Fast om man läser handboken om dopgudstjänst så är en viktig del just när prästen säger: "Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN (alltså barnets namn) från mörkrets makt, skriv hans/hennes namn i Livets bok och bevara honom/henne i ditt ljus, nu och alltid."
Det står även med i handboken att prästen kan fråga barnets föräldrar: "Vill ni/du att ert/ditt barn skall döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap?"
Och efter att man har hällt dopvattnet över barnet så ska prästen säga: "Kära kristna, genom dopet har NN blivit upptagen i Kristi kyrka. Det är nu er uppgift som föräldrar att vara förebilder och förebedjare för honom/henne och tillsammans med församlingen leda honom/henne på trons väg genom livet."
Att det sen finns präster som böjer sig för föräldrar som inte "vill ha så mycket snack om gud i kyrkan" är sorgligt, men det är i grund och botten ett val man gör som förälder, väljer jag att döpa mitt barn i kyrkan så väljer jag också ett kristet liv åt mitt barn tills det att de får rätt att välja själva.
Med det sagt så har jag valt att döpa mina barn, jag har vägt för och nackdelar tillsammans och vi som familj kom fram till att det var rätt beslut för oss. Men för min syster var det rätt beslut att istället ha en namngivning för sitt barn.
Kyrkan är öppen för alla, men väljer man att låta sitt barn bli medlem så ger det även skyldigheter. Även moskèer är öppna för alla, men det är väldigt få som tycker att det är lite mysigt att döpa sitt barn i en moskée...