Sv: Ni med engelsk springer spaniel!
Hej!
Jag har en kastrerad springerhane på 7 år och en kastrerad cockertik på 2 (såg i din andra tråd att du även ev var intresserad av cocker).
Springerkillen är världens goaste, snällaste mysfarbor, förutom att han inte gillar andra hanhundar. Han funkar bra att möta, att gå koppelpromenad tillsammans etc, men inte att släppa i hop, då han är mkt dominant. Han har dock aldrig skadat någon annan hund, men efter att ha sett det dominanta beteendet vid flera tillfällen med andra hanar har jag lagt ner iden att låta honom umgås fritt med sådana. I övrigt jätte, jättesnäll! Barn kan klappa och gosa och t o m räka kliva på svansen, han vill helst bara kramas hela tiden

. Han skäller när någon ringer på dörren, men bara ett par skall, och i övrigt skäller han i princip aldrig förutom när han leker med sin cockerkompis. Han slappar inomhus och är pigg och aktiv ute. Kryper inte ur skinnet om man är genomförkyld och det bara blir kisspromenader, men trivs bäst om han får en rejäl prommis på en timme eller så samt lite lek / träning, förutom rastningarna. Tränar vardagslydnad för husbehov och går någon kurs då och då. Rallylydnad var en hit!
Favoritaktivitet är att leta upp saker samt på sommaren simma och apportera boll i vatten. Han skullr om man tränade seriöst kunna bli jättebra på såväl spår som sök och apportering. Ingen bra "riktig" jakthud dock, då han är skotträdd och hoppar in i bilen och ser ledsen ut om han får syn på bössan, så det där med att ha med honom och jaga har sambon lagt ner. Vi gick grundkurs i agility för några år sedan, och det tyckte han var kul, men inte lika roligt som att leta upp saker och spåra etc. Han är uppmärksam och om man ville skulle det säker gå bra att träna och tävla tävlingslydnad.
Dock är han ett extremt matvrak och i det fallet ögontjänare och stjäl mat om man vänder ryggen till, och det hjälper inte hur mkt man skäller på honom - han tycker verkligen att det är VÄRT bannorna att få tag i den där mackan

...
Cockern är ju bara två år än, och en liten bimbo skulle jag säga. Hon är fortfarande väldigt barnslig och ser dessutom ut som en valp

. Studsboll med långa öron, och genomsnäll och älskar alla och vill gärna sitta i knät. Aktiveras på samma sätt som springern ( de är alltså glada familje- och sällskapshundar), och är även med husse ute i skogen och letar upp och apporterar fågel vid jakt ibland. Är jätteduktig på att spåra och väldigt spårnoga. Dock envis på cockrars vis, det har varit jättejobbigt att lära henne att gå i koppel utan att dra, till exempel, och hon bryr sig inte värst vidare om tillrättavisningar - hon viftar bara på svansen och försöker blidka en genom att pussas... Hon, till skillnad från farbror springer, kräver verkligen aktivitet (även den där dagen när man är genomförkyld) för att vara nöjd och inte klättra på väggarna. Dock är det ju ändå inte, jämförelsevis, någon speciellt krävande hund, utna en rejäl promenad och lite lek/träning och hon är fullkomligt nöjd. Hon verifierar dock myten om att små hundar är bjäbbigare än stora och såväl skäller som "pratar" mycker med andra små ljud.
Mina två hundar är alltså ganska olik, men med det gemensamma att de är pigga och glada och väldigt snälla och gosiga. De fick beröm hos vet förra veckan för att de verkade så glada, positiva och harmoniska

.
Sedan är jag inte världens bästa hunddressör - tyvärr. Inkallningen funkar 9 ggr av 10, men inte om en hare hoppar upp två meter bort exempelvis. Därför har jag dem inte lösa annat än när jag jobbar aktivt med dem (alltså inte strosande lösa på promenad) och på sådana ställen där jag är helt säker på att det inte dyker upp vilt. Där vi bor är det gott om hare och dessutom vidsträckta fält så att de ser den eventuella haren lääääänge och dessutom en 90 väg inte långt bort. Därav lång lina på för det mesta vid promenad, men som sagt lösa vid jobb när de fokuserar på mig, samt hemma i trädgården. Och inkallningen funkar nästan jämt, men den där 10:e gången som kanske inte funkar gör att jag är lite feg och oftast inte har dem lösa på promenad. Skulle säkert gå med mer träning, då de ju är uppmärksamma på alla sätt och vis.
I övrigt är ju både springer och cocker överlag friska raser, men man får ha koll på öronen så de inte får öroninflamationer - de långa pälsbekädda öronlapparna gör ju att det blir varmt i öronen, och om de dessutom, som mina, barar och simmar mycket på sommaren blir det lät varmt och fuktigt och bra för bakterier att växa till där.
Jag kan varmt rekommendera både springer och cocker. Förösk träffa hundar av båda raserna! Mina två individer är som sagt ganska olika, men om det beror på att "lillspaniel" och "storspaniel" skiljer sig så pass mycket år eller om det är för att de är två olika individer vet jag faktiskt inte. Generellt sett tror jag dock at springrarna är lite mer sansade än cockrarna, men jag vet inte.
Lycka till!!