Nej, sommar och semester är inte alls bara härligt!

Att nån enstaka väljer bort en är inget att bry sig över. Sånt är livet. Men när flera väljer bort en då är det dags att rannsaka sig själv och fundera på varför. Då brukar felet ligga hos en själv även om man inte anser själv. Vet tyvärr flera som beter sig på såna sett som gjort att dom tappat sina vänner till slut. Sen sitter dom och beklagar sig för det är ju inget fel på dom :confused: :banghead: det är alla andra som det är fel på :meh:
Jag vet precis varför jag blir bortvald på semestern och nyår och midsommar. Jag är inflyttad och har inga rutiner och traditioner med gamla vänner och "gäng" där jag bor nu. Mina vänner har det, och glömmer bort mig då.
Som jag skrev förut så vet jag att mina vänner gillar mig (de som inte gillar mig är inte mina vänner), men det blir såhär - det kan man ju läsa att andra i tråden också erfar.
 
Jag är också ensam och utanför. Mina vänner har familj och jobb och allt vad det innebär. De drar iväg på husvagnssemester, åker och badar med sina barn osv.
Jag är ensamstående utan barn och tycker det är skittrist att alltid bada själv, åka och handla själv, göra allt själv. Bara jag och hundarna. Önskar jag hade någon i min situation som bara ville hänga. Inte "göra" något, utan bara sällskapa till grejer.

Ni som skriver "skaffa fler vänner/skaffa nya vänner". Ja det låter ju enkelt och fint, men det är inte så enkelt i verkligheten.

Jag är ensam. Så förbannat ensam.
 
Jag vet precis varför jag blir bortvald på semestern och nyår och midsommar. Jag är inflyttad och har inga rutiner och traditioner med gamla vänner och "gäng" där jag bor nu. Mina vänner har det, och glömmer bort mig då.
Som jag skrev förut så vet jag att mina vänner gillar mig (de som inte gillar mig är inte mina vänner), men det blir såhär - det kan man ju läsa att andra i tråden också erfar.
Men frågar du dom vad de ska göra? Varför vänta så de glömmer dig?
 
Jag är också ensam och utanför. Mina vänner har familj och jobb och allt vad det innebär. De drar iväg på husvagnssemester, åker och badar med sina barn osv.
Jag är ensamstående utan barn och tycker det är skittrist att alltid bada själv, åka och handla själv, göra allt själv. Bara jag och hundarna. Önskar jag hade någon i min situation som bara ville hänga. Inte "göra" något, utan bara sällskapa till grejer.

Ni som skriver "skaffa fler vänner/skaffa nya vänner". Ja det låter ju enkelt och fint, men det är inte så enkelt i verkligheten.

Jag är ensam. Så förbannat ensam.
Har du försökt få vänner? De vänner jag träffat har jag träffat genom föreningar, sociala medier, jobb etc. Om någon är trevlig frågar jag om man ska ta en fika etc.
 
Har du försökt få vänner? De vänner jag träffat har jag träffat genom föreningar, sociala medier, jobb etc. Om någon är trevlig frågar jag om man ska ta en fika etc.
Ja, problemet är att de jag träffar, träffat, har just familj, hus, kanske gård osv.
Jag har vänner jag kan träffa varje dag om jag vill - om jag åker till deras stall och är med dom där. De har inte tid/ork att göra andra saker.
Jag saknar någon vän som är lika "ledig" som jag. Som vill ha sällskap när man ska handla, som vill följa med på saker. Mina vänner är såna som måste planera, aldrig har tid men som kan ses när som helst om jag åker dit och är där.

Jag är obunden. Har inte barn, ingen gård som ska underhålles och mina två hundar kan hänga med på allt, eller vara hemma en stund.
 
