Ni som är helt oreligiösa - dop?

Jag har väldigt bestämda åsikter om huruvida det är ok att inviga omyndiga personer i några som helst religiösa och vidskepliga föreningar och kulter. Jag tycker det är förkastligt helt enkelt. Både mot barnet som inte har något att säga till om och till viss del även de som faktiskt tror på sådana saker.

Vill man ha en ceremoni av traditionella skäl är kan man ha en sekulär namngivning.

Varför det öht skulle spela någon roll vad någon äldre släkting skulle tycka begriper jag inte.
 
Det jag irriterar mig mest på med kyrkan är att de prackar på små barn deras tro. Här i byn hämtar kyrkans personal barnen för kyrkansbarntimmar en gång i veckan från dagis och fritis. Jag anser att skola och dagis ska vara religonsfritt och det blir det inte när de lockar med massor av lek och pyssel.
Barnen är för små för att avgöra om de tror på kristna tron eller ej.
Oj vad arg jag hade blivit om dotterns dagis hade gått med på något sådant. Över min döda (borgerligt begravna) kropp.
 
både jag och min man är icke troende. För oss var det en självklarhet att inte döpa lillan.
Detta var enligt mina svärföräldrar helt förkastligt. Svärmor till och med kallade oss hedningar.

Det jag irriterar mig mest på med kyrkan är att de prackar på små barn deras tro. Här i byn hämtar kyrkans personal barnen för kyrkansbarntimmar en gång i veckan från dagis och fritis. Jag anser att skola och dagis ska vara religonsfritt och det blir det inte när de lockar med massor av lek och pyssel.
Barnen är för små för att avgöra om de tror på kristna tron eller ej.
Förstår jag dig rätt nu? Skriver du att förskolepersonalen och kyrkans personal själva bestämmer att barnen ska gå i kyrkans barntimmar? Utan att fråga föräldrarna?
 
ska förtydliga, nej alla föräldrar måste gå med på om kyrkans personal får ta med barnet eller ej. Men pedagogerna har varit på både min man och mig att lillan nog skulle gå på det. Tänk så roligt hon skulle ha sa en pedagog till mig. Vet att pedagogerna tycker att det är skönt när barnen går till kyrkan för då får de planeringstid.
 
Jag har varit på ett par namngivningscermonier, och jag måste erkänna att de har känts rätt tafatta på något sätt, det finns ju inget att fira liksom, namn får ju barnet via skattemyndigheten ändå. Då tycker jag det är bättre att ha ett 3 eller 6-månaders kalas då man bjuder in de man vill och har ett riktigt kalas. Som närstående är det jättetrevligt att träffa den lilla knodden och stolta föräldrar under kalasartade former så tidigt som möjligt i knoddens liv.

Att det blir mer kalasartat vid ett traditionellt dop beror ju på att man då firar att barnet tas upp i den kristna församlingen. Liksom andra i tråden skulle jag också ha svårt att ha dop för ett eget barn bara för att far- och mor-föräldarna vill. Själv är jag inte troende (ser på kyrkan mer som en kulturbärare) men om det är viktigt för barnets pappa så får man ha en diskussion. Det handlar ju om respekt från bådas håll.
 
Jag är 50 år och inte döpt. Mina föräldrar var inte religiösa, gifte sig borgerligt ,de hade kristna föräldrar men de ville att jag skulle få välja själv.
Ville jag ha en religion så skulle jag få välja religion själv.
Det är banne mig en av de bästa saker mina föräldrar gjort. Inte tvingat in mig in i en "tradition" .
När vi svennar t.ex. tycker att hedersproblematik är jättehemskt och tycker att tjejerna självklart ska lämna sina "galna" familjer så är det ändå många av oss som döper våra barn för " det ska man" " alla andra gör det" " Vad ska farmor säga". Dubbelmoral.
Någon i början av tråden skriver att det aldrig kan vara dumt att vilja någon väl (= som att döpa en person kristet) Jag funderar på om samma person skulle tycka att det var lika stort bevis på godhet/ vilja någon väl, om det handlade om en judisk/ muslimsk/ eller somalisk tradition?
- Jag är ateist, och jag tycker att barnet ska ha en fantastisk namngivningsfest!
Men alltså, oavsett vad man tycker om dop så har det inget med hedersproblematik att göra. Hedersproblematik innebär att barn, oftast döttrar, förtrycks, hotas, misshandlas och ibland dödas av sin släkt - för att skydda familjens heder.

