag vände mig emot att det var en kränkning men ifrågasätter hur man som förälder/brudpar väljer en religiös cermoni men vill att den ska vara lite oreligiös. För mig är det den mest intressanta frågan.
När det gäller kyrkoskatten så tycker jag att det skulle vara bra om det förtydligades vad den gick till. Det skulle även vara bra om folk insåg hur mycket man tar den svenska kyrkan förgiven. Det förväntas att det ska finnas dygnet runt jour över hela landet, att kyrkor ska vara öppna, kyrkogårdar ska vara skötta. Kyrkan ska ställa upp för hemlösa, fattiga, folk som behöver då träffa någon och prata. Vid kriser ska de ställa upp med personal, öppna upp sina lokaler och vara de som håller ihop allt. Väldigt lite av kyrkoskatten går till gudstjänster.
 
Vi tänkte först strunta i dop för att vi är helt ointresserade av kyrkan, men så tänkte vi att sonen själv får välja sen om han vill vara med i kyrkan eller gå ur, så det blev dop i alla fall. Men vi gjorde det som en kul lättsam grej och döpte honom på kyrkans drive in på Power Meet (den enorma bilträffen som arrangeras varje sommar här i Västerås). Vi bytte kyrkan mot vår Camaro och dopklänningen mot t-shirt, jeans och Converse, och efteråt firade vi med pizza. :)
 
Jag är döpt själv, men ingen i familjen är troende utan det gjordes mest för traditionens skull. Eftersom jag är ateist så vill jag varken gifta mig i kyrkan eller döpa mina barn, vilket mitt ex (som jag höll på att göra bådadera med) var helt med på. Dock stötte jag på patrull när jag bytte sambo ;)

Min nuvarande sambo är inte religiös på så sätt, men han har nån sorts tro som han inte riktigt kan definiera. Så han vill ju gärna gifta sig i kyrkan och döpa barnet, så vi har fått lov att kompromissa och då var det jag som hade bäst argument för att barnet inte skulle döpas - alltså blir barnet inte döpt, men jag får lov att gifta mig i kyrkan. Fair enough - jag är med i kyrkan fortfarande och det är rätt vackert i kyrkor så det kan jag väl leva med även fast jag inte är troende.
Däremot vill jag absolut inte döpa barnet eftersom jag tycker att man ska få välja själv. Vill man sen konfirmera sig och vara med i svenska kyrkan (till exempel, man kan ju välja nått annat också såklart) så är det absolut inga problem alls att bli det i efterhand.

Som det känns nu så vette fan om vi ens kommer att ha nån speciell ceremoni kring namnet. Känns inte riktigt som min grej, däremot kan det vara kul att ha som ett födelse-kalas eller nått :) Det kan jag tänka mig!
 
Jag tycker att det blir så märkliga argument i såna här diskussioner.

Jag har otaliga gånger hört argumentet från "motståndare" till kyrkligt dop eller vigsel av traditionsskäl att man inte ska döpa eller gifta sig i kyrkan om man inte är kristen eftersom det är kränkande och respektlöst mot de troende. Men jag har aldrig hört någon av de som så skulle vara utsatta för alla dessa kränkningar opponera sig.

Är det någon som har träffat en kyrkorepresentant eller troende person som känner sig kränkt eller respektlöst behandlad på grund av detta?

Varför räcker det inte med "jag kommer inte gifta mig/döpa mitt barn i kyrkan eftersom jag inte vill, inte är medlem i kyrkan, tycker det är helt irrelevant, vill bryta traditionen" eller annat valfritt med fokus på sitt eget val. Varför ska man lägga anledningen och "skulden" på någon annan? Min gissning är för att det används som argumentation för att övertyga andra om hur elaka de är som utför kränkningar mot inte ont anande kyrkobesökare. Men det vet väl var och en bäst själv.

Jag är helt övertygad om att kyrkan är väl medvetna om att många som gifter sig och döper sig där inte betraktar sig som kristna eller troende. Jag är också helt övertygad om att ifall kyrkan ansåg det var ett problem skulle de opponera sig. Så om kyrkan är nöjd, och de som gifter och döper sig är nöjda, varför ska då tredje person uttala sig om hur dessa nöjda människor egentligen utför kränkande handlingar mot varandra :confused:
 
Anser inte att jag prackar på min son någon religion. Jag kommer dock förklara för honom när han blir äldre vad dopet inneburit och sen får han själv avgöra om han vill vara medlem i kyrkan eller ej. Jag är medlem trots att jag inte aktivt besöker kyrkan. Men kan mitt årliga bidrag genom skatten göra någon skillnad så är det helt okey för mig.

Det här har jag också funderat på, varför det skulle vara så hemskt att "pracka på" sitt barn just religion. Vi "prackar på" våra barn allt möjligt precis hela tiden.

