När lämna sitt barn första gången?

[Silver Girl]

Jag har en fråga till er som har barn (har själv inga). Min syster fick sitt första barn förra året, han är nu snart 11 månader. Har varit ganska besvärligt med lång sjukhusvistelse runt förlossningen pga havandeskapsförgiftningen. Barnet mådde bra trots att de fick sätta igång en månad för tidigt, men min syster var sjuk. Pojken har sedan inte sovit på nätterna, så ständig sömnbrist för båda föräldrarna. Hennes sambo är toppen, inga problem där, men han jobbar ju.

Det jag undrar över är att de (mest hon har jag förstått) inte vill lämna honom ännu. Både jag och mina föräldrar har erbjudit barnvakt om de vill gå ut en kväll, bara ta en promenad en halvtimme eller vad som helst, men de har tackat nej. Jag förstår om det inte är bekväma med att lämna honom till mig då jag inte har någon erfarenhet av barn, men mamma är jättebra med honom. I alla fall har de sovit hemma hos mamma och pappa varannan till var tredje helg sedan han slutade amma och låtit pojken sova i våra föräldrars sovrum så de får sova ut en hel natt, men första gången började min syster gråta innan hon gick med på det, trots att han bara skulle vara ett våningsplan bort.
Hon har inga problem att lämna barnet med sin sambo (barnets pappa).

Är detta vanligt? När jag pratar med arbetskamrater som har barn låter det som att de har barnvakter mycket tidigare utan problem.

 

[cirkus]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Det är precis hur olika som helst !
Vissa klarar verkligen inte att lämna sina barn alls, medan andra har inga problem med det öht. Allt är lika normalt.

Vilken jättebra lösning med att barnet får vara med mormor och morfar på det viset !

 

[Klockmalvan]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Vi hade barnvakt längre än typ en timme för första gången när dottern var typ 1,4 år. Vi har inte känt något behov, jag har heller inte riktigt velat... det är en sån kort tid i livet man har små barn...

Det är nog jätteolika. En del ser det ju som en mänsklig rättighet att ha barnvakt, för en del är det nödvändigt och en del ser inget syfte med det.

 

[Lupino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Jag har för mig min mamma passade mitt första barn någon timme här och var efter några månader. Första gången hon sov borta utan någon av mig eller pappan var när vi åkte till förlossningen för vårt andra barn när hon var 2,5 år. Hade vi inte varit tvungna att lämna henne då hade det nog tagit ytterligare något halvår gissar jag.

Något som spelar in är att vårt första barn sov extremt knackigt och var alltid ledsen på nätterna. Även nu när hon är 6 år vaknar hon många gånger per natt, hemma somnar hon om om hon sover med oss, men borta blir hon fortfarande lite ledsen.

 

[mino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Uppfattar du det som skadligt på något sätt att din syster inte vill lämna sitt barn ifrån sig? Förstår inte riktigt på vilket sätt detta annars blir något att grubbla på för din del. Det vettiga är väl att ni erbjuder er och sen inväntar att behovet uppstår, inget annat alternativ känns rimligt.

 

[Sol]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Lämnade not bort skrutten ett par timmar till svärföräldrarna eller mamma efter bara ett par veckor. Det är nog väldigt individuellt hur man klarar av det (och hur barnet klarar av det).

 

[Silver Girl]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Nej, uppfattar det inte som skadligt eller att min syster skulle vara onormal på något sätt, men då jag hör många andra som har barnvakt tidigt så vill jag bara höra lite hur andra har det. Och om jag borde bli orolig om detta fortsätter.
Har inte så mycket barn i min närmaste bekantskapskrets, och ingen jag kan fråga om detta. Mina arbetskamrater som jag nämnde tidigare är just arbetskamrater och vi pratar mest ytligt om familjeliv m m.

 

[Björk]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Hon har inga problem att lämna barnet med sin sambo (barnets pappa).

Är detta vanligt? När jag pratar med arbetskamrater som har barn låter det som att de har barnvakter mycket tidigare utan problem.

Tja, delvis känner jag nog igen mig. Kanske inte att lämna barnet bara i någon- några timmar, men att lämna bort över natten, det har vi också varit "dåliga" på. Vår äldsta var långt över året innan han sov borta första gången (och då var det hos farmor som han träffat typ 5 dagar per vecka från det han kom). Vår yngsta fyller 2 i april och har ännu inte sovit borta, men hon går ju i barnomsorg och klarar bra att vara en heldag med dem hon känner väl (mormor o morfar eller farmor).
Det kändes MER "i hjärtat" att lämna bort äldsta. Nu när man har två är det något lättare rent känslomässigt för mig/oss.

MEN; så har vi heller inte haft något direkt BEHOV av den avlastningen.

