Nej, sommar och semester är inte alls bara härligt!

[Nepenthe]

Jag umgås mycket med min familj, sen har jag ju hästen och i stallet har jag vänner. Men jag förstår dig! Haft vänner när jag alltid varit den som tjatat, föreslagit tider, vad vi ska göra, bokat bord, hämtat, skjutsat mm. Men när jag bröt foten, började må dåligt fanns ingen där förutom familjen. När man inte orkade vara den drivande i allt kom inga inbjudningar...

Jag förstår ju att det är nått fel på mig, därför jag inte har några vänner. Jag funderar på det varje dag men jag kommer inte på vad jag måste ändra.
Jag ställer alltid upp när nån ber mig, peppar folk på sociala medier och säger sällan nej när jag blir inbjuden på nått. Sen kanske jag inte är rolig att vara med men jag tycker när jag umgås med folk att vi har roligt... ja, jag vet inte

Ingen direkt hjälp men jag vet hur det känns och det är inte alltid så lätt att fortsätta bjuda in sig själv, tjata, hitta på nya saker för att hitta vänner mm

Har du djur?

 

[Amanda_F]

Jag vill vara nöjd och glad...och jag har redan i flera år gjort saker för att utvecklas och jag har också skaffat mig flera nya vänner...som har skaffat man, har barn osv och plötsligt "glömmer bort" vår vänskap. Alla har så mycket med sitt.

Det här känner jag igen mig jättemkt i. Jag har inte jättemånga riktiga vänner och numera ingen som jag delar allt med. För de har skaffat familj, eller nytt förhållande och slutat ringa. Det tär att vara den som driver en relation vidare ensam, när man är två st i den. Den här sommaren har jag bara ledigt när mitt jobb är stängt, och i och med att jag har en häst som är behandlad och dessutom ett litet föl så varken kan jag åka eller har råd till det. Lösningen är att jag ska praktisera hos min tränare i några dagar för att bryta tristessen och få något att göra. Sen har jag varit på fölvisning och skuggdömt en dressyrtävling (pluggar till domare). Mer har inte hänt.

Men det är klart, jag hade också gärna fått sällskap och ätit grillat typ, men så ser inte mitt liv ut... jag har tyvärr inget vidare tips än att titta i närheten, vad ytliga FB-vänner ska göra. Om det är publika event, finns det något du kan göra utan att känna dig ännu mer ensam. Du är inte ensam om att ha det så här på sommaren (eller nyår och midsommar som brukar vara andra trista tillställningar för mig). Även om det är en klen tröst.

 

[tott]

Jag umgås mycket med min familj, sen har jag ju hästen och i stallet har jag vänner. Men jag förstår dig! Haft vänner när jag alltid varit den som tjatat, föreslagit tider, vad vi ska göra, bokat bord, hämtat, skjutsat mm. Men när jag bröt foten, började må dåligt fanns ingen där förutom familjen. När man inte orkade vara den drivande i allt kom inga inbjudningar...

Jag förstår ju att det är nått fel på mig, därför jag inte har några vänner. Jag funderar på det varje dag men jag kommer inte på vad jag måste ändra.
Jag ställer alltid upp när nån ber mig, peppar folk på sociala medier och säger sällan nej när jag blir inbjuden på nått. Sen kanske jag inte är rolig att vara med men jag tycker när jag umgås med folk att vi har roligt... ja, jag vet inte

Ingen direkt hjälp men jag vet hur det känns och det är inte alltid så lätt att fortsätta bjuda in sig själv, tjata, hitta på nya saker för att hitta vänner mm

Har du djur?

Har en katt.

 

[Targa]

"Storksläpp" till exempel, vilken överraskande och härlig grej! Det blev jag själv sugen på att hänga med på.

https://www.citypolarna.se/calendar.php

Storksläpp tänker jag åka på nu på lördag! Dock inte med "citypolarna", utan jag åker själv. Det är i Hemmestorp strax utanför Veberöd, så om du är skåning @tott och tycker det låter som en kul grej, så kan vi väl ses där

 

[tott]

Storksläpp tänker jag åka på nu på lördag! Dock inte med "citypolarna", utan jag åker själv. Det är i Hemmestorp strax utanför Veberöd, så om du är skåning @tott och tycker det låter som en kul grej, så kan vi väl ses där

Tack, men jag bor låååångt ifrån Skåne.

 

[tanten]

Jag tror också att du behöver skaffa fler vänner.
Själv känner jag inte alls igen att singlar skulle bli utanför, varken från när jag själv var singel eller utifrån mitt kompisgäng där vi verkligen inte har "parträffar" utan det blandas friskt.

Kanske är nyckelordet just "kompisgäng"?