Jag ska tillägga att jag håller med om att det är lätt att bli ensam på högtider. Tex midsommar och nyår. Då vill folk oftast vara med sin familj och träffa en annan familj. Så då som singel i 40-årsåldern kan jag också bli ensam. Men jag tänker att det är en dag även om det är skittråkigt att vara ensam då och så träffar jag vänner andra dagar.
 
Ja, problemet är att de jag träffar, träffat, har just familj, hus, kanske gård osv.
Jag har vänner jag kan träffa varje dag om jag vill - om jag åker till deras stall och är med dom där. De har inte tid/ork att göra andra saker.
Jag saknar någon vän som är lika "ledig" som jag. Som vill ha sällskap när man ska handla, som vill följa med på saker. Mina vänner är såna som måste planera, aldrig har tid men som kan ses när som helst om jag åker dit och är där.

Jag är obunden. Har inte barn, ingen gård som ska underhålles och mina två hundar kan hänga med på allt, eller vara hemma en stund.
Ok. Ja det blir inte på lika villkor så det låter inte kul. Men bor du i större stad så det finns folk omkring?
Jag tycker ju Facebook och vängrupper är bra för att träffa folk.
 
Ok. Ja det blir inte på lika villkor så det låter inte kul. Men bor du i större stad så det finns folk omkring?
Jag tycker ju Facebook och vängrupper är bra för att träffa folk.
Jag umgås gärna med dom och åker dit..men det är ju när jag inte är där som jag är ensam. Jag får aldrig med någon på marknad, eller åka in till stan och ta en fika i parken, eller åka till de berömda glassställena som finns här. Det är där jag är ensam.

Jo jag har en större stad 2 mil ifrån. Men det är ju det där med att träffa folk som jag tycker är svårt. Särskilt när man är nästan 40 och gärna hade haft en vän som var obunden också. En där man ses för att ses, kvittar vad man gör. Jag har haft såna och sörjer de väldigt
 
@purity_666
Vad har ni gjort konkret för att träffa folk?
Jag är 40 så förstår vad ni menar med att ha fullt upp med familj. Men alla har inte småbarn.
Jag har träffat nya vänner genom bekanta, genom träningen, jobbet osv...men i princip alla har fullt upp med barn och familj...eller t.o.m barnbarn. Jag närmar mig 50.
 
Jag har träffat nya vänner genom bekanta, genom träningen, jobbet osv...men i princip alla har fullt upp med barn och familj...eller t.o.m barnbarn. Jag närmar mig 50.
Jag ska erkänna att jag inte får grepp om vad du vill ha för svar med denna och tidigare trådar på samma ämne. Jag är en lösningsorienterad person så om någon skriver att den känner sig ensam så blir mitt svar att antingen söka nya vänner eller acceptera ensamheten och hantera den.
Men jag antar att det inte är såna svar du vill ha?
 
Jag ska erkänna att jag inte får grepp om vad du vill ha för svar med denna och tidigare trådar på samma ämne. Jag är en lösningsorienterad person så om någon skriver att den känner sig ensam så blir mitt svar att antingen söka nya vänner eller acceptera ensamheten och hantera den.
Men jag antar att det inte är såna svar du vill ha?
Kanske jag bara vill skriva av mig? Kanske jag är ute efter nåt revolutionerande svar? Jag vet inte riktigt själv. Men på riktigt - det ÄR inte så lätt att skaffa nya vänner. Jag har ändå de senaste åren fått en del nya, men det är inte bara som att åka och handla kaffe då kaffet är slut.
 
Kanske jag bara vill skriva av mig? Kanske jag är ute efter nåt revolutionerande svar? Jag vet inte riktigt själv. Men på riktigt - det ÄR inte så lätt att skaffa nya vänner. Jag har ändå de senaste åren fått en del nya, men det är inte bara som att åka och handla kaffe då kaffet är slut.
Självklart får man skriva av sig. Det låter bara så trist att må dåligt. Så av omtanke försöker man ju ge tips så du ska få det du vill ha och må bättre. När du skriver att du avskyr din tillvaro då reagerar i alla fall jag.
 
