Den här fördomen att vi är helt sympati- och empatilösa, är det nåt ni möter?
Jag har full förmåga att sätta mig in i hur nån känner och förstå varför de känner som de gör (empati) men jag har inget "intresse" av att göra det. Det hjälper inte andra och det hjälper verkligen inte mig att jag tänker på det. Jag har fullt upp med mina egna problem. Så jag har av och till fått höra att jag är totalt empatilös när jag bara fortsätter mitt liv som vanligt när nåt händer nån annan.
Sympati har jag problem med på det sättet att det blir jättestort för mig om nån i min närhet är ledsen. Jag blir superledsen för att de är ledsna men vet verkligen inte alls hur jag ska hantera dem eller mig själv. Så det blir typ total kortslutning och jag gör ingenting.
Tänker att det har med vänskapsfrågan att göra då det här varit ett stort problem i just vänskapsrelationer, speciellt sympatigrejen.
En annan sak som påverkat vänskapsrelationer är mina perceptionsstörningar, för folk har tagit illa upp när jag inte klarar av kramar (beröring kan vara jättejobbigt), deras mat (viss konsistens/textur kan få mig att kräkas) eller deras lukt (vilket jag förstår för det är superkänsligt). Att vissa typer av ljud gör det supersvårt för mig att koncentrera mig (så jag uppfattas som ointresserad och otrevlig). Att ljuset i en lokal på riktigt kan få mig att må dåligt och att jag inte vill gå för att jag ogillar sällskapet osv. Det enda av mina sinnen som fungerar "normalt" är smak.
Det har skapat oerhört många jobbiga situationer och det har aldrig hjälpt att förklara. Vännen hör inte ljudet eller störs inte av ljuset så jag "hittar bara på", och "kommer med undanflykter". Nånting har "helt normal konsistens, vad är det för feeeel på dig?". "Men vafan drar du dig undan för, har du nåt problem med mig eller!?" osv. Och alla typer av förklaringar viftas bort som undanflykter och jag stämplas som otrevlig och elak.
Jag säger inte att jag inte klarar av någons lukt för att vara elak
, utan för att förklara ett verkligt problem som får mig att må dåligt. Jag kan inte ljuga heller och att linda in ord kommer inte naturligt så jag är ofta alldeles för rakt på sak. Blöööh.
