Nedstämd, hjälper medicin?

[Squie]

Det är den enda metoden som används i dag.
Så det var bara att underkasta sig.

Det är väl en sanning med modifikation. Olika varianter av samtal ingår väl , sjukgymnastik, arbetsterapeut samt ECT i vissa extrema fall?

 

[Petruska]

Det är väl en sanning med modifikation. Olika varianter av samtal ingår väl , sjukgymnastik, arbetsterapeut samt ECT i vissa extrema fall?

Och en massa annat och dessutom en hel del andra läkemedel. Ssri är absolut inte det enda, men ingår ofta i det som provas först. Hjälper det inte ska man ta upp det med läkaren så provar man andra preparat istället.

Och man medicinerar INTE bort känslor. Snarare medicinerar man fram de vanliga känslorna igen.

Men vi VET strängt taget inte om effekten hos SSRI hos den enskilda patienten faktiskt har med patientens serotoninnivå att göra, då man inte kan mäta det i hjärnan på levande personer.

 

[nickan1]

Hmm..hur veta vad som är vad? Ingen här ska eller kan säga det heller såklart! Jag har massa saker som gör att jag känner mig slutkörd, allt är övermäktigt, sorgligt mm,mm.
Tex har vi sålt vårat hus för att förhoppningsvis i framtiden hitta en liten gård.
Det är ett jättehus som funnits i hela mitt liv med gamla uthus och.
Stressen över alla grejer hit och dit och att vi inte har någonstans bestämd tillfällig bostad riktigt än, det löser sig också även om den finns,oron över allt olöst, men det är ju långt till November...
Hästar ska hyras in på andra ställen, någon ska säljas..
Det tog också viss kraft känslomässigt att sälja huset.
Det här är ju saker som går att ta på..även det att jag har en stressig arbetsplats men jag tycker om den..
Men det hjälps inte. Säcken är full. Jag känner mig bara passiv, glädjelös, avstängd..Depression, utmattning eller bara allmänt ledsen och nedstämd, jag har ingen susning.
Men jag vill inte gå omkring och må så här.
Sen kommer jag aldrig att kunna utveckla mig själv i det jag vill och det är ju lite sorgligt men äh, inte livsviktigt..
Det är inte bara detta utan väldigt mycket annat.


Jag ska kanske försöka boka en tid på vct men det tar emot så mycket..
Samtal kanske är bra och att få någon som hjälper mig tänka för jag känner mig helt lost.
Fast hade i dagsläget gärna bett dom ge mig medicin om den har effekt för att kapa alla känslor. Det hade varit skönt..
Sitta och lipa kan jag göra hemma, vet inte vad hjälper och å göra det hos någon annan?
Kanske att dom kan få mig att inse att saker och ting inte är så nattsvart som det känns.
Eller finns det någon BRA bok? Fast jag är lite skeptisk till om det är rätt för mig att grotta ner sig i sig själv.

Jag tror ändå jag är lite mer än "bara" ledsen..
Har dessutom jobbångest inför imorgon men jag vill och tror att det är fasen så mycket bättre ändå.

Ge mig en spark i arslet så jag ringer och bokar tid för annars fortsätter jag nog försöka vara tapper och rycka på axlarna, fast det har nog tyvärr brustit och runnit över så jag inte riktigt klarar det..

Om du hade haft en bruten arm, lunginflammation eller annan fysiskt åkomma så hade du ju sökt vård eller hur? Det är inget konstigt att söka vård för detta likväl som en fysisk åkomma inte är något konstigt att söka vård för. Du vill väl vara snäll mot dig själv och hjälpa dig själv?