Jag tror inte det blir svårare för att man blir äldre, möjligen blir det svårare att ta sig pga kroppsliga begränsningar. Om många äldre pensionärer kan hitta nya kärlekar på äldre dag, då kan de även hitta vänner. Vet även äldre som hittat vänner på äldre dar också.
Så inget är omöjligt, bara man har rätt inställning och kan tänka sig att det kommer bli lite tufft/ta tid, som jag säger. :D
Finns forskning att folks sätt att umgås ändras.
Fler nya kontakter och större nätverk vid 25.
Och efter 40 så fördjupas kontakten med ett mindre antal som man är mer nära.
Så tröskeln blir högre både för att komma in som ny och sen att klättra från att bara träffs till att bli stabila och regelbundna i umgänget.
Genomsnittligt alltså, sen varierar det nog mycket med personlighet och vilka miljöer man rör sig i.
 
Så känner jag också. Alltid jag som frågar. Alltid jag som ses på andras villkor. Så jävla tröttsamt

Fast alltså, nu är jag lite yngre (drygt 30) med lite samma sits. Visst har jag en partner men har är borta halva året (varannan månad). Jag bor i min andra "nya" stad som vuxen utan att ha pluggat här. Det är ett socialt helvete att skaffa nya vänner som vuxen, och med det menar jag att man måste jobba så in i helvete för det. Ofta har ju folk redan konstellationer som man liksom får brotta sig in i. De flesta av mina vänner här har jag precis som flera andra skrivit helt sonika hört av mig till och frågat om vi ska hitta på något efter att vi kanske bara setts i gruppsammanhang vid 2-3 tillfällen och då har jag oftast sagt vid de tillfällena att jag letar nya vänner och att vi väl kan höras. Men det är ju ingen socialt etablerad människa som hört av sig till mig, så funkar vi ju inte, då har man lättare vägar att ta till med folk man redan känner.

En av dem jag umgås mest med för tillfället träffade jag faktiskt via tinder, någon kärlek blev det inte men en kul vänskap.

Jag har såna där självklara vänner, men 40 mil härifrån. Det är härligt och trevligt men det hjälper mig ju inte att hitta nya.

Sen ska jag inte sticka under stol med att det är skönt när min partner är hemma och jag litegrann kan surfa på hans sociala våg, han har många vänner och kan bidra med just såna där självklarheter som högtider, men jag har löst dem själv många gånger också genom att helt sonika litegrann bjuda in mig själv. Efter drygt 2 år här har jag lyckats upprätta ngn typ av socialt nätverk med hårt arbete.
 
@purity_666
Vad har ni gjort konkret för att träffa folk?
Jag är 40 så förstår vad ni menar med att ha fullt upp med familj. Men alla har inte småbarn.
Jag har inte gjort något enbart för att träffa folk. Jag har fått kontakt med människor när jag gått kurser, när jag varit på hästevenemang och hundevenemang. De jag har fått kontakt med har då haft familj och "sitt".
Den vän jag har som inte har barn har redan ett fullt socialt liv tillsammans med sin partner. Hon och jag umgås med hundarna, men inte utöver det.

Jag antar att jag har vänner som är situationsbundna om du fattar. Det är hästvänner, hundvänner osv. Sen en vän som bara är vän, men som har 4 barn, varav ena fortfarande ammar. Så hon har fullt upp.

Jag söker/skulle vilja ha en obunden vän där vi ses bara för att ses. Någon man kan höra av sig till bara för att jag vill ha sällskap, där man kan vara lite spontan.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 688
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 388
Skola & Jobb Jag har varit anställd på mitt jobb i snart 4 år och har trivts varenda dag. Men nu har jag hamnat i ett läge där trivseln är borta. Det...
2
Svar
37
· Visningar
3 576
Senast: Badger
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
2 000
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp