Det är den enda metoden som används i dag.
Så det var bara att underkasta sig.
Det är väl en sanning med modifikation. Olika varianter av samtal ingår väl , sjukgymnastik, arbetsterapeut samt ECT i vissa extrema fall?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är den enda metoden som används i dag.
Så det var bara att underkasta sig.
Och en massa annat och dessutom en hel del andra läkemedel. Ssri är absolut inte det enda, men ingår ofta i det som provas först. Hjälper det inte ska man ta upp det med läkaren så provar man andra preparat istället.Det är väl en sanning med modifikation. Olika varianter av samtal ingår väl , sjukgymnastik, arbetsterapeut samt ECT i vissa extrema fall?
Hmm..hur veta vad som är vad? Ingen här ska eller kan säga det heller såklart! Jag har massa saker som gör att jag känner mig slutkörd, allt är övermäktigt, sorgligt mm,mm.
Tex har vi sålt vårat hus för att förhoppningsvis i framtiden hitta en liten gård.
Det är ett jättehus som funnits i hela mitt liv med gamla uthus och.
Stressen över alla grejer hit och dit och att vi inte har någonstans bestämd tillfällig bostad riktigt än, det löser sig också även om den finns,oron över allt olöst, men det är ju långt till November...
Hästar ska hyras in på andra ställen, någon ska säljas..
Det tog också viss kraft känslomässigt att sälja huset.
Det här är ju saker som går att ta på..även det att jag har en stressig arbetsplats men jag tycker om den..
Men det hjälps inte. Säcken är full. Jag känner mig bara passiv, glädjelös, avstängd..Depression, utmattning eller bara allmänt ledsen och nedstämd, jag har ingen susning.
Men jag vill inte gå omkring och må så här.
Sen kommer jag aldrig att kunna utveckla mig själv i det jag vill och det är ju lite sorgligt men äh, inte livsviktigt..
Det är inte bara detta utan väldigt mycket annat.
Jag ska kanske försöka boka en tid på vct men det tar emot så mycket..
Samtal kanske är bra och att få någon som hjälper mig tänka för jag känner mig helt lost.
Fast hade i dagsläget gärna bett dom ge mig medicin om den har effekt för att kapa alla känslor. Det hade varit skönt..
Sitta och lipa kan jag göra hemma, vet inte vad hjälper och å göra det hos någon annan?
Kanske att dom kan få mig att inse att saker och ting inte är så nattsvart som det känns.
Eller finns det någon BRA bok? Fast jag är lite skeptisk till om det är rätt för mig att grotta ner sig i sig själv.
Jag tror ändå jag är lite mer än "bara" ledsen..
Har dessutom jobbångest inför imorgon men jag vill och tror att det är fasen så mycket bättre ändå.
Ge mig en spark i arslet så jag ringer och bokar tid för annars fortsätter jag nog försöka vara tapper och rycka på axlarna, fast det har nog tyvärr brustit och runnit över så jag inte riktigt klarar det..
Det finns diagnoskriterier. Sen handlar det så klart för läkaren om att föreslå behandling utifrån vad du berättar. Det är en av förklaringarna till att man kan få prova sig fram med lite olika läkemedel och ev andra behandlingsformer.Hmm..hur veta vad som är vad? Ingen här ska eller kan säga det heller såklart! Jag har massa saker som gör att jag känner mig slutkörd, allt är övermäktigt, sorgligt mm,mm.
Tex har vi sålt vårat hus för att förhoppningsvis i framtiden hitta en liten gård.
Det är ett jättehus som funnits i hela mitt liv med gamla uthus och.
Stressen över alla grejer hit och dit och att vi inte har någonstans bestämd tillfällig bostad riktigt än, det löser sig också även om den finns,oron över allt olöst, men det är ju långt till November...
Hästar ska hyras in på andra ställen, någon ska säljas..
Det tog också viss kraft känslomässigt att sälja huset.
Det här är ju saker som går att ta på..även det att jag har en stressig arbetsplats men jag tycker om den..
Men det hjälps inte. Säcken är full. Jag känner mig bara passiv, glädjelös, avstängd..Depression, utmattning eller bara allmänt ledsen och nedstämd, jag har ingen susning.
Men jag vill inte gå omkring och må så här.
Sen kommer jag aldrig att kunna utveckla mig själv i det jag vill och det är ju lite sorgligt men äh, inte livsviktigt..
Det är inte bara detta utan väldigt mycket annat.
Jag ska kanske försöka boka en tid på vct men det tar emot så mycket..
Samtal kanske är bra och att få någon som hjälper mig tänka för jag känner mig helt lost.
Fast hade i dagsläget gärna bett dom ge mig medicin om den har effekt för att kapa alla känslor. Det hade varit skönt..
Sitta och lipa kan jag göra hemma, vet inte vad hjälper och å göra det hos någon annan?
Kanske att dom kan få mig att inse att saker och ting inte är så nattsvart som det känns.
Eller finns det någon BRA bok? Fast jag är lite skeptisk till om det är rätt för mig att grotta ner sig i sig själv.
Jag tror ändå jag är lite mer än "bara" ledsen..
