Nej, sommar och semester är inte alls bara härligt!

[warg]

Jag har gjort tre längre flyttar på grund av jobb - till ställen där jag inte kände någon innan. Den första gjorde jag när jag var 28. På nya arbetsplatsen var det lätt att skaffa vänner, och även genom hästen fick jag vänner. På storhelger packade jag med hästen "hem" där jag kom ifrån, och umgicks med familj och vänner där. Det var relativt okomplicerat.
Den andra flytten var några år senare. Jag hade hunnit bli 33 år. Jag var singel och flyttade till en trakt där jag aldrig varit innan. En trakt där alla i min ålder hade gått i skolan ihop och nu hade barn som gick i skolan ihop. Alla var dessutom släkt med varandra på olika sätt kändes det som. Jobbet var ett chefsjobb, och de andra cheferna på arbetsplatsen var 15-25 år äldre än jag. Där var det svårare att skaffa vänner, även om jag ansträngde mig mycket. Första året var riktigt ensamt, men efter hand lossnade det. Men en sak var påtaglig, även efter många år med många goda vänner i trakten - så fort det blev storhelg av något slag så var det de gamla konstellationerna som gällde. Då fanns det inte riktigt utrymme för den där tjejen som kommit ditflyttandes och köpt en gård på alldeles egen hand. Att åka iväg och fira t ex jul med föräldrar och syskon var svårt med gård och hästar. För alla vänner var det viktigaste att fira med barn, föräldrar, mor- och farföräldrar och syskon. Jag vet inte om det hade varit ok att fråga om jag hade fått vara med, men tror det hade setts som väldigt konstigt faktiskt.
Tredje flytten gjordes som gift och en bit över 40. Dryga 40 mil igen, till ett ställe jag aldrig varit innan. Att vara två har förstås underlättat massor, men jag tycker nog att det varit lättare även att skaffa vänner här och nu. Jag vet inte om det beror på att jag är i en annan ålder, en annan social situation eller om det är ett område som traditionellt är öppnare.

 

[Görel]

Nej. Jag är intresserad av att veta. Du vill väl inte bli missförstådd??

Då tänker jag att du läser det jag skrivit med andra ögon än att det är en förolämpning.

 

[TygerTyger]

Den tråkiga sanningen är att man måste anstränga sig hels tiden. Man måste jobba på att bygga upp relationer och att behålla dem. Man måste tänka på om andra får ut något av att umgås med en. Den som bara pratar om sig själv, inte vill kompromissa och saknar känsla för vad andra tycker är ok får det svårt.

Som en kompis syrra som är med ut och äter ibland. Hon pratar ofta om hur äcklig mat koketskan på förskolan där hon jobbar gör och visar gärna bilder. När vi andra äter. När hon inte gör det klagar hon på andra. Någon som är så är inte så rolig att vara med.

Jag håller med. Naturligtvis vet vi inte om det här är relevant för @tott personligen men flera personer jag träffat klagar på att de har svårt att lära känna nya personer samtidigt som de gör liknande missar. Jättebra upplägg med att föreslå aktiviteter, bjuda hem folk och liknande men när jag sen har suttit där så har personen glömt att ställa frågor om mig i flera timmar, framhållit sin egen förträfflighet, klagat på ej närvarande personer och öppet gnällt om att ingen annan verkar vilja umgås med hen. "Nej, undrar varför" säger jag aldrig utan låter mesigt bli att höra av mig och låter bekantskapen rinna ut i sanden istället för att bygga vidare.

 

[tott]

Då tänker jag att du läser det jag skrivit med andra ögon än att det är en förolämpning.

...och varför är du inte intresserad av att göra dig förstådd??

 

[Görel]

...och varför är du inte intresserad av att göra dig förstådd??

Varför är du inte intresserad av att försöka se saker ur ett annat perspektiv?

 

[tott]

Varför är du inte intresserad av att försöka se saker ur ett annat perspektiv?