Att döpas in i en kyrka i ett sekulariserat land är inte ens en fis i rymden i jämförelse. Att vara rädd för vad farmor ska säga handlar om ålderdom och traditioner, inte om familjens heder.
 
ska förtydliga, nej alla föräldrar måste gå med på om kyrkans personal får ta med barnet eller ej. Men pedagogerna har varit på både min man och mig att lillan nog skulle gå på det. Tänk så roligt hon skulle ha sa en pedagog till mig. Vet att pedagogerna tycker att det är skönt när barnen går till kyrkan för då får de planeringstid.
Ok, då är barnen åtminstone inte typ kidnappade av barntimmarna. Men jag tycker ändå - som du - att det är grovt. Det är också helt orimligt att förskolepersonalen skulle förlita sig på barntimmarna för att få planeringstid. Det ska de givetvis ha ändå.

Dessutom skulle jag säga att ett gott skäl till att ha sina barn på förskola är just att man slipper förlita sig på sådant som kyrkans barntimmar för att barnen ska få möjlighet att bonda med andra barn i grupp.
 
Jag har varit på ett par namngivningscermonier, och jag måste erkänna att de har känts rätt tafatta på något sätt, det finns ju inget att fira liksom, namn får ju barnet via skattemyndigheten ändå. Då tycker jag det är bättre att ha ett 3 eller 6-månaders kalas då man bjuder in de man vill och har ett riktigt kalas. Som närstående är det jättetrevligt att träffa den lilla knodden och stolta föräldrar under kalasartade former så tidigt som möjligt i knoddens liv.

Att det blir mer kalasartat vid ett traditionellt dop beror ju på att man då firar att barnet tas upp i den kristna församlingen. Liksom andra i tråden skulle jag också ha svårt att ha dop för ett eget barn bara för att far- och mor-föräldarna vill. Själv är jag inte troende (ser på kyrkan mer som en kulturbärare) men om det är viktigt för barnets pappa så får man ha en diskussion. Det handlar ju om respekt från bådas håll.
Asch. Man får väl göra ett manus om man tycker att den biten är viktig. En syssling "döptes" i skogens, trollens och den helige ängelns namn med en skvätt mjöd (öl) på pannan. Det lockade fram många skratt. Tror att det finns lite förslag på manus om man googlar lite.
 
Asch. Man får väl göra ett manus om man tycker att den biten är viktig. En syssling "döptes" i skogens, trollens och den helige ängelns namn med en skvätt mjöd (öl) på pannan. Det lockade fram många skratt. Tror att det finns lite förslag på manus om man googlar lite.

Hehe, jag ska föreslå det för kusin om hon får fler. Hennes man kommer att få spunk :D
 
Att vara rädd för vad farmor ska säga handlar om ålderdom och traditioner, inte om familjens heder.
Om Mormor/Farmor blir glad så kan man väl döpa barnet då.
Förutsatt att man själv fortfarande är medlem i Kyrkan.
2/3 av mina barn hade tyckt att det varit praktiskt att ha varit döpta och den 3dje kunde inte bry sig mindre.
Om min sambo hade velat döpa vår son så hade jag inte protesterat.
 