Har dessutom jobbångest inför imorgon men jag vill och tror att det är fasen så mycket bättre ändå.
Ge mig en spark i arslet så jag ringer och bokar tid för annars fortsätter jag nog försöka vara tapper och rycka på axlarna, fast det har nog tyvärr brustit och runnit över så jag inte riktigt klarar det..
Och en massa annat och dessutom en hel del andra läkemedel. Ssri är absolut inte det enda, men ingår ofta i det som provas först. Hjälper det inte ska man ta upp det med läkaren så provar man andra preparat istället.
Och man medicinerar INTE bort känslor. Snarare medicinerar man fram de vanliga känslorna igen.
Men vi VET strängt taget inte om effekten hos SSRI hos den enskilda patienten faktiskt har med patientens serotoninnivå att göra, då man inte kan mäta det i hjärnan på levande personer.
Jag bara fyllde på lite.Jag förstår nog inte vad du vill ha sagt?
Jag svarade på @Inte_Ung 's inlägg, om att SSRI var det enda alternativet. Det var så jag uppfattade hennes ord iaf. SSRI är inte enda alternativet.
Du vill väl vara snäll mot dig själv och hjälpa dig själv?
Vad spelar det för roll om det skrivs ut "för mycket" ssri? Alltså, antingen hjälper det eller så hjälper det inte. Mig hjälpte det fantastiskt bra och jag kan ärligt säga att jag nog inte hade varit i livet om jag inte börjat med medicin. Sen kan jag tycka att medicineringen borde följas upp bättre och att det ska ingå terapi/samtal, iallafall efter ett tag in i behandlingen.
TS, prova!![]()
Jag tycker att det spelar stor roll att det skrivs ut mängder av en medicin som visat sig vara marginellt bättre än placebo (om ens det), oavsett om det gäller SSRI/SNRI eller någonting annat.
INGA mediciner ska skrivas ut i onödan. Och när det gäller SSRI är det inte Läkerol vi pratar om. Du ska inte mixtra med hjärnans kemi om det inte behövs.Vad är det som spelar roll? Varför är det dåligt att det skrivs ut "mängder" av ssri?
Men då är ju frågan lite vad som räknas som i onödan? När är det onödigt att skriva ut? Är det värt att hjärnan faktiskt tar skada av depressionen istället än att pröva en medicin som faktiskt kan hjälpa?INGA mediciner ska skrivas ut i onödan. Och när det gäller SSRI är det inte Läkerol vi pratar om. Du ska inte mixtra med hjärnans kemi om det inte behövs.
Det jag reagerade på var frågan vad det spelar för roll om mediciner skrivs ut i onödan, där fanns inget resonemang om vad "i onödan" innebär.Men då är ju frågan lite vad som räknas som i onödan? När är det onödigt att skriva ut? Är det värt att hjärnan faktiskt tar skada av depressionen istället än att pröva en medicin som faktiskt kan hjälpa?
Få verkar förstå att depression faktiskt förstör hjärnan och det kan bli men för livet utan behandling. Sen hur den behandlingen ser ut spelar mindre roll tycker jag sålänge den fungerar. Dock att gå på mediciner som inte har någon effekt för den enskilda individen är ju såklart onödigt, då får man hitta någon annan lösning.
Vad är det som spelar roll? Varför är det dåligt att det skrivs ut "mängder" av ssri?
INGA mediciner ska skrivas ut i onödan. Och när det gäller SSRI är det inte Läkerol vi pratar om. Du ska inte mixtra med hjärnans kemi om det inte behövs.
Mixtra med kemin i hjärnan i onödan handlade det om. Och "i onödan" var din egen formulering.Men jag tror knappast att läkare skriver ut medicin bara för att dom kan eller tycker att det är kul. Jag antar att dom har en anledning till varför dom skriver ut medicin och om det sen visar sig inte ha någon effekt på den som fått medicinen så är det ju tråkigt. Men det är ju ändå inte i onödan, för man kan ju inte veta innan. Och det KAN ju faktiskt rädda liv.
Ditt resonemang om att inte mixtra med hjärnan håller inte för mig. Om du har brist på något ämne i kroppen så äter du medicin för det. Om du har brist på något ämne i hjärnan så äter du medicin för det.
Jag tycker att det är allvarligt, minst sagt, att i stor mängd (ja, faktiskt enorm mängd) förskriva medicin vars verkan nästan helt och hållet kan tillskrivas placeboeffekten, hur stor den placeboeffekten än må vara. Det handlar dels om biverkningar, men också om etiska aspekter. Jag hoppas naturligtvis på att det kommer att forskas fram nya, effektivare antidepressiva preparat, men att sådana inte finns kan knappast tas som ursäkt för att fortsätta skriva ut SSRI/SNRI som om dessa vore betydligt effektivare än vad de faktiskt är.
Mixtra med kemin i hjärnan i onödan handlade det om. Och "i onödan" var din egen formulering.
Sant. Det du skrev var "Vad spelar det för roll om det skrivs ut "för mycket" ssri?" För mig är för mycket detsamma som att det skrivs ut i onödan.What? Nu har du rört till det lite för mycket![]()