Jag har aldrig ingått i något gäng. Jag har haft ett antal olika vänner och de har oftast inte känt varann speciellt väl. Så umgänget stöds inte av andra utan är bundet just till konstellationen det paret och paret jag ingick i.

Tycker mig se att de som faktiskt har "gäng" som de umgås med är frikostigare med singlar resp par. Det är gänget som är grunden, inte en familj/par.

I min ålder -övre 50 - är kosntellationerna väl befästa och att skaffa nytt umgäng är inte helt enkelt.

sedan är det för mig skillnad mellan vänner och umgänge. Jag har många vänner, men vi ses inte speciellt ofta. Människor jag träffar med någon regelbundenhet är snarare bekanta än vänner.

 

[tolksele]

Vart bor du då, @tott ? Om du vill säga det. Jag har fått en ny vän via buke, flyttade till den staden hon bodde i och vi börjare umgås. Nu har jag flyttat därifrån så vi hörs mest på telefon och ses ibland, men ändå

 

[EmmaW]

Säger samma som ovan @tott, om du bor i närheten av Östergötland så hojta till

 

[EmmaW]

Sorry @Trott det gick av bara farten

 

[tuaphua]

Kanske är nyckelordet just "kompisgäng"?

Jag har aldrig ingått i något gäng. Jag har haft ett antal olika vänner och de har oftast inte känt varann speciellt väl. Så umgänget stöds inte av andra utan är bundet just till konstellationen det paret och paret jag ingick i.

Tycker mig se att de som faktiskt har "gäng" som de umgås med är frikostigare med singlar resp par. Det är gänget som är grunden, inte en familj/par.

I min ålder -övre 50 - är kosntellationerna väl befästa och att skaffa nytt umgäng är inte helt enkelt.

sedan är det för mig skillnad mellan vänner och umgänge. Jag har många vänner, men vi ses inte speciellt ofta. Människor jag träffar med någon regelbundenhet är snarare bekanta än vänner.

Fast har man så där lösa, enstaka vänner finns ju faktiskt möjligheten att skapa kompisgäng. Man bjuder in folk man tror kan ha utbyte av varann och klicka. Och ibland blir de också kompisar. Och så tar de med sig folk de tror.. etc..
Det är inte alltid saker bara blir.
Jag har ofta skapat mina ev gäng ihop med andra vänner som tycker "ju fler desto bättre".

 

[jarakamandan]

Oj, vad jag känner igen mig! Jag är dessutom lärare så jag är ledig i sju veckor... Alla jag känner har partner och de flesta också barn och verkar bara intresserade av att umgås med andra som har partner och barn. Jag fattar ju själv att jag måste anstränga mig, och det har jag också gjort, men med väldigt liten utdelning, så nu har jag tröttnat på det. Har ägnat de veckorna som gått av ledigheten hittills till att arbeta mer eller mindre oavbrutet i trädgården, vilket ju var nödvändigt och trevligt, men förvisso också är någon form av flykt. Jag måste verkligen jobba på att uppskatta att göra saker på egen hand, för just nu tycker jag att det är astrist. Om jag ändå ska va ensam kan jag lika gärna vara det hemma

 

[tanten]

Fast har man så där lösa, enstaka vänner finns ju faktiskt möjligheten att skapa kompisgäng. Man bjuder in folk man tror kan ha utbyte av varann och klicka. Och ibland blir de också kompisar. Och så tar de med sig folk de tror.. etc..
Det är inte alltid saker bara blir.
Jag har ofta skapat mina ev gäng ihop med andra vänner som tycker "ju fler desto bättre".

Så har jag också gjort genom åren. Till och med skapat vänskap för livet. Som jag sedan tappat kontakt med.

men nu på ålderns höst funkar det sämre. Folk är väldigt stelbent fast i sitt umgänge de skapat. Att få ihop nya människor är inte lätt - bland de jag har omkring mig.

Och nej. Saker inte bara blir. Man får vara aktiv.

(sedan gäller det att ha självförtroende nog att våga tro att människor vill träffa mig också. Där har det brustit väldigt efter skilsmässan. Och man får inte mer umgänge av att sitta i sin eremitgrotta)

 

[tuaphua]

Så har jag också gjort genom åren. Till och med skapat vänskap för livet. Som jag sedan tappat kontakt med.

men nu på ålderns höst funkar det sämre. Folk är väldigt stelbent fast i sitt umgänge de skapat. Att få ihop nya människor är inte lätt - bland de jag har omkring mig.

Och nej. Saker inte bara blir. Man får vara aktiv.

(sedan gäller det att ha självförtroende nog att våga tro att människor vill träffa mig också. Där har det brustit väldigt efter skilsmässan. Och man får inte mer umgänge av att sitta i sin eremitgrotta)

Nej, jag förstår att det kan vara svårt i vilken ålder som helst av många olika skäl. Jättesvårt!
Och det kan bli svårare i äldre år kanske.
Men jag vet ju många äldre som lyckas fixa nya vänner och bekantskaper. Så det verkar funka för många trots allt.

 

[Lillgrådis]

Storksläpp tänker jag åka på nu på lördag! Dock inte med "citypolarna", utan jag åker själv. Det är i Hemmestorp strax utanför Veberöd, så om du är skåning @tott och tycker det låter som en kul grej, så kan vi väl ses där

Kul! Jag lutar starkt åt att också åka själv, har nu kollat en del foton/youtubeklipp från tidigare år och det ser ju bara för härligt ut. Så inte helt osannolikt att vi ses där!

 

[TheRedLightning]

Nej, jag förstår att det kan vara svårt i vilken ålder som helst av många olika skäl. Jättesvårt!
Och det kan bli svårare i äldre år kanske.
Men jag vet ju många äldre som lyckas fixa nya vänner och bekantskaper. Så det verkar funka för många trots allt.

Nu kan jag förvisso bara prata för mig själv, men för egen del har det blivit lättare ju äldre jag blivit. Troligen har det att göra med att jag fått mer erfarenhet och därigenom kommit till nya insikter.

Jag skulle säga att det aldrig är försent att möta ny vänner.

 

[tuaphua]

Nu kan jag förvisso bara prata för mig själv, men för egen del har det blivit lättare ju äldre jag blivit. Troligen har det att göra med att jag fått mer erfarenhet och därigenom kommit till nya insikter.

Jag skulle säga att det aldrig är försent att möta ny vänner.

Ja tror tanten menade att det blir svårare i en viss ålder. Den har du och jag inte nått än.

 

[TheRedLightning]

@tott var du singel? Om du är det vill du fortsätta vara det? Om inte, vill du prova på att dejta?
Tänker att dejtandet kan leda till mycket, både vänner och kärlekar. Så var det för en bekant som dejtar, själv kom jag aldrig så långt och har nu lagt det på hyllan då jag trivs att vara singel.
Vet inte om någon annan redan gett dig tipset, men tänkte jag kunde slänga ut det även om du inte vill följa det, helt upp till dig vad du vill göra.

Det är trots allt bara du som kan välja vad du vill göra.

 

[TheRedLightning]

Ja tror tanten menade att det blir svårare i en viss ålder. Den har du och jag inte nått än.

Jag tror inte det blir svårare för att man blir äldre, möjligen blir det svårare att ta sig pga kroppsliga begränsningar. Om många äldre pensionärer kan hitta nya kärlekar på äldre dag, då kan de även hitta vänner. Vet även äldre som hittat vänner på äldre dar också.
Så inget är omöjligt, bara man har rätt inställning och kan tänka sig att det kommer bli lite tufft/ta tid, som jag säger.

 

[MiniLi]

Kanske är nyckelordet just "kompisgäng"?

Jag har aldrig ingått i något gäng. Jag har haft ett antal olika vänner och de har oftast inte känt varann speciellt väl. Så umgänget stöds inte av andra utan är bundet just till konstellationen det paret och paret jag ingick i.

Tycker mig se att de som faktiskt har "gäng" som de umgås med är frikostigare med singlar resp par. Det är gänget som är grunden, inte en familj/par.

I min ålder -övre 50 - är kosntellationerna väl befästa och att skaffa nytt umgäng är inte helt enkelt.

sedan är det för mig skillnad mellan vänner och umgänge. Jag har många vänner, men vi ses inte speciellt ofta. Människor jag träffar med någon regelbundenhet är snarare bekanta än vänner.

Ja kanske!
Och iaf för min del att man också har något gemensamt. Ett gemensamt intresse, eller bara något man kan samlas kring.

Jag är ju 20 år yngre, men jag ser iaf att mina föräldrar träffar nya vänner även nu som "äldre", men det varierar säkert.

 

[tott]

@tott var du singel? Om du är det vill du fortsätta vara det? Om inte, vill du prova på att dejta?
Tänker att dejtandet kan leda till mycket, både vänner och kärlekar. Så var det för en bekant som dejtar, själv kom jag aldrig så långt och har nu lagt det på hyllan då jag trivs att vara singel.
Vet inte om någon annan redan gett dig tipset, men tänkte jag kunde slänga ut det även om du inte vill följa det, helt upp till dig vad du vill göra.

Det är trots allt bara du som kan välja vad du vill göra.

Jopp jag är singel. Dejtar om tillfälle ges och om jag hittar nåt intressant. Händer sällan.