Jag utgår ifrån att föräldrarna godkänt det, annars är det f-n inte lagligt! O_o

Något sådant finns garanterat inte här i byn, kyrkans personal här är enormt bra.
(Inte bara riktat till dig)

Här finns det men det är helt frivilligt och bara dom som anmält sig hämtas av kyrkans personal. Visst blir det en hel del prat om Gud och tro men tyngdpunkten läggs på "älska din näste" och "vända andra kinden till" och Jesus kärleksbudskap.

Jag är inte troende och min man är lite halvt troende.

Båda mina äldsta barn ville vara med och jag måste säga att jag är imponerad av hur en sexåring klarar av att tänka och ifrågasätta. Annars kanske man hade tänkt sig att de skulle svälja allt med hull och hår men icke. Vi har mycket intressanta samtal hemma om Gud och vad folk tror på.

Våra barn är inte döpta men det beror nog mest på min mans lathet att få tummen ur och ringa kyrkan :p

Så här i efterhand tycker jag nog det var lite synd att det inte blev av. Även om jag inte är troende så är jag inte helt otroende.
 
Hehe, jag ska föreslå det för kusin om hon får fler. Hennes man kommer att få spunk :D
Hahaha! Ja det var lite udda. Ängeln hade naturligtvis vingar på sig också och pekade engagerat mot skogen och trollen ;) det var han som pratade. Det var säkert något om att föräldrar och faddrar skulle fostra barnet in i någon slags vikingatro. Jag vet fortfarande inte vad ängeln heter trots att han är morbror till barnet. Jag kallar honom för ängeln Gabriel.
 
Det är ett intressant ämne och jag blev faktiskt förvånad över mig själv när mina halvsyskon döptes. Jag har aldrig sett min familj som religiös. Båda mina föräldrar är nog döpta men de gifte sig inte och varken jag eller min äldsta bror är döpta. Mamma har tagit till en egen tradition av kyrkobesök på jularna på senare år men är inte troende. Pappa var kommunist som ung men är idag svårplacerad. Hans åsikter tenderar generellt att skifta beroende på vem som är i närheten för stunden :grin:

Själv har alltid tänkt på mig själv som ateist men riktigt hur djupt det satt förstod jag nog inte förrän jag fick inbjudan till mina halvsyskons dop. Deras mamma är, om inte troende, så betydligt mer traditionsfast och "kyrklig" än vad jag är uppväxt med. Jag tyckte faktiskt att det var rent av obekvämt att sitta med under cermonierna :o Kände mig oerhört malplacerad och lät bli att sjunga/läsa med i pslamerna.

Jag gillar kyrkor, jag gillar kyrkans arbete och har ibland känt en tyst önskan om att kunna tro. Det känns som om det finns en gemenskap och en tröst där som saknas i samhället i stort. Var det efter tsunamikatastrofen som folk sökte sig till kyrkan då det var där som kompetensen för krishantering fanns? Jag har en överväldigande förståelse och respekt för människor som söker sig till kyrkan, men jag klarar uppenbarligen inte av det själv. Det tar emot som bara den och det tog faktiskt ett tag innan jag lyckades acceptera att mina halvsyskon skulle döpas. Jag tror att det beror lite på, som en del varit inne på, att jag känner att jag tar upp en plats jag inte har rätt till, att jag låtsas vara något jag inte är.
 
Det är inte skadligt vad jag vet? Ett dop är inget dop om det inte är ett dop väl? Ingen tvingas in i någonting ändå, det är ändå fria val huruvida man vill delta eller inte senare i livet.
Du känns väldigt dålig påläst, i och med att du döper ditt barn i Svenska kyrkan så gör du samtidigt barnet till medlem i den svenska kyrkan. Sen måste barnet ta ett aktivt val och gå ur den Svenska kyrkan om den inte vill vara med som äldre. För oss kändes det som sagt rätt, men samtidigt är jag medveten om att det är ett val vi faktiskt har gjort åt vårat barn. Men du verkar inte vara medveten om det alls?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
45 361
Senast: Mineur
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 133
Senast: Juli0a
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 401

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp