Nej, sommar och semester är inte alls bara härligt!

[vallhund]

Ja, det har börjat lite nya kollegor på jobbet, sen flyttade jag hästen till ett större stall och där lärt känna fler trevliga personer och engagerat mig i ridklubben och på så vis lärt känna ännu fler. Så det känns riktigt bra.
Sen är ensamheten bra också, så man kan ladda batterierna också, orkar inte va social hela tiden.

Det är fantastiskt att se skillnaden nu o för bara några år sedan i hur du uttrycker dig.

 

[stjarnhimmel]

Inte om man är ensam, känner sig ensam och saknar någon "vardagsvän". Just nu avskyr jag min tillvaro! Det händer mycket på min ort såhär dags på året, men alla har "sina egna" som de gör saker med, men jag har ingen. Vännerna hinner inte eller vill inte, för de har så mycket med sina familjer.
Det här är inte roligt!! Alls!

Frågan är - vill du göra något för att förändra situationen eller inte..
Jag tänker att du har ett val. Antingen vill du ha fler vänner och då måste man själv göra ngt för att förändra det tex sociala medier som jag skrev ovan.
Eller så väljer man att inte förändra något och får då välja att hitta ett sätt att hantera känslan av ensamhet.

 

[TheRedLightning]

Det är fantastiskt att se skillnaden nu o för bara några år sedan i hur du uttrycker dig.

Tack, det betyder att jag kommit en bit på vägen mot mitt nya mål. Känns som jag äntligen har hittat tillbaka till mig själv.

 

[stjarnhimmel]

Jag upplever ju att det finns fler delar oftast i varför man är ensam. Och det beror liksom inte bara på andra.
Det kan vara så att man har jättesvårt att försöka öppna sig och söka nya kontakter. Men är det så att de man har inte är tillfredställande nog är det ju tyvärr det enda alternativ man har om man nu inte vill acceptera ensamheten och tror sig kunna må bra i den.

Jag har stort behov av att vara ensam. Men jag har också behov av mycket social kontakt.
Jag har flyttat en hel del senaste åren, till ställen där jag känt typ 1 person. För mig räcker inte det umgänget och ibland så har den jag känner inte heller kontakter där vi bott. Då har jag alltså löst det genom att själv leta nya kontakter. Ibland ramlar man över dem i form av folk man träffar i jobb, på hobby etc. Man känner att man klickar. Men även där kan man ju behöva vara den som gör första inviten till att umgås privat/som vänner etc. Den andra kan ju ha känt samma men inte vågat fråga.
Jag tror man måste våga. Inte tjata! Men ställ frågan och se responsen.
Trots att jag flyttat har jag inte behövt vara ensam. Men då har jag aktivt sett till att träffa nya människor. En del har jag bara behövt tacka ja till inbjudningar hos. Men andra har jag själv bjudit in.

De jag känner som är ensamma har sällan själva arbetat för att få kontakt med folk. Och om de har det kanske mer tjatat på samma människor som aldrig vill/orkar/hinner.
De jag känner som har stort socialt nätverk är ju också såna som aktivt nätverkar. Och gärna är såna som kan bjussa på sig själva och ge andra komplimanger om de tycker ngt är bra och frågar om andras liv.

Det kan vara skitsvårt att både orka, vilja, våga, veta hur etc. Men man måste nog faktiskt försöka om man inte vill vara kvar i ensamheten.

Håller med.
Jag tror också man måste göra ngt aktivt själv.
De vänner jag har har jag tex träffat genom en kurs, ett tidigare jobb, en förening etc. Vid alla de tillfällena har jag frågat personen om man tex efter en repetition med kören ska gå ut och fika. En fd kollega från ett tidigare jobb frågade jag om vi skulle ta en öl etc.
Andra vänner har jag träffat på tex sociala medier. En nära vän hängde på samma forum som handlade om musik. Vi började prata och jag frågade om vi skulle ses på en konsert med en artist vi båda gillade.
Så jag tror man måste ta tag i det själv.