 

[Petruska]

Hmm..hur veta vad som är vad? Ingen här ska eller kan säga det heller såklart! Jag har massa saker som gör att jag känner mig slutkörd, allt är övermäktigt, sorgligt mm,mm.
Tex har vi sålt vårat hus för att förhoppningsvis i framtiden hitta en liten gård.
Det är ett jättehus som funnits i hela mitt liv med gamla uthus och.
Stressen över alla grejer hit och dit och att vi inte har någonstans bestämd tillfällig bostad riktigt än, det löser sig också även om den finns,oron över allt olöst, men det är ju långt till November...
Hästar ska hyras in på andra ställen, någon ska säljas..
Det tog också viss kraft känslomässigt att sälja huset.
Det här är ju saker som går att ta på..även det att jag har en stressig arbetsplats men jag tycker om den..
Men det hjälps inte. Säcken är full. Jag känner mig bara passiv, glädjelös, avstängd..Depression, utmattning eller bara allmänt ledsen och nedstämd, jag har ingen susning.
Men jag vill inte gå omkring och må så här.
Sen kommer jag aldrig att kunna utveckla mig själv i det jag vill och det är ju lite sorgligt men äh, inte livsviktigt..
Det är inte bara detta utan väldigt mycket annat.


Jag ska kanske försöka boka en tid på vct men det tar emot så mycket..
Samtal kanske är bra och att få någon som hjälper mig tänka för jag känner mig helt lost.
Fast hade i dagsläget gärna bett dom ge mig medicin om den har effekt för att kapa alla känslor. Det hade varit skönt..
Sitta och lipa kan jag göra hemma, vet inte vad hjälper och å göra det hos någon annan?
Kanske att dom kan få mig att inse att saker och ting inte är så nattsvart som det känns.
Eller finns det någon BRA bok? Fast jag är lite skeptisk till om det är rätt för mig att grotta ner sig i sig själv.

Jag tror ändå jag är lite mer än "bara" ledsen..
Har dessutom jobbångest inför imorgon men jag vill och tror att det är fasen så mycket bättre ändå.

Ge mig en spark i arslet så jag ringer och bokar tid för annars fortsätter jag nog försöka vara tapper och rycka på axlarna, fast det har nog tyvärr brustit och runnit över så jag inte riktigt klarar det..

Det finns diagnoskriterier. Sen handlar det så klart för läkaren om att föreslå behandling utifrån vad du berättar. Det är en av förklaringarna till att man kan få prova sig fram med lite olika läkemedel och ev andra behandlingsformer.

 

[Squie]

Och en massa annat och dessutom en hel del andra läkemedel. Ssri är absolut inte det enda, men ingår ofta i det som provas först. Hjälper det inte ska man ta upp det med läkaren så provar man andra preparat istället.

Och man medicinerar INTE bort känslor. Snarare medicinerar man fram de vanliga känslorna igen.

Men vi VET strängt taget inte om effekten hos SSRI hos den enskilda patienten faktiskt har med patientens serotoninnivå att göra, då man inte kan mäta det i hjärnan på levande personer.

Jag förstår nog inte vad du vill ha sagt?
Jag svarade på @Inte_Ung 's inlägg, om att SSRI var det enda alternativet. Det var så jag uppfattade hennes ord iaf. SSRI är inte enda alternativet.

 

[Petruska]

Jag förstår nog inte vad du vill ha sagt?
Jag svarade på @Inte_Ung 's inlägg, om att SSRI var det enda alternativet. Det var så jag uppfattade hennes ord iaf. SSRI är inte enda alternativet.

Jag bara fyllde på lite.

 

[farin]

Du vill väl vara snäll mot dig själv och hjälpa dig själv?

Just det här har jag fått hjälp att börja förstå att så fungerar åtminstone inte jag. Självklart vill jag vara snäll mot mig själv, men... av väldigt många olika anledningar som jag som sagt börjat förstå så är jag inte alltid det. Ganska sällan faktiskt. Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte alltid ser mina egna behov. När de sedan blir uppenbara så att jag faktiskt ser dem så nedvärderar jag dem, det är nog inte så viktigt... Med hjälp inser jag nu att det bland annat handlar om att jag inte ser mig själv som viktig, det finns alltid någon eller något som är viktigare. Självklart är det inte så egentligen, men det är ett svårt mönster att bryta.

Vet inte vad jag vill säga med det här egentligen, utan mest en reflektion över att det förväntas att man vill vara snäll mot sig själv.

TS, oavsett medicinering eller annan hjälp så be om hjälp. Våga prova det vården vill erbjuda dig, fråga efter annat/mer om det första inte fungerar.

 

[Saeta]

Vad spelar det för roll om det skrivs ut "för mycket" ssri? Alltså, antingen hjälper det eller så hjälper det inte. Mig hjälpte det fantastiskt bra och jag kan ärligt säga att jag nog inte hade varit i livet om jag inte börjat med medicin. Sen kan jag tycka att medicineringen borde följas upp bättre och att det ska ingå terapi/samtal, iallafall efter ett tag in i behandlingen.

TS, prova!

 

[Freddie]

Vad spelar det för roll om det skrivs ut "för mycket" ssri? Alltså, antingen hjälper det eller så hjälper det inte. Mig hjälpte det fantastiskt bra och jag kan ärligt säga att jag nog inte hade varit i livet om jag inte börjat med medicin. Sen kan jag tycka att medicineringen borde följas upp bättre och att det ska ingå terapi/samtal, iallafall efter ett tag in i behandlingen.

TS, prova!

Jag tycker att det spelar stor roll att det skrivs ut mängder av en medicin som visat sig vara marginellt bättre än placebo (om ens det), oavsett om det gäller SSRI/SNRI eller någonting annat.

 

[Saeta]

Jag tycker att det spelar stor roll att det skrivs ut mängder av en medicin som visat sig vara marginellt bättre än placebo (om ens det), oavsett om det gäller SSRI/SNRI eller någonting annat.

Vad är det som spelar roll? Varför är det dåligt att det skrivs ut "mängder" av ssri?

 

[mandalaki]

Vad är det som spelar roll? Varför är det dåligt att det skrivs ut "mängder" av ssri?

INGA mediciner ska skrivas ut i onödan. Och när det gäller SSRI är det inte Läkerol vi pratar om. Du ska inte mixtra med hjärnans kemi om det inte behövs.

 

[Grazing]

INGA mediciner ska skrivas ut i onödan. Och när det gäller SSRI är det inte Läkerol vi pratar om. Du ska inte mixtra med hjärnans kemi om det inte behövs.

Men då är ju frågan lite vad som räknas som i onödan? När är det onödigt att skriva ut? Är det värt att hjärnan faktiskt tar skada av depressionen istället än att pröva en medicin som faktiskt kan hjälpa?

Få verkar förstå att depression faktiskt förstör hjärnan och det kan bli men för livet utan behandling. Sen hur den behandlingen ser ut spelar mindre roll tycker jag sålänge den fungerar. Dock att gå på mediciner som inte har någon effekt för den enskilda individen är ju såklart onödigt, då får man hitta någon annan lösning.

 

[mandalaki]

Men då är ju frågan lite vad som räknas som i onödan? När är det onödigt att skriva ut? Är det värt att hjärnan faktiskt tar skada av depressionen istället än att pröva en medicin som faktiskt kan hjälpa?

Få verkar förstå att depression faktiskt förstör hjärnan och det kan bli men för livet utan behandling. Sen hur den behandlingen ser ut spelar mindre roll tycker jag sålänge den fungerar. Dock att gå på mediciner som inte har någon effekt för den enskilda individen är ju såklart onödigt, då får man hitta någon annan lösning.

Det jag reagerade på var frågan vad det spelar för roll om mediciner skrivs ut i onödan, där fanns inget resonemang om vad "i onödan" innebär.

 

[Freddie]

Vad är det som spelar roll? Varför är det dåligt att det skrivs ut "mängder" av ssri?

Jag tycker att det är allvarligt, minst sagt, att i stor mängd (ja, faktiskt enorm mängd) förskriva medicin vars verkan nästan helt och hållet kan tillskrivas placeboeffekten, hur stor den placeboeffekten än må vara. Det handlar dels om biverkningar, men också om etiska aspekter. Jag hoppas naturligtvis på att det kommer att forskas fram nya, effektivare antidepressiva preparat, men att sådana inte finns kan knappast tas som ursäkt för att fortsätta skriva ut SSRI/SNRI som om dessa vore betydligt effektivare än vad de faktiskt är.

 

[polly p]

Jag får iallafall en läkarkontakt via telefon på onsdag..
Vi får väl se vad det mynnar ut i.
Ska jobba imorgon och det känns bra. Känns skönt att dock köra lite mindre då jag känner mig lite instabil eller nå´t..
Precis som @farin skriver är jag väl kanske inte bäst på att vara snäll mot mig själv alltid..
Gör väl i och för sig saker som bara är för mig ibland med hästarna och så.
Men jag har ju alltid väldigt svårt att tycka jag gör något gott/bra eller ens är bra på något.
Även om det säkert inte är en hel sanning.
Påverkar väl mitt mående ännu mer nu den här störiga självbilden..

Men håll tumme att det blir ett ok. samtal. Sen vad det mynnar ut i så hoppas jag det blir bra.
Å att jag håller på jobbet för jag vill ju och inbillar mig att det ändå är bättre..

Tack @tanten för sparkarna.

 

[Saeta]

INGA mediciner ska skrivas ut i onödan. Och när det gäller SSRI är det inte Läkerol vi pratar om. Du ska inte mixtra med hjärnans kemi om det inte behövs.

Men jag tror knappast att läkare skriver ut medicin bara för att dom kan eller tycker att det är kul. Jag antar att dom har en anledning till varför dom skriver ut medicin och om det sen visar sig inte ha någon effekt på den som fått medicinen så är det ju tråkigt. Men det är ju ändå inte i onödan, för man kan ju inte veta innan. Och det KAN ju faktiskt rädda liv.

Ditt resonemang om att inte mixtra med hjärnan håller inte för mig. Om du har brist på något ämne i kroppen så äter du medicin för det. Om du har brist på något ämne i hjärnan så äter du medicin för det.

 

[mandalaki]

Men jag tror knappast att läkare skriver ut medicin bara för att dom kan eller tycker att det är kul. Jag antar att dom har en anledning till varför dom skriver ut medicin och om det sen visar sig inte ha någon effekt på den som fått medicinen så är det ju tråkigt. Men det är ju ändå inte i onödan, för man kan ju inte veta innan. Och det KAN ju faktiskt rädda liv.

Ditt resonemang om att inte mixtra med hjärnan håller inte för mig. Om du har brist på något ämne i kroppen så äter du medicin för det. Om du har brist på något ämne i hjärnan så äter du medicin för det.

Mixtra med kemin i hjärnan i onödan handlade det om. Och "i onödan" var din egen formulering.

 

[Saeta]

Jag tycker att det är allvarligt, minst sagt, att i stor mängd (ja, faktiskt enorm mängd) förskriva medicin vars verkan nästan helt och hållet kan tillskrivas placeboeffekten, hur stor den placeboeffekten än må vara. Det handlar dels om biverkningar, men också om etiska aspekter. Jag hoppas naturligtvis på att det kommer att forskas fram nya, effektivare antidepressiva preparat, men att sådana inte finns kan knappast tas som ursäkt för att fortsätta skriva ut SSRI/SNRI som om dessa vore betydligt effektivare än vad de faktiskt är.

Du säger alltså att det är mer placebo än "riktig" effekt av antidepp?
Vad menar du med etiska aspekter?

Det är dock ändå inget en läkare kan veta innan personen börjar med medicin = det behöver inte vara i onödan! Dock känns det ju onödigt om läkaren tvingar eller propsar på att patienten ska fortsätta med medicin trots att hen mår dåligt/inte får effekt/massa biverkningar. DET är onödigt. Men då har patienten ändå provat.

Sen kan man ju kanske tycka att det är tråkigt att det är så många som äter antidepp idag.

 

[Saeta]

Mixtra med kemin i hjärnan i onödan handlade det om. Och "i onödan" var din egen formulering.

What? Nu har du rört till det lite för mycket

 

[mandalaki]

What? Nu har du rört till det lite för mycket

Sant. Det du skrev var "Vad spelar det för roll om det skrivs ut "för mycket" ssri?" För mig är för mycket detsamma som att det skrivs ut i onödan.