Jag ger upp! Om du inte vill hjälpa mig att förstå hur du menade så utgår jag ifrån att min tolkning var precis mitt i prick! Tack

 

[starcraft]

Jag har också känt mig ledsen och ensam i perioder. Både som singel, men nästan ännu mer när jag var i ett förhållande med någon som inte ville hitta på saker med mig. Då liksom räknade alla att jag skulle spendera min semester med min partner, men min partner ville inte spendera sin semester med mig och vi hade oftast inte ens semester samtidigt... idag har jag ett umgänge som känns tillfredsställande. Jag har vänner som hör av sig till mig, jag har vänner som ofta nappar på förslag mm. I mitt fall har det handlat en del om att faktiskt släppa en del som gör att man känner sig oönskad genom att aldrig nappa och föreslå egna grejer att göra, så man kan fokusera på dem som faktiskt finns där och ställer upp för en. Ibland har det också handlat om att göra sig tillgänglig. Inte helt ovanligt att folk har uppfattat mig som väldigt upptagen jämt trots att jag känt mig ensam eftersom jag ändå varit aktiv och gjort saker, men då gäller det att ibland prioritera vännerna. Och ibland handlar det om att vara ihärdig och stå ut med känslan att känna sig jobbig som bjuder in sig själv och att i perioder vara den enda som hör av sig. Men jag förstår att sommaren är jobbig. Jag räknar i princip inte med att träffa mina vänner på sommaren. Jag jobbar iofs större delen av sommaren och har jag semester har jag oftast resor och saker inplanerade. Kurser är guld för att lära känna nya människor och dessutom är man sysselsatt, brukar finnas en del på sommaren. Jag umgås gärna med familjen som är min livlina när jag känner mig ensam och ingen annan är tillgänglig. Jag är ofta en sån som drar i trådarna i att fixa middag och aw med kollegor. Kan gå lite trögt att dra igång, men brukar vara uppskattat. Dessutom att gärna umgås med andra generationer gör det enklare att finna personer i en livssituation som passar en själv.

 

[Görel]

Jag ger upp! Om du inte vill hjälpa mig att förstå hur du menade så utgår jag ifrån att min tolkning var precis mitt i prick! Tack

Hur i hela världen kan du få en kommentar om att du missförstått till 100% till att din tolkning var mitt i prick?

 

[Grazing]

Jag ger upp! Om du inte vill hjälpa mig att förstå hur du menade så utgår jag ifrån att min tolkning var precis mitt i prick! Tack

Du var inte ensam om att uppfatta det på det sättet, jag har svårt att se det på annat sätt än att det betydde mer eller mindre att man blir ensam om man inte förstår hur man ska umgås.

 

[Kilauea]

Du var inte ensam om att uppfatta det på det sättet, jag har svårt att se det på annat sätt än att det betydde mer eller mindre att man blir ensam om man inte förstår hur man ska umgås.

Jag tolkade också så.

 

[Grazing]

Hur i hela världen kan du få en kommentar om att du missförstått till 100% till att din tolkning var mitt i prick?

Fast eftersom inte du vill förklara hur man ska tolka inlägget så får väl folk tolka det som dom tror är rätt och gå på det.

 

[tott]

Hur i hela världen kan du få en kommentar om att du missförstått till 100% till att din tolkning var mitt i prick?

Sådär - jag är klar med just den diskussionen nu. Jag tolkar det som att du bara vill bråka eftersom du vägrar förklara vad du menar trots att du påstår att jag missförstod. Hjälp istället för stjälp!

 

[Görel]

Jag håller med. Naturligtvis vet vi inte om det här är relevant för @tott personligen men flera personer jag träffat klagar på att de har svårt att lära känna nya personer samtidigt som de gör liknande missar. Jättebra upplägg med att föreslå aktiviteter, bjuda hem folk och liknande men när jag sen har suttit där så har personen glömt att ställa frågor om mig i flera timmar, framhållit sin egen förträfflighet, klagat på ej närvarande personer och öppet gnällt om att ingen annan verkar vilja umgås med hen. "Nej, undrar varför" säger jag aldrig utan låter mesigt bli att höra av mig och låter bekantskapen rinna ut i sanden istället för att bygga vidare.