Jag utgår från att varje förälder anser sig ha sunda värderingar. Jag utgår också från att varje förälder gärna skulle önska att barnen delade dessa värderingar (annars skulle man väl inte ha dem själv). Samtidigt hoppas jag verkligen verkligen hoppas att alla föräldrar dels låter sina barn allt eftersom de växer upp skaffa sig sina egna värderingar. Jag hoppas också att alla föräldrar försöker argumentera emot sina barn om de skaffar sig mindre lämpliga värderingar.

Om föräldrarna är hockeytokiga, är det fel att klä sin tvååring i matchställ och ta med det på match? Om föräldrarna är vegeterianer, är det fel att ge sitt barn vegetarisk kost och prata med barnet om anledningarna till sina val? Om man är aktiv socialdemokrat, är det fel att ta med sina barn i demonstrationståget och prata med sina barn om varför man anser socialdemokratisk politik är det bästa för samhället? Det finns ju risk att barnen egentligen är en liberal köttälskare som bara vill dansa balett.

Jag kan inte se att något av dessa exempel skulle vara olämpligt föräldrabeteende. Så länge man pratar med barnet om alternativa val och hur helt okej det är att välja sin egen väg, allt eftersom de växer upp. Att tro att man kommer kunna uppfostra sina barn i något slags vakuum, där de helt opåverkade av sina föräldrar kommer göra helt egna val i livet är nog minst sagt att ta sig lite över huvudet.

Jag kommer att döpa mina barn och göra precis som Gotlandsrusset beskriver i citatet. Jag ser ingen skillnad i det förhållningssättet till religion som till förhållningssätt till andra värderingar som jag kommer att dela med mina barn. Förutom när det gäller Djurgårdshjärtat, där finns ingen förhandlingsmån ;)

Jag tycker inte att man ska döpa sitt barn om man inte vill. Absolut inte. Men att tro att man låter barnet "välja själv" genom att avstå vet jag inte om jag håller med om.
 
Avskyr dop, så fruktansvärt tråååååkiga. Så skulle aldrig få för mig att döpa barnet. namngivningsfest var inte heller vår grej men turligt nog verkar folk ha uppfattat vad barnet heter ändå ;)
 
Det här har jag också funderat på, varför det skulle vara så hemskt att "pracka på" sitt barn just religion. Vi "prackar på" våra barn allt möjligt precis hela tiden.

Jag utgår från att varje förälder anser sig ha sunda värderingar. Jag utgår också från att varje förälder gärna skulle önska att barnen delade dessa värderingar (annars skulle man väl inte ha dem själv). Samtidigt hoppas jag verkligen verkligen hoppas att alla föräldrar dels låter sina barn allt eftersom de växer upp skaffa sig sina egna värderingar. Jag hoppas också att alla föräldrar försöker argumentera emot sina barn om de skaffar sig mindre lämpliga värderingar.

Om föräldrarna är hockeytokiga, är det fel att klä sin tvååring i matchställ och ta med det på match? Om föräldrarna är vegeterianer, är det fel att ge sitt barn vegetarisk kost och prata med barnet om anledningarna till sina val? Om man är aktiv socialdemokrat, är det fel att ta med sina barn i demonstrationståget och prata med sina barn om varför man anser socialdemokratisk politik är det bästa för samhället? Det finns ju risk att barnen egentligen är en liberal köttälskare som bara vill dansa balett.

Jag kan inte se att något av dessa exempel skulle vara olämpligt föräldrabeteende. Så länge man pratar med barnet om alternativa val och hur helt okej det är att välja sin egen väg, allt eftersom de växer upp. Att tro att man kommer kunna uppfostra sina barn i något slags vakuum, där de helt opåverkade av sina föräldrar kommer göra helt egna val i livet är nog minst sagt att ta sig lite över huvudet.

Jag kommer att döpa mina barn och göra precis som Gotlandsrusset beskriver i citatet. Jag ser ingen skillnad i det förhållningssättet till religion som till förhållningssätt till andra värderingar som jag kommer att dela med mina barn. Förutom när det gäller Djurgårdshjärtat, där finns ingen förhandlingsmån ;)

Jag tycker inte att man ska döpa sitt barn om man inte vill. Absolut inte. Men att tro att man låter barnet "välja själv" genom att avstå vet jag inte om jag håller med om.

Men du tycker inte det är konstigt att genomgå dopet utan en tanke på vad det är tänkt att innebära?

Mina päron köpte inte livstids medlemskap i AIK heller ;)

Min "välja själv" handlar om att det är lättare att i ett senare skede att välja att döpa sig än att ha det ogjort. Naturligtvis är det inte troligt att barnet blir särskilt religiöst när vi inte är det och just eftersom vi inte är det känns det helt verklighetsfrämmande att låta barnet upptas i ett sammanhang vi inte är intresserade av att tillhöra.

Vill hen sedan göra det är det fritt fram (sekter undantagna).
 
Vi hade en välkomstfest i stället för dop. Det var härligt!

(Jag tycker att dop är lite... obehagliga och mer "sektiga" än mycket annat som händer i kyrkan. :o)
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
45 361
Senast: Mineur
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 132
Senast: Juli0a
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 401

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp