Jag är inte döpt och är tacksam för att mina föräldrar lät mig välja själv vilken tro jag skulle ha om jag skulle ha någon. Här influeras man helt klart av sina föräldrar såklart och hade de varit troende och aktivt religiösa hade jag kanske tyckt att det var helt ok att vara döpt men eftersom de inte var de så hade det kännts konstigt. Tydligen så ska min morfar har starkt ogillat att mina föräldrar inte lät döpa sina barn, något som jag inte tycker är något som han egentligen hade med att göra. Jag blev ändå medlem i Svenska kyrkan eftersom det var innan 1996 men valde att gå ur bara något år efter att jag fyllde 18. Jag kommer inte låta döpa min barn om jag får några (de får välja själva och jag kommer inte gifta mig i kyrkan heller och med största sannolikhet inte heller begravas kyrkligt.
Jag tycker att de texter jag hörde på det enda dop jag har varit på var starka och jag skulle aldrig som icketroende kunna stå där och höra någon säga så om mitt barn eller läsa texter som jag inte tror på i en kyrka. Det skulle känns helkonstigt och respektlöst. Att jag som odöpt var välkommen där kändes nästan konstigt i och med att de i princip sa att jag tillhörde mörkrets onda makter....
Jag tycker att de texter jag hörde på det enda dop jag har varit på var starka och jag skulle aldrig som icketroende kunna stå där och höra någon säga så om mitt barn eller läsa texter som jag inte tror på i en kyrka. Det skulle känns helkonstigt och respektlöst. Att jag som odöpt var välkommen där kändes nästan konstigt i och med att de i princip sa att jag tillhörde mörkrets onda makter....