 

[stjarnhimmel]

Tack, det betyder att jag kommit en bit på vägen mot mitt nya mål. Känns som jag äntligen har hittat tillbaka till mig själv.

Jag blir riktigt glad att höra det.

 

[TheRedLightning]

Jag blir riktigt glad att höra det.

Alltid kul att kunna göra någon glad, det gör mig glad också.

 

[farin]

Jag var den personen också, men jag har insett att man kan inte gå och vänta på att bli inbjuden. Det är till att bjuda in sig själv, får man inte napp, då får man skaffa större utbud av vänner så det blir napp. Det är så jag fått göra själv.

Har gått från att inte få napp till vänner som vill att vi ska träffas. Det kommer gå för dig också, bara du är villig att ta steget att förändra din nuvarande situation. Även om det inte kommer ske en förändring på en dag, kan jag lova att det är värt resan. Lycka till.

Så kul att läsa!! Det är konstigt (eller kanske inte...) att en kan bli glad i hjärtat för en IRL-okänd person från Buke

 

[TheRedLightning]

Så kul att läsa!! Det är konstigt (eller kanske inte...) att en kan bli glad i hjärtat för en IRL-okänd person från Buke

Visst blir man glad? heart
Detta är också ett sätt på hur jag klarat att ta mig igenom ensamheten, när vännerna svikit.

 

[stjarnhimmel]

Alltid kul att kunna göra någon glad, det gör mig glad också.

Det är härligt att se att det går bra för folk.
Även om man aldrig träffats i verkliga livet är det kul att höra.

 

[TheRedLightning]

Det är härligt att se att det går bra för folk.
Även om man aldrig träffats i verkliga livet är det kul att höra.

Ja, man knyter an även till cyber-bekanta/vänner. Det är riktigt roligt. Många av mina vänner/bekanta finns i cyberrymden.

 

[Targa]

Tränar en del och har inga pengar att åka på resa för.

Det är som på nyår och midsommar - är man ensam och singel så "finns" man inte.

Det är kanske lite sent påtänkt nu, men varför inte åka på någon sommarkurs? Det ordnas massvis med trevliga kurser runt om i landet, och det behöver inte kosta skjortan om man väljer en kortare kurs. Och det går alldeles utmärkt att åka iväg ensam på en sådan kurs. Själv var jag på en ängs-skötselkurs för några somrar sedan, den varade bara i tre dagar, men jag hade supertrevligt och lärde mig dessutom något nyttigt.
Man kanske inte träffar någon vän för livet på en sommarkurs, men man kommer bort från vardagen, får uppleva något nytt och har dessutom något trevligt att prata om med kollegorna när jobbet börjar igen.

 

[stjarnhimmel]

Det är kanske lite sent påtänkt nu, men varför inte åka på någon sommarkurs? Det ordnas massvis med trevliga kurser runt om i landet, och det behöver inte kosta skjortan om man väljer en kortare kurs. Och det går alldeles utmärkt att åka iväg ensam på en sådan kurs. Själv var jag på en ängs-skötselkurs för några somrar sedan, den varade bara i tre dagar, men jag hade supertrevligt och lärde mig dessutom något nyttigt.
Man kanske inte träffar någon vän för livet på en sommarkurs, men man kommer bort från vardagen, får uppleva något nytt och har dessutom något trevligt att prata om med kollegorna när jobbet börjar igen.

Folkhögskolor har ofta kurser! Jag har varit tidigare år på det! Jättebra och lätt att träffa folk! Och ofta kostar inte själva kursen något.

 

[Sel]

Och om du möter någon med en fin hund så är det bara att fråga vad det är för ras och sen får du troligen veta allt om hunden. Men det gäller ju att du inte ogillar hundar.