Åsikt från mig om din syster och dina funderingar: låt det vara. Hon känner som hon känner, barnet är fortfarande rätt litet och de HAR ju tagit hjälp med avlastning i och med att de låter barnet sova och tas om hand av morföräldrarna vissa nätter. Det är ett BRA "första steg" för dem - ett sätt att vänja både sig själva och barnet vid att andra kan ta hand om saker o ting.

Gällande avlastning lite mer allmänt (alltså inte direkt riktat till dig) så var det för oss lite smått "tjat" från vissa släktingar och vänner när vår äldsta var ny. Någon gång när han var 1-2 månader så gick en bekant en barnvagnspromenad när han sov. Det gick bra, men vi gjorde det mest för bekantens skull (som så gärna ville). Och när de är SÅ små så är de fortfarande lite små för att liksom "notera" att det är "fel person". När de blir 4-5-6 månader så måste de faktiskt KÄNNA personen ganska väl för att det ska kännas bra att lämna dem. Så kände i alla fall vi. Och när då "tjatarna" bestod i folk som träffade vårt barn 1-2 timmar varannan vecka - tja, då avstod vi faktiskt från "sova över" som de ville. Det hade säkert funkat, han hade ju förstås överlevt och fått både kramar och tröst, men nog hade han reagerat på att vara hos en "obekant" då. De fick finna sig i att träffa barnet i VÅR närvaro. Vårt barn var liksom inte till för att de skulle få "gulla bebis" när de hade lust och tid. .....

 

[Björk]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Lämnade not bort skrutten ett par timmar till svärföräldrarna eller mamma efter bara ett par veckor. Det är nog väldigt individuellt hur man klarar av det (och hur barnet klarar av det).

Ja, och också olika hur tilliten/förtroende är för egna föräldrar eller andra.

(För vår del VET vi att farmor ALLTID "grejar det". Hon är fantastisk med småbarn och henne kan vi fullt ut lita på vad gäller både omvårdnad och allt annat. Hon la också ner (och hade också möjlighet i och med att vi nästan var grannar) massor av tid på att lära känna vår äldsta när han var ny. Som jag skrev innan var hon säkert hos oss på besök 5 dagar i veckan. Min svärmor är GULD!)

 

[Mabuse]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

För mig låter det lite udda och inte riktigt sunt. Ok att man kanske inte vill lämna över en natt det första man gör, men börja med att lämna en nybytt och mätt bebis en halvtimme, och sen bygga vidare från det. Tänker mig att både bebis och mamma måste bli väldigt hårt knutna ifall de aldrig är ifrån varandra, det låter inte nyttigt för någondera.

 

[Hyacinth]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Vi hade -av olika anledningar- barnvakt över natten första gången när x var närmare 3,5 år.

 

[Hyacinth]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Vi har ju ingen intresserad på nära håll, och även om det fungerar oerhört väl med de släktingar som bor en bit bort( +3h) så blir det ju att är barnet där är vi där. Lite låst situation.

 

[Freyja_bus]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Kl

Vi har haft barnvakt i form av mor-och farföräldrar korta stunder på dagtid från det att barnen var hyfsat små. I början rörde det sig om en promenad i vagnen eller passning av bebisen medan jag red, sen blev det lite längre stunder när barnen var så stora att de kunde matas med vanlig mat/gröt. Vi har oxå umgåtts mycket tillsammans med mor- och farföräldrar kontinuerligt så att de fick möjlighet att lära känna varandra väl samtidigt som vi föräldrar var i närheten.
Nuförtiden (barnen 4 och 2,5 år) kan de passas en hel dag av någon av dem utan problem, de har dock aldrig haft barnvakt längre tid än en arbetsdag. Mest för att vi längtar så efter dem!

När det gäller övernattning sov äldsta dottern över hos sin farmor och farfar som bor en km från oss första gången när hon var drygt 2,5 år och på eget initiativ efter eget önskemål. För oss har det känns viktigt att det ska få vara just så. Hon har därefter sovit över där ytterligare tre gånger, samtliga tillfällen efter eget önskemål. Yngsta dottern har aldrig sovit borta, och vi har inte heller känt något behov av det. Båda har strilat mycket med sömnen första åren och jag ammade länge (framförallt tvåan) och så länge barnen har sovit oroligt och varit "mammiga och pappiga" har det inte känts aktuellt att låta någon annan ha ansvaret på natten. Skulle vi av någon anledning behöva sova borta från barnen i dagsläget så skulle mormor eller farmor få sova över hemma hos oss, då det skulle kännas tryggast för framförallt yngsta dottern.

 

[trazel]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Vi hade mormor till barnvakt till största sonen under några timmar dagtid någon gång i veckan från han var runt halvåret. Första gången han sov utan någon av oss föräldrar var en natt förra helgen när lillebror föddes, då var mormor hemma hos oss med honom. Storebror är snart två år och hade inte haft barnvakt över natten om det inte var för att det var nödvändigt då. Nätterna har varit väldigt stökiga med honom och han gar varit orolig mycket nattetid.