Exakt precis så!

Jag är singel och barnlös och 50 år. Jag känner många i samma situation och har iakttagit vad de med ett stort umgänge gör mot de som har problem med att hitta vänner. Hon ovan har jag försökt umgås med, hon blir jobbig att umgås med för hon bara klagar. En annan jag känner blev föräldralös som tonåring och saknar syskon. Hon var van vid att få som hon ville annars blev hon sur, vilket var jättejobbigt. Hon jobbade med det och blev medveten om sina lite tråkigare sidor. Nu har hon många vänner och hon och jag kan skratta åt våra olikheter eftersom jag också är medveten om flera av mina tråkigare sidor.

 

[Görel]

Sådär - jag är klar med just den diskussionen nu. Jag tolkar det som att du bara vill bråka eftersom du vägrar förklara vad du menar trots att du påstår att jag missförstod. Hjälp istället för stjälp!

Och jag tolkar det som att du vill bråka eftersom du inte är intresserad av att försöka förstå. Läser du med andra ögon ser du hjälpen.

 

[stjarnhimmel]

Jag vill vara nöjd och glad...och jag har redan i flera år gjort saker för att utvecklas och jag har också skaffat mig flera nya vänner...som har skaffat man, har barn osv och plötsligt "glömmer bort" vår vänskap. Alla har så mycket med sitt.

Då är det nog dax att skaffa fler vänner om dessa glömmer bort dig.
Alternativt hitta på saker själv under semestern.

 

[Efwa]

Kyrkliga saker känns inte aktuella för min del.

Jag tror man får tänka om med kyrkliga saker. Kyrkan fixar och trixar för att få folk att träffas och umgås. Sällan tvingar de på någon religion eller gör specifika kyrkliga saker.

Sedan kan man ju ta det för vad det är och bortse från det religiösa om det är ett problem.
En bra kyrka är ett stöd och en trygghet, inte en fanatisk pådyvlare av religion.

 

[YorkWann]

Jag ger upp! Om du inte vill hjälpa mig att förstå hur du menade så utgår jag ifrån att min tolkning var precis mitt i prick! Tack

Jag tolkade det helt annorlunda Jag upplevde det inte personligt mot dig alls, utan mer att Görel skriver utifrån hennes erfarenhet.
Att alla måste anstränga sig på relationer, man själv, och även de man umgås med. Att det inte är roligt att bjuda med någon som pratar om äcklig mat när man är ute och äter, eller sitter och pratar om sig själv hela tiden, inte på något sätt sagt att du gör det!

 

[Görel]

Jag tolkade det helt annorlunda Jag upplevde det inte personligt mot dig alls, utan mer att Görel skriver utifrån hennes erfarenhet.
Att alla måste anstränga sig på relationer, man själv, och även de man umgås med. Att det inte är roligt att bjuda med någon som pratar om äcklig mat när man är ute och äter, eller sitter och pratar om sig själv hela tiden, inte på något sätt sagt att du gör det!

Precis så! Det är ett ständigt pågående jobb att slippa vara ensam.

 

[stjarnhimmel]

Jag har en hel del vänner men jag tänker också att det är inget konstant utan om jag träffar på någon jag tycker verkar trevlig så tar jag initiativ och kollar om personen vill ses.
Jag hoppas verkligen att mina vänner jag har idag vill finnas där i framtiden men folk kan flytta eller något händer.
Jag har ofta fått kommentarer om att jag har många vänner. Det de personerna som säger det inte verkar se är att jag tagit initiativ för att träffa vänner. Det har inte bara hänt automatiskt.

 

[nightcrawler]

Att nån enstaka väljer bort en är inget att bry sig över. Sånt är livet. Men när flera väljer bort en då är det dags att rannsaka sig själv och fundera på varför. Då brukar felet ligga hos en själv även om man inte anser själv. Vet tyvärr flera som beter sig på såna sett som gjort att dom tappat sina vänner till slut. Sen sitter dom och beklagar sig för det är ju inget fel på dom det är alla andra som det är fel på