This!
Haha, ärligt talat, jag är långt ifrån toksocial och lider verkligen inte av att vara ensam, men varje gång jag går ut bjuder hundarna på tillfällen att ta kontakt med människor - och det ska vara en otroligt dålig dag för mig om jag avvisar någon som vill surra hund. Med eller utan en egen.
Det kanske inte leder till någonting fantastiskt och hjärtevärmande, men i vår lilla skottska by där jag verkligen inte kände Någon skulle jag vilja påstå att nittio procent av mina nuvarande regelbundna bekantskaper har med djuren att göra.
De är suveräna isbrytare! Och nej, man behöver inte ens ha en egen för att det ska funka. ^^

 

[tott]

Det är ytterst sällan som det flyger in stekta sparvar i munnen när man är hungrig.

Det har jag inte förväntat mig!! ...och du verkar inte ha läst vad jag skrivit - eller åtminstone inte förstått....

 

[EmmaW]

@Trott du är inte ensam om att känna sådär. Det är samma här. Av samma orsak vill jag aldrig ha mer än två veckors semester som max. Jag mår verkligen inte i bra i det. Jag mår bättre av att ta ledigt lite här och där än vara ledig en hel månad.
Jag vill med ha någon att göra saker med, bjuder in men det är inte alltid det bli napp. Jag gör ganska mycket själv. Det har blivit min strategi för att inte bli låst hemma men ibland funkar inte ens det.

 

[Trott]

@Trott du är inte ensam om att känna sådär. Det är samma här. Av samma orsak vill jag aldrig ha mer än två veckors semester som max. Jag mår verkligen inte i bra i det. Jag mår bättre av att ta ledigt lite här och där än vara ledig en hel månad.
Jag vill med ha någon att göra saker med, bjuder in men det är inte alltid det bli napp. Jag gör ganska mycket själv. Det har blivit min strategi för att inte bli låst hemma men ibland funkar inte ens det.

Nu har jag nog blivit taggad i nått jag inte vet vad du pratar om

 

[tott]

@Trott du är inte ensam om att känna sådär. Det är samma här. Av samma orsak vill jag aldrig ha mer än två veckors semester som max. Jag mår verkligen inte i bra i det. Jag mår bättre av att ta ledigt lite här och där än vara ledig en hel månad.
Jag vill med ha någon att göra saker med, bjuder in men det är inte alltid det bli napp. Jag gör ganska mycket själv. Det har blivit min strategi för att inte bli låst hemma men ibland funkar inte ens det.

Antar att du tänkte tagga mig

Skönt att någon vet hur det känns, och vet att det inte är "så bara" att rycka upp sig, ta ansvar och göra någonting åt situationen.

 

[tott]

En kontaktyta kan vara kyrkan, det kanske arrangeras musikgudstjänster eller konserter som inte kostar mer än en frivillig slant i kollekten. Om det blir kyrkkaffe efteråt får du säkert tillfälle att prata med någon.

Och om du möter någon med en fin hund så är det bara att fråga vad det är för ras och sen får du troligen veta allt om hunden. Men det gäller ju att du inte ogillar hundar.

Kyrkliga saker känns inte aktuella för min del.

 

[tott]

Frågan är - vill du göra något för att förändra situationen eller inte..
Jag tänker att du har ett val. Antingen vill du ha fler vänner och då måste man själv göra ngt för att förändra det tex sociala medier som jag skrev ovan.
Eller så väljer man att inte förändra något och får då välja att hitta ett sätt att hantera känslan av ensamhet.

Jag vill vara nöjd och glad...och jag har redan i flera år gjort saker för att utvecklas och jag har också skaffat mig flera nya vänner...som har skaffat man, har barn osv och plötsligt "glömmer bort" vår vänskap. Alla har så mycket med sitt.

 

[MiniLi]

Jag tror också att du behöver skaffa fler vänner.
Själv känner jag inte alls igen att singlar skulle bli utanför, varken från när jag själv var singel eller utifrån mitt kompisgäng där vi verkligen inte har "parträffar" utan det blandas friskt.