 

[Mabuse]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Vi har ju ingen intresserad på nära håll, och även om det fungerar oerhört väl med de släktingar som bor en bit bort( +3h) så blir det ju att är barnet där är vi där. Lite låst situation.

Ja, har man ingen barnvakt nära så är det såklart bara att gilla läget, men om möjligheten finns och man avstår ändå, menar jag.

 

[Bebben]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Första barnet lämnades till barnvakt vid några veckors ålder, i typ 2-3 timmar. En god vän kom och hämtade honom, så att jag kunde fixa med lite bebis-fria ärenden, och sen slöt vi samman efter det. Har varit hos "barnvakt" regelbundet hela livet efter det, av diverse olika anledningar. Läkarbesök, storhandlingar, för att släkten vill umgås med barnbarnet etc. Nu är han 6 år och har sen 3 års ålder spenderat kring 3-5 veckor borta i sträck varje sommar, för att han vill hälsa på sin mormor Första natten borta utan mig var vid 7 mån ålder, då jag firade min bror på 30-års fest, så Sebbe sov hemma hos min mamma då.

Minstingen (1 år) har haft barnvakt sen födseln, typ. Min kära svärmor var här i 1,5 v och hälsade på när hon var nyfödd, så vi åkte och handlade med dottern hemma då, eller fick sovmorgon eller var i stallet eller spenderade lite ensamtid med hundarna, eller stora sonen.
Hos goda vänner kring 2-5 ggr/mån i alla fall hela livet, i 1-3 h per gång som minst. För att kunna göra saker där barn inte kan följa med, eller för att få annat gjort när den ena parten är iväg också.
Än så länge har hon inte sovit borta, det har aldrig behövts. Och all släkt finns måååånga mil bort, så dom kan inte "låna" henne över en natt bara sådär heller direkt..

 

[mino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Varför förutsätter du att mamman inte kan slita sig känslomässigt från barnet? Det kan ju lika väl vara så att de försök som de har gjort har lett till att barnvakterna sett det som sin uppgift att komma med väldigt många kommentarer till hur barnet ska skötas. Det finns helt klart tendenser till att föräldrar med mindre lätta barn förutom att de behöver handskas med barnet också behöver handskas med omgivningens rätt påfrestande tyckanden.

I övrigt håller jag med Björk, jag upplevde också att det fanns ett antal personer som hade åsikter om och tjatade på oss att få vara barnvakt. Dessa fick vara barnvakt i sista hand, jag upplevde det som suspekt och rätt osunt att man hade ett sånt enormt behov av att vara med en bebis utan föräldrarnas närvaro att man tjatar om det. Barnvakter är ju logiskt sett till för föräldrarnas skull, inte tvärtom.

 

[DarkInNight]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Vi hade barnvakt till dottern rätt tidigt, hon var nog någon vecka första gången. Men då var hon van vid morföräldrarna.

Sen har det bara rullat på, vi har nog barnvakt på ett par timmar nästan varje vecka iallafall. Hon blir överlycklig när hon får träffa sina morföräldrar!

Har även sovit några nätter hos hennes mormor och morfar.

Så för vår dotter har det fungerat jättebra, hon är mycket social och glad av sig. Det har aldrig varit några problem att hon umgåtts med sina morföräldrar utan mamma eller pappa.

Hon är 10½ månadnu.

 

[DarkInNight]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Barnvakter är ju logiskt sett till för föräldrarnas skull, inte tvärtom.

Inte alltid

Dottern och hennes morföräldrar trivs så bra ihop att ibland åker jag dit med henne enbart för deras skull , att de ska få umgås

(jag är så glad över att de går så bra ihop)

 

[TinyWiny]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Sonen hade vi barnvakt till första gången några timmar hemma hos oss när han var 15 månader. Han hade barnvakt över natten första gången (även då hemma hos oss) när han var drygt 22 månader när hans lillasyster föddes.
Dottern hade vi barnvakt till första gången när hon var dryga året även då hemma hos oss. Hon var 18 månader när hon sov borta första gången och sonen var ju då drygt tre år. Det var hans första gång att sova borta då också.

Mitt bonusbarnbarn är nu 8 månader och vi (jag och min sambo och föräldrarna alltså) har börjat pratat lite löst om att vi nog snart kan ha henne några timmar så att de kan gå på bio eller ut och äta. Vi har "tränat" (för både barnet, oss och föräldrarna ) genom att föräldrarna gick in och satte sig i ett annat rum medans sambon lekte med sitt barnbarn och det gick jättebra. Det är ju viktigt att föräldrarna känner att det går bra och att man är ärlig med om barnet blev ledset eller om det var något annat som hände.

Jag tycker inte att man behöver stressa utan det viktiga är ju att barnvakter finns där om det skulle behövas och att barnen känner sig trygga med fler än föräldrarna. Det kan ju hända något så att föräldrarna måste vara ifrån barnet några timmar.